Hon är envis som en åsna, och ungefär lika smart genom hela den här historien. Det blir alltmer uppenbart att hon vill klara sig undan så billigt som möjligt, och backar bara motvilligt med minimala steg.
Men det håller inte. Hon måste bjuda till. Hade hon gjort det tidigt så hade hon nog klarat LO-jobbet, men den här motsträvigheten kan bara leda till att hon måste lämna precis allt.
Varför? Framför allt för att hennes beteende avslöjar att hon inte har den grundläggande moral som jobbet som LO-ordförande kräver, i alla fall förmågan att ge sken av den. När hon låter egenintresset gång på gång gå före rörelsen, då kan var och en förstå att hon egentligen aldrig var motståndare till skyhöga ersättningar åt andra makthavare – hon är ju lika angelägen att se om sitt eget hus.
Wanjas försenade och halvdana pudel har blivit en åsna, som envist försöker hålla fast i privilegierna. Varför förstår hon inte att göra en hedervärd sorti? Nu solkar hon det mest värdefulla en människa har: sitt goda rykte.
Eller med orden från Havamal, vikingatidens samling av ordspråk:
Fäder dör, fränder dör,
en dag dör ock du.
Men ett vet jag som aldrig dör:
Dom över död man.
Wanja är i allra högsta grad vid liv, förstås, men politiskt är hon så gott som död nu.
I morgon måndag ska LO-ledningen sammanträda på nytt, denna gång i ett riktigt möte, ej blott på telefon. Efter det mötet torde hennes avgång bli offentlig – om hon inte tar steget redan innan dess, när hon läst av reaktionerna på dagens utspel.
Någon gång måste hon ju förekomma spekulationerna. Ska det bli den sista gången?
Uppdatering på söndagskvällen:
Här är LO:s pressmeddelande, en lång räcka floskler om finanskrisen som slutar med att Wanja lämnar diverse styrelseuppdrag för att "fokusera helt på fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen". Envis som en åsna...
DN skriver här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, Aftonbladet här, här, här och här om dagens utspel från Wanja.
Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO, AMF, pension, bonus.
Haha Åsnan var en bra liknelse. Det är mycket som står på spel och vi får se vad strategerna rekommenderar men jag tror nog inte att hon går frivilligt. Tanten verkar seg och inget biter på henne, dvs en sann åsna!
SvaraRaderaVilket patetisk spel for galleriet att Wanja avgar fran en styrelse dar hon deltagit i fyra moten per ar och tydligen sovit.
SvaraRaderaTror parti och LO ledning att det finns nagon som inte genomskadar detta enkla trix att forsoka fa medlemmarna att tro att nagonting gjorts.
Det ar ingen skillnad alla sitter kvar pa sina hogavlonade poster som dom misskoter och medlemmarna betalar kalaset. Mona tror att nagon skall tycka att hon ar hanlingskraftig nar alla vet vilken menols nolla hon ar.
LO-posten har hon givetvis redan tappat. Det enda som hon fortfarande har någon möjlighet att rädda är sitt anseende. Men priset är nu skyhögt! Som jag ser det skulle hon inte behöva avgå, utan också avstå från sin fallskärm och återgå till sitt arbete som undersköterska. Detta som konsekvens av sitt myckna prat om att hon minsann aldrig slutat vara en sådan. Upp till bevis!
SvaraRaderaFör övrigt njuter jag av dynamiken i det som sker. Det är ett klassiskt drama i stil med Macbeth eller King Lear. En klassisk berättelse med klassiska inslag: högmod, girighet, lögn... Som du säger Stefan: hade WLW uppträtt med heder och värdighet från början så hade hon kommit stärkt ur skandalen, men hon valde den enkla vägen, den som hon är van att ta, utan att inse att den skulle leda till hennes fall.
SvaraRaderaJag fascineras också av att se Mona Sahlins hållning. Hon kan inte kritisera Wanja mycket utan att framstå som illojal mot en politisk medsyster. Eftersom hennes kontrakt med den kvinnliga delen av väljarkåren i stor utsträckning bygger på en idé om ett poltiskt systerskap så måste hon uppträda ytterst försiktigt, fast hon givetvis vill bli av med Wanja. Det är som att se en skogshuggare som nyss har sågat igenom nästan hela trädstammen och bara lämnat fällkammen kvar; det gångjärn av träfibrer som anger fallriktningen. Där står han nu och väntar på att nästa vindpust ska fälla furan. Han vet att det kan vara farligt att gå för nära... men kanske behövs det ett litet litet till tag med sågen??
Skådespelet är så tjusigt att jag nästan får lusta att krama om dem, pamparna. De uppträder mycket mänskligt. Vem vet om man själv hade handlat bättre i en liknande situation.
Mattias, tack för den underhållande - och träffande - bilden av dramat. Visst är det klassiskt. Inget nytt under solen.
SvaraRaderaSom arbetare tycker jag detta är bedrövligt vad som händer nu men även att facket LO så har tappat så mycket förtroende bland medlemmarna. Så var det inte förr.
SvaraRaderaJa det är rätt ironiskt. Jag undar om tant Anja ens är självmedveten hur mycket hon har slarvat med paperen. Självklart är detta ett platt fall av inkompetens och hon skulle ha avgått långt tidigare. I debatten förra veckan på Svt var det en Lo-styresle medlem som ville hennes avgång. Sånt här ska bara inte löna sig, utan man ska markera klart och tydligt. Bort med Wanja!
SvaraRaderaSedan så är jag den första som går ut och polis anmäler VD om dem nu påstar att han har fiflat till sig alla dessa extra miljoner.
Tant Anja Wanja menar jag så klart :?)=
SvaraRaderaOch alla ropade "Korsfäst henne. Hennes blod må komma över oss och våra barn." Sossarna har tappat bort sin ideologiska kompass och offrar nu en oskyldig trogen medarbetare. Det kommer att gå illa.
SvaraRaderaOskyldig? Knappast. Offrar? Knappast heller. Hon har också en pension som vida överstiger vad hennes medlemmar kan räkna med.
SvaraRadera