För tidig rök ger förtidig död

Den som börjar dagen med en cigarett löper större hälsorisker än den som förmår vänta lite med den, säger en forskarrapport. Utmärkt – då är jag på den säkra sidan. Jag röker aldrig före frukost.

Annars får man ideligen veta att rökning är det allra värsta man kan ägna sig åt. När jag i ungdomen valde min last och valde bort andra, levde jag i den naiva tron att jag kommit undan många allvarligare helveten. Numera verkar det tvärtom.

Därför får man glädjas då det kommer någon liten solstråle från den annars mörka himlen.

I och för sig händer det vissa morgnar att jag brådskar med frukosten för att nå dess grande finale, dagens första cigarett.

Läs även andra bloggares åsikter om rökning, hälsa, vetenskap.

Bevisligen nyttigt att röka

Äntligen en glad nyhet för oss rökare: att sluta röka ökar markant risken för diabetes. Det får jag komma ihåg när en välmenande omgivning försöker få mig att fimpa för gott.

En amerikansk undersökning hävdar att rökare som slutar ökar risken för vuxendiabetes med 70%. Det är en hel del. Inte för att det väger upp alla andra risker med rökningen, men det är i alla fall första gången jag sett något alls om att fortsatt rökning har en poäng.
Jag undrar vad Socialstyrelsen ska hitta på för att ta denna lilla glädje ifrån mig.

Boven lär inte vara bristen på nikotin, gissar läkarna, utan den övervikt som lätt kommer när man slutar röka. Övervikt och överdrivet snaskande ökar risken för diabetes. De rekommenderar därför motion som kompensation för rökningen.
Ingen rekommenderar fortsatt rökande. Torrbollar.

Här skriver DN, Aftonbladet och Expressen om undersökningen.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, diabetes.

Dödsstraff på rökning

Ibland går den svenska präktigheten så långt att man undrar om satiriker stiftar våra lagar. Röka ska man inte, därför blir der för varje år alltmer accepterat att förfölja rökare, som om de vore demoner och därför helt rättslösa. Denna synd ska leda till att man stängs ute från arbesmarknaden, nu även från operationsborden. Det har blivit dödsstraff på rökning.

Nå, så illa är det inte – ännu. Socialstyrelsen, som är på gång att utfärda rekommendation om rökstopp åtminstone några veckor före och efter en operation betonar att det är just en rekommendation. Rökning ökar riskerna för diverse komplikationer, och detta har sjukvården hittills varit ganska tystlåten om, eftersom man har betraktat rökning som en privatsak.

Så långt allt väl. Det är klart att vi ska informeras om risker och hur vi själva kan påverka dem. Sjukvården visar här en helt annan hänsyn än andra institutioner, som slår till så hårt med rökförbud i alla möjliga sammanhang att rökare i allt högre grad stängs ute från arbetsmarknaden. Det är groteskt.

Därför kan jag inte undgå att känna en viss oro för vad Socialstyrelsens utspel kan leda till i längden. Makthavare högre upp kan lätt få för sig att denna rekommendation lika gärna kan bli en tvingande regel. Då är vi där: försörjningsrätt och överlevnadsrätt har bara icke-rökare.

Bakom en sådan människosyn ligger inget annat än fascistiska tongångar – eller socialdarwinistiska, om man så vill. Bara de dugliga människorna har rättigheter, och denna duglighet blir alltmer krävande. De som inte kan leva upp till idealen ska inte ha några rättigheter alls.
Det är inget mysterium vad en sådan människosyn leder till, och det är etter värre än rökningen.

Här skriver Aftonbladet, Expressen, DN och Svenskan om Socialstyrelsens utspel.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, socialstyrelsen, operation, rökförbud. Intressant?

Rökare blir paria

Knappt hinner Folhälsoinstitutets undersökning om kostnaden för rökande kommunalanställda komma (se mitt blogginlägg om det här) förrän Stockholms stad slår till och förbjuder rökning under arbetstid. Klarar man inte det får man helt enkelt säga upp sig. Hårt straff för något som inte ens är ett brott.

Förföljelsen av rökare tar groteska proportioner. Med skydd av nyttans evangelium förpassas rökare från arbetslivet. Det beslutas fullständigt obekymrat av opportunistiska politiker och chefer, inför knäpptysta fackförbund.
Det är skrämmande med vilken bekymmerslöshet samhället visar en fascistoid sida, blott med åberopande av nyttan.

Rökning är skadlig, därför ska rökare inte visas någon pardon. Snart är det enda som återstår avrättning. Ansvariga ursäktar sig med att de erbjuder rökarna avvänjningsprogram, som om det vore mirakelkurer. Vad för program kan garantera att man verkligen lyckas sluta röka? Om man inte gör det finns ingen nåd – då är det bara att gå ut i arbetslösheten.

Varför dessa stenhårt skoningslösa tag? För bara några år sedan har det ju redan ordnats så att man måste lämna lokalerna för att röka. Borgarrådet Eva Samuelsson (kd) förklarar:
”Föräldrar med barn i förskolan har reagerat på att det sitter röklukt i personalens kläder.”

Är det verkligen så illa att folk ska behöva lämna sina jobb? Dessutom, det är ju fortfarande tillåtet att röka på lunchen, som inte är betald arbetstid – så röklukten kommer ändå att finnas där. Tills också det blir förbjudet...

Detta har gått fullständigt överstyr. Vårt samhälle visar på andra punkter en långtgående tolerans, för det är det enda medmänskliga. Men rökare har blivit fredlösa, och då skyndar sig ansvariga att bli hur grymma som helst – fullständigt obekymrade, fullständigt befriade från medkänsla.

Där ligger det stora hotet. Om ansvariga människor i vårt land med sådan lätthet agerar så förfärligt intolerant, vad för samhälle är vi på väg emot?
Den som inte förstår detta hot hör bäst hemma rasbiologins guldålder.

DN skriver om förbudet här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, rökare.

Skoningslöst mot rökarna

Rökning på arbetstid kostar kommunerna 2,6 miljarder kronor, har Folkhälsoinstitutet räknat ut. Kommunerna skyndar att förbjuda rökning på arbetstid och tycker att det är en välgärning för alla. Men människosynen de därmed avslöjar är ruskig.

Aftonbladet berättar om undersökningen, som konstaterar att de pauser som rökande kommunalanställda tar kostar 45.000 kronor om året per anställd. Kommunala löner betalas med skattepengar, så valet av just dessa yrkesgrupper är säkert ämnat att uppröra desto mer.

Beräkningen av rökpauser under arbetstid är enkel matematik – men säkert på tok för enkel. Är det bara rökare som tar paus i arbetet? Jag hade för mig att alla anställda hade rätt till fem minuters rast per arbetstimme – men det kanske är avskaffat?

Dessutom, rökpauserna är ett resultat av att anställda numera måste lämna arbetsplatsen för att röka. Förr rökte folk i regel vid sin arbetsplats eller i omedelbar anslutning till den, och kunde därför jobba på medan de rökte eller i alla fall ta kortare raster.

Som vanligt är alltihop urskuldrat med att man inte borde röka och de flesta som gör det vill sluta. Men i praktiken innebär det att de som inte vill eller kan sluta helt enkelt får sparken. Få rökare kan hålla upp hela arbetsdagarna (även om de får blossa på lunchen).

Övermänniskoideal
Övermänniskoideal spökar här: om du inte kan sluta röka förtjänar du ingen hänsyn. Det hade varit hederligare av samhället att helt enkelt förbjuda tobak helt – men det skulle förstås leda till smuggling och annan kriminalitet. Det skulle förmodligen inte fungera.
Men att fördöma rökare och bit för bit utesluta dem från samhällslivet är ett hänsynslöst substitut.

Människor blir sällan så intoleranta och skoningslösa, som när de anser sig förmer än andra. Dessa ideliga slag mot rökarna hämtas just därifrån – en av de mörkaste egenskaperna i vår art. Om sådant tänkande uppmuntras torde det knappast stanna vid rökningen, utan även slå allt hårdare mot varje vana som majoriteten anser osund eller undermålig. Och det är en hel del, det.

Läs även andra bloggares åsikter om rökning.

Rökningen bör bekämpas fördomsfritt

Barack Obama skärper kraven på tobaksindustrin i USA och inför en del tuffa regler. Det hade varit radikalt för sådär 30 år sedan, men är förstås fortfarande angeläget. Mina drömreformer missade han dock.

Tobaksindustrin bekämpade under 1900-talets andra hälft frenetiskt forskningsresultat om rökningens skadeverkningar. Det har lett till hur många dödsfall som helst. Sådan är kapitalismen när den är som värst.

Det är länge sedan tobakslobbyn hade grepp om Washington (möjligtvis med undantag för när George W Bush var president, för han var en riktig medlöpare på alla dumheter). Men rökningen förblir ett stort problem, som det vore skönt att råda bot på.

Drömlösningar
Nu ska nikotinet minskas, lockande smaksättning förbjudas, likaså reklam i barns närhet eller riktad till dem. Varningarna på cigarrettpaketen ska också regleras. Obama är själv rökare sedan tonåren, så han kan problemet.

Det är jag också, men jag drömmer även om andra lösningar. En naiv dröm är cigarretter med ett minimum av gifter. Många av de skadliga kemikalierna i röken kommer från tillsatser – parfymer och allt vad det är. Det finns nu märken som tagit bort en del av dessa, och de är nog inte fullt lika skadliga.

En fortsatt sådan forskning bör tobaksindustrin åläggas. Mindre farliga cigarretter. Politikerna är rädda för det, eftersom det låter som att man vill locka folk att fortsätta röka. Men många människor dör under tiden, så det är dags att se det medmänskligt. Varje gift som avlägsnas från cigarretterna räddar väldigt många liv.

Nikotinet är inte värst

Obama vill sänka nikotinhalten i cigarretterna. Det tror jag är vansinne. Det har redan skett med alla “light”-varianter, men följden är ofta att man bara röker fler cigarretter. Eftersom nikotinet egentligen är den minsta hälsorisken i rökningen borde de kanske i stället pröva att öka nikotindosen i cigarretterna, för att se om det leder till minskad rökning.
Det bör i alla fall prövas.

I många länder ökar ideligen skatten på tobak, med den hycklande ursäkten att det ska avskräcka från rökning. Det handlar nog mer om att fylla på statskassan, för de drogberoende ser sällan till kostnaden. I stället kan följden bli att rökare får både dålig hälsa och dålig ekonomi. Vad är vunnet med det?

Det måste få kosta
Rökningen kostar samhället mer än skatt på cigarretter någonsin kan ta in, så samhället bör nog vara berett att satsa nya fräscha pengar på att få folk att sluta.

Då är det märkligt att apotekens nikotinpreparat är så dyra att en rökare knappast har råd med en sådan kur. Nikotinpreparaten – tuggummin, sugtabletter, plåster osv. – bör förstås vara så billiga att rökare obekymrat kan gå över till dem.
Det skulle spara massor med liv, även för folk som sedan aldrig slutar med preparaten.

Allra viktigast är förstås att nya generationer inte börjar röka. Det är nog mest en fråga om information och attityder. De ungdomar som är i riskzon att börja röka går inte att skrämma bort med bilder på tjäriga lungor, för de slår antingen ifrån sig eller lockas av det farliga och förbjudna.

Gör rökning löjlig
I all propaganda mot drogmissbruk är det nog effektivast att använda humor: att förlöjliga beroendet, se till att det inte alls är cool. Vi står ut med att vara döende, för det är ju varenda människa ändå sedan födelsen, men vi vill helst inte vara löjliga.
När rökning blir löjligt så kommer ytterst få att börja.

Politikerna drivs egentligen inte av viljan att få stopp på rökningen, utan av viljan att uppfattas som att de vill få stopp på den. Det är inte alls samma sak, och leder ofta till olika beslut. Vi behöver beslut som verkligen strävar efter att få stopp på rökningen. Då måste vi betrakta problemet och lösningarna fördomsfritt.

Här skriver DN, Svenska Dagbladet och Aftonbladet om Obamas aktion mot rökningen.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, Obama, Barack Obama.

Rökarna ska ha betalt för att de dör fortare

I en debattartikel i Expressen konstaterar Fredrik Johansson att rökare borde få högre pensioner, eftersom de lever kortare och därför kostar mindre. Inte mer än rätt.

Nyss fick vi veta att Skandia höjer försäkringarna för rökare, eftersom de oftare drabbas av ohälsa. I så fall är det inte mer än rätt att rökarna får högre pensioner, eftersom de har kortare medellivslängd – så mycket som uppemot tio år kortare än icke-rökare.

Enligt Fredrik Johansson är det redan så i England, där ett försäkringsbolag ger bättre pensionsvillkor för rökare.
Annars är hans text lite svår att tolka – är det rena allvaret eller ironiskt menat? Oklarheten är säkert avsiktlig.
Han tillför ändå perspektiv på den otäckt ensidiga förföljelsen av rökare.

Läs även andra bloggares åsikter om rökning, rökare, pension.

Man får röka – men ingenstans

Förföljelsen mot rökarna fortsätter. Nu krävs rökförbud även på uteserveringar – och att rökrutor ligger långt från restaurangernas ingångar. Som om det vore senapsgas. Börjar inte det här bli larvigt nu?

Ordföranden i hotell- och restaurangfacket, Ella Niia, har tillsammans med några personer i Svenskt Nätverk för Tobaksprevention (bara namnet...) skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet där de kräver att rökning ska förbjudas även på utomhusserveringar:
”Som gäst ska man inte tvingas sitta inne om man vill ha rökfri miljö.”
Så var ska en rökare få sitta?

Men de nöjer sig inte med det. De vill också att rökrutor utanför krogar aldrig får ligga i anslutning till entrén:
”Gäster ska ha rätt till rökfri miljö på serveringen även när de kliver in och när de lämnar den.”
Är den sekunden så förfärlig?

En otäckt intolerant attityd blottar sig likt huggtänder i denna klappjakt på rökare. Och det är så opportunt. En del människor kastar sig glatt in i lynchmobbar så fort de har chansen att göra det ostraffat.

Kanske leder det till färre rökare i framtiden, det är osäkert – men det leder definitivt till en allt hårdare socialdarwinistisk människosyn. Är du inte felfri så ska du exkluderas.
Ändamålen helgar inte medlen.

Svenska Dagbladet skriver om förslaget här och här, Aftonbladet här och här, Expressen här.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, rökförbud.

Man ska inte straffa svaghet

Försäkringsbolaget Skandia skriver idag på DN Debatt att de höjer premierna för rökare på flera av sina försäkringar. Rökare kostar mer och ska därför betala mer, resonerar de. Lätt sagt – men några frågor uppstår.

Min första fråga, som journalist, är varför de får publicera sin text på DN Debatt, fast det är föga mer än förtäckt reklam? DN:s debattredaktion är en pressetisk pinsamhet, eftersom de där låter makthavare propagera för sin egen sak oemotsagda. Så ska det inte gå till i en tidning.

Detta är inget undantag. Skandia kan breda ut sig med egna ord om sin ändring i prispolicyn, oemotsagt och med alla de många ord de själva filat ihop för att ge bästa ljus åt vad som helt enkelt är en opportunistisk prishöjning.

Straffat beroende
Nästa fråga är vad för idéer som ligger bakom en sådan policy. Det kan verka rimligt att rökare får betala mer, eftersom de kostar mer – men bara om man ser rökning som inget annat än ett fritt val att skada kroppen lite extra.

Men rökning är ett beroende som för många är mycket svårt att avstå ifrån. Rökavvänjning av alla de sorter har begränsad framgång. Nikotin anses som ett av våra mest vanebildande gifter. De flesta rökare vill nog sluta, men många lyckas helt enkelt inte.
Det ska de inte straffas för.

Då kan man lika gärna införa högre avgifter för överviktiga människor. De borde ju äta mindre och motionera mer. Fetma orsakar ungefär lika mycket hälsorisker som rökning. Stor övervikt är till och med farligare än rökning.

Likaså borde man ha högre avgifter för alla som dricker alkohol, för där är det gift som kostar samhället och dess medborgare allra mest skador och elände. Men det är inte opportunt – för en stor majoritet av befolkningen tar sig ett glas.

Intolerans
Vårt samhälle skryter med att värna om de svaga. Då kan man inte straffa svaghet genom ökade avgifter.
Förföljelsen av rökare blir alltmer absurd. Samhället blottar en skrämmande intolerans, med stöd blott av det tunna argumentet att man kan ju sluta röka. Så enkelt är det inte.
Ska feta sluta äta och alla avstå snapsen?

En del frikyrkor har uppfattningen att homosexualitet är en synd, men bara när den utövas. De har förstått att sexualitet är en fråga om läggning, så det går inte att fördöma folk för den – men dessa kyrkor kräver i stället att de ska avstå från att utöva sin sexualitet.
Jag tycker att samhällets alla straffaktioner mot rökare är ett tänkande i samma stil.

Vi vill alla ha en värld utan rökningens skadeverkan – men vi når den inte genom förbud och förföljelse. Det enda vi åstadkommer är ett allt grymmare och intolerantare samhälle. Det är mycket värre än några droger.

Här skriver Aftonbladet, Svenska Dagbladet och DN om Skandias idé.
Se också Göran Widhams blogg. Läs även andra bloggares åsikter om rökning, Skandia, hälsa.

Rökare rättslös paria

Jag trodde inte att jag någonsin skulle hylla en text av Sydsvenskans ledarskribent Mats Skogkär, som jag på andra ställen i min blogg närmast skrattat åt. Men i dagens tidning skriver han klokt och eftertänksamt om förföljelsen av rökare.

Så sant så. Numera är rökare rättslös paria. Jag vet, för jag hör till den fördömda skaran. Visst är det en last man skulle klara sig bättre utan, men det berättigar inte dessa absurda förföljelser. Rökare exkluderas från lediga jobb och tvingas säga upp sig från andra, där de rökfria kraven gått på tok för långt.

Den självgoda människan är ett monstrum, som skadeglatt och utan betänkligheter förföljer dem med laster hon själv har turen att sakna. Det är socialdarwinism, strävan efter ett samhälle där bara de allra dugligaste och lämpligaste ska beredas plats. Det är också fascism, i den meningen att svaghet ska bestraffas och intolerans prisas.
Det är otäckt. Ett mycket värre gift än det som döljer sig i cigarrettröken.

Sanningen upp i rök

Författaren Niklas Söderberg har skrivit en rolig krönika i Sydsvenskan om rökning på film. Sedan 1980-talet röks det knappast alls på bioduken och i TV-rutan, i stället pladdras det på som bara sjutton. Också ett slags luftförorening...

Det outtalade rökförbudet på film är egentligen en indikation på något mycket allvarligt: samhällsnormer styr konsten, fast dess viktigaste roll är just att våga opponera sig, ifrågasätta och kritisera samhällets rådande normer.

Inte viktigt när det gäller just rökning, kan man tycka – men problemet är betydligt större. Dessutom är det ljug. Det finns folk som röker, så varför får det inte skildras i film?

Sparken för rökare?

Ett fyrtiotal kommuner har infört rökförbud på arbetstid. Fler kommuner och landsting är på gång med samma sak. Det finns skolor där lärarna inte ens får röka på sina raster, för att eleverna ska slippa känna röklukten som fastnar i rökarens kläder. I praktiken betyder det en enda sak: rökare måste lyckas sluta, eller lämna sin arbetsplats för gott.

Det har gått sådan hysteri i detta med rökning. Visst är det en skadlig last, men ska den straffas med arbetslöshet på livstid? Det har förlorat all proportion.

Argumenten för rökförbud gäller inte bara folkhälsa. Det påpekas att varje rökare kostar arbetsgivaren 30.000 kronor om året i rökpauser och sjukdagar. Sådana resonemang gör det fritt fram att inte anställa rökare - något som redan praktiseras av flera företag, kanske också myndigheter.

Jag har ännu inte hört siffror på vad småbarnsföräldrar kostar när de är hemma för sjukt barn eller själva drar på sig virus som barnen plockat på sig från dagis. Eller överviktiga. Eller de med diverse kroniska åkommor.

Nej, den iver med vilken man ignorerar rökares samhälleliga rättigheter bottnar i moral: det är fel att röka, därför får rökare skylla sig själva. Men är det verkligen så fel att de ska vägras arbete och stängas ute från samhället?
Moral är farligt - det har historien bevisat för oss. Den leder så gott som alltid till intolerans och grymhet. Rökare ska också ha mänskliga rättigheter.

Och nu (den 16 april) läser jag i Sydsvenskan att länsrätten gett Halmstads kommun rätt att förbjuda all rökning på arbetstid - vilket i praktiken innebär att inbitna rökare knappast kan jobba kvar, och därmed att de sparkas från jobbet för sin last.
Det är fascistiskt och socialdarwinistiskt tänk: åt skogen med de svaga...