IPRED - ett bittert aprilskämt

Idag den 1 april träder IPRED-lagen i kraft, som om den vore ett aprilskämt. Men ett bittert sådant – rättvisan har plötsligt överlämnats till bolagen att härja fritt med, de medborgerliga tryggheterna har slängts på soptippen. Penningens makt är stor.

Bolagen hävdar att de skyddar upphovsmännens intressen, men det har aldrig varit sant – vilket den moderna historien har visat med skriande tydlighet. Artister har alltid blivit bedragna, förtryckta och utsugna av dessa bolag, som plötsligt tar till brösttoner om människor de tidigare har betraktat som föga mer än komplikationer vid inkomsternas förvärvande.

Inte för upphovsmännen
De har fått riksdagen att dansa med. IPRED ger inte rättigheterna att leka polis till själva upphovsmännen, utan till vad som försåtligt kallas “upphovsrättsinnehavarna”, vilket låter som en synonym för upphovsmännen men i själva verket betyder just de bolag som utnyttjar upphovsmännens verk för att tjäna egna pengar.

Nu får de leka både polis och domstol alldeles själva. Det är unikt i rättvisans moderna historia. Finns det något annat exempel på att stora delar av rättsprocessen bara överlämnas till privata företag med egna ekonomiska intressen i saken?
Knappast.

Domstol som alibi
Det behöver gå genom en domstol, vilket är riksdagens lilla alibi för att tillåta denna absurditet – men vad hjälper det när utredning och sakframställan vilar helt på bolagen? Kommer denna domstol alls att höra den “misstänkte” innan bolagen får rätt att hoppa vidare till hot och straffpåföljder?

Nej. Motparten blir inte ens meddelad innan denna process är avklarad, fast den påstås vara till för att tillvarata den enskilda människans rätt.

Det är en ren parodi på rättvisa, som duger till aprilskämt men knappast till realitet i en demokratisk stat.

Tänk vad grundläggande mänskliga rättigheter väger lätt mot näringslivets intressen. Skäms alla politiker! Ni lät er mutas av en industri som i decennier har grävt sin egen grav men nu tar till statsmakten för att dra så många som möjligt med sig ner i den.

Domstolen som behandlar dessa ärenden kommer knappast att ha resurser eller ork till annat än att ge sig för Antipiratbyråns tekniska “bevisning”, som domstolen förmodligen inte ens skaffar tekniska kunskaper att granska. Vem talar till medborgarnas försvar i denna domstol? Ingen. Vem prövar Antipiratbyråns “bevisning” för att se vad den verkligen är värd? Vem kan överklaga domstolens beslut?
Det kommer att bli summariska domstolsförhandlingar, eftersom motparten inte ens är representerad.

Vad kommer att hända nu?
Självklart kommer Antipiratbyrån inte att kunna motstå att frossa i denna väldiga makt den fått till sitt förfogande. Det är vad dess uppdragsgivare i nöjesindustrin kräver, och deras törst är gränslös.
Det kommer att leda till allehanda absurditeter och ruskigheter. När har makt inte missbrukats?

Faller på sin orimlighet
Jag är övertygad om att IPRED i längden kommer att falla på sin egen orimlighet.

Övertrampet mot medborgerliga rättigheter blir allt tydligare för varje fall av summarisk process utan ens rättvisans självklara elementa, frampressat av en hysterisk Antipiratbyrå, kommer att framstå allt tydligare och väcka alltmer bred och djup vrede hos allmänheten och varje människa med någon etik i hjärtat – säkert också de allra flesta artister, som ser sina fans jagas som fredlösa och sin konst kopplas till vedervärdig rättsröta (och de blir inte ens tillfrågade).

Till slut kommer en reaktion – och en folklig dom mot lagstiftarna, som inte blir nådig. Don efter person.

När ska politikerna lära sig att deras makt är given av folket, inte av näringslivets snöda vinstintressen? När ska politikerna förstå sig på demokratin?
När medborgarrätt slutar att heta pengar.

DN skriver här, här, här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Aftonbladet här, här och här om IPRED.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning.