Essensen är laglig, så lagarna är inte rättvisa

På den sista dagen för rättegången mot The Pirate Bay var det försvaret som höll sina slutpläderingar. Mycket om det absurda i åtalet blev sagt, men advokaterna kunde inte tackla kärnfrågan: juridikens konflikt med rättvisan.

I centrum för den här rättssaken står särintressen som varit mäktiga nog att lobba fram nya lagar i konflikt med grundläggande rättvisa.
För att skydda sig mot internets väldiga förmåga till spridning av vilket material som helst har diverse branschföretag lyckats pressa fram små smygande förändringar av lagar som gäller upphovsrätt, så att det som förr var självklart lagligt nu har hamnat i gråzon – till exempel privat kopiering för eget bruk eller för att dela med sig till nära vänner.

Det har till och med blivit juridiskt tveksamt om man kan kopiera en inköpt CD-skiva till sin MP3-spelare, fast det fortfarande är tveklöst lagligt att kopiera den till ett gammaldags kassettband.

Essenser
Detta är inte rättvisa, utan särintressen som har lyckats hamna i lagboken. Sammalunda många av de omständigheter som har lett till åtalet mot TPB (rättare sagt mot några personer mer eller mindre knutna till TPB).

Exempelvis har det aldrig förr varit olagligt att tillhandahålla tjänster som skulle kunna utnyttjas på ett olagligt vis, förutsatt att de också har lagliga tillämpningar. Men nu vill åklagaren inte bara ge fängelsestraff för detta, utan dessutom ska företag som påstår sig ha lidit ekonomisk skada ersättas på rent fiktiva grunder för detta – med mångmiljonbelopp.

Det absurda i detta är lätt att belägga. Låt mig ta ett exempel. Hur länge som helst har livsmedelsfabriker tillverkat essenser, som huvudsakligen har använts till att smaksätta hembränt. Essenserna kan förstås också användas till att smaksätta lagligt köpt sprit. Därför går det inte att åtala tillverkarna.

TPB tillhandahåller ett system med vilket man kan fildela såväl lagligt som olagligt material. Varför ska det betraktas annorlunda än essenserna?
Enbart för att mäktiga branschintressen kräver det.
Det har inget med rättvisa att göra – bara med särintresse.

Olagliga lagar
Ett problem som svensk rätt har, dock, är att vi inte har något lagutrymme för att rättsligt pröva om en lag är laglig. Det fick jag lära mig för många år sedan av en luttrad och klok advokat.

Det betyder förfärligt nog att regeringen kan stifta vilka lagar som helst – även sådana som kan gå emot grundlagen – utan att detta någonstans kan avfärdas i vårt så kallade rättssamhälle.

Jag menar att många av de nya lagar och direktiv som har tillkommit om upphovsrätten och digitala media är olagliga lagar, för att de bryter mot den gamla principen om privat och ickekommersiell användning, för att inte tala om privatlivets helgd. Men det kan inte prövas av någon domstol.

Därför tvingas försvararna att acceptera formuleringar om vad som är olagligt, fast de vet att detta ur rättvisesynpunkt i allra högsta grad borde ifrågasättas. Och därför måste de åla sig runt på ett orimligt minfält när de försvarar sina klienter, fast det egentligen bara handlar om essenser till hembränt.

”Utom rimligt tvivel”
Lyckligtvis kvarstår att domstolen även med de nya märkliga lagarna näppeligen kan konstatera “utom rimligt tvivel” att de åtalade aktivt medverkat till brott mot upphovsrätten (där fortfarande ingen är åtalad för huvudbrottet). Ej heller har det fastställts att de åtalade tjänat pengar på verksamheten, eller vad för ekonomisk skada detta har åsamkat film- och skivbolagen.

Därför vore en fällande dom en rättsskandal, oavsett vilka lagrum som åberopas.
Vårt land har flera gånger tidigare avslöjat allvarliga sprickor i rättvisan, såsom när journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt dömdes till fängelse för sitt avslöjande av IB-skandalen – bakom lyckta dörrar och med 25 års hemligstämpel på hela processen.

Jag tycker att TPB-rättegången är vår tids IB-skandal, fast Jan Guillou säkert inte skulle hålla med – för nu hör han till det gynnade etablissemanget och föredrar egen vinning framför rättvisa.

Domen kommer den 17 april. Tingsrätten har mycket att begrunda.
Dessutom lär domen överklagas, hur den än blir.

DN skriver om rättegången här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Aftonbladet här, här och här, Sydsvenskan här.

Läs även andra bloggares åsikter om The Pirate Bay, fildelning.