George Bush tog farväl med ett evigt tjat om terrorismen

Nu när Obama varit president i några dagar är det frestande att bara låta hans föregångare George W. Bush sjunka in i glömskan – men vi behöver ständigt lära oss av historien och därför minnas den. Bush summerar själv upp sina åtta år som president i sitt avskedstal – och det handlar nästan bara om terrorismen.

Här är första delen av hans avskedstal den 15 januari:



Här är andra delen av talet (3 minuter).

Som han ser det har allt blivit bara bättre – men han medger en bit in i sitt tal att det råder delade meningar om saken. För övrigt tjatar han envist om terrorismen och 9/11.
Det enda han oomtvistligt har lyckats med är att undvika en ny terroristattack på amerikansk mark sedan 2001. Det har i och för sig gjorts till ett pris som varit väldigt högt vad gäller rättviseprinciper, medborgarnas integritet och så vidare.

I sitt avskedstal kan inte Bush lämna ämnet eftersom det är där han har satsat all sin heder, och det är detta han har skyllt många av sina mest olämpliga beslut på. Han kan därför inte ens avstå från att varna för framtida terroristattacker och i förtäckta ordalag nästan hota med dem, som om hans politik vore den enda tänkbara för att undvika dem.

Snarare har hans politik varit en garanti för att terrorister ska ha en fortsatt önskan att slå till mot USA. Det måste han ana, och vill därför med sina formuleringar på förhand förklara sig oskyldig till sådana eventualiteter.

Bushs retorik och resonemang är inte demokratins röst, hur ofta han än tar ordet i sin mun. Hans lösning är skoningslöst hårt mot hårt. Han talar inte som en president, utan som en fältmarskalk – en som önskar att kriget är evigt, för att därmed kunna härska oinskränkt.

“Den yttre fienden” är en av de äldsta metoderna för härskare att göra folket följsamt. Bush har använt den så mycket att han till slut inte hade någon annan möjlighet kvar. Och vid det laget stod det alltmer klart för det amerikanska folket att den verkliga fienden var han.
Så brukar det gå när härskare spelar för hårt på detta enda kort.