torsdag 5 mars 2009

Religiös porr


En amerikansk undersökning visar att porr konsumeras mer bland religiösa än bland andra grupper. Sammalunda med konservativa. Alltså just de två grupper som är ivrigast att fördöma porr.

Exempelvis har delstaten Utah, med 70% mormoner, de högsta siffrorna för porrköp på nätet – 5,4% av hushållen, att jämföra med 1,9% i Montana, delstaten med minst porrabonnenter.
Och i åtta av de tio delstaterna som låg högst på listan röstade en majoritet på McCain i senaste presidentvalet, medan sex av de tio i botten på listan röstade på Obama.

Där döljer sig en logik som inte är någon överraskning. Vi har t.ex. hört om de många sexskandalerna bland TV-pastorer i USA. De skulle väl knappast vara skandaler om inte just dessa pastorer yttrat sig så kompromisslöst om porr, otrohet och sex utanför äktenskapet.
Samma sak med diverse republikanska senatorer som ertappats med brallorna nere.

Min mor brukar säga att folk klagar mest på sina egna fel – fast blott när de ser dem hos andra.
Så jag aktar mig för att klaga på porrintresset i sig och får vara försiktig med hur jag ironiserar över det hyckleri och den dubbelmoral som intoleranta grupper är mästare på.

Här skriver DN, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Dagen om de amerikanska porrvanorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

41 kommentarer:

  1. Eller som man lärde sig på skolgården: Den som sa det, han va det.
    Enkel psykologi som håller länge.

    SvaraRadera
  2. Kul att det uppmärksammas nu i svenska medier. Nyheter24, också svensk, kom ut med det för några dagar sen:

    http://nyheter24.se/nyheter/udda-nyheter/147999-bibelbaltet-laddar-porr

    SvaraRadera
  3. Jag spinner vidare på tråden, så smått. Tar tillfället i akt att finna vår kristna kultur speglad i ditt exempel: högt är högt, lågt är lågt, manligt är manligt och kvinnligt kvinnligt... Troende eller ej, vi är präglade av detta tänkande, där alla fenomen uppfattas som absoluta och tycks fastlåsta i sina poler. Det ena eller det andra - aldrig både och.
    Men den förnekade tvillingegenskapen söker alltid sitt uttryck, och så går det som i ditt exempel. Den som mest strävar efter ett puristiskt ideal är mest benägen att hamna i dess motsats - så länge den förnekar motsatsens existensberättigande.
    Samma sak sker när den mest machobejakande muskelknutten snart återfinns nyinoljad, åmande sig som en behagsjuk kvinna framför gymmets spegel - just därför att han förnekat sin kvinnliga sida.
    Så mycket klokare då taoismen. Yin i yang och yang i yin. Motsatserna är skenbara. De trivs tillsammans. Vi kan välja det ena blott om vi inte förskjuter det andra.

    SvaraRadera
  4. Och vi är mänskliga, så vi behöver mänskliga livsideal.

    SvaraRadera
  5. Nu kan det ju väre så att det är de 30% som inte är mormoner som står for 12,6 % porrköp, men det skaper förstås inte samma rubrikker. Sämre är det beviseligen med de republikanska senatorer eller typer som Michele Bachmann http://www.mnblue.com/node/1991

    SvaraRadera
  6. Ole, det skulle kunna vara så, men det är inte troligt. Man har kunnat jämföra olika delstater, så skillnaden är svår att förklara annorlunda än att religiösa odlar ett större porrintresse än profana.

    SvaraRadera
  7. Religion kan verkligen stiga en över huvudet, en del drabbas mer än andra. När man alltid tvingas fråga sig om jag gör rätt, då dör man tillslut och bryter ihop.

    Gud är i himelen, människan på jordet. Det säger väl självt att vi inte ska titta uppåt för svar, utan inom oss själva.

    SvaraRadera
  8. Johan, det var klokt sagt. Om vi tittar uppåt leder det bara till att vi snubblar på vår väg.

    SvaraRadera
  9. Hej Stefan!
    Detta är Micke, som i "självklart att graffiti skall vara kriminellt" - Micke. Jag kan inte låta bli att fascineras av Dig och Dina tankegångar! Är Du lika slarvig med Din definitioner när Du forskar? Du får gärna bli mer specifik när det gäller "religiösa grupper", tycker Du att ett x antal mormoner kollar på porr kan ligga till grundd för att alla religiösa gillar porr? Intoleranta grupper.. Laktosintoleranta eller? Skall jag välja att tolka Din text som att alla mormoner och republikaner tillhör dina intoleranta grupper eller är det bara mormonerna i Utah eller bara senatorerna som är mästarna? Mvh. Micke

    SvaraRadera
  10. Micke, tack för att du håller mig vaken :)
    Nej, jag menar inte alla - det handlar ju bara om några procentenheter.
    Men jag är inte förvånad över att det inom grupper som anser sig hålla en särskilt hög moralisk standard förekommer fler övertramp än hos andra. Vad de begär av andra är något som många av dem själva inte kan leva upp till.
    Det borde de ta lärdom av.

    SvaraRadera
  11. Vi bör minnas att Jesus själv inte ville sätta sig till doms över människor som föll för frestelser. "Den som själv är utan synd kastar första stenen", sa han - och vägrade att döma äktenskapsbryterskan.
    Varför ska kristna kyrkor ställa hårdare krav på människorna än Jesus gjorde?

    SvaraRadera
  12. Hej!
    Jag håller fullständigt med om att det förekommer fler övertramp inom grupper som anser sig hålla en hög moralisk standard. Jag vet inte om Du såg programmet om den katolske prästen som begått övergrepp och hur kyrkan mörkade alltihopa? Den gick på TV för några dagar sedan, jag grät inombords. Det är många faktorer som leder fram till att det blir fel,historiska, kulturella, sociala osv. men framför allt tror jag att det ligger hos den enskilde individ som befinner sig i någon form av maktposition - makten korrumperar - Det är företrädare för vissa kristna kyrkor som ställer hårdare krav på människorna än vad Jesus gjorde. De som inte klarar av att åtskilja skillnanden mellan sig själv och den Jesus,man som präst representerar.

    Till sist tror man, och till sist kan det tyvärr bli så att dyrkan förflyttas från Gud till representanten för Gud, man tillber idolen istället för ikonen, David Koresh t.ex. och till följd därav kan och får den s.k. idolen ta sig felaktiga rättigheter.

    Sedan har vi oxå de som tar sig tolkningsföreträde när det gäller bibeltexter och anser att alla andra tolkar fel.

    Det är många pusselbitar som sagt, men visst har många tagit Jesu budskap långt uti periferin och "tjotahejti".

    Ha det bättre än bäst ;)
    mvh Micke

    SvaraRadera
  13. Micke, jag tror också att det är makt som korrumperar. De mäktiga försöker smita undan sitt ansvar för att de är vana att kunna göra det.
    Makt borde självklart öka ansvaret, men i praktiken är det oftast tvärtom.

    Ha det allra bäst :)

    SvaraRadera
  14. Man bör heller inte glömma bort att religiositeten erbjuder en perfekt mask för många med ickeandligt uppsåt. I den katolska kyrkan är t ex pedofili i stor utsträckning institutionaliserat. Eftersom homosexualitet är så oerhört skambelagt var det vanligt att flickaktiga pojkar sändes iväg och togs om hand om prästerna - och ofta initierades sexuellt. Det lär t ex ha uppskattats att 10 % av det katolska prästerskapet i Brasilien har ägnat sig åt pedofili. Jag går inte i god för uppskattningen, men finner den rimlig.
    Även många andra mindre berömvärda beteenden slipper undan kritik därför att de sker i religionens namn, naturligtvis.

    SvaraRadera
  15. Mattias, är det rentav möjligt att kyrkan - kanske i synnerhet klostren - var en fristad för homosexuella förr i tiden?
    Det var många under medeltiden som gick i kloster, såväl män som kvinnor. Kanske en hel del gjorde det just för att slippa gifta sig och leva ett heterosexuellt liv.
    I så fall kunde det nog gå hett till bakom murarna i klostren.

    Att katolska präster skulle leva i celibat blev inte stadfäst förrän på 1100-talet, även om seden förmodligen var sådan långt innan dess. Det är förstås omänskligt att begära av de flesta människor, så det har lett till alla möjliga tokigheter.

    Strindberg skrev beskt om saken i en av sina historiska noveller. Han såg det som ett sätt av påvekyrkan att slippa försörja prästänkor. Tydligen fick prästerna rekommendationer av kyrkan att skaffa sig en hushållerska i stället.

    SvaraRadera
  16. Mattias, jag undrar om Du kan utveckla Din första mening med att religiositeten erbjuder en perfekt mask för många med ickeandligt uppsåt? Vad är religiositet för Dig? Jag hoppas att Du förstår att religiositet och religion är mer än de katolska präster som utövar pedofili? Stefan, vilken spännande tanke om klostren som fristad för homosexuella.
    Allt det godaste, nu skall jag på utflykt med frun och hunden ;)
    Mvvh/
    Micke

    SvaraRadera
  17. Det gör jag gärna. Och jag är intresserad av att höra andras tankar om samma sak. För egen del skiljer jag noga på begreppen andlighet och religiositet, efter att tidigare inte ha gjort, och själv betraktat mig som religiös. Nu ser jag begreppen som nästan uteslutande varandra.
    Religiositet har att göra med att tillhöra en religion, en världsförklaring. Religionen har ordet som bas. I fråga om kristendomen kan det ju knappast bli tydligare - i begynnelsen var Ordet. Med islam och judendom är det samma sak. Genom ordet, alltså genom hjärnans primat, ska intrycken silas och världen förstås. Vilket leder till grava missuppfattningar.
    Andlighet handlar i motsats till detta om att förstå världen intuitivt. De mystiska erfarenheterna som meditation, shamanism men även exempelvis barns lek eller betraktandet av glitter i vågor eller lyssnandet till en talgoxes filande så här års, är exempel på andliga upplevelser, som närmar oss en intuitiv förståelse för de stora frågorna. Ju mer vi öppnar våra sinnen för detta sätt att tolka världen, och ju mindre hänger vi låter Ordets spikar hålla fast vår världsbild, desto närmare kommer vi en djupare andlig förståelse.
    Därför ser jag bokstavsreligionerna som om inte i motsatsställning till det andliga, så dock som en förfärligt onödig omväg för att komma sanningen på spåren.
    För att andlighet handlar om att sökandet efter en djupare sanning, det kan vi väl vara överens om?
    Jag är väl medveten om att det även inom bokstavsreligionerna finns mystiska traditioner och strömningar, och kyrkorummet är även för mig laddat av andlig energi. Men det jag har svårt att förstå är vad dessa traditioner har kvar i kyrkan att göra.

    SvaraRadera
  18. Mattias, fascinerande ord om andlighet kontra religiositet. Man kan gott se dem som motsatser. Jag tror att ordet religion kommer ur ungefär underkastelse, lydnad - alltså att underordna sig något och dyrka detta slaviskt.
    Andlighet är i stället att vara lyhörd för vad som må gömma sig bakom den så kallade verkligheten.

    Och så bör vi komma ihåg att i andra kulturer än monoteismernas råder ofta helt andra förhållningssätt till det vi förenklat kallar deras religioner.

    SvaraRadera
  19. Hej!
    Ni läser och skriver säkert annat nu, men jag har verkligen mediterat och funderat (och varit upptagen med annat) för att kunna svara. Mattias, det Du citerar är Johannesevangeliets inledning, Ordet blev kött, dvs. att Jesus tog kroppslig gestalt. Detta hänvisar också tillbaka till att Jesus skulle vara Ordet som Gud använder i skapelsen. Att bokstavsreligionerna skulle vara en "förfärligt onödig omväg" till att komma sanningen på spåren... Mattias, man måste vara försiktig med ord och när man inte har träffats, med risken för att låta dryg. Men låter den här meningen som en förfärligt onödig omväg? "sannerligen, den som inte är som ett barn, kommer inte in i Guds rike" Det finns en del exempel där Jesus uppmanar oss till precis det som Du menar med andlighet. Det kan säkerligen också vara en totalt andlig och spännande upplevelse att köra bil utan körskoleutbildning eller någon annan form av utbildning också, men det underlättar nog upplevelsen om man vet vad det handlar om. Hur kan Du ha svårt för att de andliga traditionerna stannar kvar i kyrkan, när det är dessa som är grunden till kyrkan? Förresten har Du hört talas om frikyrkor? Pingstkyrkan som betonar Anden, baptistkyrkan som betonar dopet osv. De andliga traditionerna stannar kvar i en enda stor kyrkofamilj.. Det är som sagt inte meningen att låta snorkig eller så, jag ber om förlåtelse isf både till Dig Mattias och till Dig Stefan, men jag vill säga till Dig Mattias - ordet blev kött - skaffa mer kött, innan Du kategoriserar religionen kontra andligheten.
    Mvh/
    Micke

    SvaraRadera
  20. Mattias kan sannerligen svara för sig själv. Jag vill för egen del betona att jag är väldigt inspirerad av vad Jesus sa, men hyser stora betänkligheter mot kyrkan, den institutionaliserade religionen - där går lätt andligheten förlorad.

    Faktiskt var även Jesus synnerligen kritisk mot den tidens kyrka och prästerskap, som också var hans värsta fiender och direkt ansvariga för hans avrättning.
    Jag ser inga tydliga tecken på att de skulle handla annorlunda mot honom idag.

    SvaraRadera
  21. Snorkig tycker jag inte att du är, Anonym, vad du nu kan tänkas heta. Däremot kanske lite fördomsfull. Jag har rejält med kött på benen när det gäller kristendomen och dess olika traditioner, törs jag påstå. Bland annat var mina farföräldrar pingstvänner och min far vuxendöpt, jag konfirmerades själv i missionskyrkan och betecknade mig på den tiden som troende, etc.
    Och tänk jesuscitatet du valde hade jag själv funderingar på att väva in i mitt inlägg. "Bli som ett barn" - det är en mycket klok uppmaning. Rent av revolutionerande och av högsta andlig karat. Men tycker du att Kyrkan, eller Kyrkorna, i någon större utsträckning följer den uppmaningen?
    För att ha ett barns tro behöver man ingen särskilt trosinriktning. Det räcker med att titta på allt det vackra i världen och tro att det finns något som på något sätt håller ihop det och vill att vi ska må bra. Du tycker att Kyrkan/Kyrkorna primärt bygger på en andlig grund. Jag tycker snarare att de har tagit andligheten som gisslan och förvanskar den till oigenkännlighet. Men det är vad jag ser - ditt perspektiv är uppenbarligen ett annat.
    Vidare ska kanske sägas att jag inte begriper den kristna grundbulten, nämligen Kristi offerdöd. Jag ser inget förlösande i den utan bara ett stort missförstånd. Men åter: det är min tolkning.

    SvaraRadera
  22. Hej! Jag blev glad nu när jag såg att vi fortsätter vår diskussion. Visst var Jesus kritisk mot den tidens överstepräster och skriftlärda. Han sade bl.a. "lagen är till för människan, människan är inte till för lagen" Visst kan man tänka sig att den instituonaliserade kyrkan kanske skulle behandla Jesus på samma sätt idag om han skulle komma tillbaka idag. Men det är verkligen att dra ALLA kristna över en kam, läs fördomsfullt Mattias. Vilka är den instituionaliserade kyrkan, låt oss ta Sverige som exempel. Är det ärkebiskopen, eller Arborelius - den katolska biskopen - Ulf Ekman kanske, eller rentav Åke Green? Möjligen kanske Syföreningen i Arvidsjaur som samlar ihop pengar till välgörande ändamål är en del av den instituonaliserade kyrkan till och med?
    Som jag tidigare pratat med Stefan om är jag väldigt noga med definitioner, det är viktigt att alla har samma definitioner annars spårar en diskussion ur. Ta till exemepel det enkla ordet "julgran". Fråga 10 människor vad de tänker på och Du får 10 olika svar. En tänker på sin alkoholiserade pappa som misshandlar mamman i familjen, en annan tänker på fina julklappar osv. Om Du sätter ihop dessa 10 och de diskuterar julgranar får Du definitivt ingen bra diskussion om de inte enas. OBS!, detta är ett förenklat exempel på vad jag menar.
    Mattias, jag tycker inte att kyrkorna bygger på en andlig grund, jag vet att de gör det. Läs om Augustinus, Benedictus, ökenfäderna, ökenmödrarna etc. Pingstkyrkan och missionskyrkan dök upp runt 1850 i Sverige. Kristendomen är något äldre än så. Att Kristi offerdöd skulle vara ett stort missförstånd är en intressant tolkning. Menar Du att han bara trodde att han var Guds son och lärjungarna köpte det, dvs. att kristendomen bygger på en vanlig dödlig människas teorier? Och det viktigaste i kristendomen är inte att han dog, utan att han uppstod. Utan uppståndelsen har Du ingen religion. Nu blev det långt igen, men det är intressant. En näst sista fråga till Mattias, vet Du vad gnosticismen är/var för något? Till sist Mattias, hur många församlingar i Sverige har Du hälsat på och tittat och undersökt vad de har för verksamheter, t.ex. barnverksamheter. Men församlingarna kanske inte tillhör den instituonaliserade kyrkan? Fördomsfull är nog ingenting jag tar till mig precis, snarare en teol. kand m.m.
    Återigen undertecknat och med önskan om Guds välsignelse/
    Micke

    SvaraRadera
  23. Jag väljer att dra mig ur den här konversationen Micke. Vi gör olika tolkningar, helt enkelt. För mig verkar det begränsande att göra nåden beroende av Kristi offerdöd, som om inte nåden svämmade över alla bräddar, helt oberoende av en sån liten enstaka händelse. Jag är med andra ord inte kristen, vilket du tydligen är. Det gör att vi talar utifrån helt olika perspektiv.
    Du skriver mig på näsan när du säger att du VETA - med versaler - mer om kyrkans grundläggande karaktär än jag. På det viset för man ingen dialog, Micke. Man bara tröttar ut varandra.
    Att du uttrycker dig så kategoriskt får mig att misstänka att tvivel gnager din själ, mer än vad du vill erkänna för dig själv. Men det är bra, Micke. "Utan tvivel är man inte riktigt klok."

    SvaraRadera
  24. Fel av mig Micke, du använde inte versaler när du sa dig veta att kyrkan är byggd på andlig grund. Men likväl - om du vet hur sakerna ligger till, vad tjänar det till att orda om dem?

    SvaraRadera
  25. Och att jag talar om kristendomen i allmänhet och om kyrkorna - som trots alla olikheter har den kristna läran gemensam - innebär inte att jag talar om de kristna, och än mindre drar dem över en kam. Din kritik uppfattar jag som orättvis.

    SvaraRadera
  26. Ja, ja. Jag tyckte att det var roligt att diskutera i alla fall. Men, men, Mattias. Det var synd om Du tog min kritik som orättvis. I en saklig diskussion presenterar väl båda sidor sina kunskaper och argument enligt mig i alla fall. Min kritik bygger enbart på Dina argument, vilket man skall kunna ta i en vuxen miljö. Men allt gott önskar jag Dig.
    P.S inte menat som kritik igen, men om Du talar om t.ex. ett företag - tar Du inte med de anställda i diskussionen? D.S
    /
    Micke

    SvaraRadera
  27. Mm... men en meningsfull diskussion bygger även på att man respekterar den andres syn på saken, utan att särskilt framhäva sin egen som sannare - om man inte har bevis därför, och mot den andres syn. Dina anklagelser om att jag skulle dra de kristna över en kam bygger snarare på dina egna projektioner, som jag ser det. Jag har i själva verket inte alls talat om de kristna, utan om kristendomen och om kyrkan.

    SvaraRadera
  28. Mattias, jag skall erkänna att dra alla över en kam, skrevs i en viss affekt. Men jag känner precis som Du att vi båda någonstans dunkar huvudet i väggen eller i bordet över den andre. Jag har som sagt en teol. kand och har en viss aning om vad jag skriver om. Men jag ger upp, schack matt, remi, Du får välja själv. Det går inte att besegra cirkelresonemang. Vi kommer från olika världsdelar, olika erfarenheter, allting olika verkar det som. De kristna är kristendomen.. det kristna kyrkoträdet består av ett X antal grenar och det är det Du pratar om antar jag (ett frågetecken i all ödmjukhet), då du pratar om kristendomen och kyrkan? Du har inte lagt fram några som helst bevis, vilket jag skulle kunna göra - men detta känns som helt fel forum - nämligen Stefans blogg. Du har redan bestämt Dig för och målat upp en bild av vad och vem jag är, vad jag tycker osv och Du läser det som jag skriver utifrån detta. Jag ber Dig om förlåtelse Mattias om Du har tagit illa upp av det jag skrivit. Det är inte min avsikt, men jag ber Dig gå inte i clinch eller försvar utan försök att förstå vad jag menar, läs med neutrala glasögon eller vad du vill. Jag skall försöka göra en sammanfattning av vad jag vill ha sagt/skrivet;
    1) Kristendomen bygger på andliga upplevelser och olika andliga traditioner i början av hennes historia. Det finns flera litterära verk, som talar för detta.
    2) Det finns 3 s.k. bokstavsreligioner som har en gemensam bakgrundshistoria. Dessa skrivna källor består av en mängd olika litterära genrer, som underlättar för de troende.
    3) Man måste skilja på den andliga och den världsliga kyrkan, t.ex. om vi tar Svenska Kyrkan. Innan skilsmässan från staten var hon ansvarig för folkbokföring m.m. - den instituonaliserade kyrkan.
    4)De kristna kyrkorna består av många anhängare och fotfolk som varken Du eller jag har en aning om vad De kämpar för, och på vilket sätt de arbetar för olika lokala eller globala mål.
    5) Visst finns det ledare som gör fel och uttalar sig fel & det är de som vi ofta ser och det är de som är massmedialt intressanta.
    Men, de representar kyrkan - de är inte kyrkan.
    6) Alla kyrkor bekänner sig till vissa gemensamma dogmer, tex. treenigheten och Jesu död och uppståndelse m.m. Det enar dem, men det finns också frågor som splittrar t.ex. nattvardssynen.
    7)Feltolkningar förekommer i alla religioner, men det beror på att det är människor inblandade och då kan det ofta bli fel.
    8) Det finns ingen motsägelse mellan tro och vetande utan de är två sidor av samma mynt. Det har kyrkan vetat länge.
    9) osv, osv, osv.

    Mattias, om Du vill svara får Du gärna göra det, men det är som sagt Stefans blogg och vi pratar förbi och omkring varandra, därför tycker jag och hoppas att vi kan skiljas åt i all vänlighet?
    mvh/
    Micke

    SvaraRadera
  29. Micke, jag hyser inget agg mot dig, även om min ton kanske kan verka barsk. Men ditt sätt att resonera tröttar ut mig. Nu ber du om förlåtelse för något du inte preciserar - samtidigt som du kritiserar mig för att resonera i cirklar, för att vara fördomsfull och intellektuellt stängd.
    Om du verkligen menar något med din pudel vore det kanske idé att du funderar över vad det kan tänkas vara som du har gjort fel och vidgå detta, istället för att kasta sten i den vita flaggans hägn. Jag har inte begärt att du ska be om ursäkt för något, men känner du att du vill göra det bör det åtminstone vara ärligt menat.
    Vad gäller sakargumenten så förbiser du min ursprungliga ståndpunkt, som är den att sanningen, enligt mitt förmenande, inte finns i några skrifter. Den ståndpunkten tror jag att du måste respektera rakt av, lika väl som jag måste respektera att din tro är din motsatta. Inga konstigheter därvidlag, och inte mycket att orda om. Ingen av oss lär ha absolut rätt i den frågan, det handlar om hur man tolkar sin verklighet.
    Jag vill avslutningsvis poängtera att jag aldrig har påstått att inte kyrkan/kyrkorna/de kristna gör mycket gott, men de ställer enligt min tro till minst lika mycket skada.

    SvaraRadera
  30. ... och vad beträffar Stefan så har jag aldrig sett honom bli stött för att folk väljer hans blogg som diskussionsforum. Det blir han knappast nu heller, inte sant, Stefan?

    SvaraRadera
  31. GOD NATT I STUGAN!
    EN PUDEL!!!!
    NU FÅR JAG NOG BITA IHOP INNAN JAG SKRIVER NÅGONTING RIKTIGT DUMT!!!
    JAG TAR TILLBAKA PRECIS ALLT FÖRSÖK TILL ARTIGHET OCH ATT FÖRA DISKUSSIONEN/SAMTALET PÅ EN VUXEN NIVÅ!
    VEM ÄR DU ATT BEDÖMA ATT DET INTE VAR ÄRLIGT MENAT?!
    JAG RESPEKTERAR DINA ÅSIKTER,MEN I EN DISKUSSION VÄGER MAN SINA ARGUMENT MOT VARANDRA!!!
    OCH DIN URSPRUNGLIGA STÅNDPUNKT - SKRIV INTE DEN I SINGULAR FÖR DET KRYLLAR AV URSPRUNGLIGA STÅNDPUNKTER I TEXTEN OVAN!!!
    JAG KÄNNER INTE STEFAN, MEN RESPEKTERAR HANS ÅSIKTER OCH I DET VI HAR SAMTALAT HAN OCH JAG VERKAR HAN VARA EN RIKTIGT TREVLIG PRICK - TILL SKILLNAD FRÅN VISSA ANDRA!!!
    SOM SAGT JAG SLUTAR SKRIVA NU INNAN DET BLIR FEL - MEN JAG UPPLEVDE DET SOM OM DU BLEV STÖRD PÅ MITT SÄTT ATT SKRIVA OCH DÅ VILLE JAG POÄNGTERA ATT DET INTE VAR MIN MENING - MEN EN PUDEL VAR DET INTE!!!!

    SvaraRadera
  32. Som jag trodde alltså. Du bad om förlåtelse utan att mena något med det.
    Nu lite netikett: att skriva med versaler anses aggressivt.

    SvaraRadera
  33. como mierda!!!

    SvaraRadera
  34. *S

    Du har just skrivit: "Jag äter skit!!"

    Du är rolig du.

    SvaraRadera
  35. Du kanske ville kalla mig för "comemierda" (vilket bokstavligen betyder skitätare och används ungefär som svenska skitstövel)?

    Men det vore väl varken särskilt artigt eller vuxet?

    ;-)

    SvaraRadera
  36. Min spanska är bättre ordmässigt än grammatiskt... Jag har försökt vara både artig och vuxen, men ingenting fungerar så då tillät jag mig en vandring på den aggressiva andlighetens väg,det var ganska skönt faktiskt. Mattias, jag brukar inte vara den som blir svarslös eller ställd när det gäller diskussioner och samtal om sådana här frågor, men varje regel har undantag och jag tror nog att Du är mitt undantag. Vi tycker olika, vi tänker olika, vi resonerar olika, vi tror olika. Vi får leka Arkiv X helt enkelt "the truth is out there". Du har Din sanning och jag har min sanning, på den yttersta dagen, om den nu kommer får vi ta en fika och se vem som hade mest rätt eller fel

    SvaraRadera
  37. *s

    Kloka ord. Det ser jag fram emot.

    Förresten är det inte säkert att vi tror så olika; hjärnan har så lätt för att hänga upp sig på småsaker. Utsikten lär vara bättre på andra sidan har jag hört. Då får vi se hur pass lika eller olika vi tänkte.

    SvaraRadera
  38. Det var en livfull diskussion :)

    På förekommen anledning: jag är helt Ok med att ni använder kommentarer till mina inlägg för att föra er debatt. Det är vad en blogg är till för.
    Det händer då lätt att diskussionen glider bort från vad det nu kan ha varit som det ursprungliga inlägget handlade om, vilket jag också tycker är helt i sin ordning.

    I denna sakfråga:
    Jag uppfattar det som att Mattias känner stort tvivel mot att institutionaliserade kyrkor kan vara vägen till en stor och innerlig andlig upplevelse. Kanske för en del, men inte för andra.

    Jag har i det fallet samma upplevelse som Mattias. För att uttrycka det symboliskt: Trots att det sannerligen finns en del väldigt stora kyrkor har jag inte hittat någon som har plats för den stora andlighet som jag ibland kan förnimma eller ana i tillvaron, eller i mitt inre.

    Andra upplever det annorlunda, och det är inte ett dugg konstigt. Om vi inte tyckte olika skulle vi aldrig ha något att diskutera.

    SvaraRadera
  39. Stefan, du är klok som vanligt ;)
    Själv kan jag finna en otrolig andlighet bara genom att titta in i min hunds ögon och fascineras över hur mycket erfarenhet och historia som döljer sig i hennes historia tillbaka till vargen och hur mycket hon egentligen förstår. Och jag håller fullständigt med om att det är tur att vi tycker olika. Jag tänker mig också att Ni båda har kanske lättare till att finna andlighet än en människa som inte arbetar eller funderar över sådana här frågor, framför allt för att det inte finns något intresse eller behov, utan det finnas annat som ger precis samma tillfredsställelse på ett annat plan. Stefan genom sin kampsport som verkligen har en andlig sida och Mattias genom sin vackra sociala miljö och sin konstnärliga sida där han kan fotografera jättefint och får stimulans genom det. Jag hoppas att vi kan diskutera andra ämnen någon gång då det känns som om vi landade harmoniskt i detta ;)
    Jag kan säga nu vid målsnöret att jag arbetar som präst i Svenska Kyrkan och har både psykologiska, filosofiska (praktisk filosofi) och teologiska studier bakom mig.
    Därav mitt försvar för kyrkan kanske blir förklarlig. Allt gott och Guds välsignelse över Er och människans fria vilja/
    Micke

    SvaraRadera
  40. Micke, tack för de fina orden.
    Och jag ser fram emot våra framtida diskussioner i andra ämnen.

    SvaraRadera
  41. Också jag slickar i mig av berömmet.

    Lycka till med prästeriet. Du lär få en spännande yrkesmässig resa. Inte minst misstänker jag att kristendomen under din tjänstetid kommer att genomgå stora förvandlingar under inflytande från - eller kanske i samspråk med - andra andliga tänkesätt. Hot? Nää... utmaningar!

    SvaraRadera