lördag 4 april 2009

Chefredaktör gör dygd av fegheten


Sydsvenskan har hemlighållit att de två ungdomar som knivdödade en man i Malmö är religiösa. Chefredaktören Daniel Sandström skriver att det inte är relevant – men hemlighållandet beror på inget annat än publicistisk feghet.

Sandström skriver om saken på sidan två i Sydsvenskan. Tyvärr kan jag inte hitta texten på deras nätupplaga. Kanske kommer den senare – de är inte alltid så snabba. I så fall uppdaterar jag med en länk.

I Malmö blev en homosexuell man knivmördad av två tonåringar. Det har i Sydsvenskan presenterats som ett simpelt rånmord, men också med frågetecken eftersom åklagaren är undrande inför pojkarnas motiv.
Inte med ett ord har Sydsvenskan nämnt att pojkarna är kända för att vara innerligt religiösa – eller vilken religion de tillhör.

Det försvarar Sydsvenskans chefredaktör så här:
”Vi har inte tagit upp det eftersom ingen har kunnat visa att deras religion är relevant i sammanhanget.”

Homofob religion
Sandströms resonemang är så idiotiskt att det inte kan vara allt vad hans hjärnceller förmår. Till exempel: Ska inte pressen undersöka vad som är relevant för sammanhanget, och i så fall – kan inte en homofob religion höra dit? Är det inte läsarnas sak att avgöra vad som är relevant? Och vad kan en tidning egentligen säga om allt ska vara bevisat relevant?

En tidning ska inte undanhålla allt som inte är bevisligen relevant, utan bara sådant som är uppenbart irrelevant. Annars har inte tidningarna mycket att skriva om, och läsarna ingen chans att göra egna bedömningar.

Sydsvenskar fegar ur för att de inte vill kunna anklagas för att peka ut en religion som en tänkbar orsak till hathandlingar. Men vakna! Vår värld är full av hatrhandlingar på religiös grund – sannerligen inte sällan mot homosexuella.
Det är inte pressens jobb att välja ut “lämpliga” tänkbarheter. De ska sakligt presentera alla tänkbarheter, även när dessa är obekväma.

Ingen religion ska slippa kritik
Man förstår automatiskt att tonårspojkarnas religion inte är Livets ord eller någon annan av de många kristna avarterna – för det hade varit helt opportunt att peka ut. Nej, det kan knappast vara fråga om annat än Islam.

Inte ska Islam vara skyddad från fakta som kan väcka indignation hos läsarna. Det ska ingen religion, inte heller någon politisk åskådning eller annan organiserad moralsyn.
Pressens princip ska vara att fakta ska fram, så att läsarna själva kan göra sina bedömningar.

Daniel Sandström är en förfärlig fegis, som dessutom har oförskämdheten att kalla sin opportunistiska feghet för dygd, när han låtsas att beslutet att tiga skulle vara etiskt. Han väljer fegt när han överger sina läsare genom att förtiga fakta för dem.

Att han alls skriver om detta beror på att andra medier har diskuterat det – och att det gnys inne på hans egen tidning om denna censur. Annars hade han inte ens fört saken på tal, fast Sydsvenskan har vetat om det religiösa inslaget sedan tonårspojkarna pekades ut.

Han säger i sin text:
”Om man vet att förövarnas religion är en faktor, ja då skriver man det. Vet man det inte, skriver man inte.”
Men en tidning bör självklart låta sina journalister undersöka saken. Det tillåter inte Sandström. Då är det desinformation han förmedlar. Lögn genom uteslutning.

Daniel Sandström, man kan inte vara både god publicist och opportunist! Det är en tidning du leder, inte en statlig myndighet eller en väckelserörelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

16 kommentarer:

  1. Anders Heinonen04 april, 2009 10:49

    Tyvär så är det alldeles för få juornalister som har en objektiv syn på världen. De skall sälja en upplaga om dagen, för att få sitt dagliga bröd. Det finns inga ursäkter.

    SvaraRadera
  2. When will they ever learn...
    Vi lever i en ny pressverklighet. Det som inte sägs kommer ut ändå.
    Med en dåres envishet upprepar jag: vi befinner oss just i detta nu i en brytningstid där enorma värden står på spel. Författarkollektivet, det fria ordets förmenta försvarare, intar en passiv hållning i försvaret av yttrandefriheten, till förmån för sin omhuldade upphovsrätt. Vi ska inte ta för givet att de än mäktigare och rikare publicisterna inte gör samma sak och inom kort förvandlas till yttrandefrihetens direkta dödgrävare. Daniel Sandström lär knappast inta en mer omhuldande inställning till internet efter denna episod.

    SvaraRadera
  3. Det var jag som skrivit det där, det hände nåt skumt med min identitet ser jag.

    SvaraRadera
  4. Oerhört bra och träffsäkert skrivet. Tack för din viktiga röst. Jag håller också med Mattias i hans analys. Det är beklämmande att yttrandefriheten stryps med stöd och hjälp av de som borde stå i första ledet för att försvara den. Och motivet är så futtigt; ren egennytta.

    SvaraRadera
  5. Kanske inte ren egennytta ändå, det beror på hur man ser på det. En välgrundad existentiell ångest, skulle jag säga. Som publicerad och helst framgångsrik författare, eller som upphöjd publicist ÄR man någon. Man har en social plattform att verka ifrån. Utan denna plattform tvingas man till ett obehagligt möte med sig själv - naken, utan den sociala framgångens förklädnad.
    Sådant framkallar ångest.
    I Madrid träffade jag en svensk som å räddningsverkets vägnar åkte runt för att implementera en ny brandsläckningsmetod: med en välriktad vattenstråle gör man ett hål i väggen; en minimal mängd vatten sprutas in, inget syre kommer till brandhärden och elden slocknar fort. Simsalibim! Mindre riskfyllt, mer effektivt, mindre åverkan på byggnader. Jättebra, tycker alla - utom brandmännen! Vars identitet, om du frågar dem, är altruisten, på samma sätt som journalisten SJÄLVKLART står på det fria ordet sida, de skulle göra VAD SOM HELST för att rädda liv. De är beredda att dö för andra. MEN - de är inte beredda att inte bli medräknade! Att inte behövas. De vill för sitt liv inte ha en brandsläckningsmetod som reducerar dem själva till en simpel tekniker, eller onödiggör dem helt, och för att slippa det är de beredda att offra samma människoliv som de annars är beredda att dö för.
    På samma sätt finns det säkert inslag av girighet i somliga författares och artister försvar för IPRED. Men mer ändå tror jag att det handlar om ren ångest över att se underlaget för ens självbild vittra bort.

    SvaraRadera
  6. Jag kanske är orättvis mot våra mediamakthavare, Daniel Sandström inräknad. De länkar ju dock till bloggarna och tillåter i allmänhet kommentarer. Men jag saknar ett tydligare engagemang mot kontrolltendenserna över internet. Det börjar bli dags att sätta ner foten och gemensamt rita upp mycket klara regler för makthavarnas förhållande till nätet. Det behövs att författare och publicister hjälper till att hålla rättssamhällets grundstenar i det läge där de själva har varit pådrivande om att lägga dem.

    SvaraRadera
  7. Religion är ett gissel!
    Jag tycker illa om all religion på grund av att den får allförmånga människor att sluta tänka självständigt och istället förklara sina handlingar med hänvisning till nån bok eller vad nån påhittad joker påstås ha sagt för tusentals år sedan. Och det accepteras av väldigt många utan minsta uns till ifrågasättande.
    Som ateist blir jag förbluffad...

    SvaraRadera
  8. Tack för den fascinerande och djuplodande diskussionen! Daniel Sandström borde stiga ner från sin piedestal, läsa dessa inlägg och begrunda dem.

    Hans drivkraft är säkert komplicerad, men hans ansvar är tydligt: Han borde våga ge sina läsare hela historien och lita på att de vet vilka slutsatser de ska dra av den. Annars är han inte publicist.

    SvaraRadera
  9. Jag har just kollat Sydsvenskans nätupplaga. Fortfarande är Daniel Sandströms text inte upplagd där. Riktigt dåligt. Han vill väl inte ha några kommentarer och blogginlägg om den.
    Skulle inte "Nya" Sydsvenskan inbjuda till debatt och dialog med läsarna?

    SvaraRadera
  10. Jag har dock fått mig en tankeställare. Jag undrar om inte bästa sättet att nå publicisterna är att påminna dem om att det är DERAS skapelse som är i fara. I hög grad är det ju författarna och publicisterna som har skapat begrepp som yttrandefrihet och rättsäkerhet. Istället för att vara så snar att attackera dem när de intar en passiv hållning borde man kanske i positiva ordalag påminna dem om deras historiska uppgift och ansvar.

    SvaraRadera
  11. För övrigt låter det som att du har rätt i det du skriver om Sandström och mordet i Malmö; jag tar dock alla chanser att koppla allt till Ipredspåret just nu...

    Det är ju inte alldeles frikopplade teman, trots allt.

    SvaraRadera
  12. Jag tycker artikeln är jättebra, däremot håller jag inte med om att kommentarerna är så vidare djuplodande, tyvärr. Är det för att försvara journalisterna mot de nya medierna som Sydsvenskan mörkar? Hur då? På vilket sätt? En felaktig analys enligt mig. Även om många journalister och tidningar såklart har ett intresse av att hålla nere de nya medierna som bloggar, men det är inte förklaringen i just detta fall. Nä, man anar att det har något med politisk korrekthet att göra, man vill inte späda på "främlingsfientlighet" etc. Är det något som tror att Sydsvenskan skulle mörka om gärningsmännen var snaggade, hade bomberjackor samt kraftiga kängor? Nä, precis.

    SvaraRadera
  13. Robsten, jag håller med dig och hoppas att det framgår av mitt blogginlägg. Sandström mörkar för att han vill vara PK. Inget annat.
    Som jag säger i texten: om det varit t.ex. Livets ord hade Sydsvenskans reportrar inte belagts med munkavle om det.

    SvaraRadera
  14. I det här fallet så måste man klämma ett tag, för utan religion klarar man inte av att sälja allt pladder som skrivs i tidniningar.

    Det är detta förtryck och undanhållande faktan som gör vanliga läsare svaga.

    Allt ska helst vara en ensidig historia, och följa samma mönster. Då kan man forsätta sälja gamla vanliga i 700 år till.

    Men Ipred lagen är jag däremot för. Om någon har tid, skulle jag gärna vilja höra på varför Ipred lagen inte bör existera, och vad man grundar sin åsikt från.

    Skulle vara kul om du kunde ta upp det Stenudd.se. För man kan inte bara hänvisa till att Makten är elak, och att yttrandefriheten hotas. Då har man gått ner sig, i ett träsk där alla personer inom makten vill ont. Och det tror jag absolut inte på.

    Men i detta fallet så visar det på en hel del udanhållande bara för egen vinnings skull, och sydsvenskan står för det.

    SvaraRadera
  15. Det finns åtskilligt att invända mot Ipredlagen, men det värsta är förmodligen att den ger privata intressen fullmakt att agera både polis och åklagare. Privatpersoner har genom Ipred fått myndighet att kontrollera misstänka fildelares förehavanden på internet, utan att dessa har en aning om det. Hur vet vi att de inte spionerar på oskyldiga? Hur vet vi att de inte använder fildelningsmisstanken för en helt annan sorts spioneri.
    Inte ens ifråga om mycket grova brott låter vi privata intressenter genomföra husrannsakningar och beslagta bevismaterial. Det har vi polis och åklagare till. Men när det gäller de förhållandevis ringa uppshovsrättsliga brotten - jämfört med exempelvis olaga hot, kidnappning och mord till exempel - så tillämpas en annan princip.
    Flera av rättssamhällets grundstenar har kommit ur läge. Det, och övervakningens potentiellt långtgående konsekvenser, är orsaken till den massiva kritiken mot Ipredlagen.

    SvaraRadera
  16. Jag letade efter ett ordtryck och fann av slumpen en sida som tar up det du disskuterar om Mattias. Och mycket det som Stenudd disskuterar...det grundar sig allt på i vilket synfält man ser världen. Och det är mer till historien än vad jag utdragit här neda..

    TOTALITARIANISM

    We are all acquainted with centralized authoritarianism. More scary is the tendency of crowds, through constant rebellions for more "freedom" which cause negative social consequences, requiring more control, to create totalitarian states.

    The first part of this process is "distributed" totalitarianism, or the tendency of crowds to enforce dogma by ostracizing those who do not repeat the dogma and depriving them of the benefits of specialized labor.

    In this stage, individuals gain power by pandering to the desire of the crowd to see appearance triumph over reality. Individuals can find others lacking in altruism, point it out, and be rewarded with higher social status.

    The second, when disorder rises enough at the same time the civilization becomes more disorganized, is where the oligarchs who have profited from its decline choose a tyrant to enforce a brutal, simplistic and effective order.

    This is how freedom, equality and justice create tyranny through control. Because they are imposed orders, derived from linear logic which picks one factor of many to be absolute, they conflict with reality and require more not less power.

    SvaraRadera