måndag 30 juni 2008

Sanningen upp i rök


Författaren Niklas Söderberg har skrivit en rolig krönika i Sydsvenskan om rökning på film. Sedan 1980-talet röks det knappast alls på bioduken och i TV-rutan, i stället pladdras det på som bara sjutton. Också ett slags luftförorening...

Det outtalade rökförbudet på film är egentligen en indikation på något mycket allvarligt: samhällsnormer styr konsten, fast dess viktigaste roll är just att våga opponera sig, ifrågasätta och kritisera samhällets rådande normer.

Inte viktigt när det gäller just rökning, kan man tycka – men problemet är betydligt större. Dessutom är det ljug. Det finns folk som röker, så varför får det inte skildras i film?

Slöja över kvinnoförtrycket


Kampsportklubben Enighet i Malmö, där jag själv är medlem, stäms inför rätta av DO (diskrimineringsombudsmannen) för att inte ha tillåtit huvudbonad på träning där. DO menar att det är religiös diskriminering – vilket faller på sin egen orimlighet, eftersom förbudet gällde all sorts huvudbonad.

Dessutom handlar det dels om traditionella klädregler för kampsporterna och dels om personlig säkerhet, eftersom viss klädsel kan ställa till olyckor. Det är t.ex. inte heller tillåtet att ha ett krucifix i en kedja om halsen när man tränar kampsport – naturligtvis för att ett sådant smycke ökar skaderisken, och för att det inte ingår i den reglerade klädseln.

Enighet är en ideell förening, så den lag DO hänvisar till gäller över huvud taget inte. Annars skulle det bli så märkligt att muslimer kunde stämma kristna frikyrkor för att de inte tilläts bära burka där. Ändå vill DO uppenbarligen att lagen ska vidgas till att omfatta även föreningar – i så fall en förfärande inskränkning av föreningsfriheten.

Och vidare: När frågan dök upp på Enighet för ett par år sedan (för det här är gammal skåpmat), beslöt föreningen att tillåta huvudbonad på gymet, eftersom det inte finns några formella klädregler där – även om det fortfarande är betänkligt vad gäller den personliga säkerheten.

Det började med att en muslimsk kvinna gick runt på alla gym i Malmö och frågade om man fick träna med huvudbonad – utan att meddela att det gällde en religiös sådan. Själv bar hon någon smidig liten sak som knappast kunde uppfattas som en muslimsk slöja.
Hon var alltså inte ute efter att träna på något gym – bara att hitta något ställe som sa nej. Eftersom det kan vara fråga om skadestånd ifall det verkligen är fråga om religiös diskriminering, kan man inte utesluta att hon hade ett ekonomiskt intresse – eller spekulativt på annat sätt. Vad har hon då för trovärdighet?
Och vad vill egentligen DO åstadkomma med att driva denna sak så envetet – fast den inte har stöd i lagen?

Är inte DO tillsatt för att medverka till att fördomar och fientlighet mellan kulturer i Sverige minskar? Detta kan inte leda till annat än det motsatta, eftersom det är så rabiat och absurt.

Och viktigast av allt:
Varför accepterar det officiella Sverige så glatt och okritiskt burka och andra muslimska slöjor, som inte är något annat än kvinnoförtryck? Är det helt Ok för religioner att förtrycka kvinnor, när resten av samhället inte får?
Det stämmer inte heller, eftersom det blir ramaskri i debatten när några gamla kristna pastorer inte vill ha kvinnopräster för att Paulus sa: “Kvinnan tige i församlingen!” (vilket förstås är lika urbota dumt).

Detta är en beklämmande flathet. Inte ens feministerna vågar ta ton mot burka och andra flagranta uttryck för kvinnoförtryck.
Vi får inte tillåta religioner att backa filmen, så att vårt samhälle återvänder till forntida förtryck och orättvisor.
Det är den viktiga frågan, som både DO och så gott som hela det offentliga Sverige undflyr.

Här tycker Sydsvenskan till om saken på sin ledarsida (om än fegt och med luddiga resonemang).

Gamla nyheter på Sydsvenskan


Här är senaste exemplet på hur gamla nyheter slås upp som sensationer i Sydsvenskan. Ett urval av den gångna månadens nyheter körs i repris på hela förstasidan av B-delen. Nöjesjournalistik när den är som latast.

Jag skrev om Sydsvenskans ofta otillständigt fåniga nöjesbevakning här, och nämnde dessa månatliga repriser som ett exempel på slappheten och ytligheten. Om de åtminstone hade sagt något om tendenser eller konsekvenser...

Journalister kan vara så lata. Tur att internet finns som alternativ. Tidningar som inte anstränger sig mer har ingen chans i den nya mediarealiteten.

söndag 29 juni 2008

Elake kocken är passionerad


I början var jag väldigt tveksam till “Elake kocken”, TV-programmet där den engelske mästerkocken Gordon Ramsay svär och röjer på restauranger som han ska försöka rädda från förfall. Jag tyckte att det var bara ännu en smygregisserad reality-TV-grej, med särdeles mycket pretention.

Men han vinner i längden – mestadels för att han verkligen bryr sig. Inte är han särskilt elak, om än ful i munnen. Han är passionerad. När det fuskas med maten, när krogen inte kan leverera vad den vill ta betalt för, när personalen går på rutin – då ryter han. Men han visar också en innerlig medkänsla med dem som försöker, och en uppenbar kärlek till matlagningskonsten.

Som gammal krogrecensent känner jag igen hur mycket som helst av vad Gordon Ramsay slår ner på och brottas med – om än från andra sidan skranket. Han behöver aldrig bli arbetslös, om man säger så.

Det finns ett oräkneligt antal restauranger som bara tröskar på mot gravens stillhet. Ofta undrar jag hur de räddar sig från konkurs, fast de missar det mest grundläggande – och aldrig på en enda punkt lyfter.
De finns i alla prisklasser. Somliga av dem lyckas på något märkligt sätt till och med bedra krogrecensenter, kanske för att de en gång i tiden dög något till. Men de flesta som inte förstår Ramsays svidande kritik kan bara räkna med att falla ihop och i glömska. Lika så gott det.

Programserien heter egentligen “Hell’s Kitchen”, vilket är både roligare och med sin tvetydighet mer passande än den urbota korkade svenska titeln. Vad är det egentligen för tomtar som hittar på svenska titlar till TV-program och biofilmer? Märkligt nog verkar de framför allt vilja fingra på finurliga originaltitlar men lämnar de fånigaste namnen oöversatta.

Förresten: Varför får vi inga krog- och matprogram från Frankrike, matkonstens Mecca? Förmodligen bara för att TV-ledningarna inte kan franska. Där avslöjar sig en inkompetens likvärdig den som Ramsay stöter på i de allra värsta köken.

Här kan du läsa mer om min svunna tid som Sydsvenskans krogrecensent Bong.

Sydsvenskan fjantar sig


Sydsvenskans B-del, kultur och nöje, har en tilltagande ovana att fylla förstasidan med nonsens, slappt åstadkommet av redaktörer som tror att de har humor. Bland annat har de en gång i månaden notiser om vad som har hänt under den gångna månaden – gamla nyheter, med andra ord. Skåpmat. Och jönserierna när det är Melodifestival eller någon annan populistisk tillställning är närmast hysteriska.

Idag slogs nog rekordet i enfald med en hel sida Bruce Springsteen-lyrik översatt till skånska.
Ett exempel: ”Jaha, de sprängde hembrännaren i Eslöv igår, å huset blev till kaffeved / Nere vid Ribban är det jidder på gång, får se vad fubbickarna sysslar med.” Det ska vara en skånsk version av “Atlantic City”.

Alla banaliteter i Sydsvenskans nöjesbevakning är ett paniskt sätt att försöka värva unga läsare och prenumeranter.

Inte nog med att det är utsiktslöst med sådana metoder – vem betalar pengar för att prenumerera på fjantigheter (speciellt som de flödar gratis över hela vårt samhälle)? Dessutom är det väldigt gubbigt genomfört.
Jag menar – Bruce Springsteen, en relik från 1970-talet! Och hur ungdomligt är det för den delen med den skånska versionens fubbickar, hembrännare i Eslöv och kaffeved?

En morgontidning som vill överleva måste fortsätta våga ta sina potentiella läsare på allvar, oavsett ålder.

FRA-lagen inget EU-initiativ


Sydsvenskan gissar i sin ledare att FRA-lagen är genomdriven för att EU vill fördjupa sitt underrättelsesamarbete med USA. Dumheter!

Det finns inga motsvarande initiativ inom EU till den svenska FRA-lagen. Snarare undrar man i övriga EU vad vi håller på med.
Och skulle det vara så att EU är på väg mot något liknande bakom kulisserna, då torde regeringen ha avvaktat detta – just för att ha EU att skylla på.

Nej, FRA-lagen är förmodligen tillkommen för att den svenska regeringen går USA till mötes – mycket mer än en självständig nation borde.
Jag tycker att det är på gränsen till landsförräderi. Svenska medborgares integritet och privatliv säljs ut till främmande makt, som dessutom inte har minsta krav på sig att värna om andras rättigheter än USA:s egen befolknings.

Och varför? Säkert är det USA:s maniska terroristjakt och allmänna Storebrorsmentalitet som ligger bakom detta, men förmodligen också amerikansk irritation över fildelning, där svenska aktörer har en framskjuten position i världen – särskilt Pirate Bay.
När FRA väl har byggt upp sin avlyssningsutrustning är det en smal sak för en så oetisk regering som vår att använda den till lite av varje, med hemligstämpel på – och USA torde driva på för att få det till stånd.

I motsats till Sverige är EU inte alls särskilt tjänstvilligt gentemot amerikanska krav. Så skyll inte på EU! Det här har svenska politiker ställt till alldeles själva.

Se också DN:s ledare om FRA. En avslöjande beskrivning av bakgrunden till FRA-lagen och alla turer som ledde fram till den, finns i Aftonbladet. Där skymtar även de utländska intressena.

lördag 28 juni 2008

Idrotten är politisk


Sydsvenskans kulturchef Daniel Sandström ägnar en krönika åt den relativa tystnaden om politiska aspekter på idrotten – såsom i fotbolls-EM och kommande OS. Det är lovvärt av honom. Idrott bör diskuteras politiskt. Men han drar alldeles fel slutsatser.

Han tror att vår konsumtion och våra investeringar i länder som Kina och Ryssland gör att vi håller igen på kritiken av dem, men det är inte sant vad gäller idrotten. Den bryr sig föga om näringslivets vardag.

Att den politiska debatten är blek när det kommer till idrott, beror på de idéer som idrottsrörelsen står för – reaktionära, auktoritära, med ringa medkänsla eller omsorg om mänskliga rättigheter.
Idrotten är nedlusad med rätt mörkbruna ideal och har en historia av att motarbeta såväl demokrati som mänskliga rättigheter. Det är skandal och borde granskas under lupp, men samtidigt är idrotten något av en helig kyrka i vårt samhälle och får inte ifrågasättas.

Kulturdebattörer brukar i stället skryta med vilka idrottsälskare de är, så de är inte angelägna att debattera idrottens värderingar, fast det sannerligen behövs.
Det blir tyvärr Daniel Sandström bara ytterligare ett exempel på, när han skyller tystnaden på ekonomisk politik i stället för att våga ifrågasätta idrottens idéer och traditioner.
Kossan är alltför helig för att debattörer ska våga ge sig på den – i synnerhet när det är stora tävlingar på gång.

Fattiga betalar för de rika


Sydsvenskan berättar att den kommunala bostadsstiftelsen använder vinsten från de fattiga förortsområdena för att betala förlusten på lyxbostäder i Västra Hamnen.

Det är sannerligen ingen nytt, utan själva grundplåten i kapitalismen: De fattiga betalar för de rika. I varje kapitalistisk ekonomi prioriteras ökningen av de rikas rikedom framför minskningen av de fattigas fattigdom.

Se på skatterna. De ska vara progressiva i Sverige, men varje undersökning visar att i praktiken betalar de rika en betydligt lägre procent av sina inkomster i skatt än de fattiga gör – ofta är det till och med mindre skatt från de rika i kronor och ören.

Så länge alla har det hyfsat är det kanske inte mycket att bråka om – men eftersom det även gäller när fattigdomen slår i botten och folk verkligen får det svårt, så bör vi alltid hålla ögonen på orättvisan och ryta när det går för långt.
För om vi inte gör det, då går det alltid för långt.

Mobbning avslöjar skam


I Sydsvenskan berättar folkpartisten Camilla Lindberg, som var ensam bland borgerliga riksdagsmän om att rösta emot FRA-lagen, att hon blivit rent barnsligt mobbad av partikamrater för det.

Deras låga och bittra beteende avslöjar en sak: att de skäms för att de själva lydigt röstade med sin regering. Vad är det för poäng med en riksdag på 349 personer, om de bara fogar sig efter sin ledning? Parlamentarisk demokrati behöver självständigt tänkande politiker.

Så alla borgare utom just Camilla Lindberg bör skämmas – och inte ta ut den skammen över den enda i deras led som vågade följa sin övertygelse.

Förresten är det infantilt att tro att mobbning är något som normalt endast barn håller på med. Vuxna gör detsamma – ofta etter värre.

söndag 22 juni 2008

"Ingår inte i normal yttrandefrihet"


I dagens Sydsvenskan har Niklas Orrenius skrivit ett avslöjande reportage om idrottsrörelsens inställning till politik, med både aktuella och historiska exempel. Det är rena skräckläsningen.

Generalsekreteraren i SOK Stefan Lindberg vill inte ha några idrottarprotester mot Kinas diktatur.
– Det ingår inte i normal yttrandefrihet, säger han.
Idrottare som bryter mot detta riskerar att inte få komma med till OS i Beijing. Lindberg ser inga som helst problem med det, vilket visar att han varken har en aning om vad yttrandefriheten betyder eller ger den något som helst värde.

Tyvärr är Lindbergs attityd inte unik i idrottsrörelsen. Det är snarare normaltillståndet. Hans ruskiga yttrande – och allt annat han säger i frågan – skulle aldrig accepteras i någon annan sektor av vårt samhälle. Idrotten har en otäckt mörkbrun historia. Den har aldrig gillat politisk opposition, utan ihärdigt stött den befintliga samhällsordningen – i synnerhet dess mest rabiata uttryck.

Vi måste sluta dalta med idrotten, och börja granska dess ideal, dess attityder och politiska dagordning. Det går inte an att idrotten ska få ligga och ruva på fascistiska idéer och styras av en förlegad matkapparat, med den enda ursäkten att det inte skulle vara politik.
Det är inget annat än politik, och den stinker.

fredag 20 juni 2008

Starka ledare?

Sydsvenskans ledarsida gör då och då riktiga bottennapp. Idag skriver de att höjda bensinpriser är bra för miljön – de köper klimathotet utan att blinka – och avslutar med att EU behöver “starka ledare”.

Starka ledare? Så resonerade man på 1930-talet i fascismens och nazismens Europa, på 1700-talet när man önskade upplysta despoter, under renässansen med dess envåldshärskare, i Machiavellis kusliga bok Fursten, och så vidare. Men i modern demokratisk politik är det förstås en styggelse.
Vad är det för samhälle Sydsvenskan längtar (tillbaka) till?

Vi behöver lyhörda och empatiska ledare, som hanterar sin makt med försiktighet.

onsdag 18 juni 2008

Riksdagen struntar i grundlagen


Riksdagen har hastat igenom beslutet om total internetavlyssning via FRA. Det var tyvärr ingen överraskning. Gårdagens rockad med skyndsam komplettering var inget annat än en skenåtgärd för att blidka de egna, så att alla riksdagsmän skulle kunna hävda att de gjort allt som kunde begäras av dem.

Men allt är ett hastverk, ett maktmissbruk som skulle göra somliga diktatorer avundsjuka. Har beslutet ens prövats ordentligt mot vår grundlag?

Regeringen är intill förväxling lik George W. Bush: man skyller på terrorismen och sopar undan folkets demokratiska rättigheter som on de vore försumbara.

Och kom inte med att socialdemokraterna är ett dugg bättre. De har samma hobby. Innan de lämnade Rosenbad var deras justitieminister Bodström en rackare på att strunta i demokratiska grunder när han ville öka sitt departements och sina myndigheters befogenheter.

Vad politikerna hela tiden ignorerar är hur deras beslut kan komma att missbrukas. Och lita på den saken: de kommer att missbrukas. FRA har ju redan innan denna nya befogenhet överträtt sina rättigheter så att det visslar om det.

Och så undrar politikerna varför väljarna saknar förtroende för dem...

Läs mer om skandalen i Aftonbladet, DN, Expressen, Svenska Dagbladet, GP och Sydsvenskan.

söndag 15 juni 2008

Hur kan det missbrukas?


FRA ska på tisdag av riksdagen tillåtas avlyssna hela internettrafiken och all email som går till och från Sverige – vilket i praktiken också i hög grad är trafik inom landet, eftersom internet fungerar så.

Det är en väldig övervakning, som skylls på terrorismen – fast risken för terrordåd är försvinnande liten i Sverige. Nej, denna övervakning har en enda orsak i makthavarnas bakhuvuden: Den går att göra, tekniken finns.
Det är omöjligt att inte jämföra med Storebror i Orwells roman 1984.

Visserligen är det så att mycket av oron inför detta baseras på missförstånd. FRA försöker reda ut några av dessa på sin hemsida. Men faktum kvarstår: här sker ett enormt spioneri på svenskar – och sådant måste motiveras mycket övertygande, och granskas ingående. Det har inte skett och kommer inte att ske, eftersom det skulle kräva ungefär lika stora resurser som själva övervakningen.

När maktinstrument införs är den första frågan vi måste ställa oss: Hur kan detta komma att missbrukas? Och vilka skydd har vi mot det?
FRA:s övervakning kan missbrukas något alldeles ofantligt, och vi har i praktiken inget skydd emot detta. Jag har inte ens sett att regeringens förslag innehåller någon betydande åtgärd just för att övervaka FRA:s övervakning och garantera att den inte missbrukas.


I stället kommer alltihop att gömmas bakom hemligstämpeln.
Det är ett större hot mot svenskarna än terrorismen.

Här har Sydsvenskan skrivit utförligt om ämnet, och här DN.

Förresten, varför kallas FRA en "civil" myndighet, när det heter Försvarets Radioanstalt?

lördag 14 juni 2008

Bara Irland fick rösta


Irlands folk har sagt nej till EU:s nya förslag till fördrag. Det var första och enda gången fördraget prövades i en folkomröstning. I de övriga EU-länderna är det parlamenten som beslutar, alltså enbart politiker.

De övriga ländernas regeringar är rent skurkaktiga som inte låter sina folk rösta i frågan – speciellt som det ofta i EU:s historia har visat sig att folket tycker annorlunda än politikerna. Då är det en självklar skyldighet för regeringarna att inte klubba några omfattande ändringar utan att först vinna folkets stöd.
Här har de i stället avstått från folkomröstning just för att de har räknat med mothugg.

EU har ett stort problem: Politikerna och de europeiska folken är inte överens. Det kan bara bero på politikernas oförmåga och ovilja att gå sina folk till mötes med hur EU ska utformas.

EU har blivit en lekstuga för makthavare, där varje lands regering vill ha någon annan att skylla på när det bränner – och någon annans verk att ta äran för när det passar.
Och varje gång folkmajoriteten går emot politikerna säger de senare att det beror på dumhet och missförstånd, och börjar genast förbereda en ny folkomröstning i samma fråga, med blott kosmetiska ändringar.

Sydsvenskans ledare gnyr om att blott 1,6 miljoner irländska röster saboterar för 500 miljoner EU-medborgare – men glömmer att samtliga nationella parlament som beslutat i frågan utan folkomröstning bara är några få tusen personer. Skulle det vara bättre demokrati?
Vansinne! Speciellt som det är mycket troligt att förslaget skulle få stryk i de flesta andra länder, om det prövades i folkomröstning.
Aftonbladets ledare är betydligt mer förstående för folkrätten.

EU måste ta demokratin på allvar, och respektera folkstyret. Annars är det varje medborgares skyldighet att rösta nej till varje nytt förslag från EU:s makthungriga politiker.

Här skriver DN, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet om EU-valet på Irland.

lördag 7 juni 2008

Nazisthälsning = hets mot folkgrupp?

Det här är så inflammerat att man borde hålla käften, men jag kan inte låta bli att undra: Vid dagens nazistdemonstration i Stockholm gjorde demonstranterna nazisthälsning och skanderade “Sieg heil!” Därmed kunde polisen arrestera dem för hets mot folkgrupp.

Men det kan ju inte stämma. Det är väl ändå inte hets mot folkgrupp förrän man verkligen hetsar mot en folkgrupp?
Har det blivit så i Sverige att vissa partier och deras symboler automatiskt är olagliga, med stöd av denna lag? Inte kan väl ett politiskt parti bli olagligt i sin helhet, hur illa vi än tycker om dess ideologi?

I varken Aftonbladet eller TV framgick något annat skäl till arresteringen. Då är det ett märkligt sätt att tillämpa lagen, och jag hoppas att det finns en förklaring.

fredag 6 juni 2008

Nöjesguiden ratar Bong retroaktivt

Det är inte bara påven som älskar att hata. Nöjesguidens krogrecensent Mattias Kroon gnyr om Sydsvenskans dito Bong så ofta att det för länge sedan har blivit en visa, för att inte säga en uttjatad schlager.

I senaste Nöjesguiden hyllar han Petri Pumpas skapare Thomas Dreijing och påstår att Bong “med jämna mellanrum sågade sönder den främsta skånska matlagaren och inspiratören i modern tid”.

Det var jag som var Bong på den tiden, och i själva verket varierade min betyggssättning mellan lägsta och näst högsta genom mina fem besök där. Jag skriver om det i mina “Bong-memoarer”.
De lägsta betygen berodde framför allt på att betygssättningen på den tiden utgick enbart från prisvärde – och Pumpan var väldigt dyr.


Mattias skriver vidare att “alla dåtidens matkritiker såg genialiteten”, men faktiskt fick Pumpan kritik även av den utmärkta dåvarande krogrecensenten på Dagens Industri. Och med tiden dalade Pumpans rykte.

Nå, jag tycker idag att jag var onödigt hård mot Petri Pumpa, som ändå hade en del djärvheter för sig i köket – om än några av dem kulinariskt tveksamma. Och visst har Dreijing betytt mycket för skånsk krogkultur.

Väldigt viktiga – och Dreijings föregångare – var också krögarparet Lars Fogelklou och Carin Rappe, som för många år sedan hade den prisade krogen Lilla Fiskaregatan i Lund, och därefter Sofiero slottsrestaurang. Dem gav jag högsta betyg med råge, vid mitt första besök på Sofiero 1998, men det dalade till blott medelbetyg vid återbesöket 2004 (återigen lite väl snålt av mig, tycker jag så här i efterhand).

Alla de nämnda recensionerna, och många andra, finns till läsning på min Bongsida.

torsdag 5 juni 2008

Myndigheterna ska tjuvläsa mail

Regeringen vill använda FRA, Försvarets Radioanstalt, till att tjuvläsa samtliga svenska email. De skyller på terrorismen, och som vanligt i sådana sammanhang ryker medborgarnas fri- och rättigheter.
Ändå är terroristhotet nästan noll i Sverige. Osama har ju till och med uttryckligen sagt att al-Quaida inte angriper Sverige.

Nej, terroristhotet är en bluff. Regeringen vill spionera på sina medborgare och ha total kontroll över internet – för att använda “efter behov” framöver.

Precis som Sydsvenskan påpekar i dagens ledare, vore det otänkbart för regeringen att besluta att granska alla vanliga brev som skickas mellan medborgarna – men mail över internet går tydligen hur bra som helst.
Det beror allra mest på att det är tekniskt möjligt. Epost kan scannas av datorer, det är varken svårt eller särskilt dyrt. Därför kan regeringen inte motstå.

Detta gigantiska spionage kommer kanske att användas för att jaga terrorister – om några av dem är dumma nog att använda sådana ord som hör terrorism till – men lita på att regeringen, och diverse myndigheter, snart kommer att hitta på skäl för att använda det till hur mycket annat som helst.

Är medborgarnas integritet inte värd ett dugg?

tisdag 3 juni 2008

Påven älskar att hata


Katolska kyrkan går på tvärs mot tiden. Dess envisa förbud mot såväl preventivmedel som skilsmässa ställer till mer elände i världen än en klase krig. Och nu har påven beslutat att ta krafttag mot kvinnliga präster – både dessa och de som prästviger dem ska bannlysas, berättar Svenska Dagbladet.

Det är hårda bud. Och väldigt urtida. Påven ska vara det kristna kärleksbudskapets främsta språkrör, men verkar snarare älska att hata.

Redan Jesus begrep att inte ta kyrkans män på allvar. Vi borde göra detsamma. Organiserad religion är en farsot, som verkar ha intensifierats på sistone. Såväl kristna som muslimska kyrkor vill förtrycka kvinnan och sexualiteten, men blundar för lidandet de åstadkommer. Hur ska man kunna ta andliga rörelser på allvar, som envisas med detta bakåtsträvande, denna omänsklighet?

Det går inte att respektera eller att resonera med. Vi borde en gång för alla slå fast att religiösa argument inte ska få ha någon som helst betydelse i hur vi utformar vårt samhälle.

måndag 2 juni 2008

Xbong på Victors


Victors breder ut sig ordentligt på Lilla Torg i Malmö, vilket är guld för dem när vädret är som nu. Men de är inte överdrivet giriga. Även på helgerna erbjuder de några lunchrätter till rimligt pris, fast folk skulle trängas vid utomhusborden om det så kostade skjortan.

I söndags gnistrade solen på torget och ändå fick jag en Biff Stroganoff för blott 79 kronor. Den syns på bilden ovan. Inget kulinariskt mästerverk, dessutom inte riktigt varm när den serverades. I synnerhet var märkligt nog några av champinjonerna lite kalla. Fråga mig inte hur det gick till.

Köttbitarna var lite torra och trista, och något mer krydda hade jag räknat med i en Stroganoff. Klicken med creme fraiche hade inga uppstudsiga smaker att lindra.
Men för 79 kronor på Lilla Torg en söndag var det ändå något av ett fynd.

Dryckerna är inte lika bussigt prissatta. En Staropramen på fat kostar 54 kronor för 40 cl. En enkel espresso går på 24. Det är väl så Victors och de övriga krogarna på Lilla Torg ämnar bli rika under klimatförändringen.

Här kan du läsa mer om min svunna tid som Sydsvenskans krogrecensent Bong.

Vuxna mobbar också

Det är inte bara barn som mobbar. Vuxna gör det också – både mot andra vuxna och mot barn. De har bara andra förklaringar och ursäkter för det.

Vi vuxna vill så gärna inbilla oss att våra handlingar styrs av förnuftet, men det är blott en myt. Vi fortsätter att vara lika irrationella, impulsiva och i hög grad omedvetna som när vi var barn. Enda skillnaden är att vi kan ställa till så mycket mer skada.

Det ger Sydsvenskan ett skrämmande exempel på i sitt reportage om en lärare som mobbar en av sina elever. Sådant är särskilt svårt att komma tillrätta med, eftersom varken läraren eller andra vuxna kan tro att det förhåller sig så.

Det är lika djupa som kusliga krafter som ligger bakom mobbning. En darwinist skulle nog se det som exempel på den eviga striden i “survival of the fittest”. Hur som helst är det fråga om grupptryck, och varken barn eller vuxna står emot det.

Vi är flockdjur, och det behöver vi erkänna för oss själva, om vi ska undvika att skada varandra.
En lärare i en klass på uppemot 30 elever är sällan förmögen att behålla sin integritet gentemot grupptrycket, utan försöker snarare att lirka till sig gruppens stöd – till exempel genom att prisa de lydiga och kritisera de bångstyriga. Då kommer mobbning krypande.

Än värre är den där darwinistiska utslagningen. Elever som är annorlunda blir misstänkliggjorda och utstötta, inte bara av klasskamraterna utan också av läraren – i synnerhet om läraren tror sig stå över sådant, och därför inte granskar sitt eget beteende.

Att vara mänsklig är ett sätt att vara djurisk, och går av sig självt. Det svåra är att vara medmänsklig.