Grooming eller bara vanlig flört

En undersökning har visat att 62% av tjejer mellan 15 och 18 år har varit med om att personer på nätet försökt få dem att prata sex mot deras vilja. Det låter förfärligt, men uppgifterna väcker en mängd frågetecken.

Svenska Dagbladet gör i sin artikel om undersökningen inget försök att besvara nödvändiga frågor – i stället framställs det som att alla dessa tjejer drabbats av grooming, alltså vuxna som inlett dialog i avsikt att förföra dem.
Kristdemokraternas Göran Hägglund kastar sig förstås över frågan och kräver ökad övervakning av internet, och möjligheter att censurera.

Vuxna?
Men vänta, tjejerna har inte ens tillfrågats om dessa sexkontakter var från vuxna. Det kan alltså lika gärna ha varit fråga om jämnåriga tonåringar som försökt sig på en flört. Förmodligen i de allra flesta fallen. Hormonstinna tonåringar kämpar förstås för att få till det. Sådant är inget att bli upprörd över.
Se t.ex. Johanna Sjödins sansade blogg om saken.

Vidare gäller undersökningen tjejer mellan 15 och 18, alltså i den ålder då även lagen medger sexuell aktivitet. Och vid 18 ska man så vitt jag begriper betraktas som vuxen. Är verkligen begreppet grooming relevant då?

Själva undersökningen är inte alls vetenskapligt genomförd, utan endast en enkät på internet. Jag tvivlar därför på att det ens har kontrollerats att de som svarat verkligen var tjejer i rätt ålder, eller ens tjejer. Inte heller om samma person svarade flera gånger, och så vidare.

Den ingår i Ungdomsbarometern, som görs årligen.

Undersökning?
Något som verkligen ger anledning till misstänksamhet är att inte ens Socialstyrelsen, som är involverad i undersökningen, ger de nödvändiga upplysningar som behövs för att avgöra dess trovärdighet i sin rapport. De visar inte hur frågorna ställdes, hur svaren kontrollerades, och så vidare – de ger i stort sett bara resultaten.
Det är inte information, utan desinformation. Och uppenbart vill de ändå att vi ska dra större slutsatser av resultatet än det förtjänar.

Ungdomsbarometern utförs av kommunikationsföretaget Cosmos, som specialiserar sig just på “ungdomskommunikation”. De har bland annat en reklambyrå för att nå fram till ungdomar och “som hjälper dig att ta dig förbi den reflexmässiga försvarsskölden som unga bär på”. Med andra ord en kallhamrat kommersiell verksamhet, sannerligen inte något forskningsinstitut.

Ungdomsbarometern har de gjort sedan 1991 för att “kartlägga attityd- och beteendemönster bland unga”. De gör också i samband därmed “kundanpassade målgruppsanalyser” med mera. Deras kunder är såväl privata företag som den offentliga sektorn.
De berättar på sin hemsida inte ett dugg om hur Ungdomsbarometern genomförs, så det är en hemlighet mellan dem och deras kunder. Trist att Socialstyrelsen, som är en av dessa kunder, inte heller vill avslöja så viktiga fakta.

En så oseriös undersökning ska helt enkelt ignoreras, för inget av dess resultat är ett dugg tillförlitliga. Den verkar bara vara tillkommen för att skapa lite rubriker i pressen och ge Socialstyrelsen ytterligare anledningar att finnas till och få statsbidrag för sin verksamhet, genom att peka ut problem som kanske inte ens existerar.

Tidningarna borde hålla sig för goda för att bara återupprepa sådant nonsens, utan minsta ifrågasättande. Svenska Dagbladet bör skämmas.

Sexualmoral

Vi befinner oss i en tid där stora delar av den offentliga debatten vill skruva oss tillbaka till en snäv och fientlig sexualmoral som mest liknar den i det victorianska England. Detta görs ofta med dylika “undersökningar” och annat vårdslöst hanterande av fakta som argument, framförda med indignerade brösttoner.

Varför ska sex åter vara något hemskt och fult? Vad är det för bitter oginhet som döljer sig bakom detta? Jag har svårt att släppa misstanken att det i grunden är 40-taliserna som ligger bakom det hela. De hade hur kul som helst på sina ungdomsår under 1960-talets sexuella revolution, och av ren svartsjuka vill de förhindra att senare generationer får det lika skoj.

Läs även andra bloggares åsikter om grooming