Bland de medborgare som kallar sig medvetna är varken kamp mot vapen eller för flyktingar något särskilt kontroversiellt. Snarare tvärtom. Det är som att gå med i Amnesty – få kan bli särskilt upprörda över det. Eller att protestera mot broilerfabriker och annan grym djuruppfödning.
Därmed är sådant engagemang till sin natur ett indirekt stöd för det rådande samhället och tidsandan.
Jag undrar om turen ska komma till husockupanter och Reclaim the Streets, två exempel på civil olydnad som irriterar samhällskroppen och går på tvärs mot rådande normer. Det är dessutom rörelser som engagerar ungdomar i högre utsträckning, och det är oftast i den åldersgruppen det friskaste ifrågasättandet av samhällsmoralen dyker upp.
Civil olydnad ska vara olydlig – den ska ifrågasätta konventionerna, inte bara spela med dem.
Bra skrivet! Hela Sydsvenskan osar opportunism!
SvaraRadera