Fyra grader till Ragnarök

Världsbanken ger sig in i klimatfrågan med en skrämmande rapport om 4° temperaturökning under detta sekel. Det har de inget solitt vetenskapligt stöd för, så de resonerar vagt om hur hemskt det vore om det skulle ske. Och svensk press jönsar med. Inte undra på att klimatkrisen ifrågasätts – annat vore aningslöst.

Här är Världsbankens rapport 4° Turn Down the Heat De koncentrerar sig förstås på världsekonomiska konsekvenser, men det är ändå märkligt att de utgår ifrån en sådan anmärkningsvärd prognos, som strider mot det mesta som hittills sagts – även bland klimatkrisförespråkare.

Svenska tidningar kastar sig glupskt över saken. Heidi Avellan på Sydsvenskan använder rapporten fullständigt okritiskt som ett argument mot klimatskeptiker, som hon menar är ovetenskapliga fast hon själv uppenbarligen inte gör hemläxan.

Svenska Dagbladet publicerar som flera andra media en text från TT om saken, där den framställs som kalla fakta (om uttrycket tillåts i sammanhanget). De har också intervjuat en professor i fysisk geografi, Lennart Olsson, som hävdar att det finns än värre scenarier i vissa studier (6-7° ökning på hundra år). Han hoppar dock över deras sannolikhet.

DN är ändå roligast. Där har deras vetenskapsreporter Karin Bojs tagit sig friheten att anonymt intervjua sig själv, som om hon vore en av experterna. Hon sväljer rapporten med hull och hår, som om den vore gudsord. Det gör hon i och för sig med allt vetenskapligt material hon får i händerna. Hon ser sin roll mer som predikare av naturvetenskapens ofelbarhet än som granskande journalist. Bedrövligt.

DN har också återgett ovannämnda TT-artikel i sin helhet. Där tillfrågas ”miljöprofessorn” Johan Rockström om rapportens betydelse. Lika lite som geografen Olsson är han någon meteorolog. Han är agronom.

Pressen måste lära sig att när de ska ha uttalanden från experter bör det vara experter på ämnet i fråga. De tänker ungefär som med kändisarna: de tillfrågas om allt mellan himmel och jord, som om de begåvats med särskild visdom just för att de blivit kända nunor. Men ansiktet räcker inte in till hjärnbarken.

Sveriges Radio och dess Ekoredaktion, som ska vara saklighetens försvarare i svenska media, går allra längst i sina många artiklar om Världsbankens rapport. Där framställs det som att 4° temperaturökning är ett ofrånkomligt faktum, fast det inte ens hävdas av rapporten i fråga. Här är två citat från SR:s hemsida: ”Världsbanken kom igår med nya siffror som visar att jordens medeltemperatur stiger med fyra grader.” ”Världen går just nu mot en temperaturhöjning på fyra grader.” De har inte läst på ett enda dugg.

Genomgående är att den intressanta läsningen i ämnet inte ges i ovannämnda artiklar, utan i kommentarerna under dem. Där är det gott om pålästa inslag. Ytterst pinsamt för en mediabransch i djup kris, som hela tiden hävdar sig vara så viktig just för att den enligt egen utsago har saklig och oberoende journalistik. Knappast i detta fall, eller närhelst det blir häftigare rubriker om man slarvar med granskningen.

Så hur ser det egentligen ut? Man kan ju åtminstone fråga en meteorolog. Här är en av de mest meriterade vi har i Sverige, Lennart Bengtsson, professor i meteorologi. I denna debattartikel i UNT meddelar han till exempel att uppvärmningen sedan år 1900 varit 0,7°. Att den skulle skutta iväg till 4° under de kommande 50 åren eller så blir därmed minst sagt osannolikt. Grönlandsisen, som är ett annat återkommande skrämskott i klimatdebatten, har minskat med blygsamma 1%. Det betyder knappast att den håller på att försvinna.

Lennart Bengtsson irriteras begripligt av okunnigheten i debatten och därmed hos allmänheten, speciellt som det får till följd att felaktiga beslut fattas och galna prioriteringar görs.

Det har de senaste åren kommit otaliga larmrapporter om ett klimat som ger intryck av att skena. De gedigna vetenskapliga rapporterna är förstås mycket mer sansade och försiktiga i sina slutsatser, men det hjälper inte när media tolkar dem som ovan – i synnerhet som politiker och andra beslutsfattare just läser tidningarna i stället för de vetenskapliga rapporterna.

Fördomarna och missuppfattningarna snubblar på varandra i en salig röra. Exempelvis är det ingen som ifrågasätter temperaturökningen. Den har hållit på sedan lilla istiden på 1600-talet. Däremot är det tveksamt om den accelererar eller i vilken grad den beror på mänsklig miljöpåverkan. Likaså är det ingen som ifrågasätter en ökning av koldioxidnivån – däremot åter hur alarmerande det är och vad det betyder för klimatutvecklingen.

Självklart är mänsklig påverkan (och åverkan) på naturen omfattande. Man behöver bara ta en flygtur för att förstå det. En så gigantisk civilisation kan inte gå spårlöst förbi. Men det gäller inte bara klimatet (där dessutom vår påverkan är särdeles svårbevisad och därför mestadels perifer), utan även mängder av andra faktorer. Vi gallrar skoningslöst i naturens bestånd. Vi förgiftar den och oss själva med en hel kemilåda i massproduktion. Vi skapar en värld som på hur många sätt som helst ogenerat kittlar sin egen plötsliga undergång.

Om det går åt fanders misstänker jag att det sker innan klimatet hinner göra det åt oss. Men jag är en så obotlig optimist att jag tror det löser sig innan det går så långt, vad hotet än är.

Katastrofer kommer, det är alldeles säkert, men Ragnarök lär dröja. Utom i pressen, där det sker hela tiden. Men de lever på sensationer och måste därför ständigt hitta på dem, precis som finansekonomin lever på kriser och därför alltid skapar dem.

Läs även andra bloggares åsikter om världsbanken, klimatkrisen, klimatskeptiker, pressen. Intressant?

Hur festlig är Malmöfestivalen?

De senaste åren har Malmöfestivalen blivit tilltagande trist, som om luften gått ur den. När jag bläddrar i programmet för detta års festival, som startar på fredag, förstår jag varför: Politisk korrekthet mal sönder festen.

Det är slående uppenbart i festivaltidningen, som alla Malmöbor får i sina brevlådor. Den genomsyras av PK, som vilket politiskt partiprogram som helst. En del av det må möjligen vara åtminstone en smula behjärtansvärt, men inget avviker från den sociala vardagens beskäftighetsbrus – och inte är det ett dugg fest.

Redan på första uppslaget i festivaltidningen slås det på trumman för hemslöjd, läxläsningshjälp till skolbarn i Malmö, samt vegetarisk mat för miljöns skull. Hur party är det?

Maten har alltid varit en central ingrediens på Malmöfestivalen. Det blev jag sannerligen varse när jag i tolv år som Sydsvenskans krogrecensent Bong gick runt och prövade vad de otaliga stånden hade att erbjuda, tills det stod mig upp i halsen. Sådant orkar man bara med en gång om året.

Nu har kommunens festivalledning beslutat att alla stånd måste ha minst en vegetarisk rätt, för att ”minska vår klimatpåverkan”. Dessutom ska kaffe, te och socker vara ekologiskt, ingen fisk från överfiskade bestånd får serveras och inget kolsyrefritt vatten på burk eller flaska får säljas (därmed är det fortfarande grönt för Ramlösa, som har bubblor).

Förutom hysterin i reglerna kan man undra hur det mäter sig mot det enkla faktum att festivalens mat och dryck serveras i engångsförpackningar. Och det där med vattnet – det kan ju bara leda till att folk nödgas köpa mindre hälsosamma drycker. Sila mygg och svälja kameler, heter det.

Läxhjälp Malmö är en verksamhet som på flera sätt stöds av Malmöfestivalen, bland annat med insamlingsbössor. Det är en ideell verksamhet där skolbarn får hjälp med läxorna. Festivalgeneralen Karin Karlsson säger mer än lovligt naivt: ”Alla barn i Malmö ska gå ut med godkänt betyg i alla kärnämnen.”

Jag tycker att läxor i sig är inget annat än skolans fiasko: vad barnen inte lär sig på lektionerna beordras de i stället att lära sig själva hemma. Det är också ett uttryck för kärnfamiljens tillkortakommanden: föräldrarna borde ge all den läxhjälp som kan behövas. Men framför allt: är det verkligen en välgörenhet i denna vår värld som ropar mest på  uppmärksamhet?

Biståndsorganisationerna i vårt land har de senaste åren blivit alltmer inriktade på stöd som stannar i Sverige, som om vi numera levde under parollen envar sig själv närmast. Det gäller framför allt Rädda Barnen, som sällan bullrar om annat än vad svenska barn må behöva. Läxhjälpsprojektet genomförs dock med Röda Korset och Individuell Människohjälp, som tydligen följer i Rädda Barnens spår.

Det verkar vara si och så med läxorna i Läxhjälp Malmö En av ledarna för verksamheten säger i festivaltidningen: ”Ibland när de inte har någon uttalad läxa läser vi en bok tillsammans. Eller så får de berätta om något de tycker är intressant.”

Det tycker jag låter både viktigare och mer givande än läxläsning – men det avslöjar att detta är ren fritidsverksamhet. Barnen har någonstans att gå, där de kanske även får vuxenkontakt i avspända former. Gott så, men knappast skäl att prioritera framför de globala behoven av insamlingsbössor.

Nej, vad Malmös barn – precis som alla andra invånare i staden – framför allt behöver är åtminstone en veckas fest om året, där man kan glömma vardagens bekymmer och därmed få inspiration och kraft att ta itu med dem därefter. En festival ska inte vara nyttig, utan festlig. Annars är det helt enkelt ingen festival.

Läs även andra bloggares åsikter om Malmöfestivalen, läxhjälp, politisk korrekthet. Intressant?

Gröna rymdgubbar

Rymdvarelser kan bestämma sig för att utrota mänskligheten för att vi förstör miljön, spekulerar forskare knutna till NASA. Det är ju ett trendigt och politiskt korrekt scenario – men skulle ändå inte ET & Co vara mer rädda för våra bomber, eller i själva verket – de smittsamma sjukdomar vi bär på?

Vårt samhälle är en organism som sitter fast i sin tidsanda, förmodligen för att det är i samhällskroppens inre dynamik tidsanda uppstår och förändrar sig. Ett sätt att varsebli tidsandan är att betrakta de domedagshot som målas upp mest och färgstarkast i varje tid.

Vi har alltid någon domedag att skrämma varandra med. Fordom var de knutna till religionen, såsom kristendomens Harmageddon. De senaste sådär hundra åren är det vetenskapen som har stått för domedagsprofetiorna.

Under min relativt korta livtid har flera katastrofvarningar avlöst varandra: kärnvapenkrig på 1950-talet, befolkningsexplosionen på 1960-talet, världskrig på 1970-talet, AIDS på 1980-talet, kometer på 1990-talet, klimatkris på 2000-talet. Det har funnits fler, som jag på rak arm inte minns.

När nu NASA-forskarna talar om vår miljöförstöring som möjlig orsak för rymdgubbar att ta kål på oss, då må de uppfatta sig vetenskapliga men har nog framför allt fastnat i tidsandan.
Å andra sidan, vi har ju ofta pratat om rymdvarelser som gröna gubbar...

Här skriver Svenskan om teorierna. De syns ha hämtat sina uppgifter från Guardian.

Läs även andra bloggares åsikter om NASA, alien, rymden, klimatkrisen, rymdvarelser. Intressant?

Glaciär växer trots klimatkrisen

Ett gigantiskt isblock har lossnat från en glaciär på Grönland, berättar DN. Artikeln undrar om det beror på klimatförändring, men ignorerar det faktum att glaciären har växt de senaste sju-åtta åren. Det skulle ju kunna antyda motsatsen.

Vi har annars fått ideliga rapporter om att isen på Grönland, eller snart sagt överallt, smälter. Men denna glaciär har alltså växt de senaste åren. Hur stämmer det, och varför frågar journalisten inte alls forskarna om det?

I stället frågar de om glaciärens kalvning av detta väldiga isblock beror på klimatförändringen. Forskaren slår fast att varken det eller motsatsen går att fastställa – men påpekar också att det just är för att glaciären har växt som en kalvning var att vänta.

Så är det ideligen i klimatkrisfrågan. Journalister sitter så fast i sina föreställningar att de inte bara är oförmögna att ställa opartiska frågor – de vägrar att se de anomalier som dyker upp. Inte undra på att det är svårt för allmänheten att genom gammelmedia få någon som helst klarhet i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, klimatförändring, Grönland, is, glaciär, kalvning.

Klimatforskare både friade och fällda

En undersökning friar en grupp klimatforskare från misstankar om fusk, berättar svenska tidningar – men de nämner inte att undersökningen ledde till en hel del skarp kritik av dessa forskare. Så ensidigt sköts klimatfrågan i svenska media.

DN, Svenskan och Aftonbladet publicerar samma kortfattade text skriven av TT-AFP, som påstår att en undersökning friat forskare på University of East Anglia från misstankar om fusk, efter att ett stort antal email mellan dem hade läckts ut på internet för en tid sedan (det så kallade Climategate).

Men så enkelt är det inte. En mer gedigen rapport från BBC visar att undersökningen lett till en hel del kritik av forskarna och deras arbetssätt, framför allt vad gäller information till övriga forskarsamhället. De har underlåtit att dela med sig av sina uppgifter och sitt forskningsmaterial, fast det är både kutym och nödvändighet i seriös forskning – så att andra kan granska och pröva deras uppgifter.

Just detta var en central punkt i kritiken av forskarna, efter att deras emailkorrespondens hade läckt ut. De har också enligt denna undersökning haft för bråttom att avfärda kritik utifrån (alltså från forskare utanför den egna gruppen).

Man måste också undra hur denna undersökning egentligen har gått till. Den har iscensatts av universitetet självt men kallas ändå oberoende och verkar mest vara baserad på forskarnas egna utsagor. Ändå kommer den med kritik som stämmer till allvarlig eftertanke, när det gäller hur IPCC:s rön om en mänskligt framkallad klimatkris har tagits fram. Sista ordet är inte sagt.
Dock är det uppenbart att den svenska pressen skyr en förutsättningslös granskning – eller ens att rapportera korrekt i ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om IPCC, klimatkrisen, klimatforskare, pressen, climategate. Intressant?

Naturen är klimatets största fiende

FN:s klimatchef anser att det var danskarna som saboterade möjligheten till en överenskommelse om klimatet på Köpenhamnskonferensen i slutet av 2009. Men var det inte snarare klimatet som slog sista spiken i kistan, genom den kyla och snö som samtidigt drabbade staden?

Danskarna tabbade sig genom att komma med ett kompromissförslag som de hade visat för några viktiga staters representanter innan de presenterade det offentligt. Men så går det alltid till i storpolitiken. Stormakterna vill ha en förhandstitt – dessutom är det inte mycket vits att komma med ett förslag som de avfärdar.

Nej, danskarna gjorde nog allt de kunde för att få till en överenskommelse och därmed göra sin konferens till en succé. Men samtidigt som den ägde rum drabbades Köpenhamn av osedvanligt sträng kyla och ett väldigt snöfall. Då är det inte lätt att få igenom dyra förslag till skydd mot påstådd global uppvärmning.
Det största bakslaget var alltså naturen själv.

För övrigt är det besynnerligt att FN:s klimatchef, som är anställd av världens någorlunda förenade nationer, ska peka ut en av dessa som skyldig i en fråga där samtliga nationer spretar åt alla möjliga håll och slingrar sig allt vad de kan för att slippa betala vad ett verkningsfullt miljöarbete kostar.

Ny prognos
Och så fortsätter jag att tvivla på de rapporter om klimatkrisen som duggar tätt och helt okritiskt citeras av massmedia. Idag startar nya klimatförhandlingar, denna gång i Bonn, och nu kommer nya prognoser som hävdar att detta år ser ut att bli det varmaste sedan mätningarna startade på 1800-talet. Visserligen har det varit mycket kallare än normalt i USA och Europa, medger rapporten, men i resten av världen har det varit så varmt att det ändå förmodligen blir rekord.

Det vill jag allt ha belagt på ett vederhäftigt sätt – som inte bara väljer en mätmetod för att den denna gång ger det ruskigaste resultat. Det finns så många sätt att ljuga och vilseleda med statistik, och klimatfrågan har alltmer delats upp i två läger som kämpar mer för att hävda sin rätt än att hitta den undflyende sanningen: klimatförespråkarna och klimatförnekarna, som de brukar kallas. Men rättare: de som tror att mänskligt utsläpp av koldioxid leder till en stegrande global uppvärmning, och de som inte tror det.

Forskarsamhället har delats in i intressegrupper, varvid vetenskapligheten får stryka på foten. Och pressen, som lever på katastrofer, har förstås förtjust tagit ställning för det mest skrämmande alternativet. Det motiverar fetare rubriker, dessutom i en anda av att vara världssamvete.
För allmänheten blir det allt svårare att komma till en pålitlig slutsats.

Här skriver DN om Köpenhamnskonferensen och om de nya klimatprognoserna. Här har Aftonbladet en debattartikel om Köpenhamnsmötets fiasko.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, global uppvärmning, Köpenhamnskonferensen, klimat. Intressant?

Granskning på låtsas

En oberoende forskargrupp ska granska FN:s klimatpanel IPCC – men inte för att hitta fel i dess rapport, utan för att komma med förslag på hur nästa rapport ska bli mer tillförlitlig. IPCC har blivit en kyrka och tagit över påvens ofelbarhet.

Det är alldeles absurt. Världens politiker vilar mot IPCC:s rapport och påståenden i de radikala samhällsförändringar som planeras – men vi ska inte få veta om rapporten är korrekt eller ej.
Vi får inte ens veta om nästa rapport blir det, för granskarna ska bara komma med ”rekommendationer”.

En sådan barrikad mot insyn och opartisk granskning är svår att förstå om det inte finns saker som ej tål just insyn och granskning. Den naturvetenskapliga metoden bygger ju på att hela forskarsamhället får insyn i forskningsresultat för att kunna granska och pröva dem.
Annars är vi tillbaka i religiösa dekret, där vi måste tro blint på allt som sägs.

IPCC och dess klimatrapport gör ett fatalt misstag när de är så måna om att rädda ansiktet, att de framstår som alltmer suspekta. Hur det än är med klimatkrisen kan dess förespråkare bara förlora på allt detta skumrask.

Här skriver DN och Svenskan om granskningen.
Läs även andra bloggares åsikter om IPCC, klimatkrisen, FN, klimatet. Intressant?

Snurra min jord

Jordbävningen i Chile var så kraftfull att den ändrade både hastigheten på jordens rotation och jordaxelns vinkel en liten aning. Ska det kanske leda till nya kristeorier?

Jordbävningen mätte 8,8 på Richterskalan, vilket är en hel del. En forskare på NASA har räknat ut att det lett till att dygnet blivit 1,26 miljondels sekund kortare och jordaxeln flyttat sig motsvarande 8 cm på jordens yta. Småsaker, kan tyckas, men denna väldiga klump vi bebor rubbas inte i sin bana för minsta lilla.

Det ligger något av en poetisk rättvisa i att det sker genom planetens inneboende krafters spel, i stället för via kometer och andra ruskigheter som far runt i rymden.

Mig kom det att minnas den gamla sköna låten Snurra min jord, med text av den bländande poeten Lars Forssell till en fransk chanson. Någon som minns den?
Här är refrängen:

Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra och dansa med oss
fast vi är bara bloss som du
Du skälver min jord
som du själv är ombord, min vän
Natten söker alltid dagen

Här gör Jan Malmsjö en lite väl teatral version av sången, nyårsafton 2008:



Här skriver DN, Svenskan och Aftonbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om jordrotationen, jordbävning, chile, jordaxeln.

Och jodå, lita på att klimatkrisforskarna har även en dylik katastrof i sin arsenal – se här och här.

Klimatkrisen en klimatbluff?

FN:s klimatpanel IPCC ska granskas efter all kritik som framkommit. Men det verkar som att de själva i viss mån ska få hantera den granskningen, vilket i så fall är olyckligt. Och de hävdar envist att de står fast vid sina slutsatser. Är det dags att kalla klimatkrisen för klimatbluffen?

IPCC:s omstridde ordförande Rajendra Pachauri låter påskina i ett pressmeddelande att de både välkomnar och tar initiativ till en granskning av sig själva. Ändå har han mage att oblygt hävda:
”Meanwhile, we stand firmly behind the rigour and robustness of the 4th Assessment Report’s conclusions, and are encouraged by the support demonstrated recently by scientists and governments around the world.”

Märkligt att slå fast detta så kategoriskt innan granskningen ens har påbörjats.

Klimatet är granne med kaos och väldigt svårt att kartlägga, näst intill omöjligt att förutsäga. Det visar sig redan i de korta dag-till-dag-prognoser som meteorologerna gör. Ibland stämmer det, ibland inte – men det är sällan meteorologerna själva kan säga hur tillförlitliga deras prognoser är. Över längre tid än några dagar är det slätt omöjligt.

Vädret är lynnigt av naturen. Värmeböljor kommer och går på sitt eget vis. Naturens egna krafter skapar ideligen klimatförändringar som människan är väldigt långt ifrån att överträffa. I denna verklighet måste de som kommer med prognoser vi uppmanas att rätta hela världssamfundets handlande efter ha riktigt mycket på fötterna. Det har de inte.

Även de forskare som är mest övertygade om klimatkrisen medger beräkningarnas osäkerhet. Det råder konsensus om att jordens medeltemperatur har stigit en del de senaste århundradena, men det finns inga säkra bevis på att detta under de senaste 50 åren eller så har orsakats av mänskliga koldioxidutsläpp.

Inte ens IPCC:s omfattande forskningssammanställningar hävdar det annat än i den sammanfattande slutsats som inte har granskats av deltagande forskare. Tyvärr är det nog bara denna sammanfattning som politiker har orkat läsa och alls har förmåga att begripa, eftersom själva forskningsmaterialet kräver omfattande fackkunskaper att läsa och tolka.

Men andra forskare har granskat IPCC:s hela undersökningsmaterial och skrivit egna sammanfattningar, som visar att det inte alls är så unisont i sina slutsatser som IPCC och dess ordförande envist hävdar. Se t.ex. denna: The Fraser Institute Independent Summary.
Jag känner inte till den rapportens vetenskapliga dignitet, men den gör ett solitt intryck på mig – framför allt genom att den innehåller bade pro och kontra vad gäller klimatkristänkandets belägg.

Här är en annan vetenskaplig rapport, som mer kategoriskt tar avstånd från IPCC:s officiella slutsatser om en mänskligt åstadkommen klimatkris: Nature, Not Human Activity, Rules the Climate.

Svenska gammelmedia upprepar med dårens envishet att så gott som hela forskarsamhället är överens om klimatkrisen och att alla klimatskeptiker bara är ovetenskapliga jönsar, men det är definitivt inte sant. Det dräller av tungt meriterade forskare som har invändningar mot klimatkristeorierna och hur de har arbetats fram. Några av dem har även artiklar i IPCC:s rapport, men deras ståndpunkter ignoreras i IPCC:s sammanfattning.

Det finns mycket att granska och ifrågasätta hos IPCC, och om dess ordförande inte intar en ödmjukare attityd till kritiken är det svårt att se hur IPCC framgent ska förtjäna vårt förtroende.

Man får hoppas att våra politiker gör sig besväret att läsa på lite mer i ämnet än bara IPCC:s tendentiösa sammanfattning, eller referat som inte heller har gjort mer. Väder är långt ifrån någon exakt vetenskap, och forskning är långt ifrån enbart faktabaserad. Därför måste vi hålla fast vid sunt tvivel när undergångsprofetior basuneras ut, vilka källor de än har.
Forskarna må ha kommit långt inom sina discipliner, men inte alls så långt att vi ska somna och låta dem tänka åt oss.

DN skriver här, Svenskan här, här, här och här, Aftonbladet här och här om granskningen av FN:s klimatpanel IPCC.
Läs även andra bloggares åsikter om IPCC, Rajendra Pachauri, klimatkris, klimatskeptiker, klimatet. Intressant?

Bilden ljuger inte ens i Aftonbladet

Aftonbladet tar ställning i klimatfrågan på ett sätt som inte är särskilt journalistiskt. En mer än tre år gammal artikel i frågan skyltas fram på webbutgåvans förstasida som om den vore en nyhet. Men där säger bilden mer än tusen ord.

Artikeln påstår att vi lever i den varmaste tiden på 12.000 år, något som jag starkt betvivlar. Varma och kalla perioder kommer och går. Ett så radikalt påstående behöver beläggas med ordentligt redovisade fakta – såsom t.ex. exakt vad som menas med utsagan.

Exempelvis undrar jag om man har jämfört lika långa perioder i vårt klimat med perioder från förr. Vädret är lynnigt, så det går alltid att hitta korta perioder av extrem värme eller kyla, men när medeltemperaturen mäts över längre intervall försvinner sådana små avvikelser. Har det vekligen gjorts för 12.000 år, när perioden man mestadels pratar om idag är blott de senaste cirka 50 åren? Är det alls möjligt att notera temperaturer för så korta perioder i vårt förflutna? Jag tvivlar.

Att en dagstidning skyltar fram en artikel från november 2006, för över tre år sedan, är ingen slump. Det torde ha inte så lite att göra med att Aftonbladet varit först och ivrigast om klimatkrisen i svenska media, och nu när IPCC kritiseras har tidningen sin egen skumraskiga metod att hävda sin ståndpunkt.

Men de har råkat illustrera artikeln på ett sätt som säger mer än alla dess ord: en bild av solen (samma som ovan). Den är ojämförligt mäktigast när det gäller jordens klimat. Dess variationer skapar istider och avslutar dem. Att värmen har stigit sakteliga på jorden de senaste århundradena är en följd av att solen badar oss i mer värme än under den så kallade Lilla istiden, som kylde planeten i perioder från 1400-talet fram till mitten på 1800-talet. Den verkliga klimatboven är alltså framför allt solen. Mot dess kraft är mänsklig klimatpåverkan marginell – åtminstone hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om lilla istiden, klimatet, klimatkrisen, Aftonbladet, solen. Intressant?

Aftonbladets förnekelse

Aftonbladets ledare ondgör sig över att en framträdande klimatskeptiker i bloggosfären har en religiös och konservativ bakgrund – men vad har det med klimatdebatten att göra? Aftonbladets ledarredaktion kan inte skilja på sak och person.

Rubriken på ledaren säger att De urkonservativa lever i förnekelse, men tala om att kasta sten i glashus! Om Aftonbladet behöver rota i privatlivet hos motståndarsidan kan det bara betyda att man saknar sakargument och vägrar att medge det.

Särskilt komiskt blir det när Aftonbladet ojar sig om att den klimatskeptiska bloggaren The Climate Scam är religiös, eftersom tidningens egen politiska chefredaktör Helle Klein nyss hade tjänstledigt för att ta en prästexamen och ogenerat låter sin kyrkliga världsbild genomsyra sitt tyckande.

Aftonbladet går vidare med att påpeka att bloggen ofta hämtar sina uppgifter från amerikanska källor, som om det vore en orimlighet, och att den ”inte är olik” (smaka på det som retorik) en amerikansk klimatkritisk blogg som produceras av en högerkristen organisation med i övrigt skrämmande intoleranta värderingar.

Men vad har det med sakfrågorna att göra? Ingenstans i ledarartikeln bemöts något enda av bloggens sakargument, som är åtskilliga. Här handlar det bara om att smutskasta dess ägare, som om naturvetenskapliga fakta skulle påverkas därav.

Nej den uppenbara förnekelsen i detta fall är Aftonbladets egen. Har de inte bättre argument för klimatkrisen och mot dess kritiker? Och känner de inte ens till argumentationens ABC – eller pressetikens?

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, IPCC, the climate scam, Aftonbladet. Intressant?

Högre priser, högre vinster

Elpriserna dansar ideligen upp till chocknivåer. Det heter att det är till följd av kylan. Men lita på att det i slutänden visar sig att elbolagen samtidigt gör rekordvinster.

Den här stränga vintern är det dessutom så dåligt timat att några av våra kärnkraftsverk har förminskad produktion för att deras renovering har försenats. Märkligt inkompetens.

Om det nu är så att elpriset höjs för att det blir dyrare även för producenterna, då bör inte dessa lyckas öka sina vinster under samma period. Men jag vågar slå vad om att det är precis vad de kommer att göra. Så har det gått till förut.

Vi befinner oss i en hjälplös beroendeställning till dessa energijättar, som inte kan motstå att utnyttja läget så fort de har någon mer eller mindre lam ursäkt. Kapitalismen har sina hakar. Sådant utnyttjande av beroendeställing kallades förut ocker och var olagligt. Det borde det bli igen.

Här skriver Aftonbladet, Svenskan, Expressen och DN om nya rekordhöjder för elpriset.
Läs även andra bloggares åsikter om kyla, snökaos, elpriser, energi. Intressant?

SJ skyller också på klimatet

SJ beter sig som om vinter vore en omöjlighet i vårt land. Ideliga förseningar, timslånga eller mer. Jag är säker på att de försummar sin infrastruktur för att tjäna mer pengar – vilket självklart går åt fanders i längden.

SJ skyller på vintern, men det är långt ifrån hela sanningen. Förra söndagen tog jag tåget från Malmö till Stockholm. Det blev 1,5 timmar sent, så resan tog 6 i stället för 4,5 timmar – beroende på ett maskinfel på loket som gjorde att de inte kunde köra snabbare än 120 km i timmen. Hade de inget ersättningslok att ta till? Tydligen inte, eller så brydde de sig bara inte.

När jag åkte hem på fredagen, nästan en vecka senare, var det åter lokfel – det kunde bara köra på en av sina två motorer, så ankomsten blev en dryg timma sen. Jag misstänker att det vara samma lok och samma fel, som SJ bara struntat i att reparera, fast de hade nästan en vecka på sig.

Liknande återkommande fel upplever jag ideligen på X2000. Jag har också hört skvallras från tågpersonalen att dessa tåg håller på att tjäna ut, men SJ kör dem i botten och struntar i att det blir hur många fel som helst på vägen, och hur mycket besvär som helst för resenärerna. Snålheten bedrar visheten – och monopolet visar sin fula nuna.

Videosnutten ovan har ingenting med SJ att göra, utan med vintern. I Stockholmssnön filmade jag en liten lustig plogtraktor, som plötsligt satte kurs rakt mot mig. Jag hade nog blivit rädd om inte detta lilla monster såg rätt gulligt ut. Jag var dock inte dummare än att jag skuttade åt sidan. Kanske har jag visat videon i ett tidigare blogginlägg – men det förtjänar i så fall en repris.

Aftonbladet skriver om några av SJ:s vinterskandaler här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, snökaos, förseningar, trafik.

Klimatet går sin egen väg

Så sakteliga kommer kritiken mot klimatkrisen krypande i svenska media. Aftonbladet, som var först av svenska tidningar att slå på stora trumman om en annalkande katastrof, berättar om nya undersökningar med mindre skräckscenarier.

Pressen föredrar definitivt katastrofläge, för då kan de ta till de stora rubrikerna och läsarna flockas. Därför har de varit hejdlösa i att hoppa på klimatkrisen, och bara på sin höjd snuddat vid alternativa teorier och ifrågasättanden. Det är omoralisk journalistik, eller i alla fall väldigt slapp sådan, särskilt som de medvetet och med eftertryck hela tiden nämner klimatkrisen som om den vore belagd med oomtvistliga bevis.

Men det håller inte i längden. Förenkling och förljugenhet tål inte tidens tand något vidare. Sanningen kryper fram i sprickorna och dominerar med tiden vyn. Pressens attityd blir under detta förlopp allt omöjligare. Det håller kanske på att ske nu – utom på de trögaste redaktionerna, som är ledarna och kulturen. Där råder doktrinen, knappast den granskande journalistiken, så där lär uppvaknandet dröja.

Förr kunde media lägga locket på pinsamma eller oönskade sanningar och hålla det på plats i åratal, men i Internets kakofoni låter det sig inte längre göras. Detta internationella supermedium går inte att tygla eller lägga munkavle på.

När nu Aftonbladet rapporterar om nya undersökningar som motsäger den enade svenska pressens tidigare övertygelse om klimatkrisen, då beror det nog mer på att dessa undersökningar i alla fall inte går att tiga ihjäl. Så man kan lika gärna berätta om dem som om man vore ett objektivt nyhetsmedium.

Det kommer att dröja ännu en tid innan svensk press svalt skammen och börjar rapportera allsidigt och granskande om den påstådda klimatkrisen. Men när så sker kommer alla redaktioner att spela oskyldiga och låtsas att de hela tiden bara har rapporterat nyheter som dykt upp. De kanske till och med försöker ta åt sig äran att vara avslöjarna av klimatbluffen, om det finns en sådan, fast de i så fall har varit med och kamouflerat den i flera år.
Man kan lita på att man inte kan lita på pressen.

Vad de nya undersökningarna visar om klimatet är att det är mer komplext och svårförutsägbart än klimatkrisens meteorologer har velat medge. Naturen har sina egna hyss för sig, där A inte alltid följs av B och människan ännu varken är dess frälsare eller bane.

Här skriver DN om detsamma, redan den 2 februari. Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, klimatbluffen, klimatet. Intressant?

Inte översvallande men kul ändå

Aftonbladet kommenterar med ett videoinslag en skrattsalva som mötte Barack Obama i hans State of the union-tal, när han pratade om bevis för klimatförändringen. Men Aftonbladets reporter missförstod komiken fullständigt.

Här är avsnittet i Obamas tal:


Obama sa i sitt tal: “I know that there are those who disagree with the overwhelming scientific evidence on climate change”, vilket ledde till skrattsalvor som han själv inte riktigt förstod. Aftonbladets reporter menar att “overwhelming” betyder “översvallande”, vilket vore ett märkligt ordval – men i detta sammanhang betyder det snarare överväldigande och är helt språkligt och logiskt korrekt.

I stället är det som påstående kanske felaktigt, om man betänker de många vetenskapliga utsagorna mot klimatkrisen, samt avslöjandet om Climategate, bluffandet med fakta bland klimatforskare, som är mycket mer känt och debatterat i USA än hos oss.

Obama var därför oavsiktligt lustig på två sätt: dels för att hans uttryck “there are those” måste betraktas som en grov underdrift, och dels för att “overwhelming scientific evidence” är en lika grov överdrift. Därför var det nog så att folk av diametralt motsatta uppfattningar drog på munnen – både de som tror på klimatkrisen och de som inte gör det.
Aftonbladets reporter, dock, har sin egen humor. Vad han må ha skrattat åt är höljt i dunkel.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, Barack Obama, state of the union, journalistik, humor. Intressant?

Regeringen tar inte tåget

Klimatkonferensen i Köpenhamn bidde ingenting och Fredrik Reinfeldt suckar i media. Men menar regeringen allvar med sin kamp mot den påstådda koldioxidfaran för klimatet? SJ är bevis på motsatsen.

Jag såg uppgifter i Stockholms kommuns “Miljökalender” om olika resors koldioxidutsläpp. En resa på 100 mil producerar 180 kilo koldioxid per person vid en flygresa, samma vid en bilresa om man kör ensam, men bara 0,8 kg för ett helt tåg på samma sträcka.

Det verkar lite väl glada siffror, som förmodligen förutsätter att den elkraft som tåget förbrukar har framställts utan någon som helst koldioxidproduktion, vilket säkert går att ifrågasätta. Men helt säkert är att tåget ger betydligt mindre koldioxid än något annat färdmedel.

Då borde förstås en regering som menar allvar med kampen mot koldioxiden göra allt den kan för att stimulera tågtrafiken i konkurrens med övriga färdmedel.
Så sker inte.

Regeringen har ingen som helst progressiv satsning på tågtrafik. I stället begär de av SJ att maximera profiten, som vilket privat företag som helst, och snålar med finansieringen av Banverket.

SJ utvecklar sig hastigt till rena skandalen, med försämrad trafik och service, höjda priser och tåg fulla av fel som får förfalla för att det inte är lönsamt att reparera eller byta ut dem. Det är som om SJ vill pressa allmänheten till att ta flyget i stället. Det är ofta billigare och håller en mycket högre nivå av service och teknisk tillförlitlighet.

Jag färdas ganska ofta mellan Malmö och Stockholm, en av de mest trafikerade sträckorna för både tåget och flyget. Sistnämnda fungerar hur smidigt som helst och detta till ibland skrattretande låga priser. Tåget blir allt dyrare fast X2000 består av vagnar som är slitna och dräller av tekniska fel som ingen på SJ verkar bry sig om. Förseningar är mer regel än undantag, men framför allt är resorna alltmer besvärande eftersom tågen helt enkelt har tjänat ut.

Ändå är tågen ofta fulla med passagerare, förmodligen bland annat för att många medborgare av miljöskäl tar tåget i stället för flyg eller bil. SJ tycker uppenbarligen inte att de behöver göra ett bättre jobb, utan satsar allt på att klämma mesta möjliga vinst ur verksamheten. Och regeringen tittar åt ett annat håll.

Men det håller inte. Om regeringen verkligen menar att det är livsviktigt med en satsning på miljövänliga transporter, då borde den satsa intensivt på tågtrafik, utveckla och förbättra den, så att den konkurrerar ut flyget – åtminstone på alla måttliga sträckor. När de inte lyfter ett enda finger i den riktningen säger de i själva verket högt och tydligt att de struntar blankt i miljön. Allt annat är valfläsk.

Jag tvivlar starkt på de skräckscenarier om koldioxiden och klimatkrisen som trumpetas ut av politiker och media, men de som påstår sig vara övertygade om dessa teorier borde bevisa det i handling.

Dagens skörd i tidningarna om klimatkonferensen och de svenska politikernas reaktioner: DN här, här, här, här, här, här, här, Svenskan här, här, här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, här, Expressen här, här, här, här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, koldioxid, SJ, klimatkonferensen. Intressant?

Gud har humor

Just när klimatkongressen i Köpenhamn satte igång på allvar och experter varnade för en framtida brist på is och snö, drabbades hela Norden av sträng vinter med massor av snö. Kongressdeltagarna måste ha rodnat om kinderna – inte bara av vinterkylan. Gud har humor.

Kritiken av klimatkristänkandet är fortfarande så gott som frånvarande i både kongressen och mediabevakningen av den. Det är en skam. Den plötsliga, stränga vintern måste vara väldigt pinsam för denna skygglappsmentalitet. Vädret är en storhet som mänskligheten bara i väldigt begränsad omfattning kan göra något åt – eller för den delen förstöra.

Om det finns en gud, vilket också går att diskutera, är det i alla fall uppenbart att detta suveräna majestät har humor. FN:s klimatpanel och alla dessa offentliga personer som försöker göra sig till hjältar genom att skria om annalkande katastrof måste svära över varje snöflinga. Det var en vinter som visste när den kom.

För övrigt är det som vanligt i politiken. Förhandlingarna strandar för att de flesta egentligen bara drivs av egna behov och agendor. Alla vill vara hjältar, men inte på egen bekostnad.

USA har slagit på stort, med både Hillary Clinton och Barack Obama dessa senaste två dagar. Men de har samma bistra budskap. Bara om Kina gör likvärdiga uppoffringar är USA beredda till dem. Kina vill inte ifrågasättas och USA vill inte göra några åtaganden utan att vara säkra på att Kina gör detsamma.
Vilket visar att ingen av dessa stormakter egentligen vill.

Det ser så illa ut att vi bara kan hoppas att klimatkrisen är nys. Climategate och många andra uppgifter antyder att det kan vara så. Är det därför inte på tiden att dessa uppgifter granskas på allvar – såväl av politikerna som media?

Nu har det gått så långt att både politiker och media inget högre önskar än att klimatkrisen är faktum, annars avslöjas hur godtrogna och lättlurade de har varit, som helt ställt upp på kristänkandet fast många experter har argumenterat emot det.
Politik – och mediabevakning av densamma – sker i hög grad i sandlådan.

Bland de senaste skriverierna om Klimatkongressen finns DN här, här, här, här, Svenskan här, här, här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, här, här, Expressen här, här, här, här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatkongressen, Köpenhamn, klimatkrisen, climategate. Intressant?

Miljö är makt

Klimatkonferensens lilla minidrama fortgår i Köpenhamn. Jag tvivlar på att den leder till något särskilt. Snarare verkar den vara ett skådespel för folket. Vår påverkan på klimatet är osäker, men vår skövling av miljön är ett faktum som handlar om vilka som har makten.

Det pratas ideligen om hur allmänheten borde ändra sina vanor för att rädda miljön. Men vi är så gott som helt maktlösa, vilka ansträngningar vi än gör. Produktionen och rovdriften på naturen är helt i händerna på en överhet som har helt andra målsättningar än jordens väl.

De exploaterar människorna så långt de bara kan komma undan med, så de gör obehindrat samma sak med naturen. Miljömedvetna blir de blott om de kan tjäna ännu mer på det, och sådan miljövård är ytterst opålitlig.

Vi kan inte komma tillrätta med miljöproblemen utan att ge oss på makten och dess mekanismer. Myndigheter och debattörer tjatar om att allmänheten måste bli miljömedveten och ta sitt ansvar – men vi är i det närmaste hjälplösa om inte de som verkligen styr också gör det. Det har de inga planer på.

Lönsamma energikällor
Exemplen på maktmissbruket är oräkneliga.
Oljebolagen har intensivt bekämpat alternativa energikällor, bara för att de var för lata för att förändra sin egen produktion. Nu vill de i stället kontrollera och framhäva blott sådana energikällor som de kan tjäna stora pengar på: de som innebär förbrukning och därför fortsatt högt beroende av deras försäljning – t.ex. biobränsle, gas och kärnkraft.

De bekämpar fortfarande energikällor som inte konsumerar naturen, framför allt solenergi, och lyckas bearbeta regeringarna i världen till att tänka likadant, maskerat bakom “expertomdömen”. Varför ingen utveckling av och storsatsning på solenergi? För att det inte går att ta betalt för solsken.

Ökade avstånd
Transporter är energikrävande och inverkar på flera sätt menligt på miljön. Men vad kan allmänheten göra åt det? Gods transporteras hit och dit – lokalt, regionalt och globalt – för att industrin går mot storbolag som rationaliserar och därför i allt högre grad transporterar.

Allmänhetens resor till och från jobb, köpcentra och så vidare är exempel på detsamma. Näringslivet rationaliserar och koncentrerar sin verksamhet, vilket tvingar folk till alltmer resande för de dagliga behoven. För att i allt detta resande spara någon tid är man tvungen att ha bil, eftersom kollektivtrafiken på de flesta håll är sorgligt underutvecklad.

Och bilen har under sin drygt hundraåriga existens varit föga annat än en vinstmaskin för storindustrin, som har dyvlats på oss och som vi gjorts alltmer beroende av i ett samarbete mellan industri och samhällsplanerare. Om allmänheten ska kunna välja bort bilen måste först och främst våra samhällen byggas om för att fungera bilfritt, eller i alla fall med minskat bilberoende.

Begränsad valfrihet
De allra flesta och mesta miljögifterna är kemikalier och processer som industrin och den storskaliga produktionen tar till för att effektivisera och för att maximera profiten. Allmänheten har väldigt lite med saken att göra.

Vi kan välja varor framställda på annat sätt, vilket vi också gör i hög utsträckning när vi har chansen – men vi är beroende av att de finns att tillgå, och det är åter något som storbolagen råder över. Vi kan bara välja det som finns att välja på, och det är i de allra flesta fall alldeles för lite och alldeles fel.

Vatten på flaska

Den här texten kunde bli hur lång som helst, men jag stannar med ett exempel till: buteljerat vatten, som är ett enormt slöseri på naturresurser, i synnerhet i alla de länder som har fullgott kranvatten i alla bostäder.

Allmänheten har inte självmant valt flaskvatten. Det har lanserats i intensiva reklamkampanjer och bearbetningar av folks vanor, där väldiga resurser lagts på att få oss dit. Reklam är en välutvecklad vetenskap som inte är lätt att stå emot.

De mäktiga har i vanlig ordning varit först med missbruket. På vilket sammanträdesbord och i vilken konferenslokal står det inte en skog av Ramlösa? Mineralvatten har genom en lång tids indoktrinering blivit en symbol för framgång och dessutom – ironiskt nog – hälsosamhet.

Men det är förstås inte bara mineralvatten som är miljöförstörande dryck på flaska. Det gäller i lika hög grad alla läskedrycker. Coca-Cola har i sådär hundra år lagt miljarder och åter miljarder på att varje ny generation ska frossa i smaksatt och kolsyrat vatten. Några få fabriker tillverkar läsken, som sedan transporteras runt i världen i löjligt naturresurskrävande förpackningar.
Mineralvattnet har blivit ett slags Coca-Cola för vuxna, och industrin jublar.

Vår värld styrs uppifrån, inte nedifrån. Därför fungerar inget miljötänkande som inte också förankras där uppe. Allmänheten kan inte leva mer miljömedvetet än makten medger, och det är fortfarande inte mycket.

Här är något av vad tidningarna just nu skriver om klimatkonferensen: DN här, här, Svenskan här, här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, här, här, Expressen här, här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatkonferensen, Köpenhamn, miljö, klimat. Intressant?

Skandalen Climategate

En massa väldigt komprometterande emailkorrespondens mellan höjdare bland klimatforskarna har läckt ut och skapat skandal. Svenska media håller tyst, fast det visar sig i denna mailtafik att fakta manipuleras och meningsmotståndare motarbetas hur oetiskt som helst. Nå, svenska media gör detsamma.

Ledande forskare i FN:s klimatpanel IPCC visar sig fuska med resultaten och manipulera forskningsvärlden så att alternativa vetenskapliga meningar inte får komma till uttryck. Det är rena skurkaktigheter, med avsikt att fortsätta skrämma oss med hotbilden att mänskligt skapad ökning av koldioxid ska leda till rena Ragnarök.
Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori, har skrivit en saklig redogörelse för skandalen på Newsmill.

Jag är inte ett dugg förvånad. Detta är vad jag har räknat med, eftersom vetenskap inte alls blott handlar om det heliga sökandet efter sanningen, utan minst lika mycket om pengar, ära, makt och liknande drivkrafter. Klimatfrågan har gjort vissa forskare – framför allt meteorologer – mycket märkvärdigare än någonsin förr. Det släpper de förstås inte ifrån sig frivilligt.

Så går det till i det mänskliga samhället, lite här och där. Vetenskaperna är inte immuna mot det. Snarare är det vetenskapliga samfundet både så konservativt och auktoritärt ordnat att riskerna där är större än på många andra håll.

Svenska media är märkvärdigt tystlåtna om skandalen, som i vanlig ordning i stället dryftas i bloggosfären. Det är lätt att förstå varför gammelmedia är ovilliga att belysa skandalen – de har satsat helt på dessa forskares klimatkristeser och presenterat dem som helig sanning, samtidigt som de avfärdat all kritik – vare sig den kommit från andra forskare eller från allmänheten – som enfaldig, okunnig eller med dold agenda.
När det i stället visar sig att den sida de tagit ställning för är den med dold agenda och fuskmetoder, då blir det pinsamt för dem att medge sin tabbe. Så de håller tyst om saken så länge det går.

Det förvärras av att tidningarnas vetenskapsredaktörer i regel är helt i händerna på forskarsamhällets makthavare, och ägnar hela sin journalistik åt att fullständigt okritiskt hylla dem för deras framsteg, även när det är uppenbart att de kan ifrågasättas. Vetenskapsjournalistiken är sällan journalistik, snarare psalmsång till vetenskapsetablissemangets lov.
Så de lär inte ta i dylika avslöjanden med tång, förrän de nödgas till det för att inte förlora all sin trovärdighet som journalister. Och på den punkten är de själva ganska tjockhudade.

Ett litet undantag från den svenska mediatystnaden är Svenskans ledarblogg, som nämner saken helt kort – och avslutar med det mer än lovligt blåögda: “Oavsett märkligheterna som försiggått är det ju fortfarande självklart att skadliga utsläpp bör reduceras.” Deras attityd är avslöjande. Klimatfrågan är ett korståg, där ändamålen helgar medlen och det är helt Ok att ljuga ihop fakta för att trissa fram en drastisk förändring – även om den visar sig vara onödig.

Läs även andra bloggares åsikter om climategate, klimatkris, klimatbluff. Intressant?

Statistik som propaganda

DN rapporterar om en världsomfattande statistisk undersökning som har kartlagt folks synpunkter på klimatkrisen och hur den ska hanteras – men det är många märkligheter med den. Är det, som så ofta med statistik, bara propaganda?

Undersökningen har gjorts i 38 länder över hela världen, men bara cirka 4.400 personer har tillfrågats – i medeltal blott dryga hundra i varje land. Det är ju så gott som ingenting.

Dessutom är det oklart hur urvalet av tillfrågade har skett. Undersökningen har utförts av något som heter World Wide Views on Global Warming, vilket redan det låter som en intresseorganisation för teorin att mänskligt framställd koldioxid leder oss mot en klimatkatastrof. Om jag begriper dem rätt har de samlat ett urval människor i olika länder för samtal om frågorna – och därefter genomfört enkäten.

Hur har det urvalet egentligen skett, speciellt om man krävt mer tid av deltagarna än att bara svara på frågorna? Är det då inte redan från början människor med ett intresse för teorin om klimatkrisen, alltså i hög grad anhängare av den? Och vad har det varit för samtal innan de fick svara på frågorna?

Partiska frågor
Jag har också tagit en titt på frågorna, som är så formulerade att de verkar förutsätta klimatkristeorins riktighet – i alla fall visar de inte att den går att ifrågasätta. Exempelvis är första frågan:
”To what extent were you familiar with climate change and it’s consequences before joining WWViews?”

Den formuleringen implicerar att klimatförändringen är ett oomtvistligt faktum. Det går sannerligen att ifrågasätta, vilket många forskare också gör.
Andra frågan är ännu mer avslöjande:
”Having been presented with various assessments of climate change and its consequences, to what extent are you concerned about climate change?”

Den formuleringen röjer att de tillfrågade har fått klimatkristeorin “presenterad” för sig, men knappast invändningarna mot den. Så gör man propaganda, men inte en seriös statistisk undersökning.
De följande frågorna är lika ensidigt partiska i vad de förutsätter, och därför lika odugliga som statistiskt underlag.

DN helt okritisk
DN gör som vanligt när det gäller den så kallade klimatkrisen. De återger fullständigt okritiskt den ena sidans ståndpunkter och agenda, som om allt vore fastställda fakta.

Inte ens det låga antalet tillfrågade i en undersökning som omfattar 38 länder har DN reagerat på. I stället återger de glatt procentsiffrorna som om de vore representativa för hela dessa länders befolkningar, när i själva verket 100% i många länder bestod av blott hundra personer.

Undersökningen ska presenteras på klimatkonferensen i Köpenhamn. DN avslutar sin artikel med att citera en svensk forskare som var med om att genomföra den svenska undersökningen:
”?För första gången kommer de politiska ledarna att veta vad världens medborgare tycker.”

Men den svenska undersökningen skedde på ett möte i Borlänge, där förmodligen högst 100 personer samlades för “intensiva rundabordsdiskussioner och omröstning”. Vem tror att kritiker av klimatkristeorin fick vara med och framföra sina synpunkter då?

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, global warming, statistik. Intressant?