onsdag 29 april 2009

Japansk blomning i Kungsträdgården


I Kungsträdgården blommar körsbärsträden och stockholmarna njuter lika mycket av prakten som om de vore japaner. Solen gör sitt till.

I Japan är körsbärsblomningen den mest uppskattade tiden på året, med mängder av firanden och en förtjusning som hållit i sig genom århundradena. Stockholm har en liknande parad av blomsterprakt i Kungsträdgården sedan blott några år, men det märks att svenskarna (och en hel del turister) gläds precis som om de vore japaner.


En vitklädd yngling föll för frestelsen att klättra upp och ta plats i ett av de blommande träden. Ingen sensation, men en begriplig spontanhandling inför doften och färgprakten.

Andra nöjde sig med att skrida sakta fram under träden. Många gjorde som jag och tog fram kameran. Man är nog en turist i själen. Vi kan inte motstå att ta bilder som ser ut som vykort.

Klicka på bilderna för att se förstoringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

6 kommentarer:

  1. Ah, en månad senare än TKY då, ungefär...
    Här har de blekt rosa blommorna redan försvunnit och ersatts att gött grönt!
    Har de hanami i Stockholm också? Med stendyr öl och inte-så-god-takoyaki?

    SvaraRadera
  2. Inte precis. Just i Kungsträdgården tittas det aktningsfullt på blommor, men utan tilltugg.

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt vackert! Har hittat några träd på sina håll här nere i Malmötrakterna också om än ej i den ymniga mängd som tycks pryda Kungsträdgården. Har full förståelse för vykortsfotograferandet. Det finns en hel del sådant i mitt brottsregister också;)

    SvaraRadera
  4. Per, du verkar dock ha omdömet att inte lägga upp dem på din blogg.

    SvaraRadera
  5. Nu är du orättvis mot dig själv tycker jag, Stefan. Körsbärsblommor kan aldrig bli banalt. Och om så vore - mycket stor konst kommer till på banalitetens rand. Och träder ofta över densamma - enligt somliga. Men inte enligt somliga!

    SvaraRadera
  6. Jag borde ha tagit några bilder i Berlin, när jag ändå var där - men det blev liksom inte av mellan träningspassen.

    Mattias, du har absolut rätt i att stor konst omfamnar det banala med samma oräddhet som allt annat.

    SvaraRadera