tisdag 13 januari 2009

Liten insekt till liten krets


Guldbaggen till svensk film är varje år belägg för denna trånga bransch: en liten insekt delas ut till ett litet gäng filmmakare. Som det heter hos Shakespeare: Mycket väsen för ingenting.

Svensk filmproduktion är liten och förbehållen ett litet gäng, som varje år hyllar sig själva i ett pinsamt pretentiöst spektakel, som om det vore en världshändelse. Men prislistan visar vilken snäv värld det i själva verket är.

Av de tolv guldbaggar som delades ut till svenska långfilmer fick "Maria Larssons eviga ögonblick" och "Låt den rätte komma in" 5 baggar var. Det var totalt blott fyra svenska långfilmer som belönades.

Den svenska filmen är lekstuga för ett pyttelitet gäng som omhuldar varandra och sällan släpper in någon utomstående. Filminstitutets stöd gör inte ett dugg åt den saken, inte heller stora inköpare som TV-kanalerna. Guldbaggegalan bevisar det år efter år. Däremellan stönar filmrecensenterna över den bedrövliga kvaliteten på svensk film. De kunde ju fråga sig varför. Det är inget mysterium.

Det går inte att ta på allvar. Jag förstår verkligen att galan behövde både Johan Glans och Björn Gustafsson för att liva upp monotonin.

Här skriver DN, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan om galan.

2 kommentarer:

  1. Dansk film och TV har varit betydligt mer intressant de senaste 15 åren.

    SvaraRadera
  2. Pseudonaja, det håller jag verkligen med om. Dansk filmskola har också haft en del begåvade och entusiastiska svenska elever.

    Den svenska filmskolan, DI, är väldigt exklusiv med ytterst få antagna - och jag undrar hur invalskriterierna egentligen ser ut där.

    SvaraRadera