Johan Palms singel är knappast hans

Idolstjärnan Johan Palms första singel släpptes igår. Duglig brittpop, men långt ifrån allt vad jag förväntar mig av honom. Man kan dock inte döma honom efter ett singelsläpp – sådant styr skivbolaget över på alla sätt. Tyvärr.

Jag har letat förtvivlat på nätet efter vem eller vilka som har komponerat Johan Palms debutsingel Emma-Lee, utan att lyckas. Jag misstänker att det inte är han, i alla fall säkert inte bara han.
Är det någon som vet?

Min gissning är att låten helt och hållet har skrivits, arrangerats och producerats av “proffs” – gubbar som tror sig veta vad ungdomen vill ha.
Låten är så väldigt lagom. Inget som sticker ut, inget som avviker från popdängenormen. Så konventionellt tänker knappast en 17-åring som ännu inte drillats av branschens alla fördomar.

Det är en upptempolåt, vilket verkar vara vad som passar Johan Palm bäst. Annars brukar debuter vara smäktande ballader, för att de har lättast för att slå an hos en bred publik.
Melodin är sådär övertydligt allsångsmässig med alltför många fraser som börjar lågt för att sedan stiga kvickt på skalan, och därefter gå hit och dit på den ungefär som när en nybörjare klinkar piano med ett finger.

Låten är precis 3 minuter lång, det klassiska poplåtsformatet – samma som Melodifestivalens krav, om jag minns rätt.

Texten handlar om hur bra han mår för att han är kär i en tjej som heter Emma-Lee. Lyriken är hur banal och slät som helst. Här är refrängen, som tjatas om ett antal gånger för att låten ska sätta sig på lyssnarens hjärna:
I’m lost in Emma-Lee oh
I really like it but I’m losing control
Emma-Lee I’m scared
I kinda like it ‘cause I feel right at home
Oh Emma-Lee

Det enda originella är det udda namnet Emma-Lee, som förmodligen var Emily i någon tidigare version av låten. Men det finns redan många kända poplåtar om Emily, så ändringen gjordes säkert för att Johans låt skulle avvika från dem.
Här är en klassisk Emily-låt, See Emily play från 1967 av Pink Floyd:



Sådär 2 minuter in på Emma-Lee hörs en gnutta av Johans raspigt sköna rockröst som jag hade hoppats få höra mycket mer av. Det kommer förhoppningsvis på albumet, som släpps nästa månad.

Fast singeln är rätt likgiltig är jag långt ifrån att ge upp hoppet om Johan Palm. Det är en enkel matematik: ju mer han frigör sig från skivbolagets krav, desto bättre kommer han att bli.

PS: Jag tänkte att jag skulle leta upp CD-singeln i någon butik, för på den står det säkert vilka som har skrivit låten – men det är ont om skivbutiker numera. Inte ens på hela det nya “upplevelsecentret” Entré, det nya stora köpcentret i Malmö, gick den att hitta.
Inte undra på att skivbolaget framför allt lanserar singeln för betald nedladdning.

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Palm, Emma-Lee, Idol.