Taoistisk politik

En söndagstanke om den högre politiken, formulerad av Lao Tzu, den kinesiske tänkaren, i klassikern Tao te ching, taoismens källa (17:e versen):

Den förnämsta härskaren är knappt känd av folket,
den mindre värdiga är älskad och hyllad,
den än mindre värdiga är fruktad,
den minst värdiga är föraktad.

Den som inte visar tillit kommer ingen att lita till.

Den som värdesätter orden och ogärna talar
– när hans gärning är fullbordad säger folket:
Det hände av sig självt.

Vår tids politiska ideal är sannerligen annorlunda. Politiker vill värva röster och är därför så högljudda de bara kan om sina förtjänster, även när de sannerligen går att diskutera.

De älskar att ta äran för saker de inte alls själva har åstadkommit, medan de genast skyller ifrån sig på andra om de trampat i klaveret. Längre från Tao är svårt att komma.

Mer om taoismen och Tao te ching här.

Här är min version av Tao te ching på AdLibris och på Bokus.

Läs även andra bloggares åsikter om taoismen, Lao Tzu, Tao te ching.

Makt korrumperar absolut

I Sydsvenskan har Per T Ohlsson skrivit en lika tungläst som angelägen text om politikernas brist på respekt för grundlagen och demokratins folkrättsliga fundament. Snåriga frågor med mycket juridiskt finlir, men ingenting är viktigare: Hur ska allmänheten skyddas från de styrandes eventuella maktmissbruk?

De senaste decennierna har faktiskt inneburit ett gradvis urgröpande av våra grundläggande fri- och rättigheter. Politikerna skyller alltid på problem som är svåra för att inte säga graverande att försöka motsäga: terrorismen, prostitutionen, upphovsrättsintrång, barnporr, osv. Inflammerade frågor används metodiskt för att införa inskränkande lagar eller kringgå lagar till folkrättens skydd.
Men som Per T Ohlsson frågar sig: hur allvarliga är egentligen dessa problem? Väger de automatiskt tyngre än medborgarnas rättigheter?

Människor i maktställning har lätt att falla för frestelsen att ständigt utöka den egna makten och slippa få dess utövning ifrågasatt. Men just denna strävan avslöjar att de inte förtjänar det. Makt ska utövas med försiktighet och ödmjukhet, annars leder den ofrånkomligen till elände.

År 1887 skrev historikern Lord Acton: “Makt tenderar att korrumpera, och absolut makt korrumperar absolut.” Det är fortfarande sant, med den osvikliga kraften hos en naturlag. Han tillade: “Stora män är nästan alltid dåliga män.”
Glorifierandet av mäktiga mäns kraftfulla maktutövning borde vårt demokratiska samhälle ha vuxit ifrån, men sådana myter uppmuntras förstås uppifrån. De är sällan ett dugg sanna.

De mäktiga borde inte försöka bli nästa Napoleon, utan sträva efter de ideal som Lao Tzu förmedlade i den kinesiska klassikern Tao te ching: att göra så lite som möjligt, för att inte ställa till skada, och lösa problem så diskret att folk efteråt är övertygade om att de löste sig av sig själva. Ett rike ska styras som man kokar en liten fisk – alltså ytterst försiktigt.

Ledarskap ska inte vara en estrad för personligt självförverkligande, utan ett tjänande: man axlar tveksamt bördan och försöker inget annat än att hitta de bästa lösningarna för de flesta, och samtidigt göra minsta möjliga skada.

Här är min version av Tao te ching på AdLibris och på Bokus.

Tigas ihjäl?

Idag upptäckte jag med förtjusning att den gamle sinologen Göran Malmqvist i år har gett ut en tolkning av den kinesiska klassikern Tao te ching (Dao de jing). Det har också jag gjort, i en bok som kommit i flera reviderade upplagor sedan 1991. En ny version är välkommen, i synnerhet av en så kompetent tolkare som Malmqvist.

Men så upptäckte jag att han i en genomgång av tidigare svenska versioner av boken (sid. 22) nämner alla utom min.

De är inte så många att min bara inte fick plats, eller kom bort på något sätt. De är blott tre. Dessutom är ingen av dem nyare än 1972, medan min versions senaste upplaga kom 2006.

Inte heller kan min bok ha undgått honom. Vi har faktiskt pratats vid om den när jag för några år sedan bad honom om råd och synpunkter, vilket jag tackade för med ett omnämnande i boken och genom att skicka honom ett dedikerat ex av den.

Så varför har Göran Malmqvist struntat i att nämna just min bok?

Jag är inte sinolog. Jag är inte professor i något alls. Han måste tycka att bara personer med hans skolning får skriva i ämnet. Dumheter! Dessutom vet han att jag lät en sinolog från hans egen institution granska min version innan den gick i tryck första gången.

Han hade gärna fått sabla ner min version om han anser den oduglig, men när han låtsas att den inte finns – då är han både som författare och akademiker direkt omoralisk. Dessutom försöker han därmed att vilseleda sina egna läsare.

Göran Malmqvist är medlem i Sveriges Författarförbund och ledamot i Svenska Akademien. Hans beteende borde vara honom djupt ovärdigt. Tyvärr är jag rädd för att han tvärtom från sin höjd anser sig ha rätt att vara så oetisk. Skulle han kanske också vilja bränna mina böcker, så att hans lögn blir sann?

Här är min version av Tao te ching på AdLibris och på Bokus.