Revolutionen sker på nätet – men inte än bland bloggarna

Den sista kategorin av nomineringar till Stora Bloggpriset är den det bullrat mest om under förra året: politiska bloggar. Här har till och med varit “bloggbävningar”. Det är en himla tur, för annars hade bloggosfären dränkts av modepladder och kändishysteri.

När jag själv började blogga för mindre än ett år sedan trodde jag att det mest skulle bli texter om kultur och nöje, eftersom det är inom dessa gebit jag själv är mest verksam. Efterhand kunde jag förvånat konstatera att det blev en väldig mängd politik i mina blogginlägg.

Politiken lockar mer än man kunde tro. Det är långt ifrån någon majoritet som läser tidningarnas ledarsidor regelbundet, men det betyder inte att medborgarna saknar politiskt intresse. Tvärtom! Få frågor väcker sådant engagemang som de politiska. I bloggosfären är det hur tydligt som helst. Politiska dagsfrågor sätter igång rena präriebränderna på internet.

Och det behövs! Politikerna har fått vara alltför mycket ifred, gammelmedia har fått vara alltför ensamma om att kommentera dem – det är på tiden att det fria ordet verkligen blir fritt. Här åstadkommer internet och bloggosfären vad som måste beskrivas som en demokratisk revolution.

Folkmeningen kommer till uttryck utan att filtreras genom gammelmedias perspektiv och egna syften. År 1968, när Sergels torg i Stockholm hade byggts om, invigdes Klotterplanket och Fria talares tribun där, för att ge allmänheten en chans att spontant komma till tals. Men de fick en kort historia.
Internet är både klotterplank och tribun för en hel värld, och förhoppningsvis ska ingen politisk avoghet någonsin kunna avskaffa det.

De nominerade politiska bloggarna är dock inte särskilt revolutionära. Allihop är borgerliga, ofta med inslag av nyliberalism. Inte en enda från vänstern.

Är verkligen bloggosfären en högergrej? Onekligen har den många konservativa och oförblommerat kapitalistiska inslag, men nomineringarnas ensidighet beror nog mer på att vänstern förhållit sig alltför kluvet till de friheter som internet öppnat, och att den svenska vänstern är lite väl skogsmullegrön för stunden.

Måtte det ändra sig – bloggosfären behöver hela den politiska skalan i någorlunda jämviktig framtoning. Vi behöver därför en ny vänster, som kan bejaka internets mer anarkistiska sidor och möjligheter. En vänster som är hemtam i den virtuella världen. Det är klart att den redan finns, men den har ännu inte lyckats överrösta den konservativa vänster som dominerar i riksdagen och den offentliga debatten.
Kanske Johan Ehrenberg och hans gelikar kan ändra på det? Eller ännu hellre en helt ny generation vänstermänniskor, som inte tycker det är politiskt inkorrekt att blogga, chatta och spela WofW.

Här är de nominerade i kategorin politik:

Alla dessa dagar är Carl Bildts berömda och långlivade blogg om storpolitiken inifrån. Han är så etablerad och cool att han inte ens nämner nomineringen i sin blogg.

Blogge Bloggelito kryllar så av länkar att jag finner den svårläst – nästan som “cut up”-poesi. Han har en radikalt liberal grundsyn och ett busigt sätt att göra blogg.

Henrik Alexandersson bor i Bryssel och skriver gärna, men långt ifrån bara, om EU. Han är välformulerad och sansad, med en stor och respektfull läsarskara.

Opassande skrivs av Marie “Emma” Andersson, ensam kvinna i kategorin. Hon är piratpartist men annars enligt sig själv vänster. Det är nog en rätt logisk koppling, men såväl pp som Opassande ger hittills ifrån sig mest liberala tongångar. Det kanske ingen av dem håller med om.

Oscar Swartz :: Texplorer är en internetföretagare som bland annat var med och startade Bahnhof. Han är framför allt engagerad i debatten om myndigheternas försök att styra och kontrollera internet, men skriver också om många andra politiska områden.

Läs även andra bloggares åsikter om stora bloggpriset