Liza Marklund var som vanligt envis med att det enda fel hon gjort var att kalla sin bok "en sann historia" i stället för "baserad på en sann historia". En semantisk struntsak - om det vore så enkelt.
Sedan passade hon på att fara ut i kategoriska och hatiska yttranden om sina mesta kritiker - och där fanns ingen som helst välvilja eller sans hos henne.
Märkligt att hon som nu begär förståelse är så ovillig att bjuda på detsamma.
Hon hade säkert sett det orimliga i sin attityd om det vore vem som helst annan som gav uttryck för den. Varför är hon nu plötsligt blind? Åtminstone borde hon ju som erfaren journalist begripa att hon med detta rabiata beteende slår ner spikarna i sin egen kista.
Hennes blindhet i detta krisögonblick måste bero på den gynnade och skyddade ställning hon haft och vant sig vid, som en av landets mest bemärkta journalister och populära författare - i synnerhet det förstnämnda. Jag ser det hos flera av hennes kollegor som sitter på höga positioner i gammelmedia: de har vant sig så vid makten att de inte ens kan tänka sig att de skulle kunna missbruka den. De tror sig ha rätt till den, och till att bruka den helt efter egen lust. Som något slags påvlig ofelbarhet.
Därför tar denna privilegierade klick varandra i omedelbart försvar - återigen med sådan inbilsk retorik att de uppenbart tror sig vara såväl ofelbara som osårbara.
Kanske är fallet med Liza Marklund intressantast för att det är så sällsynt att någon i gammelmedias "aristokrati" skakas om och ifrågasätts, förmodligen i och med detta också detroniseras. Det var inte möjligt före internet, för då styrde de helt över vad som kom fram och vilka som drevet skulle drabba.
Det är skönt att internet finns - och det är lustigt hur gamla hierarkier gång på gång skakas av det, för att de är så ovilliga att anpassa sig till denna nyordning, där de varken har första eller sista ordet.
Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund
Jepp... Det känns som att jobbet är gjort för den här gången. Snöbollen är i rullning. Att nu kräva något slags pudel från mediamakthavarnas sida vore bara att stärka deras makt. Det finns säkert någon beskrivning av den strategin inom budo: att gå in i striden, slå till - och dra sig tillbaka, viss om att arbetet är slutfört.
SvaraRaderaGammelmedia har nu två alternativ: att slicka såren och bli klokare på kuppen. Eller att fortsätta arbeta på sin undergång.
Samurajen kan sitta nöjd. Trädet faller när det faller.
I texten ovan skriver du:
SvaraRadera"Liza Marklund var som vanligt envis med att det enda fel hon gjort var att kalla sin bok "en sann historia" i stället för "baserad på en sann historia". En semantisk struntsak - om det vore så enkelt."
I ett annat blogginlägg (Vad för slags bok menar...) skriver du:
"..problemet hela tiden har varit vad Liza Marklund själv har hävdat: att boken är helt sann. Hade hon inte gjort det, och hade inte boken såväl i undertitel som på flera andra sätt gjort det gällande, då skulle detta inte vara något att prata om.
Det hade räckt med att hon kallat den “baserad på en sann historia”. Men det har hon inte gjort."
Jag får inte dessa att riktigt gå ihop. Förklara gärna.
På piratförlagets hemsida http://www.piratforlaget.se/bocker/marklund---gomda
har Liza Marklund beskrivning av sin bok Gömda. Har du inte läst den så gör det.
Mats A, nog verkar det motsägelsefullt...
SvaraRaderaVad jag menar är att Liza Marklund från första början borde ha kallat boken "baserad på en sann historia" - i stället har hon ända fram till nu insisterat på att den är sann, och gör det i hög grad fortfarande när hon hänvisar till diverse dokument med mera.
Därför kan hon nu inte gömma sig bakom det rent semantiska.
Jag håller med. "Baserad på en sann historia" räcker inte när det finns så mycket annat där författaren påstår att den är sann.
SvaraRadera