Stormen i vattenglaset

Direkt efter att Jonas Gardells drama klingat ut i rutan är det dags för ett nytt, denna gång inspirerat av forna års hårda stormar. Dess löjligt lättfunna namn Stormen antyder dess främsta brist: den på fantasi.

Jag trodde först att namnet skulle visa en koppling till Shakespeares formidabla pjäs med samma namn, men knappast. Det handlar helt enkelt om en storm och olika människoöden i densamma.
Och det är – i ännu högre grad än Jonas Gardells drama – inget annat än ett staplande av ytliga stereotyper på varandra. Dessutom, i motsats till Gardell, med rent bedrövlig dialog.
Alla karaktärer i dramat är dumbommar, ingen säger något som är det minsta intressant, tankfullt eller häpnadsväckande. Resultatet är erbarmligt tråkigt, trots ovädret.

Det är ett så bedrövligt dåligt manus bakom denna dramaserie att jag inte förstår hur SVT med alla sina resurser har mage att sända det. Är de både döva och blinda?

Nej, problemet är att varken SVT eller svensk film har någon levande konkurrens, där talang och förmåga får en chans. Det är en liten skara som får göra film i TV och för filmbolagen (som dessutom samarbetar intimt redan i initialskedet). Ett litet gäng som kliar varandras ryggar och låtsas att de skapar konst. De få nya som kommer in där tar bakvägen – i själva verket släpps de bara nådigt in av dem som redan är på plats.

Den trånga krets som håller hårt i kontrollen gör en intressant utveckling av svensk dramatik på film i det närmaste omöjlig. Då och då kan det blixtra till, av ren olyckshändelse – däremellan är det bara eländigt. Som i Stormen.

SVT måste brytas upp så att denna slutna familj spricker. Detsamma kan sägas om filmbolagen, som är lika slutna. Likaså Filminstitutet, den stora finansiären, som med sina pengars makt blott konserverar den bestående ordningen.
Det gäller också Dramatiska Institutet, Sveriges enda rejäla utbildning för filmregissörer med mera – dess trånga urval av enstaka elever gör att man även där har bäst chans genom att gå bakvägen, bli insläppt i branschen via någon släkting eller vän som redan befinner sig i den.

Stormen är bara ännu ett bevis på att något är väldigt unket i svensk TV och film. Upp med fönster och portar, ruska om och se vad som händer! Släpp kontrollen!

Här skriver Sydsvenskan, Aftonbladet och Svenska Dagbladet om Stormen.