DN har samlat sina artiklar om det påstådda klimathotet i en avdelning, som är skrämmande ensidig läsning. Det dräller av texter som målar upp en katastrof, men ingen enda text fokuserar på de många vetenskapliga invändningarna som finns mot teorin om klimathotet. DN förfuskar sitt journalistiska ansvar.
Det som dominerar är en serie på sex artiklar som målar upp alla fasor för varje grad jordens medeltemperatur ökar. Det är häftig dramatik, men inte särskilt seriöst.
DN:s enda källa till att betrakta klimathotet som en oomtvistlig realitet är FN:s klimatpanel IPCC, som ifrågasätts av en väldig mängd forskare – se mitt blogginlägg om det här.. Med sina sex skräckartiklar utgör DN ett tydligt exempel på den sensationshunger jag talar om i inlägget.
DN har också en text med Frågor och svar om klimatförändringarna. Det är en meteorolog som svarar, och även han vilar sig helt mot IPCC, som tagits fram av i huvudsak just meteorologer och miljöforskare. Många frågor är kunniga och ifrågasättande, men han avfärdar invändningarna väldigt lättvindigt.
Ändå kan man i denna text hitta en hel del sprickor i rådande föreställning om klimatkrisen – i alla fall som den presenteras för oss via massmedia.
Mm... Jag är själv uppvuxen inom miljörörelsen, danad av Fältbiologerna. Och det var en frisk samling kufar, förvisso... Men när man kom upp i vuxnare ålder och gjorde naturskyddsföreningens, miljöförbundets och liknande organisationers bekantskap... För mig kändes det alltid lite instängt där, det var liksom... Jag ska inte säga sekteristiskt, men det saknades en viss frisk blåst och lite perspektiv på det hela. Man var lite för van att se världen genom lupp eller kikare, liksom.
SvaraRaderaMan var van att ha rätt, i sin lilla värld.
Därför överraskades jag positivt av Svante Axelssons (generalsekreterare i SNF) sommarprat i somras, jag att han tog ett brett och humanistiskt grepp på det hela.
Men annars håller jag med dig: miljörörelsen (den organiserade) snöar onödigt lätt in på det lilla. Och när blicken lyfts till de större, andliga sammanhangen blir det lätt storvulet och kristet à la Stefan Edman.
Å ena sidan ett slags grön ingenjörsmentalitet, å den andra en förnumstig frikyrkoandlighet.
Detta var en mycket subjektiv och inte särskilt substantiell kritik. De inblandade må ta den för vad den är.
Jag svarade visst på fel inlägg, märker jag, jag trodde att jag hade inlägget om uppsalainitiativet uppe. Well well...
SvaraRaderaMattias, dina ord passar lika bra här :)
SvaraRadera-DE E´ STARKA SAKER! Som Stefan Stenudd tar i här ovan, med att, minst i alla fall antyda, att väl snudd alla Jordens människor har fel i vår tro att Jorden är på stadiga fötter på väg till en varmare era, som högst påtagligt kommer att påverka livet på Jorden. Och alltså jag säger inte att Stefan Stenudd bluffar. För jag vet inte riktigt varken det ena eller andra.
SvaraRadera-Däremot reagerar jag över att, inte minst att en sådan starktalande människa -Stefan Stenudd- verkar helt anonymt! Alltså förutom namnet. Jag hittar ingen e-post adress till honom, inget telefonnummer, ingen geografisk adress. -Överhuvudtaget ingen samhällelig konkretisering av namnet!!! ..känns lite ruskigt.
Hm... Den kritiken var skum... Det kanske är Stefans egen sak att svara, jag vet inte... Men du, B-O... Stefans riktiga, civila namn är Stefan Stenudd. Av vart och vartannat inlägg framgår att han bor i Malmö. Han finns på bild. Och om du läser till höger i bloggen finns en länk både till hans profil och hemsida.
SvaraRaderaDin kritik känns, vad ska jag säga... aningen obefogad.