Förmodligen vågar inte centerledaren utmana den gamla arbetstrygghetslagen LAS helt och hållet, så hon smyger sig på den med en idé om att den inte ska gälla för ungdomar, som drabbas värst av den.
Men inte gynnar det ungdomarna att deras rättigheter minskar ännu mer. De blir i ett sådant läge föga mer än förbrukningsmaterial på arbetsmarknaden, ett slags andra klassens medborgare. De har dessutom redan minst trygghet och sämst ekonomi vid arbetslöshet.
Falsk trygghet
LAS är tänkt att ge ett slags trygghet åt de fast anställda. De ska veta att de sitter kvar till pension på samma ställe. Dels kan man fråga sig vad vitsen är med ett sådant liv, speciellt i vår föränderliga värld, och dels har det visat sig vara en falsk trygghet: Så fort det blir kärva tider (som nu) kan lik förbaskat vem som helst få sparken.
Det ligger inget egenvärde i att bli kvar på samma plats livet ut. Trygghet kan åstadkommas på andra sätt – genom en rejäl arbetslöshetsersättning och genom en rörlig arbetsmarknad där det finns gott om jobb.
Men det sistnämnda hämmas just av LAS, som gör företagen väldigt rädda för att anställa – även när de har råd. De vänder sig mer och mer till bemanningsföretag, så att de slipper arbetsgivaransvaret och kan bli av med folk när som helst. Eller låter de bara befintlig personal jobba på övertid, ordnar med outsourcing, korttidsanställningar osv.
Det gör också att företagen i kristid passar på att avskeda mycket fler folk än de egentligen behöver göra sig av med, för att de måste ta chansen att rensa när de har en ursäkt för det. Därför sväller arbetslösheten onödigt drastiskt när ekonomin är svag, vilket fördjupar krisen.
Utan LAS skulle företagen inte behöva vara rädda för att anställa, eller ivriga att säga upp. Och de skulle glatt pröva såväl unga som äldre på jobben, även invandrare och andra grupper som idag har det särskilt svårt på arbetsmarknaden.
Sist in, först ut
Den värsta regeln i LAS är “sist in, först ut”, som innebär att när ett företag ska avskeda någon måste det vara den med kortast anställningstid bakom sig. Det är en förfärligt trist och konserverande regel, som gör att svenska arbetsplatser blir blott väntrum till pensionen.
Det gör också att folk biter sig fast i sina jobb, hur lite de än trivs med dem eller hur illa de än sköter dem. Anställda tävlar om att låta åren gå, för att de ska bli “sist ut”. Det är som att längta otåligt efter sin egen pension. Vad är det för liv?
Det skapar också ett tvådelat samhälle – de som har jobb och kan behålla dem, och de som aldrig får något varaktigt jobb eller kanske under sin livstid inget enda jobb alls. Förstnämnda grupp har alla rättigheter och bekvämligheter som vårt välfärdssamhälle har att erbjuda. De övriga, de som är utanför, har knappt något alls.
Det är ett grymt samhälle.
Win-win
Regeln “sist in, först ut” borde vara den första att ryka. Då blir det chans för den rörelse som är nödvändig för att produktionen och arbetsmarknaden ska fungera.
Varje jobb bör kännetecknas av win-win för de inblandade: de anställda ska trivas med sitt jobb och dess villkor, arbetsgivarna ska trivas med den personal de har. Det är den allra bästa anställningstryggheten.
Visst behöver vi också ett socialt skyddsnät, så att ingen behöver oroa sig för svält och armod om man får sparken, eller själv väljer att lämna en anställning. Men skyddsnätet ska inte vara en fängelsebur, varken för anställd eller arbetsgivare. Det tjänar ingen på.
Här är några andra bloggar om LAS:
Lennart Regebro
Peter Andersson
Andreas Bergh
Här skriver Expressen och Svenska Dagbladet om LAS.
Läs även andra bloggares åsikter om LAS, arbetsmarknad, anställningstrygghet.
Hur resonerar människan - en lag för ungdomar, en annan för resten? Är det ens lagligt med sådana lagar?
SvaraRaderaFör övrigt har du naturligtvis alldeles rätt att LAS är ett elände för samtliga inblandade. Det är lite som med kvotering - hur bra mår man av att ha ett jobb på grund av att regelverket gynnar en, och inte därför att man gör särskilt väl ifrån sig?
I det större perspektivet är det intressant att skåda hur det politiska landskapet håller på att brytas upp. De äldre lyssnar ännu främst på etablerade journalistkällor, medan yngre orienterar efter bloggares kriterier. Di gamle sitter på pengarna, de unga på nytänkandet...
Spännande tider!
Ja, jag håller med dig, trots att jag själv sannolikt ligger ganska högt på denna lista just nu, he, he. Nä jag fick sparken en gång enkom p.g.a. dessa LAS-lagar. Ingen ville att jag skulle gå, inte chefen, inte arbetskamrater, men tyvärr var det några som hade lååång anställning som behövde jobb. Så jag är emot LAS, helt klart. Tror jag länkar artikeln;-)
SvaraRaderaJag förstår kritken av LAS helt klart, för den kan kännas bra tunggrodd. Och samtidigt som den gynnar (äldre) så missgynnar den (yngre, invandrare mfa). Men jag är rädd för att utan den så skulle många äldre som saknar förmågan att se utanför dom ramar, som dom levt efter hela sitt liv, får stora problem. både socialt & i yrkeslivet. Jag ser problem med att äldre förlorar sina jobb till fördel för dom välutbildade och yngre,och således förlorar pension på det. Och vem önskar det?
SvaraRaderaDet är lite som att välja mellan pest eller kolera, men jag väljer att ställa mig på trygghetens sida för dom som inte så lätt kan komma tillbaka in i arbetslivet efter en uppsägning som unga & högutbildade faktiskt har större chans till.
Det finns fler argument till varför LAS är bra, men man ska inte förglömma en viktig detalj i frågan..Har ett företag inte återanställt någon efter 9 månader så förlorar alla sin plats på LAS-listan och då är det fritt fram för en arbetsgivare att anställa vem han vill.
Men som sagt..Lite pest å lite kolera..
Milla, man kan inte göra omelett utan att knäcka några ägg.
SvaraRaderaNågra blir lidande, vad man än gör. Men i dagsläget tror jag att alla utom ett litet gäng trötta gamlingar lider av det där med "sist in, först ut".
Lösningen är inte att låta folk sitta till pension där de först hamnade, utan att garantera alla en rimlig arbetslöshetsersättning och pension, oavsett hur det går för dem i arbetslivet.
Du har nog rätt, man (lös jag) är väl så inkörd in det trygga tänkandet att man inte vågar släppa taget. Vilket iofs borde vara lätt då jag själv skulle bli lidande av LAS om jag arbetade & det blev varsel.
SvaraRaderaMen vad är då den bästa lösningen på problemet? Har diskuterat detta i kväll med min sambo som arbetar fackligt & försvarar ju så klart LAS. Men jag försöker tänka ur andra vinklingar , men jag kan inte komma på ett alternativ till LAS, för någon form av anställningstrygghet måste vi ha. För ett samhälle där en arbetsgivare kan avskeda folk på sekunden på lösa boliner är inget jag vill ha.
Milla, det är förstås svårt att knåpa ihop såhär på studs, men jag tror att det räcker med en tilltagen uppsägningstid. Låt oss säga 6 månader. Det innebär att avsked inte sker på impuls, och den anställda har tid att leta nytt jobb. En sådan uppsägningstid ska gälla hur kort tid man än varit anställd.
SvaraRaderaOch så tycker jag att arbetslöshetsersättningen måste hållas på en sådan nivå att folk "har råd" att vara arbetslösa, om det skulle vara svårt att hitta nytt jobb.
Men som sagt, alla system har sina svagheter. Man hittar nog inte den perfekta lösningen, utan får hålla tillgodo med förbättringar, ett steg i taget. Världen förändras hela tiden, så det måste våra sociala strukturer också göra.
Ett problem som kan uppkomma om man avskaffar LAS är att företagen kan vara så mycket latare. Det gör plötsligt inte lika mycket om man är kortsiktigt och inte vidarutbildar sina medarbetare, man kan helt enkelt skaffa nya med fräscha kunskaper och kicka de gamla.
SvaraRaderaHmm, klockan är innan sju och jag är inte helt vaken och därmed mer naturligt cynisk men jag är säker på att det finns parasiter på samhället som skulle agera på det sättet.
Håller med om LAS är av ondo för alla, men ändå vågar man inte släppa detta. Saken är ju den att LAS kom till i lite mer gladare dagar då arbetsgivarna gärna ville sparka utnött personal. Nu är det sådant att LAS förhindrar ungdomar att komma in på arbetsplatserna och därmed gör hela ide'n om utbildning meningslöst. Detta tycker jag också att vi ser idag med en yngre generation som inte är så jättepigga på vidareutbildning till en trolig arbetslöshet. När det gäller äldre så har de ju fått en vidareutveckling av sin kompetens via arbetslivet så fastän de skulle blivit av med jobben så skulle det inte vara mycket svårare för dem att hitta nytt än vad det är för andra. LAS gör att många äldre stannar kvar på arbetsplatser de inte trivs på längre, samtidigt som den gör att ungdomars grund till familj och vuxenliv skjuts framåt eller uteblir fullständigt. Även innebär en avskaffning av LAS att företagen rent aktivt också måste kämpa mer för att behålla sin personal, ifall marknaden blir rörligare. Tycker ivarjefall själv att danska företag värnar mer om att behålla bra personalen jämfört med svenska företag. Här stannar personalen kvar ändå eftersom folk kan röra på sig mycket mindre.
SvaraRaderaFör att skapa en flexibel arbetsmarknad så måste det finns många vägar för personal och arbetslösa att ta. Det måste finnas möjlighet att läsa, det måste finnas tillgång till coacher och syo-konsulenter, det måste finnas tillgång till gratis rådgivning både inom ekonomi och starta eget.
SvaraRaderaSamtidigt måste det finnas ett skyddsnät, där man kan säga upp sig/få avsked och ändå inte riskera att bli av med hus och hem. Vid arbetslöshet ska det också finnas en flexibel a-kassa som ser på möjligheter och som utbildar.
När du är arbetslös ska du få samma möjligheter som när du är anställd, du ska få möjlighet till friskvård och sjukhälsovård. A-kassan borde ägas av fackförbunden igen. Det måste finnas två starka parter på arbetsmarknaden.
Finns det hjälp med möjligheter och en bra och flexibel a-kassa. Så behöver vi inte rycka på LAS överhuvudtaget. Arbetsgivarna mår inte bra av att folk får en stressig tillvaro genom att istället för att jobba, oroar sig över att bli av med jobben. Arbetsgivarna har sex månader att ”pröva” folk om de är lämpliga för jobbet, det räcker.
Linda, jag tror att varenda arbetsgivare kan berätta att sex månders provanställning inte räcker till för att avgöra hur personal fungerar i längden. Har vi en fungerande A-kassa så behöver vi inte dessutom ett överdrivet anställningsskydd. Det är tårta på tårta - och hindrar unga från att komma in på arbetsmarknaden.
SvaraRaderaJobb ska vara win-win, dvs. både anställd och arbetsgivare ska känna sig nöjda med situationen. LAS skapar motsatsen - ingen är nöjd. En destruktiv ordning.
Verkar som om sveriges framtid hänger på LAS. I så fall blir jag riktigt orolig.
SvaraRaderaRimligtvis borde den anställde med åren bättra på sin kompetens, så då bör ju företaget vara mån om att behålla kompetensen
Dessutom funkar LAS så att en 40-åring med 1 år i företaget åker före en 20-åring med 2 år i företaget.
Men om vi nu vill ha en flexibel arbetsmarknad finns det ju ett förslag som går ut på att den anställde har rätt till 6 månaders tjänsteledighet för att prova annat jobb hos annan arbetsgivare. Det tror jag skulle bli ett bra instrument för att öka den så hett efterlängtade flexibiliten.
Detta är ett intyg på att lagen LAS har problem och måste göras om från grunden.
SvaraRaderaÄr 30år och blev anställd 2003 på ett möbelföretag som är med i en stor koncern som lagerarbetare.
företaget har mindre än 10 anställda,
2008 anställde chefen 2 säljare, företaget har ekonomiska problem 2009 men sparkade mej istället för en säljare, företaget hade då 3 lagerarbetare som också har hand om utkörning och 5 säljare med chefen.
Jag själv hade varit allt i allo även varit med och hjälpt till med försäljning och kundsupport men hade högre lön än den som han anställde efter mej dessutom fick den ena av nya säljarna anställningsbidrag.
Ett företag ska inte få göra på detta sätt och gå förbi turordningen och dessutom anställa en med bidrag men facket gjorde inget de sa till mej att de inte kunde göra något eftersom företaget kommer under gränsen för 10 anställda så kunde han göra så.
LAS måste skrivas om