Protest från pionjären

Vid mitt senaste Stockholmsbesök hade statyn utanför centralstationen försetts med munskydd. Har huvudstadens luft blivit så dålig eller ska det tolkas som att SJ stinker?

Statyn föreställer Nils Ericsson (bror till uppfinnaren John Ericsson), som i mitten på 1800-talet ledde den svenska järnvägens utbyggnad. Han skulle nog bli besviken på hur järnvägstrafiken sköts numera.

(Klicka på bilden för att se en förstoring.)

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms centralstation, centralen, Nils Ericsson, SJ.

SJ är klantigt men inte populistiskt

Fackförbundet Seko klagar i DN på att SJ:s ledning skyller ifrån sig på personalen i samband med avvisningen av barn från tåg. SJ:s agerande är ”populistiskt”, säger Seko. Det där ordet har blivit en fluga.

Att SJ:s ledning skyller ifrån sig är uppenbart. De hänvisar till luddiga regler, som det dessutom är oklart hur länge de har funnits. Kanske nytillkomna, menar i alla fall Seko. Och när det gäller alla dessa förseningar och inställda tåg plägar de skylla på Banverket, numera kallat Trafikverket. När det gäller märklig prispolitik och vagnstallets förfall skyller de på budgetkrav.

Vid det här laget är det pinsamt uppenbart att SJ:s ledning är inkompetent och saknar handlingsförmåga. De gör reklam i stället för sitt jobb, går och gömmer sig i stället för att gå till verket. Men är de populister?

Inte mer än extremister är det. Ordet populism sprider sig som en löpeld men används galet. Se mitt förra blogginlägg. Populism är strävan att göra sig populär genom att predika uppfattningar man tror att allmänheten vurmar för. Dit hör knappast att skylla ifrån sig, som SJ-ledningen gör.

Det är A och O i mediastrategi att aldrig skylla ifrån sig – även om man de facto skulle vara helt oskyldig. Det saknar ödmjukhet och antyder låg moral. Det är en uppfattning som så gott som hela allmänheten delar. Så SJ-ledningen är inte populistisk, den bara klantar sig. Som vanligt.

Om SJ-personal gör fel, dessutom samma fel mer än en gång, då är det uppenbart att dess ledning har fallerat i instruktioner och utbildning av sin personal. Alltså kan det inte blott vara vad man brukar kalla ”den mänskliga faktorn”, ett uttryck som inom hela transportindustrin är populärt när ledningar vill skylla ifrån sig. Och att skylla ifrån sig är väldigt populärt bland alla sorters ledningar. Höga chefer talar bara om sitt ansvar när de löneförhandlar för egen del. Då något oönskat händer är de plötsligt maktlösa, av ett eller annat skäl.

Det är inte populism det heller. Det är svek. Man frågar sig för n:te gången varför de ska ha så groteskt höga löner.

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, avhysning, populism.

SJ:s mördarlok

SJ skryter med att vara det miljövänliga alternativet men underlåter att berätta hur mordiskt de härjar med naturen. När jag skulle ta X2000 från Malmö var loket en scen ur en skräckfilm – en inverterad Fåglarna.

Lokets smutsiga och smetiga framsida visade sig vid närmare inspektion vara fläckad med de sorgliga resterna av fåglar som krossats mot den. Likdelar hade fastnat i spjället och vid vindrutetorkarna. Övriga fläckar var förmodligen blod och andra osmakligheter.

Om inte fåglarna i sina dödsögonblick hade vanställts av att att krocka mot ett lok i så hög hastighet skulle synen nog vara än mer beklämmande. Nu kan man knappt ens se vilka arter det är fråga om.

Sådant är livet, men framför allt är det en skarp bild av motsättningen mellan teknik och natur. Den är förstås inte sann, eftersom naturen i sig själv begår andra och ofta värre bestialiteter vardagligdags. Äta eller ätas, och allt det där.
Ändå kanske det kommer djurvänner som vill tvinga SJ att sänka farten?

Främst är nog dessa bilder exempel på hur SJ kör sina X2000 tills de stupar, utan att ens bry sig särskilt mycket om att hålla dem rena. Jag undrar hur länge fågelliken kommer att sitta fastklämda där. Förmodligen till nästa regn.

Om du absolut vill se bilderna i större format är det bara att klicka på dem.

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, X2000, naturen, miljön.

När får SJ:s ledning sparken?

Äntligen börjar media rota på allvar i missförhållandena på SJ. DN är igång med en artikelserie där den skandalösa ledningens beteende framstår allt tydligare. Hur illa ska det gå innan bättring sker?

Jag har åkt tåg en del de senaste åren, framför allt mellan Malmö och Stockholm med X2000. Där blir det hela tiden sämre, men det var lätt att gissa på förhand.

Det har länge varit alldeles uppenbart att X2000-tågen inte repareras och underhålls ens nödtorftigt, utan försummas å det grövsta. Lika uppenbart är att det finns för få av dem för att rimligen klara tidtabellen, så förseningar går inte att ta igen förrän efter sista turen på natten.

Jag har haft många samtal med SJ-personal som suckar och i förtroende bekänner hur vidsträckta problemen är och hur likgiltig ledningen är för dem. De anställda är också mycket tydliga med att ledningen struntar i deras synpunkter. Till och med har DN nu berättat att lokförare som gör för många påpekanden om tekniska fel och brister på tågen plockas bort, rentav sparkas.
Personalpolitiken på SJ är rena stalinismen.

Missbrukat monopol
SJ skyller ifrån sig, men X2000:s förfall beror på att den egna ledningen väljer att spara kronor genom att strunta i underhåll. Tågen ska bara köras tills de stupar. Numera när jag åker dessa tåg är det på sin höjd hälften av dem som kommer fram någorlunda i tid, och det handlar så gott som alltid om tekniska fel på tågen – som de hade redan när resan startade, ofta redan när de startade resan innan dess.

Så ansvarslöst får inget trafikföretag bete sig. Vilket flygbolag hade överlevt så? SJ har i realiteten fortfarande monopol på en stor del av svensk järnvägstrafik, vilket de utnyttjar skamlöst genom att strunta i hur passagerarna drabbas.

Ulf Adelsohn är SJ:s ordförande och tjänar säkert en hacka på det. Han som gammal politiker borde väl begripa att se till allmänhetens bästa? Nej, han är högst delaktig i förfallet och påpekar blott att nya tåg kommer. Men de sätts inte i trafik förrän i slutet på nästa sommar, alltså 2011. Och de verkar inte ha några planer på att lägga extra kronor på befintliga tåg så att de ska rulla bättre fram tills dess.
Är det dags att koppla in konsumentombudsmannen, som om det skulle hjälpa?

Miljön behöver tåg
Samtidigt talas det ju ideligen – också från regeringen, som är SJ:s överhuvud – om tåget som det klimat- och miljövänligaste alternativet, och hur akut det är att vi väljer därefter. Hur kan de då ha mage att låta tågen förfalla? Dessutom har SJ höjt sina priser så mycket på sistone, att de mycket ofta är markant dyrare än flyget.

Det enda raka är att regeringen handlar som de talar och med krafttag går in för att läxa upp och rätta till SJ:s ledning. Sparkrav får inte gå in absurdum, speciellt inte på den transportväg som värnar allra mest om miljön. Snarare borde det vara optimal samhällsnytta att satsa friskt på tågen, så att vi kan och vågar använda dem till det allra mesta av vårt resande.
Annars kan bara konstateras att SJ:s skandalösa beteende egentligen är regeringens.

DN skriver om SJ-skandalen här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, X2000, Ulf Adelsohn.

SJ skyller också på klimatet

SJ beter sig som om vinter vore en omöjlighet i vårt land. Ideliga förseningar, timslånga eller mer. Jag är säker på att de försummar sin infrastruktur för att tjäna mer pengar – vilket självklart går åt fanders i längden.

SJ skyller på vintern, men det är långt ifrån hela sanningen. Förra söndagen tog jag tåget från Malmö till Stockholm. Det blev 1,5 timmar sent, så resan tog 6 i stället för 4,5 timmar – beroende på ett maskinfel på loket som gjorde att de inte kunde köra snabbare än 120 km i timmen. Hade de inget ersättningslok att ta till? Tydligen inte, eller så brydde de sig bara inte.

När jag åkte hem på fredagen, nästan en vecka senare, var det åter lokfel – det kunde bara köra på en av sina två motorer, så ankomsten blev en dryg timma sen. Jag misstänker att det vara samma lok och samma fel, som SJ bara struntat i att reparera, fast de hade nästan en vecka på sig.

Liknande återkommande fel upplever jag ideligen på X2000. Jag har också hört skvallras från tågpersonalen att dessa tåg håller på att tjäna ut, men SJ kör dem i botten och struntar i att det blir hur många fel som helst på vägen, och hur mycket besvär som helst för resenärerna. Snålheten bedrar visheten – och monopolet visar sin fula nuna.

Videosnutten ovan har ingenting med SJ att göra, utan med vintern. I Stockholmssnön filmade jag en liten lustig plogtraktor, som plötsligt satte kurs rakt mot mig. Jag hade nog blivit rädd om inte detta lilla monster såg rätt gulligt ut. Jag var dock inte dummare än att jag skuttade åt sidan. Kanske har jag visat videon i ett tidigare blogginlägg – men det förtjänar i så fall en repris.

Aftonbladet skriver om några av SJ:s vinterskandaler här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, snökaos, förseningar, trafik.

Regeringen tar inte tåget

Klimatkonferensen i Köpenhamn bidde ingenting och Fredrik Reinfeldt suckar i media. Men menar regeringen allvar med sin kamp mot den påstådda koldioxidfaran för klimatet? SJ är bevis på motsatsen.

Jag såg uppgifter i Stockholms kommuns “Miljökalender” om olika resors koldioxidutsläpp. En resa på 100 mil producerar 180 kilo koldioxid per person vid en flygresa, samma vid en bilresa om man kör ensam, men bara 0,8 kg för ett helt tåg på samma sträcka.

Det verkar lite väl glada siffror, som förmodligen förutsätter att den elkraft som tåget förbrukar har framställts utan någon som helst koldioxidproduktion, vilket säkert går att ifrågasätta. Men helt säkert är att tåget ger betydligt mindre koldioxid än något annat färdmedel.

Då borde förstås en regering som menar allvar med kampen mot koldioxiden göra allt den kan för att stimulera tågtrafiken i konkurrens med övriga färdmedel.
Så sker inte.

Regeringen har ingen som helst progressiv satsning på tågtrafik. I stället begär de av SJ att maximera profiten, som vilket privat företag som helst, och snålar med finansieringen av Banverket.

SJ utvecklar sig hastigt till rena skandalen, med försämrad trafik och service, höjda priser och tåg fulla av fel som får förfalla för att det inte är lönsamt att reparera eller byta ut dem. Det är som om SJ vill pressa allmänheten till att ta flyget i stället. Det är ofta billigare och håller en mycket högre nivå av service och teknisk tillförlitlighet.

Jag färdas ganska ofta mellan Malmö och Stockholm, en av de mest trafikerade sträckorna för både tåget och flyget. Sistnämnda fungerar hur smidigt som helst och detta till ibland skrattretande låga priser. Tåget blir allt dyrare fast X2000 består av vagnar som är slitna och dräller av tekniska fel som ingen på SJ verkar bry sig om. Förseningar är mer regel än undantag, men framför allt är resorna alltmer besvärande eftersom tågen helt enkelt har tjänat ut.

Ändå är tågen ofta fulla med passagerare, förmodligen bland annat för att många medborgare av miljöskäl tar tåget i stället för flyg eller bil. SJ tycker uppenbarligen inte att de behöver göra ett bättre jobb, utan satsar allt på att klämma mesta möjliga vinst ur verksamheten. Och regeringen tittar åt ett annat håll.

Men det håller inte. Om regeringen verkligen menar att det är livsviktigt med en satsning på miljövänliga transporter, då borde den satsa intensivt på tågtrafik, utveckla och förbättra den, så att den konkurrerar ut flyget – åtminstone på alla måttliga sträckor. När de inte lyfter ett enda finger i den riktningen säger de i själva verket högt och tydligt att de struntar blankt i miljön. Allt annat är valfläsk.

Jag tvivlar starkt på de skräckscenarier om koldioxiden och klimatkrisen som trumpetas ut av politiker och media, men de som påstår sig vara övertygade om dessa teorier borde bevisa det i handling.

Dagens skörd i tidningarna om klimatkonferensen och de svenska politikernas reaktioner: DN här, här, här, här, här, här, här, Svenskan här, här, här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, här, Expressen här, här, här, här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatkrisen, koldioxid, SJ, klimatkonferensen. Intressant?

SJ frossar i sitt monopol

SJ börjar med personliga biljetter. Alla passagerare måste uppge namn och kunna identifiera sig. Ganska Stasi och Stalin. Redan deras prispolitik är ett sabotage mot järnvägens miljöansvar.

SJ skyller de nya kraven på svartabörshandel med deras biljetter, vilket bara visar att de är på tok för dyra och att rabattsystemet är alldeles för krångligt. De kunde därför ändra på sin prissättning i stället för att spotta på passagerarnas integritet.

Vem vet, kanske har de även en terroristskräck i bakgrunden till sitt beslut? Det är ju ett argument som kontrollsamhället älskar att ta till, så det kanske dyker upp även hos SJ.

Vill SJ att vi tar flyget?
Annars har de senaste årens höga priser på SJ-biljetter fått mig att undra: vill de hellre att vi tar flyget? Inrikesflyg kan man ofta få till betydligt lägre pris än tågbiljetternas.

Det är vansinne, när vi nu har ett utbyggt system av det mest miljövänliga transportmedlet. Förmodligen har SJ höjt sina priser så kraftigt – och minskat sina rabatter – för att de i praktiken har så gott som monopol på många sträckor.

Men de har också ett miljöansvar, som ju makhavare i dessa tider annars låtsas ta på stort allvar. Därför borde SJ åläggas en prispolitik som hävdar sig väl mot flyget. Antingen det eller krafttag för att radera deras monopol, så att konkurrenter kan komma in och tvinga fram prissänkningar.

Svenskan skriver här och här, DN här om SJ:s nya policy.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, personliga biljetter.

Update: Svenskans Per Gudmundson skriver om SJ:s märkliga policy här. Han är klok, han tycker ungefär som jag ;)

XBong får köttfärslimpa tur och retur

SJ har något de kallar Plusmeny, som kostar 96 kronor och är en bricka med förrätt, varmrätt och dessert. För några år sedan var det mat med ambition och finess, men nu har jag fått trist köttfärslimpa tur och retur. Blä!

Se bilden ovan (en förstoring kan du se om du klickar på bilden, och inte är kräsmagad). Exakt samma förfuskade meny fick jag både på upp- och nedresa, fast det var en vecka mellan tågfärderna.
Det var inte godare än det ser ut att vara.

För flera år sedan kunde plusmenyn vara en glädjande upplevelse, där någon känd kock komponerat mat som lämpade sig förvånande väl att serveras på detta sätt och under dylika förutsättningar. Men det senaste året eller så är det oinspirerad köttfärs för jämnan, och nu tydligen kombinationen i bild som stående meny.

Den enda rimliga förklaringen till detta fusk från SJ är att de vill sluta med denna service och därför skämmer ut plusmenyn tills ingen längre beställer den.
SJ är en sömnig institution, som tyvärr fortsätter att frodas blott och bart genom sin monopolställning.

Är det några överbetalda chefer där som borde få sparken?

PS: När jag skriver om mat här i bloggen kallar jag mig XBong, för att jag under tolv år var Sydsvenskans hemliga krogrecensent Bong. Det är slut nu, därav XBong. Läs mer om min tid som Bong här.

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, köttfärslimpa, XBong, mat.

Xbong på X2000

I första klass på SJ:s snabbtåg X2000 kan man köpa en särskild middag för lite under hundralappen, som heter Plusmeny och ger sken av att vara trerätters. Men det var bättre förr.

När SJ introducerade detta alternativ slog de på stort. Kända kockar komponerade menyn och såg till att det blev aptitligt trots att det handlade om uppvärmd mat på bricka. Det såg läckert ut och smakade nästan därefter. Synnerligen prisvärt.

Man fick också ett litet kort på brickan som med lustfyllda ord beskrev menyns tre rätter utförligt. Det var nästan som att sitta på krogen.

Men nu har ekonomerna slagit ner på denna lilla oas, rivit palmerna, fyllt igen vattendraget och lämnat blott öken. Av njutningen och lyxen är inget kvar, men priset är detsamma.

Jag sitter just på tåget hem från en stockholmsresa. Såväl på uppresan som denna nedresa fick jag i Plusmenyn något slags köttfärsgrej, som det inte är någon större mening att ge ett namn. Förrätten var i båda fallen en simpel och måttligt fräsch bönsallad, desserten något slags pudding – återigen knappast meningsfull att namnge.

Det är tur att de har alkoholhaltiga drycker – faktiskt till priser som i alla fall inte är oförskämda.
Bistron på X2000 är inte heller något glädjeämne, men kanske att jag ändå väljer den nästa gång?

Tågen går sådär

Aftonbladet gör idag en jämförelse mellan SJ och SAS, där den förra vinner en knapp seger. Det vet jag inte om jag kan hålla med om.

De senaste åren har SJ framför allt med sin prispolitik blivit ett allt sämre alternativ. Har man bara lite framförhållning flyger man betydligt billigare mellan Malmö och Stockholm än vad tågbiljetten kostar. Dessutom slipper man dessa ideliga förseningar, som i och för sig mest beror på Banverkets försumligheter.

Men SJ är det miljövänliga alternativet och kan knappast ha högre kostnader per resande än flygbolagen, så det höga priset beror inte på annat än att SJ saknar konkurrenter på rälsen.

Jag tycker att de borde åläggas vänligare priser, inte bara göra allt de kan för att krama pengar ur passagerarna. Ökad tågtrafik är balsam för miljön. Det är oanständigt att SJ tvingar folk att flyga, för att tåget har blivit för dyrt.

Och någon borde sticka tummen i ögat på Banverket. Skärpning! En försummad infrastruktur leder till ett samhälle i förfall.

PS: Det här skriver jag på tåget från Stockholm till Malmö, för stunden en kvart försenat beroende på banarbeten.