Bloggen heter Black Ascot och påstås vara skriven av Erika, en föräldralös Östermalmstjej med massor av ångest och 750 klänningar i garderoben. I själva verket har bloggen skapats av marknadsförarna på Malmö Opera, som finurlig reklam för dess föreställning Vanessa.
De har bemödat sig om att berätta ungefär detsamma på bloggen som sker på föreställningen.
Och det är ett rejält arbete. Sedan bloggen startade i februari har de skrivit 87 inlägg. Dessutom är det massor med bilder.
Som reklamknep är det inget nytt att maskerat lansera sig på internet, men den här bloggen är berömvärt genomgjuten. Texter som andas ångest och längtan, bilder av hög kvalitet, en helhet som verkligen är strålande teater.
Jag är säker på att de har haft väldigt kul under tiden.
Internet tål sådana bus - det dräller ju av dylika och andra förställningar på nätet. Exempelvis har YouTube flera konton där videor i hemlighet görs av hela produktionsbolag.
Det är intressanta experiment med detta nya medium. Även mängder av privatpersoner passar på bakom anonymitetens skydd att spela allehanda roller och leva ut sina fantasier.
Det måste vara utmärkt terapi.
Kanske är det vad konst egentligen handlar om.
Här skriver Svenska Dagbladet och Aftonbladet om bluffbloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö Opera, Black Ascot, blogg.
Jag älskar Black Ascot. Det är fråga om ett rent konstverk. Ren skönhet. Och jag anser att Operan visar en imponerande förståelse för en ny arena för kommunikation; dess språk och dess villkor. Openan väljer att förföra istället för att lägga sig ner och dö; ett val allt fler kulturinstitutioner kommer att ställas inför.
SvaraRadera