Idag har Sydsvenskan i papperstidningen en artikel om vädret 2008, som kallas ett av de varmaste på hundra år. Men på nätet citeras TT, som i stället betonar att 2008 års väder var odramatiskt och inget värmerekord. Samma väder – två helt olika vinklingar.
Artikeln i den tryckta tidningen, skriven av Magnus Andersson, gör allt den kan för att måla upp 2008 som ännu ett år i raden av bevis på klimatkrisen – utan att nämna den. Han påstår till och med att Lund hade sitt femte varmaste år någonsin – och det är länge det...
TT-artikeln går åt motsatt håll. Den påpekar att 2008 saknade stor väderdramatik och att temperaturen visserligen var över det normala, mest beroende på ett väldigt varmt januari och februari, men året hamnade ändå blott på delad fjärdeplats jämte 2007. Såväl 1990 som 2000 och 2006 var varmare.
När det talas om “normal” temperatur menas medeltemperaturen under perioden 1961-1990. Det är en larvigt kort period för något så ombytligt som väder – dessutom är det märkligt att åren 1991 och framåt inte räknas in. Så gör man med statistik när det är något särskilt man vill bevisa.
Väder har perioder och andra hyss för sig, alldeles oavsett vad människan hittar på. Hela klimathysterin, som håller på att omforma civilisationens hantering av sina resurser, behöver omedelbart balanseras med lite kalla fakta.
Annars kastar vi pengar i havet och tvingar fattiga länder till eftergifter som de kanske inte alls skulle behöva göra.
Det är förfärligt oansvarigt av politikerna – och av media, som borde ta sitt ansvar och leta efter sanningen bortom det opportunistiska.
Jag måste säga att det vore befriande om man som kritiker till klimathysterin som du kallar den, kunde tänka ett steg längre. Vad är konsekvenserna av att inte handla och göra något åt klimatkrisen, vare sig vi har orsakat någon eller ej? Jo de negativa konsekvenserna av detta överstiger vida de förhållandevis små ekonomiska konsekvenser som blir av att handla "i onödan". Kolla in denna Youtube-video och försök argumentera emot.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=zORv8wwiadQ
/MVH Rasmus H
Razmatazuz, det är plättlätt: Hans scenario kan tillämpas på vilken skräckvision som helst. Skulle vi gardera oss för varenda domedagsscenario så har vi ingen tid över att leva, och inga resurser att göra det med.
SvaraRaderaMannen som gjort videon säger själv att man inte ska titta på den, utan på hans uppföljare:
How it all ends
Han medger att man måste börja med att bedöma risken. Han gör en sådan bedömning, men den går att ifrågasätta.
Och där ligger problemet som jag pratar om: Media borde belysa teorier och påståenden allsidigt, för att vi ska ha en chans att bedöma risken någorlunda tillförlitligt. Politikerna borde ge stöd till forskning i båda lägren, för att vi ska kunna lita på resultaten.
Själv är jag övertygad om att den mänskliga civilisationen ställer till med en hel del miljöförstöring, som vi borde motarbeta - och i hög grad redan gör. Men jag tvivlar starkt på växthuseffekten och vill ha den sakligt och allsidigt belyst. Hur kan det vara fel?
En sak som jag tycker att du förbigår i din analys, Stefan, är det som kallas försiktighetsprincipen. Med en liknelse: om kaptenen på en atlantångare MISSTÄNKER att det kan finnas isberg föröver... så gör han klokt i att dra ner på farten. Vilken glädje har han av att veta säkert att det finns isberg, om farten är så hög att han inte har tid att väja?
SvaraRaderaDet fina i kråksången är att de mesta förändringar som växthusfarhågorna kräver inte står i motsats till andra välkomna förändringar, utan i stor utsträckning verkar i samma riktning. Genom att dra ner på de fossila bränslena minskar vi även på försurningen, till exempel. Och minskar instabiliteten i världspolitiken.
Självklart måste dess åtgärder göras av rätt orsaker. Inte för att vi säkert vet att det finns isberg föröver, men därför att vi hyser väl grundade farhågor att så kan vara fallet. Det är väl inte att luras?
Försiktighetsprincipen är vad videomakaren nämnd ovan använder sig av - om än med något andra ord. Vad jag menar är att kaptenen inte ska vända hem med skutan och därefter vägra att någonsin lämna hamn igen.
SvaraRaderaOch som sagt - det finns många miljöproblem, även med fossila bränslen. Men det finns också många problem med en del miljösatsningar, i synnerhet om de ska vara mycket omfattande och omvälvande. Allt har sitt pris, så en omsorgsfull och saklig kalkyl är nödvändig.
Nu sker en mängd kostsamma panikåtgärder, på väldigt lös vetenskaplig grund. Det kan gå riktigt fel.
Problemen med miljösatsningarna är fortfarande små i jämförelse med de som uppstår om klimatfarhågorna stämmer, jag upprepar det igen.
SvaraRaderaJag menar inte alls att vi ska få panik över varenda litet hot som någon påstår förestår. När det gäller klimatforskning så pågår ju förresten forskning redan på båda sidor vad jag förstår. Jag har dessutom sett ett flertal intervjuer med företrädare för skeptiker både på TV och i tidningar. Anledningen till att de inte syns lika ofta och mycket är ju ganska logisk då de utger en liten liten minoritet. Dessutom har man ju en planet att hänvisa till när det gäller växthuseffekt. Venus tros ju ha varit ganska lik jorden en gång i tiden men är numera omgiven av tjocka giftmoln av koldioxid som är resultatet av en förmodad växthuseffekt, och växthuseffekten fortsätter under detta CO2-lager. Så vi har ju där ett facit över vad som kan hända då alltför stora mängder koldioxid frigörs i atmosfären.
Skeptikerna börjar få komma till tals, men media och politiker fortsätter ändå att betrakta växthuseffekten som ett faktum - än så länge. Det är deras partiskhet jag kritiserar.
SvaraRaderaSkeptikerna utgör en minoritet - bland meteorologerna. Men bland t.ex. geologer är de i majoritet. Förstnämnda är en vetenskap för att forska i väder på mycket kort sikt, medan geologerna studerar globala förändringar över årmiljonerna. De har olika kunskap och kommer till olika slutsatser.
Din jämförelse med Venus haltar på flera sätt. Venus är närmare solen. Dessutom: jorden har genom sin historia haft långa perioder med betydligt mer CO2 i luften än nu, utan att ha blivit någon Venus.