torsdag 15 januari 2009

Revolutionen sker på nätet – men inte än bland bloggarna


Den sista kategorin av nomineringar till Stora Bloggpriset är den det bullrat mest om under förra året: politiska bloggar. Här har till och med varit “bloggbävningar”. Det är en himla tur, för annars hade bloggosfären dränkts av modepladder och kändishysteri.

När jag själv började blogga för mindre än ett år sedan trodde jag att det mest skulle bli texter om kultur och nöje, eftersom det är inom dessa gebit jag själv är mest verksam. Efterhand kunde jag förvånat konstatera att det blev en väldig mängd politik i mina blogginlägg.

Politiken lockar mer än man kunde tro. Det är långt ifrån någon majoritet som läser tidningarnas ledarsidor regelbundet, men det betyder inte att medborgarna saknar politiskt intresse. Tvärtom! Få frågor väcker sådant engagemang som de politiska. I bloggosfären är det hur tydligt som helst. Politiska dagsfrågor sätter igång rena präriebränderna på internet.

Och det behövs! Politikerna har fått vara alltför mycket ifred, gammelmedia har fått vara alltför ensamma om att kommentera dem – det är på tiden att det fria ordet verkligen blir fritt. Här åstadkommer internet och bloggosfären vad som måste beskrivas som en demokratisk revolution.

Folkmeningen kommer till uttryck utan att filtreras genom gammelmedias perspektiv och egna syften. År 1968, när Sergels torg i Stockholm hade byggts om, invigdes Klotterplanket och Fria talares tribun där, för att ge allmänheten en chans att spontant komma till tals. Men de fick en kort historia.
Internet är både klotterplank och tribun för en hel värld, och förhoppningsvis ska ingen politisk avoghet någonsin kunna avskaffa det.



De nominerade politiska bloggarna är dock inte särskilt revolutionära. Allihop är borgerliga, ofta med inslag av nyliberalism. Inte en enda från vänstern.

Är verkligen bloggosfären en högergrej? Onekligen har den många konservativa och oförblommerat kapitalistiska inslag, men nomineringarnas ensidighet beror nog mer på att vänstern förhållit sig alltför kluvet till de friheter som internet öppnat, och att den svenska vänstern är lite väl skogsmullegrön för stunden.

Måtte det ändra sig – bloggosfären behöver hela den politiska skalan i någorlunda jämviktig framtoning. Vi behöver därför en ny vänster, som kan bejaka internets mer anarkistiska sidor och möjligheter. En vänster som är hemtam i den virtuella världen. Det är klart att den redan finns, men den har ännu inte lyckats överrösta den konservativa vänster som dominerar i riksdagen och den offentliga debatten.
Kanske Johan Ehrenberg och hans gelikar kan ändra på det? Eller ännu hellre en helt ny generation vänstermänniskor, som inte tycker det är politiskt inkorrekt att blogga, chatta och spela WofW.

Här är de nominerade i kategorin politik:

Alla dessa dagar är Carl Bildts berömda och långlivade blogg om storpolitiken inifrån. Han är så etablerad och cool att han inte ens nämner nomineringen i sin blogg.

Blogge Bloggelito kryllar så av länkar att jag finner den svårläst – nästan som “cut up”-poesi. Han har en radikalt liberal grundsyn och ett busigt sätt att göra blogg.

Henrik Alexandersson bor i Bryssel och skriver gärna, men långt ifrån bara, om EU. Han är välformulerad och sansad, med en stor och respektfull läsarskara.

Opassande skrivs av Marie “Emma” Andersson, ensam kvinna i kategorin. Hon är piratpartist men annars enligt sig själv vänster. Det är nog en rätt logisk koppling, men såväl pp som Opassande ger hittills ifrån sig mest liberala tongångar. Det kanske ingen av dem håller med om.

Oscar Swartz :: Texplorer är en internetföretagare som bland annat var med och startade Bahnhof. Han är framför allt engagerad i debatten om myndigheternas försök att styra och kontrollera internet, men skriver också om många andra politiska områden.

Läs även andra bloggares åsikter om

17 kommentarer:

  1. Det är lite intressant det där med höger-vänster-etikettering. I min värld omgivs jag av både höger- och vänstermänniskor som är intresserade av att arbeta mot utvecklingen mot kontrollsamhället. Man kan kanske specificera det som en liberal fråga, men är då liberalism nödvändigtvis en högerfråga?

    Förresten, är jag väldigt självisk som är nyfiken på vad du anser om mitt bloggande, nu efter att du konstaterat att jag är kvinna och piratpartist? ;)

    SvaraRadera
  2. Emma, jag hade väldiga bryderier när jag skulle placera din blogg på "skalan". Egentligen fick jag den starka känslan att dina ståndpunkter är ett slags ny vänster, som var vad jag efterlyste. Det är spännande.

    Jag är alltså väldigt nyfiken på ditt bloggande. I mina ögon är du den solklart intressantaste av de fem nominerade politiska bloggarna.

    SvaraRadera
  3. Ska erkänna att jag blir väldigt glad över att inte upplevas lättetiketterad... Tack, Stefan!

    SvaraRadera
  4. "De nominerade politiska bloggarna är dock inte särskilt revolutionära."

    Nja. Nu är jag iofs i princip mot staten och balanserar mellan minarkism och frihetlig anarkism. ;-)

    HAX

    SvaraRadera
  5. Henrik, jag undrar vad den kombinationen kan bli för ism - inte nihilism, väl?

    Förresten är det intressant hur de senaste årtiondena har ritat om de politiska ideologiernas karta. Nyliberaler närmar sig anarkismen, kommunister har blivit ett slags miljösocialister.
    Vänster-högerskalan har på sätt och vis spelat ut sin roll.

    SvaraRadera
  6. Stenudd "Vänster-högerskalan har på sätt och vis spelat ut sin roll."

    Spot on!

    Libertarianism kallas min -ism.

    Den går ut på att alla skall ha så stor frihet som möjligt, så länge man inte inskränker någon annans frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter. Plus att alla skall ha lika rättigheter inför staten.

    SvaraRadera
  7. Henrik, det är så gott som exakt den gamla anarkistiska devisen: fullständig frihet så länge det inte inkräktar på andras frihet.

    Lika rättigheter har tyvärr glömts bort när jämställdhet ersatte jämlikhet - som om sistnämnda redan var ordnad.
    Kanske är det dags att blåsa liv i den franska revolutionens slagord:
    Frihet, jämlikhet, syskonskap!
    (Jag modifierade det sista ordet för att inkludera jämställdheten.)

    SvaraRadera
  8. Syskon är nog de minst jämlika parter som finns.
    Dessutom tillhör den s k syskonkärleken de mer komplicerade sorterna.
    Så kanske någon annan slags frändskap borde väljas. T ex vänskap.

    SvaraRadera
  9. Frändskap är ett vackert ord som dessutom har en lång historia. Ett annat vore kanske kamratskap, om det inte i alltför hög grad leder tankarna till kommunismen. Eller gemenskap, om det inte vore urvattnat av de senaste decenniernas tomma gullande. Solidaritet är inte heller så dumt, men det har också missbrukats en hel del i den moderna tidens politiska retorik (om än inte så mycket på sistone, av någon anledning...).
    Vänskap är nog bra, om det bara är starkt nog.

    Från de ena till det andra: Med nemokrati, menar du ingens styre? Kul begrepp. Är det ideologiskt att jämföra med anarki?

    SvaraRadera
  10. Nemokrati - nej det är nog mer det obehagliga gungflyvacuum som nu uppstått i och med att man ratificerat Lissabonfördraget i svensk riksdag 20 nov 2008. Lissabonfördraget innebär ju som bekant att man överflyttar den lagstiftande makten till EU-institutioner som varken är folkvalda eller går att avsätta - samtidigt som de nationella parlamenten finns kvar liksom maktlösa och "EU-parlamentet" inte egentligen är något parlament med makt att tillsätta och avsätta regeringsmakt.

    Det är liksom en glidning mot - vad?

    SvaraRadera
  11. Mot teknokrati?
    Politik nu för tiden handlar alltför mycket om vilka beslut som är mest funktionella, och för lite om vilken riktning på samhällsutvecklingen som vi kan vara ideologiskt överens om.

    Höga makthavare låsas att samhället är ett maskineri som ständigt kräver beslut som bara handlar om maskinens effektivitet och fortsatta process - fast vi inte ens är klara över vad det är denna maskin ska åstadkomma.

    SvaraRadera
  12. Ja, just det; att makten utövas 'teknokratiskt' men för den skull inte saknar ideologisk riktning, bara mer osynlig och funktionellt motiverad sådan. Men egentligen är det ju oerhört lätt att genomskåda. Det är ju bara samma typ av 'nyspråk' och kluvna tunga som diktaturer alltid talat med. Krig är fred osv.

    SvaraRadera
  13. Att man bedriver politik i teknokratisk förklädnad.

    SvaraRadera
  14. Den sorts politik som man inte skulle kunna ha bedrivit utan förklädnad.

    Dom bara luras, lura lura luras, bara luras, allihop och överallt.

    SvaraRadera
  15. Det är lika sorgligt som sant. Manipulation är demokratins förbannelse, ända sedan den uppfanns av de gamla grekerna, som talade om "bröd och skådespel".

    SvaraRadera
  16. En machiavellisk princip.

    Vad jag tycker är märkligt dock är att inte alla ser att det uppseglande är identiskt med de totalitära 30-talsregimernas livsfientliga styre.

    Vad beträffar 'funktionaliteten' i alla sådana system som har det gemensamt att de domineras av en maskinsyn på det som lever, så är den otroligt låg även om nyspråket givetvis säger tvärtom.

    Nazismen resulterade i total förstörelse - alla värden helt bortblåsta, både materiella och andliga. En enda stor likhög.

    Stalinismen - megadeath
    Röda Khmererna - megadeath
    Mao - megadeath

    SvaraRadera
  17. Även t.ex. imperialism och oreglerad kapitalism kan leda till megadeath. Det handlar nog om makt som tillåter sig att rusa på utan medmänskligt ansvar.

    SvaraRadera