onsdag 22 maj 2013

Tonårskamrater

Jag har så smått börjat scanna in mina gamla negativ. Där var förstås många bilder på kamrater från ungdomstiden. Dessa nunor från det tidiga 1970-talet må ha begränsad relevans för bloggens nutida besökare, men de har kanske en anda av det tidlösa i "den tid som flytt". Så här är några av dem.
























(Klicka på bilderna för att se dem förstorade.)

söndag 19 maj 2013

Eurovisionsrusigt Malmö

Eurovision Song Contest 2013 ägde rum i Malmö, vilket var omöjligt att undgå i staden. Den tapetserades med ESC:s slogan "We are one" och på Gustav Adolfs Torg var det rena festivalen. Här är några bilder jag tog där.







TV-sändningarna från Eurovision Song Contest visades på ett par storbilds-TV på samma torg. Under finalkvällen var det packat med folk och flaggor:




(Klicka på bilderna för att se dem förstorade.)

Extremt ensidig jury


I detta års Eurovision Song Contest vägde publikrösterna lika med jurygruppernas i slutresultatet. Miljontals röstande mot 195 ”professionals” från de 39 deltagarländerna. Den svenska juryns sammansättning visar på en beklämmande ensidighet.

Tre av de fem i juryn är jämnåriga och lika många har ett förflutet som deltagare i just schlagerröran. Det är en jury tillsatt som om den populärmusikaliska mittfåran vore den enda möjliga musikformen.

Här är den svenska jury vars röster alltså vägdes lika med alla de svenska tittarrösterna:
Den svenska juryn i Eurovision Song Contest 2013.
Monica Starck, 39 år, musiker och låtskrivare som bl.a. deltog i kören bakom Loreen vid förra ESC.

Erik Rapp, 16 år, popsångare som deltog i Junior Eurovision Song Contest 2011 som 15-åring, där han kom 9:a.

Ralf Gyllenhammar, 46 år, hårdrockare från Mölnlycke som medverkade i Melodifestivalen 2013 med ett tävlingsbidrag, där han kom på 7:e plats.

Karin Gunnarsson, 37 år, musikläggare på P3, med inriktningen nyutkommen populärmusik.

Daniel Breitholtz, 36 år, f.d. A&R på Sony Music, f.d. Idoljurymedlem, f.d. programledare på Mix Megapol.

ESC:s regler säger att juryn ska ha en bred sammansättning vad gäller ålder och andra kriterier, samt att de på inget sätt får vara involverade i några av de låtar som tävlar. Så här skriver de på ESC:s hemsida:

”The jury consists of a variety of members in terms of age, gender, and background. They are all citizens of the country they are representing. None of the jury members are connected with any of the participating songs or artists, in order that they can vote independently. All jury members have made signed declarations stating that they will vote independently.”

Den svenska juryn visar ingen större variation i ålder, inte heller i bakgrund. De tre artisterna har samtliga medverkat i schlagertävlingar. De två övriga är specialiserade på popmusik, för att inte säga schlager.

Musik innehåller så mycket mer – och det torde ha varit ESC:s tanke med regeln att få in en större del av denna spännvidd. Sådan är ju också allmänheten, som denna musiktävling förväntas underhålla. Med så mycket makt åt en så enahanda jury är det inte konstigt om musiken i ESC blir alltmer likriktad.

Jag har inte sett någon information om hur dessa jurygrupper tillsätts (det är mycket som mörkas i schlagerdjungeln) men ett rimligt antagande är att varje land självt får avgöra detta. I så fall är det mycket troligt att Christer Björkman i praktiken stått för tillsättandet av den svenska juryn. Och hans musiksmak är knappast den bredaste.

En kategori som saknas i juryn är musikjournalister, som har till jobb att göra oberoende beskrivningar och bedömningar av musiklivet. Det borde meritera dem väl för juryuppgiften. Till skillnad från artister, radiofolk och skivbolagsputtar är musikjournalisterna så att säga experter på att vara publik. Deras perspektiv är publikens, inte producenternas.

Att låta branschfolket ensamt bedöma musiken är som att låta kockarna skriva krogrecensioner och filmregissörerna dela ut guldbaggar mellan sig.

Mest av allt störs jag dock på den gräsligt odemokratiska grundsyn som väger 195 röster lika med de miljoner tittare som till och med betalade för att göra sin röst hörd på Eurovision Song Contest. Blandar man in den demokratiska processen, vilket man bör därhelst det är möjligt, ska man vara den trogen. Då ska folkflertalet bestämma, punkt slut. Man kan inte låta ”experter” snedvrida resultatet utifrån något slags föreställning om att allmänheten har fel – en omöjlighet i synnerhet i fråga om de subjektiva upplevelser som är all konsts natur.

En sådan procedur är förrädisk och antidemokratisk. Det är som att backa filmen till den skamliga tid i vårt land när man hade olika antal röster i de allmänna valen beroende på hur rik man var.

Nu hoppas jag att de åtminstone offentliggör jämförelsesiffror på hur jurygrupperna och tittarna röstade. Skulle Danmark vinna även om tittarnas röster ensamt avgjorde? Vilka andra skillnader i smak skulle framträda? Det är jag nyfiken på. Och det borde ha visats upp redan under direktsändningen – eller i alla fall publicerats samtidigt. Valresultat ska vara omedelbart offentliga i sin helhet.

I Sveriges Melodifestival hade Yohio vunnit om tittarna fick avgöra – med råge, dessutom. Jag undrar hur han hade placerat sig i Eurovision Song Contest – även där under förutsättning att tittarna fick avgöra. Jag är inte särskilt intresserad av branschfolkets musiksmak, för det har alltid varit uppenbart att den är bedrövlig.

Här namnger SVT den svenska juryn. Jag har ännu inte sett andra media göra detsamma, men kanske kommer det under dagen. Skriver om ESC gör de förstås en hel del, t.ex. här: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD. Läs även andra bloggares åsikter om , , Intressant?

lördag 18 maj 2013

Fusk i Eurovision Song Contest


När granskande journalistik uteblir går saker snabbt överstyr. Så har skett med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest, som ogenerat tillämpar ett fascistiskt beslutsförfarande.

Hur skulle det vara om de allmänna riksdagsvalen hade en liten hemlig jury vars röster räknades som 50% av valresultaten – som om det krävdes experter för att valet skulle bli ”rätt”? Så sker i Melodifestivalen och i Eurovision Song Contest.

I sistnämnda, som har sin final ikväll, finns 39 jurygrupper i lika många länder, var och en om fem personer, alltså totalt 195. Dessa 195 personers röster väger lika tungt som allmänhetens, fast de sistnämnda utgör miljontals röstande. Ett större hån mot de demokratiska principerna går knappast att uppbringa i nationer som kallar sig själva demokratiska.

När det sägs att dessa juryledamöter är professionella kan knappast annat menas än att de tillhör musikindustrin – skivbolag, musikförlag osv. Det gör dem partiska från början, uppfyllda av egenintressen, men knappast mer kompetenta att hitta en hit. Ty vad är en hit, annat än en låt som en stor del av allmänheten gillar? Därför är självklart inget proffs pålitligare än sagda allmänhet.

I stället handlar det om vad dessa professionella tycker vi borde gilla, av diverse obskyra skäl. Ett slags smakråd – fast i denna genre mest en envishet med dålig smak.

Det här förfarandet mörkas förstås, eftersom det är djupt skamligt. SVT nämner inget om jurygruppernas sammansättning eller regelverk på sin hemsida, som annars stolt förklarar att årets Eurovision Song Contest har mottot ”We are one”. Somliga, dock, räknas långt mer än som en...

Sångtävlingens officiella hemsida är inte mycket bättre på att informera om jurygrupperna, hur de tillsätts och varför de ska ha så absurt stort inflytande över resultatet. Vad som nämns i Eurovisions FAQ är:
”You will shortly be able to download the Rules of the 56th Eurovision Song Contest in the About 2012 section of this website.”
Notera att de fortfarande pratar om förra årets tävling – och fortfarande har de reglerna inte publicerats.

Något mer om juryn nämns på denna sida: Time now for the all important Jury Final. Där avslöjas att juryn i motsats till allmänheten fått se en generalrepetition på fredagen, på vilken de baserar sin röstning – dagen innan den direktsända finalen. Där står också att jurymedlemmarnas namn offentliggörs under finalen, vilket återstår att se...

Jag har för mig att det under de närmast föregående åren var allmänhetens röster som gällde till 100%. Med modern röstningsmetod via telefon och SMS är det både genomförbart och därmed det enda rimliga. Varför backar Eurovision Song Contest från detta?

Kan det vara den svenska modellen som tränger igenom för hela Europa? Sveriges Melodifestivalgeneral Christer Björkman sitter som en av blott sex personer i tävlingens referensgrupp, så nog har han haft möjlighet att trycka på för sin modell. Det är också uppenbart att Christer Björkman lider av ett sådant hybris att han tror sig veta bättre än allmänheten vad för musik den gillar.

Det är mycket skumrask i både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Så varför förbigås detta med fullständig tystnad av pressen och alla andra nöjesjournalister? De låter sig uppslukas helt av glitter och skvaller, men gör inte ett enda handtag för att granska underligheterna.

Det är en förfärlig journalistisk slapphet, som är precis vad som gör det möjligt för de här musiktävlingarnas ledningar att vara hur lumpna och korrupta som helst. När pressens granskning uteblir växer vansinnet.

Förmodligen anser redaktionerna med viss snobbism att dessa schlagertävlingar inte ska tas på allvar, bara ses som jippon. Men det är riktiga pengar i omlopp och riktig makt missbrukas, samtidigt som en stor del av allmänheten engagerar sig.

Då borde det vara alldeles självklart för journalisterna att bry sig på riktigt, i stället för att bara glassa sig med en kader uppklädda figurer som får sina femton minuter i rampljuset.

Mer i pressen om Eurovision Song Contest (men utan journalistisk granskning): AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD. Läs även andra bloggares åsikter om , , , Intressant?