Skönlitteraturen vet det – inom såväl romankonst som poesi: det är i detaljerna som helheten röjer sig, bara man vågar titta tillräckligt nära. Det är i det specifika som det allmänna kan skönjas.
Sydsvenskans kulturredaktion nyskapar intervjuandet med denna lilla idé. Samtalet blir fördjupat, och man kommer ifrån det där evinnerliga “hur känns det”. Något annat blir sagt än det vanliga pingpongandet mellan slentrianmässig fråga och förutsägbart svar.
Hittills har tre intervjuer gjorts, men jag hoppas på betydligt fler:
skrivmaskinen, vilket är på sin plats eftersom han envisas med att skriva alla sina böcker på en gammal skrivmaskin som inte ens är elektrisk.
Teaterchefen Staffan Valdemar Holm intervjuades om
ledarskap – en kul twist, eftersom ledare inom kulturen plägar se sig som konstnärer, men ändå ofta är så gott som despoter. Jag har kommenterat den intervjun här.
Nu senast intervjuades sångerskan Veronica Maggio om låttexten, vilket kanske är lite väl lättfunnet eftersom hon har Grammisnominerats till (bland annat) årets textförfattare.
Allihop är uppfriskande intervjuer, som avviker tydligt från det gängse. Möjligen kunde jag tänka mig ännu mer specifika grejer. Ju mindre detalj, desto mer oväntat kan samtalet bli.
Jan Guillous skrivmaskin är förvisso en sådan närgången detalj, men ledarskap är ett lite väl yvigt ämne. De kunde ha koncentrerat sig på t.ex. beslut och hur dessa fattas. Låttext är också aningen brett – det hade kanske blivit roligare med en diskussion om rim eller om låttitlar?
Jag kan ha fel.
Hur som helst, det här finurliga temat kommer säkert att vitalisera intervjuandet, en konstform som alltför länge legat i träda.
PS: Den 7 januari kom fjärde och näst sista intervjun på temat, med ståupparen Johan Glans om begreppet tajming - en detalj precis så specifikt som jag hade hoppats på. Men det kan jag inte ta åt mig äran av, för intervjun gjordes förstås innan detta blogginlägg publicerades.
jo, jag tycker som du... och sedan kunde dom intervjua Jan Guillous medförläggare Liza Marklund om hur man författar en riktigt sann bok...eller sätter ihop orden i en krönika... så att den blir riktigt hjärteknipande... äsch jag bara skojar...
SvaraRaderaOm man över huvud taget hade lust att intervjua Liza Marklund skulle det kanske vara om det ord som Pontius Pilatus suckade över när han retoriskt frågade:
SvaraRadera"Vad är sanning?"
Så här skrev Fröding i sin dikt med samma titel:
"Då frågade Pilatus: Vad är sanning?"
och eko svarade - profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg.
Men gudskelov, att professorer finnas,
för vilka sanningen är ganska klar!
De äro legio, ty de äro månge,
som skänkt den tvivelsamme romarn svar.
Dock syns mig sällsamt, att det enda sanna
så underbart kan byta form och färg.
Det, som är sanning i Berlin och Jena,
att bara dåligt skämt i Heidelberg.
Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka
Polonius med molnens gyckelspel:
"Mig tycks det likna si så där en vessla
- det ser mig ut att vara en kamel!"
Nu, Stefan, har jag hittat världens kanske bästa blogg, åtminstone i sitt slag. Eftersom du gillar pseudonaja och fulsnyggt så kommer du att tycka om den här också. Om du nu inte redan känner till den? Om jag nu inte är den sista i världen att hitta dit? MÅNGA har gjort det före mig, kan jag säga... http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
SvaraRadera