All forskning är inte vetenskap

Gentemot astrologi och horoskop ska man förhålla sig skeptiskt, eftersom vetenskapliga belägg saknas – men det betyder inte att allt kan avfärdas innan det har prövats på vederhäftigt vetenskapligt sätt. Avfärdar astrologin gör ändå ideligen självutnämnda förnuftets profeter, som så gott som alltid begår misstaget att hasta till slutsatser på väldigt svaga grunder.

Generellt tenderar dessa att kräva betydligt mindre (för att inte säga obefintligt) vetenskapligt stöd för att avfärda astrologin än de skulle behöva för att acceptera den. Därför sprider de okritiskt påstådda fakta utan att göra sig besväret till det minsta källkritik. Inte särskilt vederhäftigt.

Tyvärr är det ett mönster som återfinns överallt där etablerade paradigm existerar. De accepteras okritiskt medan anomalierna mot dem avfärdas alldeles för lättvindigt. Just denna attityd gör att vetenskapens stora landvinningar alltid först måste ta sig igenom en mur av fördomar och motvilja.

Jag stötte nyss på ett typiskt exempel på denna okritiska hållning till argument mot astrologin, i en text av vetenskapsreportern Tomas Lindblad: Paranormala fenomen. Där ger han exempel på vad han anser är vetenskapliga belägg för att avfärda bland annat astrologin.

Tomas Lindblad har ägnat sig åt vetenskapsjournalistik på flera tidskrifter om forskning, Sydsvenskan och Sveriges Radio. Han har också varit journalistlärare på Skurups folkhögskola. Så han borde ha god kläm på källkritik och granskande reportage.

Men när han ska visa hur vetenskapliga undersökningar har bevisat att astrologi är nys, då snubblar han redan från starten:
”I januari 2011 åstadkom en astronomiprofessor i Minneapolis en viss uppståndelse när han räknade ut att de datum som anger vilket stjärntecken en person är född i ligger ungefär en månad fel i tiden.”

Tomas Lindblad är dåligt bevandrad i elementär astronomi när han tror att detta var en upptäckt som gjordes 2011. Det handlar om precessionen, som har varit känd av astronomer och astrologer i sådär två tusen år. Den används i astrologin vid talet om tidsåldrarna – att vi går från Fiskarnas till Vattumannens tidsålder.

Det har långt före 2011 förekommit astrologer som justerar zodiaken i sina horoskop efter precessionen. De flesta västerländska astrologer gör dock som astronomerna – betraktar zodiaken som ett fixt koordinatsystem i rymden, oavhängigt stjärnbilderna.

Därmed råkar Tomas Lindblad röja att han inte bara är illa bevandrad i astronomi, utan ej heller har bemödat sig att ta reda på särskilt mycket om astrologi.

Nästa vetenskapliga undersökning han hänvisar till är en studie över ”tidstvillingar” (människor födda ungefär samtidigt), som ska ha visat att inga särskilda likheter förelåg mellan dem:
”Kanadensarna Dean och Kelly vid Universitetet i Saskatchewan beskrev i en rapport 2003 de studier av tidstvillingar som gjorts, och bidrog med en egen, där 2.101 personer födda i London i mars 1958, med i genomsnitt 4,8 minuters intervall deltog. De här personerna beskrevs vid tre punkter i livet – 11, 16 och 23 års ålder – med 110 olika egenskaper, inklusive IQ, läsförmåga, matematikkunskaper, personlighetstyp, längd, vikt, syn och hörsel. Dessutom fick de berätta om sina intressen, hobbyer, yrkesval, val av partner, olyckor och andra viktiga händelser i livet.”

Några saker i det ovanstående borde Lindblad själv ha reagerat på, såsom att personer mellan blott 11 och 23 års ålder tillfrågas om yrkesval, partnerval och viktiga händelser i livet. Vad vet en 11-åring om yrkesval, eller för den delen en 23-åring? Det där med IQ är också något som i sig allvarligt kan ifrågasättas. För att inte tala om det vaga begreppet personlighetstyp.

Över huvud taget blir man nyfiken på en så oerhört omfattande undersökning över så lång tid. Bara att IQ-testa över 2.000 personer är så tidskrävande och dyrt att få utöver statliga myndigheter mäktar med det. Att även t.ex. matematikkunskaper och läsförmåga ingår indikerar att det torde vara fråga om ett undersökningsmaterial från skolans värld, som alltså sammanställts i helt andra syften. Redan därmed är det mycket tveksamt om det går att använda för en studie om astrologins trovärdighet, som är något helt annat.

Rapporten från 2003 som Lindblad hänvisar till heter Is Astrology Relevant to Consciousness and Psi? Den siktar egentligen på frågan om astrologer använder sig av extrasensorisk förmåga och i så fall om det ger resultat. Där refereras till undersökningen av tidstvillingar, som dock ej är inkluderad. I stället anges den som ”forthcoming”, vilket betyder att den ännu är opublicerad. Att den ändå refereras till i denna text beror på att den ska vara genomförd av den ene författaren till rapporten, Geoffrey Dean.

Geoffrey Dean är en engelsman som huvudsakligen skrivit om astrologi – initialt som astrolog, senare som skeptiker. Det är oklart vad han har för akademisk bakgrund, kanske geolog eller kemist men inget sägs om hans meriter, ej heller i ovannämnda rapport. Hans opublicerade undersökning anges i litteraturförteckningen som: Dean, G. (forthcoming), ‘Does birth induction affect the subsequent life?’.

Det är ett märkligt förfarande att i en vetenskaplig rapport förlita sig på en opublicerad undersökning, eftersom den därmed inte har kunnat granskas av sakkunniga (peer review) och ej heller kan synas av rapportens läsare. Undersökningen verkar fortfarande tio år senare vara opublicerad, om det inte bara är så att den är ogooglebar, vilket är osannolikt för en publicerad vetenskaplig text. Andra källor på nätet (dock pro-astrologiska) säger detsamma – att varken undersökningen eller materialet den ska vara baserad på har publicerats.

Därmed är den ingen trovärdig källa, vilket borde vara uppenbart för varje vetenskapsjournalist.

Även titeln som Geoffrey Dean har angivit för sin opublicerade undersökning är märklig. Den ger snarare intryck av att vara något slags medicinsk studie. ”Birth induction” är inte något etablerat begrepp men leder tankarna till ”labor induction”, att påskynda förlossning. Vad astrologi har med det att göra är svårt att avgöra, likaså vad för kompetens Dean besitter i en sådan undersökning.

Man behöver inte vara granskande journalist för att ana en anka.

Slutligen använder Tomas Lindblad en test av astrologers förmåga som argument mot astrologin:
”I ett holländskt test från 1996 tävlade 44 erfarna astrologer om 5 000 holländska gulden i uppgiften att para ihop sju stjärnkartor med rätt individ.”

Testen presenteras av Rob Nanninga, som också lett genomförandet av den, här: The Astrotest. A tough match for astrologers. Den har ursprungligen publicerats i Correlation, Journal of Research into Astrology men återges på en webbplats för holländsk kritik av s.k. pseudo-vetenskap och det paranormala, där Nanninga ingår i styrelsen. Han är också redaktör.

Nanninga publicerade 1988 en bok med kritik mot det paranormala, men mycket mer har jag inte lyckats utröna om honom. Han är en av de ledande skeptikerna i Holland och det verkar vara hans yrke. Hur det är med hans forskarmeriter är oklart.

Det kan verka tjurigt att begära att han ska ha vetenskapliga meriter för att hans Astrotest ska vara trovärdig – men eftersom han både utformat och lett den blir det ofrånkomligt, om han vill hävda dess vetenskapliga värde, att han genomfört den kompetent. Det är ingen lätt sak.

Det visar sig när Rob Nanninga redogör för den – ytterst ofullständigt och delvis rent missvisande, såsom när han vill belägga hur erfarna och kunniga de 44 astrologer var som genomförde testen:
”Half of the participants had read at least fifty books on astrology. Three quarters had taken a course in astrology and one quarter was training others. At least half of the participants had analyzed over a hundred astrological charts and one-third was frequently paid for its services. One quarter was member of the Dutch Society of Practising Astrologers (NGPA).”

Dessa siffror är ointressanta om de inte jämförs. Förmodligen är det den fjärdedel som är medlemmar i NGPA som också är den fjärdedel som hållit kurser och merdelen av den tredjedel som får betalt för att tolka horoskop. Det kan också vara så att den fjärdedel som inte gått någon kurs ej heller har läst 50 böcker eller analyserat mer än hundra horoskop – och vad har de i så fall i undersökningen att göra?

Rob Nanninga är lika vag vad gäller urvalsprocessen för astrologerna, som verkar ha ett besvärande inslag av slump och improvisation. Sammalunda med de sju personer vars horoskop används.

Mest besvärande är att han inte redogör för de frågor som de sju hade att besvara. Mycket verkar vara rent nonsens, framkommer i förbifarten:
”Ten respondents complained that the answers of the subjects were often similar. For instance, in reply to a multiple choice question about their job, all subjects claimed to be reliable workers. But again, there were many more differences than similarities. Moreover, even in those cases when most subjects expressed a similar opinion, there were usually dissenters. For example, although four subjects had a vivid imagination and were fond of aesthetic experiences, there was one subject who showed not the slightest appreciation for such experiences. Why didn't his chart stand out from the others?”

Pålitlig arbetskraft, livlig fantasi, estetiska upplevelser – vad är det för gegga? Om frågeformuläret hölls på den nivån vore det ett under om svaren gick att skilja åt, vad Nanninga än påstår.

Hans försvar må vara att astrologerna själva godkänt frågorna – men där är den springande punkten för hela undersökningen. Den förutsätter inte bara att astrologers kompetens är bevis för eller emot astrologin som sådan, utan också att astrologer ska vara kapabla att utforma en rättvisande test av deras förmåga. Varför skulle de klara det? Så som testen är utformad jobbar de ju aldrig normalt.

Liknande tester av astrologer har gjorts förr och senare, vad jag vet med för dem föga smickrande resultat. Inte konstigt, eftersom det inte finns formella utbildningar och krav för astrologer. De är ett brokigt släkte av mer eller mindre autodidakta, med vitt skild syn på astrologin och dess verktyg.

Intressantast i Ninningas undersökning var jämförelsen av de 44 astrologernas resultat, som visade att de gissade hur olika som helst. Men Ninninga misstolkar detta som bevis på att astrologi inte fungerar, fast det i stället är just ett bevis på att astrologer inte har en homogen uppfattning om astrologin.

Det råder ringa samstämmighet om astrologin bland dess utövare, så hur ska den kunna granskas med dem som försökskaniner?

Tomas Lindblad faller i en liknande fälla som den där Rob Nanninga fastnat. När han försöker belägga att vetenskapen avfärdat astrologin råkar han med sina exempel i stället visa att astrologin inte prövats på ett vederhäftigt vetenskapligt vis. Därmed röjer han också sin okritiska syn på det som ger sken av vetenskap.

Läs även andra bloggares åsikter om astrologi, pseudovetenskap, skeptiker, vetenskapsjournalistik. Intressant?

Betongförortens magi

Ikaros över Brandbergen gavs ut 1987. Vad jag vet var det första gången livet i en betongförort skildrades i en roman. Nu finns boken i en ny upplaga. Jag tänkte att det kunde behövas, eftersom betongförorterna finns kvar.

Jag hade jobbat med boken sedan 1983, närmare bestämt den 5 november det året. Sällan är mina romaners startskott så tidsbestämda, men det har att göra med hur den här romanen tog form – och hur jag uppfattar betongförortens väsen.

Varde förort!

Själv hör jag till den första generationen att växa upp i det så kallade miljonprogrammets höghusområden, som uppstod ur ängar och skogsmarker runt städerna likt bibelns gud skapade världen med befallningen ”Varde!” Ena dagen lantlig frid, nästa dag en klase av betongkolosser som fylldes med folk från när och fjärran.

Jag flyttade under barndomen allt längre ut, mot allt nyare Stockholmsförorter: Blackeberg, sedan Hässelby Strand, sedan Söderhöjden i Jakobsberg 1965, när området inte ens var helt färdigställt och balkongerna ännu saknade räcken. Då var jag elva år och hade många drömmar om att flyga, kanske som en besvärjelse mot balkongens skrämmande frestelse. Vi bodde på sjunde våningen.

Brandbergens inre lyster

I slutet på 1970-talet hamnade jag i Brandbergen, som vid den tiden var något av en arketyp för allt som sades vara hemskt med betongförorter. Dess arkitekt föreslog i en debattbok att hela området skulle sprängas bort.

Jag störde mig på ensidigheten i medias skildring av dessa förorter: grått, kallt, hopplöst. Men det var bara ytan. Så snart dessa snabba byggen befolkades fylldes de av liv. Ett liv som måste glöda för att stå emot ytans ogästvänlighet.

Hexagram 22 från I Ching.

Jag fann en talande symbol för denna paradox i ett hexagram från I Ching, den gamla kinesiska spådomsboken. Det var nummer 22 av bokens 64 hexagram, kallat pi, som består av begreppen brand och berg. Boken berättar att det symboliserar en hård och karg yta, som inom sig döljer lyster och skönhet. Vi använde hexagrammet som symbol för Brandbergens Aikidoklubb.

Sådan är betongförorten. Arkitekturen må vara skoningslös och kall, men människor blåser liv i den. Eftersom det är en kamp blir livet där särdeles intensivt och verkligheten får drömska motbilder. Utmaningen frammanar magi.

Det ville jag skildra i romanform. Livet i förorten, under betongens missvisande yta.

Hotet från stjärnhimlen

Ämnet krävde sin egen metafysiska infallsvinkel. Den uppenbarade sig ur astrologin, som jag av en slump börjat studera på 1970-talet och skrivit ett par böcker om. I november 1983 skulle Pluto, den yttersta av planeterna, komma in i Skorpionen, det stjärntecken den sägs härska över.

Det händer bara en gång per cirka 250 år och eftersom Pluto inte upptäcktes förrän 1930 var det första gången någonsin vi visste om det. Pluto står för metamorfos och katastrof, vilket Skorpionens tecken också liksom hotar med – under ytan. Dramatik var att förvänta.

Roboten Pershing II.

Dramatik kom. Mest alarmerande var hotet om ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet, på grund av att Pershing-robotar skulle placeras ut i Europa och därmed göra det möjligt att bomba Moskva på bara några minuter. Nato hade en övning som simulerade detta, samma vecka som Pluto gick in i Skorpionen, och i Moskva trodde de att kriget var omedelbart förestående. Här skriver Peter Englund om den krisen.

Men Skorpionen är hotet, inte verkställandet. Så det förblev en skräck men stannade under ytan. Inga eruptioner, inte förrän Sovjetunionens sammanfall flera år senare.

Nå, astrologiskt var tidpunkten ändå utmärkt laddad för en skildring av betongförortens magiska undertoner. Det var dessutom i en period då så gott som samtliga solsystemets planeter befann sig inom två stjärntecken, Skorpionen och Skytten, vilket är ytterst sällsynt. Skorpionen är hotet och Skytten är utbrottet. Alla födda i den perioden har enligt astrologin denna krutdurk i sina liv, om än uttryckt på många olika sätt.

Plutos inträde i Skorpionen skedde exakt den 5 november 1983, klockan 22:16 svensk tid. Jag beslöt att med detta ögonblick som utgångspunkt beskriva ett antal scener och händelser i Brandbergen, som skulle förmedla vad jag ville berätta om förortslivets inre natur. Boken skulle heta Novembernatt i Brandbergen och vara en kavalkad av dess vardagslivs märkligheter. Ungefär som en novellsamling, löst sammanknuten till en roman.

Flygturen som inte tog slut

Den första historien jag gav mig på var idén om en grabb som lärde sig flyga – snarare sväva – genom fantasins andliga kraft. Han skulle falla från sitt fönster på sjunde våningen men i ett så drömskt tillstånd att han bara sakta sjönk till marken och landade oskadd. En dröm jag närt sedan flytten till Söderhöjden nästan tjugo år tidigare.

Romaner lever dock sitt eget liv, så snart de har tagit sin början. Berättelsen om ynglingen som lärde sig flyga svällde och svällde. Det blev alltmer uppenbart att den räckte som roman – och som skildring av betongförortens inneboende magi.

Det innebar också att jag kunde avfärda den fantasilösa novembernattstiteln. Boken fick i stället heta Ikaros över Brandbergen – vad annars? Dess huvudperson var onekligen en modern Ikaros – det ungdomliga övermodet som trotsar faran för att nå den stora upplevelsen. Det är så mänskligt, underskönt mänskligt.

Förortshoroskop

Här är hela horoskopet för det ödesmättade ögonblicket när Pluto gick in i Skorpionen, sett från Brandbergen (ett horoskop är inte komplett utan en fastställd plats):

Det är märkligt på flera sätt, till exempel att alla planetpunkter befinner sig under horisonten, i det fördolda. Det är den privata sfären – speciellt umgänge och hem, tredje och fjärde huset, där de flesta planeterna har samlats. Återigen en utmärkt bild av betongförorten, vars fasader skymmer det rika innehållet av mänskligt samkväm.

Förvånande färdig

När jag tidigare detta år bestämde mig för en nyutgivning av boken våndades jag inför den redigering jag aldrig kan motstå att göra. För en tidigare roman, stenåldersskildringen Den siste, visade det sig vara ett mödosamt och frustrerande arbete. Ju kladdigare mitt korrektur blev, desto mer tveksam blev jag inför företaget – ända till slutminuterna.

Men Ikaros över Brandbergen var en helt annan historia. Jag lusläste sida efter sida och fann blott småsaker här och där att fixa. En sådan skillnad mot de tidigare tre romanerna! Den mest radikala ändringen blev omslagets utformning – och även där gör förlagan sig påmind.

Bilden på Ikaros är faktiskt min egen, från en väggmålning vi gjorde i Brandbergens centrum i början på 1980-talet. Den knaggliga bruna bakgrunden är den yta som varje höghus i Brandbergen hade.

Så här är boken igen, återfödd till en värld där mycket har förändrats radikalt och till synes för gott – men inte de miljöer som romanen skildrar.

Här finns den för beställning från internetbokhandlarna AdLibris, Bokus och Bokia. Mer om romanen och utdrag ur den finns på Arriba.

PS

Jag må ha varit den första att skildra betongförorten så att säga metafysiskt i en roman, men inte den sista. Jag känner mig väldigt bekant med den angreppsvinkel som John Ajvide Lindqvist tillämpade i Låt den rätte komma in. Han är yngre än jag men skildrar en äldre förort: Blackeberg. Där har jag också bott, om än i så unga år att det inte är mycket jag minns därifrån.

Johns vampyrhistoria är skräckfylld men också en förortsskildring med både värme och närhet. Förmodligen fann också han att det vore omöjligt utan att använda sig av det absurda.

Läs även andra bloggares åsikter om brandbergen, förort, betongförort, ikaros, astrologi, pershing. Intressant?

7.200 mil härifrån till evigheten

I måndags eftermiddag passerade en stor asteroid så nära jorden som bara en femtedel av avståndet till månen. Om den hade träffat vår planet illa kunde det ha pulvriserat en hel nation.

Asteroiden, som bär det kallsinniga namnet 2009DD45, var mellan 21 och 47 meter, vilket inte låter mycket. Men den färdades fort nog att skapa en rekordsmäll, med följdverkningar som skulle få klimatkrisen att darra på överläppen.
Den passerade på 7.200 mils avstånd från jorden, vilket blott är dubbla avståndet våra satelliter håller. Exakt kl. 14.44 svensk tid var den som närmast.

Och där satt jag vid datorn och plitade på en bok om astrologi och hälsa. Relevant, måhända, men ändå i sammanhanget förfärande otillräckligt.

Man tänker på förgängligheten. Ena stunden en tillvaro där man irriteras över hur trögt PhotoShop startar upp för att hårddisken fyllts med en massa automatiska uppdateringar Windows gjort bakom bildskärmens kulisser, och vår civilisation skruvar på sig i den klåda som börsens berg- och dalbana skapar i penningflödena.
Nästa stund – poff!

Vad är egentligen av varaktigt värde? Knappast enskilt självförverkligande, svensk tronföljd eller vilka kroppsdelar som exponeras i TV-rutan. Inte ens bilens vara eller icke-vara.
Det enda av oskattbart värde är den pärla av insikt som vårt grubblande må gnugga fram i det som plötsligt kan vara spillrorna av vår art, så att de efter katastrofen mäktar resa sig ånyo och slipper ta om allt från början.

Det har varit märkligt tyst i tidningarna om asteroiden. Av dem jag brukar hålla ögonen på är det bara DN som skrivit något alls. På internet finns förstås hur mycket som helst. Här är en animation som visar asteroidens bana:



Läs även andra bloggares åsikter om asteroid, 2009DD45.

Victorias horoskop

Nu när kronprinsessan är i ropet som aldrig förr, med sin förlovning, kommer jag att tänka på att jag faktiskt använde hennes horoskop som exempel i en av mina astrologiböcker, redan 1982. Här är den texten.

Jag smög in hennes horoskop lite på bus, som exempel på hur aspekterna (speciella vinkelförhållanden mellan planeterna) kan tolkas. Hon var bara fem år då, 1982, så jag berättade inte att det var just den Victoria jag skrev om – men det gissade nog en och annan.
Nu är hon vuxen, så hon har integritet att rycka på axlarna åt det hela.

Här är vad jag skrev om hennes horoskop 1982 (observera att det framför allt handlar om horoskopets aspekter, så det är ingen komplett tolkning):

Aspekterna i Victorias horoskop
Som en enkel övning i att tolka aspekter kan vi kasta en blick på Victorias horoskop. Victoria har ett intressant nät av aspekter som framför allt håller sig till horoskopets högra halva, den aktiva sidan, och visar på ett händelserikt liv där hon själv får mycket uträttat.

Först ser vi dock kvadraturen mellan ascendentens velighet och osäkerhet, den som känner sig oviss och visar det, och den handfasta konstruktivitetens Mars i gränsen mellan tredje och fjärde huset, som visar att hon är långt mer bestämd och övertygande i handling bland vänner och familj än man skulle kunna tro. Fast hon är osäker, får hon där som hon vill.

Venus trigon Pluto visar på en kärleksfullhet i hemmet som är kopplad till en känsla av större, närmast mytisk eller magisk betydelse. Hon känner att hon genom sin mildhet och beskyddande moderlighet uppfyller ett viktigt kall.

Sextilen till Merkurius antyder att det fungerar bra med hennes arbete, som är centrerat på henne själv och hennes plikter, och detta dubbla Tvillingskap (Venus i Tvillingarna och Merkurius deras härskare) gör det till en lättsam plikt som hon kan förhålla sig avspänt och naturligt till.

Oppositionen Jupiter – Medium Coeli visar att hon har svårt att kombinera familjens sammanhållning och allmänna väl med sin offentliga roll, som kräver att hon är fri och rörlig. Det är hon mycket medveten om. Det bekymrar henne mer än befogat, att hon inte tycker sig ha tid nog för familjen.

Månens trigon med Uranus visar på hennes passion och starka emotionella väsen. Hennes erfarenheter av familjens värme och allt det hon får uppleva på sina resor – både ont och gott, lycka och smärta – stärker hennes övertygelse om att familjeband och släktkänsla är väsentliga ting. För henne är modersrollen kopplad till tillvarons liv och död och mystiska lagar. Hennes egen mor är också en insiktsfull rådgivare.

Den aspektlösa solen antyder att hon i sitt inre njuter av och trivs med den vårdande roll hon får, utan att den behöver motiveras av särskilda mål – utan att det ens behöver bli fråga om så mycket vård.

Merkurius kvadratur med Uranus visar att hon har svårt att koppla sina djupare tankar till de ytligare – att koppla de stora, dramatiska skeenden hon bevittnar till sin egen roll och betydelse – åtminstone har hon svårt att finna ord för det.

Sextilen till Pluto visar att hon förvisso ser sin egen betydelse i modersrollen, men inte kopplar ihop den med världen i stort – som om hennes gärningar vore skilda från resten av världen, som hon ju ändå får se på nära håll. Sin egen roll kan hon däremot begripa och uttrycka å det klaraste, och hon fogar sig lätt till de skiftningar eller kriser hon möter.

Saturnus trigon med Neptunus visar att hennes pliktfyllda roll i arbetet på ett subtilt vis får betydelse i ett större socialt sammanhang. Hon fyller en funktion som verkar på ett dolt, outtalat sätt, som spelar en roll av större betydelse än man skulle kunna tro vid första anblicken.

Sextilen mellan Pluto och Neptunus visar hur hon i sin sociala roll är öppen för en värld i förändring. Även i sitt moderskap har hon den förmågan. Hon är en av alla pusselbitar som ger samhället ny form och nya gränser. Hon bidrar på sitt sätt – utan att riktigt förstå varken att hon gör det, eller hur det går till.

I det ovanstående har jag tagit fasta på aspekternas läge i hus och zodiaktecken, och visat på vad dessa kan tillägga till vad som redan sagts om planeternas aspekter i sig.

För mig är aspekterna främst ett sätt att binda ihop horoskopet och hitta en enhetlighet i vad det visar om personligheten. De har naturligtvis ofta mycket konkreta uttryck – särskilt sextiler och kvadraturer – men jag finner sambanden och de övergripande principerna långt intressantare.

En sammanfattning av Victorias aspekter visar därför framför allt att hon både som moder och som social varelse lever med tydliga symboliska undertoner. Inom henne finns ett slags oförståelse för att det hon gör som moder, fast hon vet att det är viktigt, spelar en roll i ett bredare socialt sammanhang.

Men hon lever i en spännande tid, där det är svårt att vara säker på vad som är verklighet och vad som är fantasi eller föreställning. Hon känner magin, men gör kanske inte alla kopplingar. Ända trivs hon tveklöst med vad hon är, och andra uppskattar hennes sociala funktion och insats.

Några nya ord om horoskopet
Det var vad jag skrev 1982. Ganska vagt för att vara jag, men det var nog av respekt för ett barn som ständigt granskades under lupp av massmedia. Hon har massor av mer skinn på näsan nu, så jag kanske dristar mig till att säga något mer:

Ascendenten precis i slutet på Vattumannen visar att hon uppträder synnerligen eftertänksamt, så att hon kan uppfattas som svårmodig eller upptagen av egna tankar. Hon är väldigt svår att få grepp om och lära känna, visar 1:a Huset i Fiskarna – inte för att hon är sluten precis, utan snarare för att hon är så tillmötesgående.

3:e Huset i Oxen visar att hon har ett litet antal trogna vänner som hon evigt håller sig till – men med några av dem blir det sammandrabbning, avslöjar Mars i slutet på Huset, och därmed sägs vänskapen obönhörligen upp. Man måste vara obrottsligt lojal för att förbli Victorias vän. Få klarar det.

Familjen syns i 4:e Huset, som är i lättsamma Tvillingarna. De har kul ihop och umgås ledigt, lekfullt. Venus visar på glada tider med familjen och Jupiter visar att det är väldigt mycket de får uppleva tillsammans.
Victoria må vara sträng och krävande gentemot vännerna, men familjen är en lycklig oas – där är hennes verkliga vänner och mest otvungna umgänge.

Nöjen och fritid (5:e Huset) har hon mer tid för än man kan tro. Där är det viktigast för henne att må bra och odla känslolivet. Både månen och solen är där, vilket visar att hon älskar att tillbringa mycket av sin lediga tid med föräldrarna – det understryker också åter den varma stämning som råder i familjen.

Victorias dagliga arbete visas i 6:e Huset, vars Lejon är tydligt med att hennes jobb är att visa upp sig själv och inta en tydlig ledarroll. Hon vet precis hur hon ska göra det, kan uttrycka sig rätt och förstår sig på vad traditionen kräver av henne. Hon har inga problem att vara drottninglik när det behövs, vilket är precis vad hennes dagliga arbete går ut på.

Partnerhuset, det 7:e, är faktiskt tomt i Victorias horoskop. Det betyder att den delen av hennes liv är inte särskilt händelserik, inte heller den viktigaste för henne. Där är Jungfrun, som talar om att hon väljer sin partner med omsorg och ställer stora krav på honom. Inget förhastat, inget lämnas åt slumpen. Kärleken är det kanske svalare med – men när partnern ingår i familjen kommer ändå fröjden.

8:e Huset visar på sådant man inte själv rår över, såsom släktskap, död, övernaturligt. Där tronar Pluto mitt i Vågen, som en tydlig markör av vad hon har ärvt och att det är en så stor del av hennes liv.

9:e Huset berättar om förändringar i livet, även resor och andra omställningar, tillfälliga eller långvariga. Här har Victoria Skorpionen, som antyder att hon känner oro inför förändringar och helst vill ha det som det har varit – utom när hon just är ute efter spänning, överraskning och att bli omskakad. Annars ser hon helst att allt är som det alltid varit.
Men hon behöver omställning. Uranus i Huset visar att det är då hon lär sig som mest och mognar mest som människa, i alla fall intellektuellt. Men det är med tvekan och en ständigt närvarande undran. Världen är stor och till sin natur i grunden obegriplig – det är vad Victoria gång på gång konstaterar.

10:e Huset är hennes sociala position och roll, som får sin karaktär av Skytten – ett långsiktigt perspektiv och en drivkraft mot oberoende. Neptunus visar att hon längtar bort från de sociala banden och ibland så att säga skulle vilja gå upp i rök: bli osynlig och otillgänglig för sin omgivning. Det är en dröm hon när och den blir med åren allt starkare.
Med MC där vet hon också att hon ständigt måste kämpa för att bevara ett mått av frihet och integritet, för att inte fångas helt i sin sociala roll. Hon behöver vara distanserad, och anser även att det är det bästa sättet att uppfylla sin funktion.
Och så är hon väldigt frustrerad över att hennes plikter alltför ofta gör att hon missar mycket av det roliga som familjen har för sig.

Hos allmänheten står hon för det bestående och solida, visar Stenbocken i 11:e Huset. Det är också hennes egen övertygelse: I en värld av ständig och obegriplig förändring har hon att representera det bestående.

12:e Huset visar att hon framför allt får ge avkall på studier, eftertanke och odlingen av sitt eget intellekt. Hon hade gärna studerat djupt och länge, men det ges det inte tid till.
Hon upplever det inte som en stor förlust, visar avsaknaden av planeter i Huset, men det gnager i henne att hon kunde ha blivit riktigt framstående inom något akademiskt om hon fått ro till det, och att hon gärna skulle förkovra sig inom hur många fält som helst.

Synastri
Vi får se om jag får lust att göra en synastri – ett horoskop som kombinerar två personer, såsom hon och hennes fästman Daniel Westling. Men då måste jag först rota reda på hans födelsetid. Är det någon som vet?

Tidningarna har förstås redan skrivit hur mycket som helst om förlovningen. Här är ett axplock:
Aftonbladet skriver här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här, DN här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här, här, här och här, Sydsvenskan här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Victoria, förlovningen.

Sydsvenskan svarar på min kritik

På Sydsvenskans blogg Snällposten svarar Björn Ramel på min kritik av hans text om Lissabonfördraget. Det är smickrande att han bryr sig – men det blir så fel...

Björn Ramel, Som är ledarskribent på Sydsvenskan, hade skrivit om Sarkozys självsvåldighet (som han berömde) och om nödvändigheten av att Lissabonfördraget för att ge EU:s ledare större handlingsfrihet. Här är den texten.

Jag tyckte att det var tokigt att utöka befogenheterna för att en ledare har överträtt dem – då ska man ju snarare gå motsatt väg. Vad gäller Lissabonfördraget är jag mest emot att det genomdrivs så gott som utan folkomröstningar – blott och bart för att politikerna misstänker att sådan omröstningar hade givit avslag.
På dessa två punkter tycker jag att Björn Ramel visar upp en grumlig demokratisyn.

I hans svar på kritiken pratar han i stället om hur mycket bättre det skulle bli med Lissabonfördraget, vilket sannerligen går att diskutera – men det var inte vad jag gjorde i min blogg.

Nå, den engagerade läsaren kan själv ta ställning genom att läsa våra olika inlägg. Två saker slår mig dock, när det gäller hans kritik mot mig:

Astrolog
Han presenterar mig som frilansjournalist, idéhistoriker och astrolog. Det sistnämnda är förstås i avsikt att förringa mig. Jag är blott en skrockfull typ. Själv presenterar jag mig på bloggen som författare, frilansjournalist, idéhistoriker och aikidoinstruktör, vilket i så fall vore justare av honom. Jag har skrivit böcker om astrologi, men det betyder inte att jag är astrolog. Han är ju inte politiker bara för att han skriver om politik.

Astrologin anses av de flesta självutnämnda intellektuella som rent nonsens. Jag har, likt Newton, forskat lite i ämnet och är därefter av en annan mening. Men offentliga debattörer hastar ideligen till fördomsfulla slutsatser om saker de vet alltför lite om.

Det märkte jag redan som nykläckt författare i slutet på 1970-talet, då en vice ordförande i Författarförbundet sa till mig att jag var lovande och gärna fick söka stipendier från Författarfonden – men jag borde inte nämna astrologiboken. Självklart har jag envisats med att göra det vid varje fondansökan sedan dess.
Om vårt kulturliv inte tål avvikelser och konstigheter, vad är det då för kultur?

Kommentarer
Den andra saken som slår mig är något jag tidigare uppmärksammat. Sydsvenskans ledarblogg har stängt av såväl kommentarer som Twingly-länkning till andra bloggar. De vill stå oemotsagda.
Därmed har Björn Ramel, jämte hela tidningens ledarredaktion, bevisat vad de tycker om folkets röst och en demokratisering av politiken.

Men: heder åt honom för att han gick i svaromål! Det visar en vilja till debatt, oavsett villkoren för den.

Nostradamus poetiska visioner

Så här på Allhelgonadagen har Aftonbladets kultursida ett passande tema: ockultism, med bland annat en senkommen recension av Nostradamus profetior i nytolkning av Anna Carlstedt och Jan Stolpe.

Denna besynnerliga renässansfigurs verk med tusen verser om framtiden har satt myror i huvudet på generation efter generation sedan dess. Otaliga händelser i världshistorien har – mer eller mindre övertygande – pekats ut som förutsedda av Nostradamus.

Någorlunda oomtvistligt (relativt sett) är att hans spådomar sträckte sig fram till starten för detta millennium, som han menade skulle inledas med en muslimsk världserövrare, eventuellt identisk med Antikrist, begynnande sitt erövringståg i Ryssland för att sedan lägga hela Europa under sig.

Jag har då och då i livet gjort djupdykningar i hans texter, nyfiken på deras tillämpning av astrologin, men framför allt fascinerad av den visionära poesin i dem.
Dessutom fick jag för länge sedan veta av en amerikansk psychic att jag varit Nostradamus i ett tidigare liv. Det var förstås hedrande, tills jag insåg att det betydde att jag inte kunde ha varit den samtida Leonardo da Vinci, vilket vore än mer inspirerande...

Nostradamus påpekade själv i sin bok att han blandat om sina spådomar och avsiktligt gjort dem svårtolkade. Som jag förstår honom var han främst ute efter att förmedla sin upplevelse av historiens och ödets mäktiga vingslag. Hans dikter presenterar världshistorien som ett storslaget, ofta skrämmande skådespel. Det var detta väldiga spektakel han ville skildra – inte varje händelse i sig.

Jag fick också intrycket att han inte baserade sina förutsägelser så mycket på astrologin som man kunde tro. Ofta är det ganska alldagliga planetkonstellationer som hans verser ger omvälvande mening, vilket knappast är förenligt med astrologiskt ABC.
Snarare föreställer jag mig honom sittande på sin mörka kammare under långa nätter, sneglande mot stjärnhimlen utanför fönstret, flytande in i ett hypnagogt tillstånd där drömmar och syner spelas upp framför honom i dunklet.

Jag tror att hans bok framför allt ska ses som poesi, om än på teman som hans ockulta kunskaper fört honom nära. Sedan är det i och för sig svårt att finna gränsen för vad poetens sinne kan förnimma.

McCain blir president

Det blir John McCain, republikanernas kandidat, som vinner det amerikanska presidentvalet i november. Obama blir demokraternas presidentkandidat men har ingen chans mot McCain. Hillary Clinton förlorar inflytande och söker sig bort från politiken helt och hållet.
Det står klart efter att jag har kollat de tre kandidaternas horoskop ;-)
Du kan läsa mer om det på min engelskspråkiga astrologihemsida:
Complete Horoscope

Även Per Bjurman på Aftonbladet kommer till samma slutsats, om än utifrån helt andra resonemang ;)