Idag fyller serien Tintin 80 år. Den är i och för sig inte så mycket i ropet som förr, men det kanske ändrar sig framöver – Steven Spielberg är på gång med en film baserad på serien.
Jag var väldigt förtjust i Tintin under min barndom och har fortfarande kvar alla albumen i bokhyllan. Det som attraherade mig mest var nog det grundläggande lugnet, vardagligheten, i serien – vilka kolossala äventyr de än for iväg på. Det vilade en osviklig trygghet över alltihop, som i ett idylliskt hem.
Georges “Hergé” Remis teckningsstil gav samma intryck. De strama och exakta teckningarna syntes också bekräfta en bestående ordning som man kunde lita på. Även när handlingen var förlagd till Himalayas bergstoppar eller rentav månens yta.
Så ville man att tillvaron skulle vara.
Men det har den under dessa 80 år sannerligen bara varit i Tintinalbumen.
Jag undrar om de kan återuppväcka samma känsla av trygghet om jag läser dem nu? Värt att pröva...
Här skriver Svenska Dagbladet, DN, Aftonbladet och Sydsvenskan om Tintin.
lördag 10 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mm, jag har faktiskt läst flera av albumen nyligen, och de håller bra. Först och främst är de ju grafiska mästerverk, med sin enkelhet och tydlighet, och inte minst kompositionen med stora detaljlösa ytor som samverkar så fint med det mer detaljerade delarna. Och så berättelserna... Det naiva flytet som är så självklart för ett barn, att allt bara kan gå Tintins väg, även om en och annan sten naturligtvis måste komplicera det hela för äventyrets skull.
SvaraRaderaMin åttaåriga dotter brukar vilja höra dem också och ett par gånger har vi klämt ett helt album åt gången.
Värt att påminna om i sammanhanget: vår svenske Tintin Felix av Janne Lööf, som är ungefär lika bra, om än ganska annorlunda.
Jag har läst Tintin regelbundet under 25 år (är drygt 30 nu). Jag tycker hela tiden väldigt bra om albumen och nya, eller nygamla, aspekter bubblar ständigt upp. När jag cyklade till Afrika för några år sedan var Tintin en av de företéelser jag längtade tillbaka till, - just det "grundläggande lugnet, vardagligheten".
SvaraRaderaDu kommer inte att bli besviken.
Waldemar, du inspirerar mig att läsa lite Tintin igen. Cykla till Afrika? Det låter som ett Tintinäventyr, det också.
SvaraRaderaMattias, jag minns Felix. Charmig serie - och sannerligen en svensk Tintin, men lite mer proggig om jag kommer ihåg rätt. Syns Felix alls till numera?