Chefredaktör gör dygd av fegheten

Sydsvenskan har hemlighållit att de två ungdomar som knivdödade en man i Malmö är religiösa. Chefredaktören Daniel Sandström skriver att det inte är relevant – men hemlighållandet beror på inget annat än publicistisk feghet.

Sandström skriver om saken på sidan två i Sydsvenskan. Tyvärr kan jag inte hitta texten på deras nätupplaga. Kanske kommer den senare – de är inte alltid så snabba. I så fall uppdaterar jag med en länk.

I Malmö blev en homosexuell man knivmördad av två tonåringar. Det har i Sydsvenskan presenterats som ett simpelt rånmord, men också med frågetecken eftersom åklagaren är undrande inför pojkarnas motiv.
Inte med ett ord har Sydsvenskan nämnt att pojkarna är kända för att vara innerligt religiösa – eller vilken religion de tillhör.

Det försvarar Sydsvenskans chefredaktör så här:
”Vi har inte tagit upp det eftersom ingen har kunnat visa att deras religion är relevant i sammanhanget.”

Homofob religion
Sandströms resonemang är så idiotiskt att det inte kan vara allt vad hans hjärnceller förmår. Till exempel: Ska inte pressen undersöka vad som är relevant för sammanhanget, och i så fall – kan inte en homofob religion höra dit? Är det inte läsarnas sak att avgöra vad som är relevant? Och vad kan en tidning egentligen säga om allt ska vara bevisat relevant?

En tidning ska inte undanhålla allt som inte är bevisligen relevant, utan bara sådant som är uppenbart irrelevant. Annars har inte tidningarna mycket att skriva om, och läsarna ingen chans att göra egna bedömningar.

Sydsvenskar fegar ur för att de inte vill kunna anklagas för att peka ut en religion som en tänkbar orsak till hathandlingar. Men vakna! Vår värld är full av hatrhandlingar på religiös grund – sannerligen inte sällan mot homosexuella.
Det är inte pressens jobb att välja ut “lämpliga” tänkbarheter. De ska sakligt presentera alla tänkbarheter, även när dessa är obekväma.

Ingen religion ska slippa kritik
Man förstår automatiskt att tonårspojkarnas religion inte är Livets ord eller någon annan av de många kristna avarterna – för det hade varit helt opportunt att peka ut. Nej, det kan knappast vara fråga om annat än Islam.

Inte ska Islam vara skyddad från fakta som kan väcka indignation hos läsarna. Det ska ingen religion, inte heller någon politisk åskådning eller annan organiserad moralsyn.
Pressens princip ska vara att fakta ska fram, så att läsarna själva kan göra sina bedömningar.

Daniel Sandström är en förfärlig fegis, som dessutom har oförskämdheten att kalla sin opportunistiska feghet för dygd, när han låtsas att beslutet att tiga skulle vara etiskt. Han väljer fegt när han överger sina läsare genom att förtiga fakta för dem.

Att han alls skriver om detta beror på att andra medier har diskuterat det – och att det gnys inne på hans egen tidning om denna censur. Annars hade han inte ens fört saken på tal, fast Sydsvenskan har vetat om det religiösa inslaget sedan tonårspojkarna pekades ut.

Han säger i sin text:
”Om man vet att förövarnas religion är en faktor, ja då skriver man det. Vet man det inte, skriver man inte.”
Men en tidning bör självklart låta sina journalister undersöka saken. Det tillåter inte Sandström. Då är det desinformation han förmedlar. Lögn genom uteslutning.

Daniel Sandström, man kan inte vara både god publicist och opportunist! Det är en tidning du leder, inte en statlig myndighet eller en väckelserörelse.

Läs även andra bloggares åsikter om Sydsvenskan, religion, pressetik, Daniel Sandström.