Forskarna hävdar att det beror på en hög exponering av manligt könshormon, som leder såväl till längre ringfinger (längre än pekfingret) som ett psyke lämpat för börsaffärer. Tidigare har samma forskare publicerat en rapport om att börsmäklarnas hormonnivåer påverkar aktiekurserna.
Jag tror att alltihop är rent nys, ett ytligt missbruk av statistik.
I fingerstudien har de bara undersökt ett femtiotal aktiehandlare, vilket är så lite att vilken slump som helst kan påverka resultatet. Dessutom: hur förklara aktiehandlare med långa ringfingrar som ändå misslyckas, eller dito med korta ringfingrar som ändå tjänar storkovan?
De behöver dessutom belägga på ett tillfredsställande sätt varför manligt könshormon skulle vara en sådan tillgång i börsaffärer. Hittills har vi alldeles för få kvinnliga aktiehandlar för att få en bild av vad kön och könsroller kan betyda där.
Det är en väldigt manlig miljö, ungefär som lumpen. Då är det klart att testosteronet är kung – men det betyder inte att det för med sig någon särskild annan kompetens än att kunna vifta ihärdigt med tuppkammen.
Inom psykologin och närbesläktade vetenskaper dräller det av besynnerliga undersökningar om hur mänskliga kvaliteter hänger ihop, med inga andra belägg än lite statistik, och inga andra förklaringar än en räcka fördomar som vi hört alldeles för ofta förut.
Mot sådant kan vi gärna visa våra långfingrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar