Finanskrisen leder ofrånkomligen till sämre resultat för USA:s statskassa – det skulle den göra även om USA inte lade en enda dollar i stödpengar till finansmarknaden och industrin som står och vajar vid ruinens brant.
Statens inkomster är i första hand skatter, som tas ut på pengar i rullning i samhället. Ju mer pengarna rullar, desto större skatteintäkter blir det. Nu går det trögt med investeringar och konsumtion, så skatteintäkterna är låga.
Den enda stora investeraren är just staten. Annars skulle USA (och en stor del av världen) befinna sig i en djup ekonomisk depression. Men USA:s enorma stödåtgärder och investeringar drar sakta igång hjulen igen, och därmed kommer även statens intäkter att öka.
Staten tjänar på att slösa
I längden kommer statens alltså att få igen sina utlägg i form av skatteintäkter på ökad handel. Och det kan gå väldigt fort när ekonomin har satt fart igen.
Så det nuvarande underskottet är i sig inget att oroas över. Det är bara siffrorna som skrämmer.
För första halvåret beräknar USA att underskottet blir 957 miljarder dollar, vilket är tre gånger så mycket som motsvarande period förra året – men det var före finanskrisen, så det är inget mysterium.
Underskottet för bara mars månad var 192 miljarder dollar (fyra gånger mer än året innan), men bland utgifterna fanns t.ex. 46 miljarder i stödpengar till Fannie May och Freddie Mac, de gigantiska bolåneföretagen, dessutom 10 miljarder i statligt arbetslöshetsundertöd.
Svindande summor – men inget konstigt.
USA:s väldiga satsningar på att dra igång ekonomin kommer att ge snabbt resultat – förmodligen snabbare än all svartmålning av finansläget just nu ger sken av.
Egentligen är krisen på sätt och vis redan över – i och med dessa gigantiska satsningar – men såväl staten som marknaden är tacksamma över att medborgarna hålls krismedvetna, för då protesterar de inte mot penningflödet till näringslivet, industrinedläggningar, massavsked och andra hårdhänta åtgärder som utförs under tiden.
Läs även andra bloggares åsikter om USA, finanskrisen, budgetunderskott.
Nog finns det fog för oro. Det skulle krävas en makalös tillväxt för att täcka alla skulder det amerikanska samhället har dragit på sig. Mycket tyder på att USA hyser alltför stora förhoppningar när det gäller tillväxttakten. Studera "the Crash course" av Chris Martenson, för att se hur mer pessimistiska bedömare resonerar. Kapitel 12 och 13 är kanske de mest relevanta i sammanhanget:
SvaraRaderahttp://www.chrismartenson.com/crashcourse/chapter-12-debt
http://www.chrismartenson.com/crashcourse/chapter-13-national-failure-save
Gabriel, det är förstås inte alls så att ekonomin blir solsken för att staten plöjer pengar in i den och därmed ökar sitt budgetunderskott.
SvaraRaderaMen budgetunderskottet är inte i sig något att bli panisk över - däremot en regering som metodiskt belånar framtiden för att kunna slösa i nuet, även när det inte är recessionshot.
Dessutom är det också så att skulder såväl hos stat som hos näringsliv bygger på - ja, kräver - en ständigt växande ekonomi. Och det skövlar förstås jordens resurser något rent löjligt, innan vi har lärt oss att låta denna växande ekonomi bli "virtuell".
Men det är hörnstenen i kapitalismen. Kapitalism bygger på att ekonomin ständigt växer - även om denna tillväxt är så gott som imaginär. Vill vi ha en annan världsordning kräver det ett annat ekonomiskt system.
Eller en helhjärtad politisk vilja att reformera det befintliga systemet i grunden.
Nix! Det där håller inte alls. USA:s skenande underskott kommer att sänka hela världsekonomin. Vad för Sveriges del?
SvaraRaderaMedan de rika skamlöst berikar sig i vårt land, vilket vi nu dagligen ser de mest förfärande exmpel på, gäller följande.
I nuläget har vi en katastrofalt tillspetsad motsaägelse mellan det allm änna ekonomiska intresset och det enskilda av det slag som kallas "fångens dilemma". Hushållens pessimism djupnar på goda grunder och medför ett snabbt fall i konsumtionen, vilket drappar företagen med nedläggelser och än säömre utsikter som följd osv i en ond cirkel. Samtidigt går det upp för allt fler att den ingrodda föreställningen att vi lever i ett välfärdssamhälle med rejäla trygghetsnät helt enkelt är falsk. Den arbetslöse och den sjukskrivne finner att han får sin ersättning indragen vid minsta förevändning och därmed blir blåst på de pengar han inbetalat till försäkringssystemen, och spocialbidrag uteblir om man har så mycket som en påse havregryn hemma. Det finns alltså numer ingenting som stoppar fallet, om man råkar illa ut. Ungefär vilken helt normalt svensk kan i dagens läge snabbt störta ner från en normal och betryggande ekopnomi till ren fattigdomsmisär av det slag vi förknippar med tredje världen. Efterhand som detta går upp för allmänheten, reagerar denna rationellt med ett alltmer extremt sparande, vilket förstärker den onda cirkel jag talat om. Det är en katastrofsituation för svensk ekonomi. Jag förutsäger en brant kris för detaljhandeln.
I rådande läge är skattesänkningar rena giftet för ekonomin. De ger ingen stimulans, eftersom pengarna således går raka vägen till privat sparande, medan däremot de offentliga finanserna ytterligare försvagas med ytterligare nedskärningar och ytterligare fördjupad kris som följd. Anders Borg har rätt i att statens finanser bör vara i ordning, men då skall han dra konsekvenserna därav och mots'ätta sig skattesänkningar. Det gör han emellertid inte, varför? Därför att han är POLITIKER och således intellektuellt korrumperad; honom kan man inte lita på.
På det politiska planet står vi inför ett jordskred. Oppositionen är grundligt diskrediterad och demoraliserad genom AMF-affären, vilket smittar över på alliansen. Det enkelt tänkande folket kommer i stigande desperation söka klara och tydliga patentlösningar, och härvidlag spelar den fullsständigt klara och korrekta föreställningen att invandringen i rådande läge drar en samhällsekonomiskt oacceptabel kostnad och alltså måste skäras ner maximalt. På den grunden förutsäger jag ett slutgiltigt genombrott för missnöjespartiet Sverigedemokraterna inom det kommande kvartalet. Hos ungdomen kommer att ske ett radikalt uppsving för nationalsocialistiskia rörelser.
Kraxpelax, det kan nog hända att delar av dystopin du målar upp blir verklighet, men jag tror vi är överens om att i ett krisläge ska inte staten snåla, utan slösa.
SvaraRaderaDet är - förenklat - Keynes principer i stället för Milton Friedmans.
Jag tror inte att finanskrisen fördjupas särskilt mycket mer. Jag kan förstås ha fel, men jag tror att den egentligen redan är över - det är bara oron som biter sig fast en tid till. I och för sig är oro på finansmarknaden illa nog, men den ger sig.
Förhoppningsvis ska ändå världens regeringar ha lärt sig att finansmarknaden behöver regleras rätt hårt - annars har vi en kris om några år igen, och den kanske blir både allvarligare och långvarigare.
De astronomiska krispaketen i sig kan mycket väl vara nödvändiga givet omständigheterna, men det är en mycket besvärlig situation som den amerikanska ekonomin har försatt sig i. Hjulen kommer nog att snurra igång några varv till här framöver, men det hela kan inte fortgå som tidigare speciellt länge till. Yes-we-can-Obama har säkerligen bättre förutsättningar än Bush att lägga om styret i rätt riktning, men jag har ändå svårt att tro att det är nog för att undvika den där allvarligare och långvarigare krisen om några år. Nästa gång kanske världen får se sig om efter en ny motor i världsekonomin.
SvaraRaderaEn sak kan vi vara säkra på: världens föränderlighet.
SvaraRadera