LO-basen Wanja Lundby-Wedin vägrade att avgå. Det kommer hon att få äta upp – men fram tills dess är det Mona Sahlin som har hamnat i klistret. Socialdemokratin förlorar förtroende i fritt fall, och det ska en bakbunden partiledare försöka vända på. Ingen lätt sak.
När Mona gick ut offentligt med att Wanja borde lämna AMF-styrelsen fick hon en tillrättavisning av såväl Wanja som några andra LO-pampar. Då förlorade hon auktoritet, för att inte säga hela ansiktet.
Palatsrevolt
Och när Wanja vägrar att lämna LO, med hela dess styrelses stöd, då är det åter Monas anseende som kommer i kläm. Arbetarrörelsen ses som en flock under det socialdemokratiska partiets ledning, och i partiet ska Mona vara bossen. LO:s uppstickarattityd och avsnäsning av Mona är en palatsrevolt som blir ett rent hån mot hennes ledarskap.
Det liknar pinsamheten Mona råkade ut för när hon först gick ut och sa att vänsterpartiet inte skulle få komma med i en rödgrön regering, och bara efter några dagar var tvungen att ta det tillbaka.
Förmodligen hade hon tolkat sin styrelse fel på den punkten, eller blivit vilseledd av den – eller ändrade den sig när det började blåsa och lät Mona ta smällen.
Sura yttranden
Det kan verka som struntsaker, men en stor del av väljarkåren är nog redan misstänksam mot Mona, eftersom det ser ut som hon inte leder partiet utan bara tycker lite hit och dit.
Hennes yttrande om saken skvallrar om hennes dilemma:
”Nu gäller det att bita hop, jobba tillbaka förtroendet och koncentrera sig på det fackliga arbetet. Jag välkomnar beslutet och nu har vi mycket att göra, både LO och partiet.”
Mona biter i det sura äpplet och försöker få det att se ut som ett steg fram, men det är uppenbart att hon känner tyngden och hellre hade varit utan den. Hon fortsätter:
”Förhoppningsvis leder detta till en nystart av debatten om hur rättvisepolitik ska se ut. Förhoppningsvis blåser det om i rörelsen på ett bra sätt.”
När en realpolitiker pratar om hopp är det egentligen en suck och en klagan. Hon medger på detta indirekta vis de stora svårigheter som Wanja försatt partiet i.
Mona bakbunden
I fallet Wanja och LO är Mona egentligen bakbunden. Genom alla år har LO och partiet haft ett förhållande av hatkärlek. Det ömsesidiga beroendet gör inga pampar glada – dessutom hamnar de inte sällan i konflikt med varandra, speciellt när partiet sitter i regering.
LO är part i arbetsmarknaden och måste verka för dess medlemmars intressen, medan en socialdemokratisk regering behöver se till helheten. Det har lett till oräkneliga slitningar genom ären, och en fientlighet under ytan mellan organisationerna, fast de är tämligen sammanblandade.
Under Wanjas ledning har dessutom LO varit ganska passivt. De har haft bråttom till kompromisser “för landets bästa”, vilket har betytt att svensk löneutveckling är obetydlig utom för direktörerna, och att löntagarnas trygghet på arbetsmarknaden urgröps alltmer utan att LO ryter till.
Så i den hotbild LO:s ledning lever under kommer det socialdemokratiska partiets intressen i andra hand – som bäst. När LO kämpar för sin överlevnad får partiet klara sig självt.
En klyfta av godo
Lika så gott. Det har alltid varit osunt och olämpligt med den intima kopplingen mellan LO och socialdemokraterna – med en historia av tvångsanslutning, flathet mot regeringskrav, ovilja till stridsåtgärder och så vidare.
LO:s medlemmar, alla dessa löntagare, har inte tjänat mycket på kopplingen mellan LO och partiet – men förlorat en hel del. Traditionellt har partiet kommit först, och fackförbundets agenda har varit tvåan.
Av tidningarna är Svenska Dagbladet snabb med flera kommenterande och analyserande artiklar här, här, här, här och här. Men DN är pinsamt tröga och har knappt skrivit något alls sedan igår – se här, här, här och här. Aftonbladet skriver en hel del här, här, här, här och här, men på nätupplagans förstasida ligger det väldigt långt ner.
Aftonbladet har också en läsarenkät på hemsidan, uppdelad på LO-medlemmar och andra. Av förstnämnda (nästan 42.000 röster) tycker 87,5% att Wanja borde ha avgått, av sistnämnda (44.000 röster) tycker 86,5% det. Det är nästan identiska siffror – märkligt nog med en liten övervikt röster mot Wanja bland LO-medlemmarna. Även om undersökningen knappast är statistiskt säker är den väldiga majoriteten mot Wanja, även bland LO-folk, att ta på största allvar.
Om Mona tvingas stödja Wanja mot dessa odds blir hennes popularitetssiffror snabbt likartade.
Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO, Mona Sahlin, socialdemokraterna, AMF.
BOSSVALDET
SvaraRaderaDe LO- Bossar och S-Politrucker som mot medlemmarnas uttryckliga onskan ser till att bade Mona Sahlin och Wanja sitter kvar trots att ingen vill ha dem kommer inom kort att aterkomma till medlemmarna och tala om hur de skall rosta i EU valet.
Det ar deras kumpaner och gelikar som har de valbara platserna som kommer att ge dem 145 000 kr i manaden efter skatt.
Rosta nu snallt pa dessa och stall inga fragor, att det ar vi pampar som bestammer och det vet ni redan .
Gor som vi sager, Valboskap!
Ja, som sagt var, vilket grekiskt ödesdrama vi ser. Det verkar troligt att Mona Sahlin räddade WLW och beseglade sitt eget öde när hon la näsan i LO:s blöt. Det var det lilla som behövdes för att LO-kollektivet skulle svetsas samman om sin ledare.
SvaraRaderaJag trodde ärligt talat inte denna absurdism var möjlig. Katastrofen plogas bara framåt ännu värre upp. Wanja framstår charmig som kung Ubu, och vad skall man säga om den hopplöst infantila Mona Sahlin? Barmhärtighetens tystnad!
SvaraRaderaRasande LO- arbetare som sett sina pensionspengar forslosats pa fantasiersattningar till direktorer representerades av sina forbundsordforanden for att stalla den skyldig till svars for den underlatenhet som fororsakat mangmiljon forlusten.
SvaraRadera!5 forbundsordforanden kom ut efter motet dar dom enhalligt beslutat att inte vidtaga nagra atgarder utan uttalade sitt fulla stod for henne.
Det finns rtt uttryck fran forsta varldskriget; “ Lions led by donkeys” och det ar sallan det kommit sa val till pass. Vilka menlosa nollor.
Ja visst är Mona Sahlins agerande förunderligt. Ett efter ett gör hon det ena misstaget efter det andra och uppvisar ett ledarskap som är helt katastrofalt. Även om jag på inte sätt är lagd åt vänster måste jag villigt erkänna att socialdemokraterna haft ledare som varit både karismatiska och försedda med knivskarpa intellekt.
SvaraRaderaJämför man Mona Sahlin med hennes företrädare så kan väl skillanden beskrivas som skillanden mellan ett allsvenskt fotbollslag och glada amatörer i korpen. Dock med den skillnaden att Mona Sahlin inte ens verkar glad längre och sällan kostar på sig ett leende.
De LO- Bossar och S-Politrucker som mot medlemmarnas uttryckliga onskan ser till att bade Mona Sahlin och Wanja sitter kvar trots att ingen vill ha dem kommer inom kort att aterkomma till medlemmarna och tala om hur de skall rosta i EU valet.
SvaraRaderaDet ar avdankade politiker och gelikar som politruckerna placerat pa de valbara platserna som kommer att ge dem 145 000 kr i manaden efter skatt. Detta ar ocksa en form av ofortjant pension och bonus och som en protest och for att visa sitt missnoje skall man inte rosta pa dem.
Darigenom ar det latt for varje person att gora sin rost hord och politrucker och forbundordforandena har ocksa bara en rost var sa det at latt att fa effekt genom att gora sa.
BOJKOTTA EU- VALET sa att parasiterna inte kommer in.
Bara genom att tala om att man har denna avsikt kommer att fa effekt.
"Lejon ledda av åsnor" - hur sant är inte det!
SvaraRaderaDärmed visar sig också lejonen vara inget annat än åsnor.
LO-styrelsens stöd för Wanja kommer nog att kosta dem allihop mer än de föreställde sig. De skyddar henne för att de tror att det är bästa sättet att skydda sig själva - men deras egenintresse bedrar dem. Nu är de allihop ute i blåsväder.
Snart börjar tidningarna snoka i vilka styrelser övriga LO-pampar sitter i, och vilka löner och pensioner de har skaffat sig.
Det här blir ett blodbad.
*S
SvaraRadera""LO:s medlemmar, alla dessa löntagare, har inte tjänat mycket på kopplingen mellan LO och partiet – men förlorat en hel del.""
SvaraRaderaTack för det, har alltid tänkt så. När jag jobbade inom vården i min ungdom så var jag med i kommunal. Fick höra att kommunen fick pengar över för att facket inte lyckades få till det löneutrymme som arbetsgivaren räknat med, ursuelt, gick ur facket. Är inte heller med i mitt nuvarande fack, de koncentrerar sig på att vara politiskt korrekta i stället för att tillvarata medlemmarnas intresse. Det verkar som om fackföreningsrörelsen spårat ur. Förmodligen samma symtom som vi skrivit om tidigare (Anders Isaksson, nya adeln).
Sahlin har redan sedan tidigare svagt förtroende bland stora väljargrupper. Att hon hade stöd bland ombud och andra högt upp i herarkin innebär inte att hon har stöd bland socialdemokraternas medlemmar eller presumtiva väljare. Dessutom skulle det ju tvunget vara en kvinna som partiledare. De två främsta namnen sade bestämt nej till ordförandeposten, så Sahlin var tredjealternativ bland kvinnor. Alla känner väl till Sahlins historia, tröttsamt att upprepa. Nu sitter Wanja i TV och beklagar sig över bonusar och orättvisor, och att LO alltid bekämpat denna utveckling och ansträngt sig för att hålla nere löneutvecklingen för topparna inom styrelser och företag. Gåt folk verkligen på detta? En åsikt man allt oftare hör är att Sahlin är flosklernas mästare, jag är böjd att hålla med.
Robsten, både Mona och Wanja visar sig vara rätt duktiga på floskler. För övrigt kan jag bara hålla med dig.
SvaraRaderaLO har de senaste decennierna bidragit till att hålla löneutvecklingen nere, och skyllt på att det är bäst för Sverige (ett gammalt arbetsgivarargument). Det är nonsens, vilket löneutvecklingen i andra EU-länder bevisar.
LO-medlemmar svältföds samtidigt som överskotten det skapar går rätt ner i de mäktigas fickor.