lördag 10 januari 2009

Kyrkan bekänner färg genom att hyckla


Svenska kyrkan förbereder en ny vigselordning, där hetero- och homosexuella ska behandlas helt likvärdigt. Men de raderar ordet äktenskap, och de vill inte tvinga präster att viga homosexuella. Kyrkan leker jo-jo.

Riksdagen är på gång med en lag som ska ge alla lika rätt till äktenskap. När Svenska kyrkan kommer med sin egen nyordning är det därför knappast för att följa den kommande lagens mening, utan för att slingra sig runt den.
Det är som om kyrkan vill säga: Ok, de kan få gifta sig – men det är inte ett “riktigt” äktenskap.

I stället för vigselaktens gamla formulering "Ni har nu ingått äktenskap" ska det i fortsättningen heta "Ni är nu äkta makar". Visst måste de ändra några gamla formuleringar för att akten ska bli könsneutral – men varför vägrar de att betrakta “äktenskap” som könsneutralt?
Därmed går de tvärt emot den politiska intentionen, som förvisso är att just göra äktenskapet könsneutralt. Kärleken är ju det.

Jag är också förbryllad av att kyrkan låter präster vägra viga homosexuella, om det är emot deras övertygelse. Vilka andra friheter har präster att agera på tvärs mot kyrkans regler för att de personligen har en annan mening? De har ett jobb och då ska de utföra det enligt gällande regler. Samma gäller för oss alla på våra arbetsplatser och över huvud taget i samhällslivet.

När kyrkan uttryckligen låter präster välja själva på just denna punkt, men inte på tusentals andra i kyrkans och prästers vardag, är det inget annat än ännu ett illa förtäckt motstånd mot könsneutrala äktenskap.

Kyrkan påstår att den accepterar nyordningen och verkar för den, men det är blott läpparnas bekännelse. I realiteten gör kyrkan vad den kan för att sabotera det könsneutrala äktenskapet.

Vem vill gifta sig så?
När Svenska kyrkan beter sig på detta vis kan jag inte låta bli att undra: vilka vill vigas av dem då? Varför ska homosexuella – eller vilka andra som helst med en välkomnande människosyn – låta en så reaktionär och livsfientlig institution utföra en ritual som ska handla om kärlekens välsignelse?

Kyrkan har villigt välsignat krig och andra monstrositeter genom sin månghundraåriga existens, men den har överlag varit väldigt fientlig mot varje reform som leder till ett mänskligare och vänligare samhälle. Kyrkans historia är en kuslig katalog över maktfullkomlig intolerans.
Vad är dess välsignelse värd?

Här skriver DN, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Sydsvenskan om kyrkans nya vigselordning.
Läs även andra bloggares åsikter om

22 kommentarer:

  1. Vilka hycklar? Varför tvingas inte svenska moskéer att viga homosexuella, hyckel på extrema nivåer!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår inte. Ska islamska församlingar undantas från lagen om könsneutralt äktenskap? Det har jag svårt att föreställa mig.

    Förresten - kul falsk hemsidesadress du angav:
    ingen.hemsida.nu
    Ganska zen :)

    SvaraRadera
  3. Dags att vända kyrkan ryggen?!
    Var finns religionsfriheten(grunlagstadgad rätt) i sverige om man kan tvinga kyrkan och troende att handla mot sin tro?
    Sovjetväldet har nått riksdagen?

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Vad är det man skapar äkta om man viger två människor som inte kan bidra till samhällets fortbestånd? Äktenskapets mening är inte att välsigna älskande par, det är ett missförstånd. Äktenskapets mening är att värna om barnens trygghet och samhällets fortbestånd och det vet även de som nu i skadeglädje häcklar och hånar de stackars teologerna som vrider sig som maskar på de politiska krokarna. Nej hörni, det här är ju bara elakt.

    Busse Källing, profet

    SvaraRadera
  6. Bra inlägg. Har dock en sak jag vill upplysa dig om.
    Präster i svenska kyrkan har alltid haft rätt att vägra viga ett par. Det är inget nytt påfund när det gäller samkönade par. Dessutom även om präster tvingades, hade jag som homosexuell inte velat vigas av en präst som var negativt inställd till min sexuella läggning.

    I slutändan anser jag att i stället för att tvinga ovilliga religiösa samfund till att förrätta vigslar, borde den juridiska vigselrätten avskaffas för alla dessa och bara vara förbehållen den svenska staten. Då kan de som vill promenera över till sitt samfunds gudstjänstlokal och ha vlken form av ceremoni som helst, efter att de har blivit juridiskt vigda av en borgerlig vigselförrättare.

    SvaraRadera
  7. Håller helt med Pepe, ta bort vigselrätten från Svenska kyrkan så är problemet löst. Kan inte förstå varför man krånglar.

    Stenudd, jag förstår inte riktigt din syn på att kyrkan skulle vara ute för att "sabotera". Om det var ambitionen hade man väl helt sonika sagt blankt nej till att alls viga homosexuella? Nej, det du ser i Svenska kyrkan nu är de krumbukter man ägnar sig åt när man försöker vara alla till lags.

    F.ö. är det väl ändå bra enögt att framställa kyrkan som en krigets och omänsklighetens organisation. Inte för att detta inte skett, utan för att det blir försvinnande litet i jämförelse med kyrkans roll som människovän genom dess sociala arbete i form av skolor, sjukvård, själavård, etc.

    SvaraRadera
  8. Pepe, jag är böjd att hålla med dig. Religiösa samfund ska inte ha någon särskilt samhälleligt mandat om de anser sig kunna göra undantag i plikterna det innebär.
    Jag undrar också vad poängen ska vara för homosexuella att använda sig av en ritual vars förrättare är "nödd och tvungen", och egentligen ser ner på deras kärlek.

    Busse Källing, äktenskapets mening varierar över tid och mellan kulturer (också inom kristendomen). Exempelvis bestämde katolska kyrkan redan på medeltiden att de enda som skulle få bestämma vilka som skulle gifta sig var de två som giftermålet gällde - alltså var kärleken den viktigaste ingrediensen. Man räknade inte in likakönsgifte, men nog leder sådan logik även dit?

    Simon Floer, jag håller egentligen med dig. Det är bara ett aber: bibeln behöver tolkas och det görs väldigt olika i olika tider och av olika samfund och troende. Därför är det svårt att komma överens om vad den menar.
    Och gud hör vi inte av...

    Anonym, du har en poäng om religionsfriheten. Å andra sidan, kyrkor som inte vill följa politiska beslut ska inte heller åtnjuta politiska privilegier (som vigselrätten) eller ta emot politiskt beviljade bidrag.
    Och så måste det sättas samma gräns på religionsfriheten som på yttrande- och åsiktsfriheten: Vi ska få tycka vad vi vill, men inte få handla som vi vill.
    Alla måste följa samma lagar.

    SvaraRadera
  9. Esteban, jag ska medge att jag var tillspetsad, men när kyrkan försöker krångla sig runt lagstiftningen och inte medger det, då är det sabotage av lagens intention.

    Vad gäller kyrkans roll i historien finns förstås både gott och ont. Jag skräms av att de flesta kyrkor är så ivriga att fördöma kärleken i många av dess former (inte bara homosexualiteten) men håller tyst om krig och andra grymheter. Det är svårt att uppfatta det annorlunda än att kyrkorna tycker att viss sorts kärlek är värre än krig.
    Jag är alldeles säker på att Jesus skulle förfasa sig över det.

    SvaraRadera
  10. Brukar det inte heta man och hustru?

    Men kyrkan kan väl säga till homosexuella som gifter sig:

    Här med förklarar jag er man och man resp. kvinna och kvinna?!

    SvaraRadera
  11. Utifrån egen erfarenhet ber jag att få bemöta Busse Källings inlägg. Äktenskapet är ett mycket dåligt skydd för barnens intresse. Snarare tvärtom. När den sociala konventionen motarbetar skilsmässor "för barnens skull", så bidrar den till att osunda och oärliga förhållanden permanentas, vilket barnen blir lidande av.
    Och när det kommer till skilmässa är det av yttersta vikt att domstolarna förstår äktenskapet är ett kontrakt mellan makarna, och att respektive föräldra-barnrelation står över detsamma. Barnets rätt till båda sina föräldrar måste först och främst tillvaratas. I Sverige må vi ha kommit en bit på väg i det avseendet, men även här betraktas barnen ofta som en utväxt på modern och dras in i äktenskapstvisten. I Chile där jag bor, liksom i större delen av den kristna världen, anses en pappa som lämnar ett äktenskap överge familjen. Han straffas genom att bara få träffa barnen lite, om han får göra det alls - men vem drabbar det straffat egentligen hårdast, om inte barnen?

    SvaraRadera
  12. Mattias, jag håller med dig om att äktenskapet knappast är till för barnen. De har ju inte tillfrågats :)
    Inte heller nämns de i vigselakten.

    Traditionellt ansågs de två makarnas plikt vara att fortplanta sig. Det är också vad religiösa grupper påpekar när de protesterar mot könsneutrala äktenskap. Men idag är det hyckleri, eftersom ingen invänder mot ett barnlöst äktenskap.

    SvaraRadera
  13. Det är värre att vara troende än homosexuell idag, det är bara att konstatera. Vi är så inställda på att förstå de homosexuellas situation och rättigheter, men vad om de som lever med en verklig religiös övertygelse? Alla är inte hycklare och det finns faktiskt något som heter religionsfrihet.

    För att man ska kunna förstå behövs kunskap och jag tvivlar på att folk i allmänhet har kunskap om vad olika kyrkor står för. Att vara troende betyder inte att man är trångsynt eller korkad.

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  14. Pennelina, jag tvivlar starkt på att det är värre att vara troende än homosexuell. Endast några få religiösa grupper utsätts i Sverige för fördomar och hatiskhet - och ytterst sällan våldsamt. Homosexuella utsätts däremot för handriplig förföljelse, fördömanden, hatbrott, misshandel, mord.

    Just därför är det väldigt angeläget att samhället talar högt och entydigt om tolerans när det gäller homosexualitet. Och just därför är Svenska kyrkans slingringar farliga - dess budskap blir att det är Ok att ta avstånd från homosexualitet, vilket bland vissa grupper ses som ett Ok för hatbrott.

    SvaraRadera
  15. Problemet är att homosexuellas rättigheter stärks genom nya lagstiftningar medan de religiösas försvagas. Jag ser på utvecklingen och stoppar vi inte här har vi snart seriösa problem. Det finns många sätt att fara illa på och troende är en grupp som ofta menar att man ska vända andra kinden till i tystnad.

    Jag ser inte hela världen, men i den del jag har omkring mig sliter de troende mest. Visst är ytterligheterna långt ifrån lika svåra, än så länge.

    Ingen ska utsättas för hatbrott, Ingen! Troende är inte ett ofelbart folkslag. De som skriker högst märks tydligast även här.

    Tolerans är en sak, men att tvinga folk att handla emot sin religiösa övertygelse är en helt annan. Det behöver inte betyda att man inte kan respektera den andres ståndpunkt. Att använda sin övertygelse för att kränka andra är inte OK! Men att säga nej är inte alltid samma sak som att kränka.

    Vi får inte i kampen för en grupps rättigheter trampa ner en annan!

    Svenska Kyrkans problem sitter enligt mig i att de inte kan enas i vilken övertygelse de har i grunden. Man kan inte älskas av alla.

    Jag tycker mycket om det du skriver, även när jag inte håller med eller intresserar mig för ämnet. Du är öppen och ser detaljer, fortsätt med det!

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  16. Pennelina, tack för de vänliga orden. Du ska veta att jag uppskattar dina kommentarer, som är eftertänksamma och välmenande.

    Jag tror mig förstå vad du menar med hur religiös övertygelse åsidosätts, men det finns starka skäl för att så sker här.
    Just denna lagstiftning prioriterar homosexuella framför vissa religiösa grupper - men det hör sannerligen inte till vanligheterna. Tänk till exempel på att frikyrkopastorn Åke Green friades efter att ha sagt en rad hemska saker om homosexuella i sin predikan.

    Vi har länge haft religionsfrihet och andra rättigheter för religiösa och deras kyrkor, men bara några decennier har homosexuella haft några rättigheter alls. Skillnaden är enorm.
    Hatet mot homosexuella är sådant att samhället behöver stå enat. Att religiösa vägrar är en skam för deras religion - i synnerhet om de är kristna, eftersom det är kärleksbudskapets religion framför andra.

    Samhällets lagar är så gott som alltid avvägningar mellan olika behov och intressen. I detta fall tycker jag att de homosexuellas situation berättigar att religiösa övertygelser kommer i kläm.

    Jag minns protesterna när riksdagen införde en lag mot barnaga för några decennier sedan. Det ansågs strida emot föräldrars rätt, bland mycket annat. Men där var lagstiftarna före samhällsandan, som numera knappast ifrågasätter lagen mot att aga barn.

    Förhoppningsvis ska lagen om könsneutrala äktenskap verka åt samma håll: utveckla samhället mot en ökad acceptans av homosexualitet.

    SvaraRadera
  17. Vi måste helt enkelt börja respektera varandra. Så enkelt men så svårt i praktiken.

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  18. Du och jag har visat ett gott exempel, i alla fall;-)

    SvaraRadera
  19. Vi gör vad vi kan, och det är allt man kan - men det är inte så lite, det :)

    SvaraRadera
  20. Stefan nämner tidigare i inlägget ett argument som jag tycker tappas bort i diskussionen med Pennelina: Giftermål är inte bara en fråga om trosuppfattning, utan är framförallt en fråga för det civila samhället. Därför sätter politikerna agendan. Få saker i våra liv får ju så djupgående juridiska konsekvenser som ett äktenskap och av den anledning är det självklart att de religiösa övervägandena måste stå tillbaka.
    Det har från kristet håll talas om att avstå från vigselrätten. Det tycker jag är en bra idé. Varför blanda samman civila kontrakt med de kontrakt som vi tecknar inför Gud? Det kan bara leda till komplikationer. Självklart går det bra att få kyrkans välsignelse ändå, och även genomföra en vigselakt, men juridiskt är det borgerlig vigsel som gäller.
    Sen tycker jag som Stefan att det är bedrövligt hur långt från sin mästares lära kyrkan befinner sig. Jesus som var son till en ogift kvinna (det var den ursprungliga betydelsen av Marie "jungfrudom"), som umgick med skökor och banditer... Jag har mycket svårt att tro att han skulle ha tagit avstånd från bögar. Framförallt tror jag att hans intresse för temat giftermål - som framförallt är en affärsuppgörelse, om vi ska se till dess rötter - skulle ha varit mycket begränsat.

    SvaraRadera
  21. Mattias, jag kan bara hålla med dig. Det är självklart att om inte kyrkan helt vill uppfylla samhällsansvaret för vigsel, då ska den inte få genomföra vigsel. Den borde faktiskt själv avstå.

    Angående "jungfru" Maria: Matteus är det enda evangeliet som hävdar att Jesus föddes av en jungfru, vilket han trodde var siat om Messias. Men bibelstycket i Gamla Testamentet (Jesaja 7:14) som han stödjer sig på använder ett ord som helt enkelt betyder en ung kvinna, som kunde men inte måste vara jungfru, men däremot ännu inte gift. Vi skulle kanske säga "giftasmogen". Det var man fordom vid tidig ålder.

    Och sannerligen är det absurt att en kyrka byggd på en oäkting som gud ska vara så snäv i sin äktenskapssyn.

    SvaraRadera
  22. OBS: Nu har Svenska kyrkan ändrat sig och tänker tillåta ordet äktenskap även för homosexuellas vigsel. Se här:
    Kyrkan ändrar sig...

    SvaraRadera