Björn Ramel, Som är ledarskribent på Sydsvenskan, hade skrivit om Sarkozys självsvåldighet (som han berömde) och om nödvändigheten av att Lissabonfördraget för att ge EU:s ledare större handlingsfrihet. Här är den texten.
Jag tyckte att det var tokigt att utöka befogenheterna för att en ledare har överträtt dem – då ska man ju snarare gå motsatt väg. Vad gäller Lissabonfördraget är jag mest emot att det genomdrivs så gott som utan folkomröstningar – blott och bart för att politikerna misstänker att sådan omröstningar hade givit avslag.
På dessa två punkter tycker jag att Björn Ramel visar upp en grumlig demokratisyn.
I hans svar på kritiken pratar han i stället om hur mycket bättre det skulle bli med Lissabonfördraget, vilket sannerligen går att diskutera – men det var inte vad jag gjorde i min blogg.
Nå, den engagerade läsaren kan själv ta ställning genom att läsa våra olika inlägg. Två saker slår mig dock, när det gäller hans kritik mot mig:
Astrolog
Han presenterar mig som frilansjournalist, idéhistoriker och astrolog. Det sistnämnda är förstås i avsikt att förringa mig. Jag är blott en skrockfull typ. Själv presenterar jag mig på bloggen som författare, frilansjournalist, idéhistoriker och aikidoinstruktör, vilket i så fall vore justare av honom. Jag har skrivit böcker om astrologi, men det betyder inte att jag är astrolog. Han är ju inte politiker bara för att han skriver om politik.
Astrologin anses av de flesta självutnämnda intellektuella som rent nonsens. Jag har, likt Newton, forskat lite i ämnet och är därefter av en annan mening. Men offentliga debattörer hastar ideligen till fördomsfulla slutsatser om saker de vet alltför lite om.
Det märkte jag redan som nykläckt författare i slutet på 1970-talet, då en vice ordförande i Författarförbundet sa till mig att jag var lovande och gärna fick söka stipendier från Författarfonden – men jag borde inte nämna astrologiboken. Självklart har jag envisats med att göra det vid varje fondansökan sedan dess.
Om vårt kulturliv inte tål avvikelser och konstigheter, vad är det då för kultur?
Kommentarer
Den andra saken som slår mig är något jag tidigare uppmärksammat. Sydsvenskans ledarblogg har stängt av såväl kommentarer som Twingly-länkning till andra bloggar. De vill stå oemotsagda.
Därmed har Björn Ramel, jämte hela tidningens ledarredaktion, bevisat vad de tycker om folkets röst och en demokratisering av politiken.
Men: heder åt honom för att han gick i svaromål! Det visar en vilja till debatt, oavsett villkoren för den.
Vilja till debatt... eller en gryende medvetenhet om bloggosfärens ökande makt. Såklart hade debattviljan framstått tydligare med twinglyfunktionen påslagen, men de har ju sin arbetsmiljö att tänka på... Skämt åsido, vi kan väl säga att de inte har tid att verka i bloggvärlden också, och att det är därför de inte har bloggkanalerna öppna? Fast de därmed försitter en gyllene chans att delta i en verkligt öppen och demokratisk debatt.
SvaraRaderaDet är inte särskilt väsentligt ifall du är astrolog till yrket. Köper du dravlet så är du det i sinnet... eller i "anden" borde man kanske säga.
SvaraRaderaGanska snyggt hur du tar till Newton för att försätta dig själv i gott sällskap och ge lite skenbar tyngd åt din ståndpunkt. Du kanske borde reflektera kring att det är en 1600-talsmänniska du pratar om, med allt vad det innebär i form av den tidens kulturella prägel. Hans bidrag till fysiken kan ingen ta ifrån honom men det måste åtskiljas från det han trodde på privat.
Jag har läst lite av dina astrologiska skriverier på siten och det som slår mig är något typiskt för nyandligt flum: vetenskapliga rön tas tacksamt emot och åberopas när de råkar stödja ens irrationella övertygelser... men när de inte gör det, då skuffas plötsligt hela naturvetenskapen undan och avfärdas som "trångsynt" eller "krass". Då är det "andra krafter" som åberopas istället, alltid höljda i mysticismens dimma såklart.
Du kan inte äta kakan och ha den kvar, Stefan. Tro vad du vill men kom inte med anklagelser om trångsynthet när andra inte vill delta i dina metafysiska, teleologiska grubblerier.
Karol, det skulle inte falla mig in att kräva av andra att dela mina grubblerier, av vilken sort de än är.
SvaraRaderaMen du argumenterar med bara floskler. Ge konkreta exempel!
När det gäller Newton måste du till exempel belägga att han gjorde något slags skillnad mellan det han ansåg om fysiken och det han "trodde på privat". Och när du förkastar honom som en 1600-talsmänniska är det lika substanslöst. Vi är 2000-talsmänniskor. So what?
Läs på eller tand för tunga.
Ifall han själv gjorde någon skillnad är tveksamt men det kan knappast ifrågasättas att vi borde göra det. Idémiljön präglades under Newtons tid fortfarande av den Hermetiska tradition som hade fått ett uppsving under Renässansen och i hög grad genomsyrade den intellektuella verksamheten. Den rena fysiken var och är matematiskt bevisbar men på andra områden var han öppen för allsköns mystiska influenser.
SvaraRaderaDitt påstående att Newton "forskade" i astrologi är därför missvisande. Det vill ge sken av att detta engagemang skedde i samma rigorösa metodiska anda som fysiken när sanningen sannolikt ligger närmare att astrologin accepterades med liknande okritisk inställning som dåtidens religiösa dogmer. I det hänseendet var han ganska typisk 1600-talsmänniska.
Karol, du har fel. Newton studerade astrologin och annat vi skulle kalla metafysik med samma allvar och hängivelse som fysiken.
SvaraRaderaDina påståenden är önskedrömmar hos den positivistiska vetenskapssynen från 1800-talets senare del och framåt, men helt enkelt felaktiga.
Dessutom har du fel när du påstår att Newtons fysik är matematiskt bevisbar. Hans celesta mekanik är endast duglig som approximationer. Einstein visade att Newton hade fel.
Och du fortsätter missa poängen och ägna dig åt misstolkningar. Det är inte hängivelsen jag ifrågasätter utan sanningshalten i hans rön och hur väl de går att tillämpa idag. Mekaniken är fortfarande till stor del valid så länge relativistiska företeelser inte kommer in i bilden, vilket innebär att den är matematiskt bevisbar *till en gräns*. Astrologin, däremot...
SvaraRaderaKarol, varför tar du för givet att jag missar poäng och misstolkar - men att du inte gör det?
SvaraRaderaKanske misstolkar vi varandra.
Hur jag än läser dina inlägg så ser jag inget annat än att du byter argument efterhand.
Nu är det "sanningshalten" du ifrågasätter. Det är en annan sak, och den har förstås inget att göra med Newtons eget perspektiv.
Det du säger om mekaniken är Goddag Yxskaft. "Till stor del valid så länge relativistiska företeelser inte kommer in i bilden" - det är som att säga att jorden är platt så länge man bara inte ser den lite uppifrån.
Att vara matematiskt bevisbar "till en gräns" är en skön omskrivning av att ha fel. Newton hade fel, Einstein har - vad vi hittills kan se - rätt.
Din positivistiska vetenskapssyn förblindar dig.
Sanningshalten har varit den röda tråden i mitt resonemang. Matematiken visade honom att hans mekanik stämde, och till vilken grad den gjorde det har jag ingen lust att klyva hår om. Det är dock fakta att den stod obestridd i hundratals år och lät hans efterföljare upptäcka Neptunus. Men nej, enligt dig hade han ju "fel" helt enkelt. Men vad gäller astrologin, där kunde han väl inte haft fel och därför var du mer än redo att stödja dig på hans auktoritet när du ville rättfärdiga din tro på astrologin. Tala om att vara förblindad.
SvaraRaderaEinstein har inte heller "rätt" med ditt sätt att resonerna. Relativitetsteorin stämmer inte överens med kvantteorin, som har lyckats beskriva tre fundamentala krafter men inte gravitationen. Den som upptäcker hemligheten bakom kvantgravitation kommer ha rätt... eller i varje fall *mer rätt*.
Karol, vad vi båda kan konstatera är att "sanning" förändras över tiden.
SvaraRaderaDärför bör man vara försiktig med att kategoriskt slå fast vad som är sant och vad som inte är det. Framför allt är det vanskligt att försöka slå fast vad som inte kan vara sant, någonsin, på något sätt.
Vad du påstår att jag påstår om astrologin är fel. Om du ska argumentera mot mig, så gör det utifrån vad jag sagt, inte vad du lägger i min mun.
Observera också att jag i mitt inlägg ovan kritiserade Ramel för att han kallade mig "astrolog" i avsikt att förringa mina åsikter i stället för att bemöta dem sakligt.
De flesta som yttrar sig föraktfullt om astrologin gör så utan att bry sig om att studera ämnet ett endaste dugg. Det är en förfärligt ovetenskaplig attityd - i alla tider.