Författare håller tyst för att dölja sin okunskap

I Sydsvenskan undrar Oline Stig varför författarna är så tysta i fildelningsdebatten. En berättigad fråga. Denna yrkeskår brukar inte vara tystlåten, och här handlar det dessutom om deras upphovsrätt. De kanske inte förstår frågan?

Nå, jag är författare och har sannerligen inte hållit mig borta från fildelningsdebatten. Hittills har jag skrivit 56 blogginlägg (inklusive detta) i ämnet, för jag inbillar mig att jag förstår mig någorlunda på det där med internet och fildelning.

Alla författare är inte som Jan Guillou, som skriver på en antik skrivmaskin och håller sig borta från internet så gott han kan. Men många är uppe i åren och har dessutom en teknikfientlig grundsyn. Det kan mycket väl vara därför de undviker att yttra sig i den här debatten – de är rädda för att avslöja sin okunskap.

Därför kastar de sig hellre över frågor som kan diskuteras med äldre språkbruk och mångåriga metaforer. Oline Stig tar själv till Prussiluskan från Pippi Långstrump, en bok som snart nått pensionsåldern 65, samt resonerar om religiösa övertoner och krigsmetaforik (som om det vore unikt för denna debatt).

Hon hävdar att hon håller tyst för att hon inte vill delta i en så nyanslös debatt (återigen som om det vore unikt för fildelningsdebatten). Jag tror henne inte. Hela hennes text genomsyras av att hon vill undvika de tekniska aspekterna fullständigt, fast de är ofrånkomliga om man ska se över situationen nyanserat.

Så hon landar ungefär där de flesta kollegor som yttrat sig det minsta också har hamnat: De hävdar att upphovsmän ska kunna försörja sig (som om alla lyckades förträffligt med det före fildelningen) och att lagar ska följas (som om samhället kunde ha demokratiserats och reformerats utan civil olydnad).

Har man inte mer att komma med är det lika bra att hålla tyst.

Läs även andra bloggares åsikter om Oline Stig, författare, upphovsrätt, fildelning.