Kyrkornas svepskäl för sin intolerans

De religiösa samfunden kommer med krystade förklaringar på varför de inte ska viga homosexuella. Fördomarna haglar, såväl öppet som än mer fördolt. Det blir alltmer tydligt att kyrkor, med sin reaktionära agenda, har spelat ut sin roll.

Romersk-katolska kyrkan i Sverige meddelar genom sin pressektererare att: “Äktenskapet är ett sakrament, som bygger på att paret kan få barn.”
Men fertilitet har aldrig varit ett krav för deras äktenskap, så det är rent nys. Lika ohederligt argument som dem man brukar höra från kristdemokraterna, som heller aldrig vill bekänna att det är deras förstockade människo- och samhällssyn som är den egentliga agendan.

Ordföranden i Sveriges Muslimska förbund säger att samkönad vigsel aldrig skulle accepteras i muslimska kretsar: “Det är inget som politiker kan ändra på, det har gud bestämt.”
Men vad gud bestämt – också enligt muslimerna – vet bara gud. Den som påstår sig ha guds vilja klar för sig råkar därmed bara bekänna sitt hybris, vilket i alla tider varit vad gudarna föraktat allra mest.

Men de ovanstående samfunden utför blott 300 respektive cirka 100 vigslar om året.
Den svenska trenden är tydligen att allt fler gifter sig borgerligt. År 2007 var det för första gången fler som gifte sig borgerligt än kyrkligt, enligt statistik från Svenska Kyrkan.

Här hittade jag lite mer statistik: År 2005 var det 44.000 par som gifte sig, vilket var cirka 10.000 fler än tio år tidigare. 1995 skedde 63% av vigslarna i Svenska Kyrkan, men knappa 49% 2007. Återstoden gifte sig antingen borgerligt eller (i betydligt mindre grad) i andra samfund – men för sistnämnda saknas statistik.

Här har SCB statistik över bland annat giftermål och skilsmässor sedan år 1749 (för skilsmässor endast från 1831). År 1749 skedde 15.000 vigslar, allihop i Svenska Kyrkan, eftersom andra samfund inte fick viga förrän 1873, och borgerlig vigsel inte kom förrän 1915. Det är en hög siffra med tanke på att den svenska folkmängden var betydligt mindre då.
Flest vigslar skedde under andra världskriget med över 60.000 om året, med undantag för rekordåret 1989 som hade 109.000 vigslar för att nya regler för änkepension infördes. Annars har vigslarna sjunkit i ojämna perioder sedan andra världskriget – i synnerhet om man beaktar befolkningsökningen.

Det är definitivt tradition mer än religiositet som gör att ändå nästan hälften av alla vigslar sker i kyrkan. Men för varje gång kyrkor visar intolerans torde allt fler välja bort dessa, såväl för bröllop som andra högtider. Ja, som ett inslag i deras andliga liv över huvud taget.