söndag 5 april 2009

Wallenbergarna skyller ifrån sig

Jacob och Marcus Wallenberg skriver ett försvar för direktörer och bonusar i DN. De tycker inte att vi ska peka ut syndabockar. Inte konstigt, eftersom just Wallenbergarna och den företagskultur de medverkar till är de skyldiga.

Wallenbergarna är sedan Krügerkraschen den ojämförligt mäktigaste finansfamiljen, med avgörande inflytande över det allra mesta i svenskt näringsliv, i synnerhet vad gäller storföretagen.
De har bidragit till den absurda lönepolitik som har odlats där, med miljonlöner och groteska bonusar till företagsledare, oavsett hur dåligt företagen har gått.

Nu tycker de att vi ska strunta i att peka ut skyldiga:
”Det är förstås frestande att hitta syndabockar. Näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ‘giriga direktörer’ har ibland pekats ut som ansvariga. Politiker får också en hel del kritik. Men att leta syndabockar är inte särskilt konstruktivt om vi vill ta oss ur krisen.”

Wallenbergarna använder krisen som utpressning: leta inte efter skyldiga, för det tar oss inte ur krisen.
Men de underlåter att nämna att just den spekulationsmentalitet som lett till absurda VD-bonusar också är ansvarig för krisen. Därför kan vi inte ta oss ur den för gott, om vi inte gör upp med denna mentalitet inom näringslivet och finanssektorn.

På så vis är det just dessa löner och bonusar som är problemet, och avskaffandet av dem är nödvändigt för att nå lösningen. Annars börjar det bara om efter några år. Det har vi sett förr.

Wallenbergarna vill mala på som vanligt, med politikernas kravlösa stöd. Men det har redan visat sig att de inte är mogna uppgiften. Näringslivets toppar har ställt till det för oss alla, så de borde inte få något inflytande över hur vi stakar ut framtiden – och de borde åtminstone ha skam nog i kroppen att hålla tyst och huka sig tills saken är ordnad.

Men de är sociopater, utan minsta självinsikt. De tror att deras parasitala skövlingar av välfärden är vad de har rätt till och vad världen behöver. Det kan inte bli mer fel.
Wallenbergarna är de sista att lyssna på, om vi vill lösa finanskrisen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

6 kommentarer:

  1. Stenudd är på hugget, ser jag! Fortsätt i samma stil. Min kommentar.

    Wallenbergarna passar på att prata strunt. De är lika tjatiga som sossarna i sin skattekverulans, och man skall inte låta sig duperas av deras tomma ord. Gärna blandekonomi - men bara så länge staten går lydigt i Bolagens ledband, är den pinsamt klara undertexten. Den enkla sanningen är att det är den globala skattesänkningshysterin som sänkt världens ekonomi: kan någon föreställa sig en koppling till USA:s gigantiska underskott? Englands? Osv! De här finansgarantierna, som Wallenbergarna förklarligt nog prisar, tjänar ju bara till att vältra över miljardärernas kostnader på statens budgetar, vilket föranleder ytterligare nedskärningar, som ytterligare sänker konsumtion och investeringar osv med FÖRDJUPAD kris som följd, vilket upphäver stimulansen och mer till, och så är vi inte tillbaka där vi började, utan ett steg där bakom. Jättebluff av G20! Fråga Anders Borg, apropå "ordning och reda i statsfinanserna"; jag garanterar att han han blir besvärad.

    Vad läget nu inte minst kräver är ett angrepp på kapitalets fria rörlighet. G20 tog ett första steg i denna riktning med fokusering på "skatteparadisen", vilket var bra.

    - Peter Ingestad, Solna, nationalekonomiskt sakkunnig

    SvaraRadera
  2. Peter, jag kan åter bara hålla med. Finanssektorn kräver reformer i riktning mot sans och måtta. Den blev lite väl fri de senaste decennierna och har uppenbarligen inte klarat av att hantera all denna frihet, som lett till kostsam ansvarslöshet.
    Dags att tygla besten.

    SvaraRadera
  3. Det var en konfrontativ, grund och kortsiktig artikel på problem som kräver eftertanke och samförstånd.

    Rimliga bonusar finns ingenting att invända mot.

    Din artikel ger Wallenbergarna rätt i att bonusdebatten skymmer de verkliga problemen.

    Gunnar L

    SvaraRadera
  4. Gunnar, det verkliga problemet är den finanskultur som med sociopatisk råhet skövlar våra gemensamma värden.
    Exempelvis har inga av bonusarna som diskuterats i finanskrisens spår varit rimliga.

    SvaraRadera
  5. Det är för övrigt intressant att se W på den ena sidan i W å den andras ljus - Wallenberg och Wanja. LO och Wallenbergarna; det är grunden för saltsjöbadsandan det. Avtalet tecknades 1938, när wallenbergarna var nya på tronen.
    De har dansat pardans i sjuttio år nu, wallenbergarna och LO.
    En reflektion bara.

    SvaraRadera
  6. Kanske kan man säga att det hela i grund och botten är ett problem med det sätt vi nu fördelar våra (gemensamma) resurser på. Idén, den kapitalistiska idén, är ju att människor jobbar hårdare om de får belöning och att detta ger en vettig fördelning. Tyvärr fungerar som vi numera vet det här inte alls så som det var tänkt. Det är flera saker som går snett:

    - Förmögenheter ackumuleras och ärvs. Det ger en sned maktfördelning i samhället.

    - Sociopater ljuger och tar åt sig en jättebit av kakan.

    Det här skapar ojämnlikheter som gör att vi producerar fel saker. Det skadar allvarligt både människor och miljö. Dessutom ger vi bort makten till sociopater eftersom de med det här systemet äger mer och mer jämfört med vanliga hyggliga människor.

    SvaraRadera