Världshistorien stakar sig

Barack Obama höll på att snubbla på mållinjen. Han kom av sig ett par gånger när han skulle sväras in, men sedan höll han ett felfritt och flammande tal som - på ett engagerat sätt - fick med så gott som varenda retorisk fras i amerikansk politik. Ändå blev en hel del sagt.

Märkligt nog hade jag de senaste dygnen då och då slagits av tanken att Obama skulle staka sig när han svors in - och undrat om det skulle skapa en förnyad hatiskhet hos den reaktionära del av amerikanska folket som djupt ogillar att han blev vald. De letar efter halmstrån, och då är denna snubblande symbolhandling rena lottovinsten.
Säkert kommer de att vägra glömma fadäsen, och ta den som argument i framtida utbrott mot Obama.

Nå, New York Times tog det hela med munter ro. Vad andra amerikanska media har gjort av denna "bleep" vet jag inte, eftersom jag befinner mig på resande fot och inte har kunnat skumma av internet lika smidigt som annars.

Jag såg i stället ceremonin på SVT24:s föredömligt generösa sändning, som de var hänsynsfulla att inte hacka sönder med några fåniga svenska kommentarer. Bara snabba ord mellan inslagen i festligheten.
Ändå slog det mig hur fattiga våra nyhetsflöden var före internet. Förvisad till några TV-kanaler kände jag mig närmast isolerad. Det räcker sannerligen inte att vara hänvisad till TV:s trubbiga urval av nyheter och rapportering, dessutom alltid okunnigt och lamt kommenterade.

Obamas tal, till exempel, beskrevs som tamt och utan några signaler på en ny och egen kurs. Inte alls. Han yttrade sig förvisso med politikers retoriska floskler, men valde dem så finurligt att en hel del blev sagt om vilka nyheter han vill införa i USA:s politik och politiska perspektiv.

Exempelvis nämnde han tydligt utbyggnad av infrastrukturen, som ska sättas i finanskrisens sammanhang - med andra ord i högsta grad en keynesiansk finanspolitik. Det bådar gott.
Han var också angelägen om att inte måla upp utrikespolitiken som ett slags "vi mot dom" eller som Bushs närmast messianska retorik: "den som inte är med oss är mot oss". I stället talade han om att mötas med ömsesidig förståelse och att genast välkomna en knuten näve som öppnas.

Och han gav det bästa argument jag hört gentemot terrorismens och konfrontationens idé: Folket ska bedöma er efter vad ni lyckats bygga upp, och inte efter vad ni har förstört.

Obama fortsätter att ge hopp om en stor ljusning i amerikansk politik, och därmed i världspolitiken. Det går knappast att överskatta det radikala fritänkande som det amerikanska folket har visat upp genom att välja sin första svarta president - i tävlan mot vita, hyllade och trygga kandidater. Dessutom en uppenbart intellektuell, som inte brydde sig om att mörka det genom populistiska flörter, och en politiker som vågade skildra politiken som både svår och krävande.
Obama krävde mogna väljare och fick dem.

Jag är inte säker på att ett svenskt riksdagsval skulle klara en lika stor utmaning.

Carl Bildt påpekade i KG Bergströms program senare på kvällen att Obama har ett enormt politiskt kapital tillgodo, med vilket han kan uträtta storverk. Så sant. Den amerikanska presidenten befinner sig plötsligt på barrikaderna, inte alls bara med sin hudfärg, efter åtta år av en man helt och hållet hängiven den gamla ordningen och dem som profiterat mest på den.

Att förre vicepresidenten satt i rullstol blev en lika talande symbol som Obamas stakning i presidenteden - den gamla maktsfärens högsta hade missbrukat sin övermakt så till den grad att de förlorat den. De har slagit undan benen på sig själva.

Nu är det bara att hålla tummarna för att Obama har såväl modet som uthålligheten och stödet att verka i den riktning som han i sitt tal tydligt visade. Det är inte alls säkert, hur många som än var där och hurrade vid ceremonin.
När röken lagt sig efter fyrverkerier brukar världen visa sig vara densamma.

Han kan knappast hoppas på att ändra annat än periferin - men det märkliga med civilisationens utveckling är att just i periferin föds det som leder till de allra största omvälvningarna. En president som agerar noga och genomtänkt i det lilla ska med tiden åstadkomma storslagna förändringar. Bara så.