Depression är en välsignelse – när den går över

Nya amerikanska forskarrön säger att depression är nyttigt och utvecklande, så man ska inte skynda sig att medicinera bort den. Kan så vara, i måttliga fall. Vi behöver också våra mörka stunder.

Forskarna talar förstås om deprimerade stunder, inte djupa och långvariga depressioner – och de talar om den amerikanska situationen, där folk går på lyckopiller redan från barndomen. I USA ska man må bra hela tiden, annars är det något fel. Även barn och ungdomar ges alla möjliga mediciner för att le och se rara ut för jämnan – då blir de dessutom mindre bångstyriga, i själva verket mindre allt.

I Sverige har vi en helt annan återhållsamhet vad gäller medicinering. Det är klokt, även om det också går för långt ibland. Apotekets rekommendationer är så återhållsamma att en del mediciner inte fungerar som de ska när man behöver dem, för att de angivna doserna ska vara riskfria för alla – oavsett kroppshydda och andra individuella förutsättningar.

Men det är rätt tänkt i grunden. Dysterhet är lika viktig som glädje – förmodligen är de varandras förutsättningar. Melankolin är poesins bränsle. Våndan är de stora krafttagens livmoder. Våra känslor fyller vårt liv med mening – genom sin mångfald och variation. Om vi blott förblir i ett enda känslotillstånd så förlorar även det sin karaktär, och allt blir ett grått töcken.

Å andra sidan har vi en tendens i Sverige att hela tiden förutsätta ett normaltillstånd av lagom. Det är inte alltid så. Det händer att människor faller i en så djup depression att de inte har en chans att ta sig upp ur den utan hjälp – terapi, medicin eller allt på en gång. Då får vi inte fega, ens om medicineringen i andra sammanhang skulle betraktas som narkotika.