De har bett försökspersoner att tänka på gud och religiösa ting, och då konstaterat aktivitet i vissa delar av hjärnan. De menar också att dessa områden börjar arbeta så snart man varseblir något mystiskt, som saknar logisk förklaring. Även moralfrågor gav utslag i samma delar av hjärnan.
Det må vara hänt – även om andra forskare, exempelvis i Sverige, ifrågasätter resultaten – men vad bevisar de?
Någon del av hjärnan måste ju vara verksam när man tänker, oavsett på vad. Det hela är lite Goddag Yxskaft.
Jag tvivlar på att andra delar av de undersökta hjärnorna var helt passiva, så helheten kan lätt ha gått förlorad. Undersökningen berättar mer om forskarnas syn på hjärnan och tänkandet. De vill jämföra hjärnan med en dators hårddisk, där varje informationsstump går att lokalisera. Men hjärnan kan mycket väl arbeta mer så att säga holistiskt, i synnerhet med abstrakta frågor av stor komplexitet – där helheten, inte delarna, ger svaret.
Hjärnan måste göra det, eftersom den i själva verket inte bara är hårddisken, utan också processorn som utforskar den och dataoperatören som ger alla kommandon.
Det verkar också lite väl tillrättalagt att moral och gudstro skulle höra ihop i hjärnan. Alla gudsbegrepp är inte så hårt kopplade till moral som i de tre monoteismerna (kristendom, judendom och Islam). Gudar i många andra kulturer lägger sig inte alls i moralfrågorna.
Även bland kristna, muslimer och judar finns alla möjliga gudsbegrepp, från vad som kan kallas ren naturlag till den där gubben med vitt skägg och allt däremellan.
Ger de olika utslag i våra hjärnor? Om inte – då har forskarna använt alltför trubbiga instrument.
Nej, varken hjärnan eller gudarna låter sig naglas fast med så enkla medel. Vi vet fortfarande alltför lite om vad vi tänker – och om vad vi egentligen tänker på.
I DN:s artikel om dessa forskningsrön avslutas förresten texten med ett politiskt korrekt femininum: “Den amerikanska undersökningen visar naturligtvis inte om det finns en gud eller inte, bara att vi har lätt att tro på henne.” En modern gudsbild...
Läs även andra bloggares åsikter om hjärnan, gud, religion.
-""Det verkar också lite väl tillrättalagt att moral och gudstro skulle höra ihop i hjärnan""-
SvaraRaderaDet hör ju uppenbart INTE ihop, att sedan moralen kommer in i bilden är snarast en bonus för maktahavare genom tiderna. Matte Bergström har skrivit om detta på ett betydligt intressantare och trovärdigare sätt. Han menar att det saknas något i vårt nromala tänkande och vår normala värdsbild, vilket utgör ett behov av religiosotet. Vi klarar oss t.ex. inte enbart med hjärnbarkens tänkande, den måste interagera med amygdala och t.o.m. med hjärnstammen. Det är i samspelet mellan dessa tre delar av hjärnan man måste finna svaret på vårt behov av religiosotet. En faktor till som ghödslar vart behov är att det faktiskt är jävligt svårt att förklara t.ex. ögats utveckling till det perfekta instrument det är genom enbart evolution. Try and error KAN helt enkelt inte frambringa ett perfekt seende öga. Inte om du frågar mig i alla fall.
Matti Bergström heter han såklart
SvaraRaderaJa det är klart det är PK att skriva hon. Att skriva han vore ju fullständigt neutralt.
SvaraRaderaVilka snusförnuftigt indignerade plattityder! Du är en banal nullitet. Jag stryker dig från bevakningslistan, grattis.
SvaraRadera- Peter Ingestad, Solna
Kraxpelax, jag beklagar att jag inte kunde leva upp till din standard, och hoppas ändå att du då och då kommer och smygläser :)
SvaraRaderaRobsten, det är spännande tankar om tänkandet. Här är Matti Bergströms hemsida.
SvaraRaderaJag tror att man måste så att säga tänka utanför boxen för att förstå hur tänkandet går till. Letandet efter fasta funktioner i bestämda delar av hjärnan ligger i tiden, för att det liknar t.ex. datorers arbetssätt och kvantfysikens sökande efter de minsta beståndsdelarna - men sanningen kan i stället vara helhetens dynamik, där varje funktion är en komplexitet som involverar mängder av delar.
Man kanske hellre ska se det som en massa prisman, vilka vinklar sig olika i förhållande till varandra och därmed förmår olika ting.
Eller varför inte som det mänskliga samhället, där var och en av oss har många funktioner, inte bara en, och interagerar med sådan komplexitet att få händelseförlopp kan förklaras utan att betrakta väldigt många människors agerande.
Jag har egentligen ingen aning och inte heller baskunskapen att kunna reda ut det - men spekulerar lika glatt för det.
När det gäller ögat, dock, tror jag nog att evolutionen kan frambringa det en bit i taget - exempelvis från något slags ljuskänsligt spröt. Förmodligen skvallrar ögats form och funktion om tänkbara föregångare.
SvaraRaderaDäremot är jag inte säker på att evolutionens hastighet kan förklaras blott med mutationer och det naturliga urvalet. Jag inbillar mig att viljan kan påskynda och koncentrera evolutionen - enskilda individers eller hela arters gemensamma vilja.
Åter: det är ren spekulation från mitt håll.
SvD kör just nu en artikelserie i ett liknande ämne. Igår intervjuades en tibetansk munk i övre medelåldern som ägnat sig åt meditation i hela sitt liv, nämligen om meditationens effekter och med en del hänvisningar till hjärnforskning och så vidare. Påbjuden läsning. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/halsa/artikel_2578679.svd
SvaraRaderaLåt mig för övrigt, nästan helt off topic, få dra en lans för en väninnas blogg, den mest berörande och kanske vackraste jag hittills har råkat på. Hon tynar bort i ALS sedan ett par år och skriver dag för dag om detta på http://harpasione.blogg.se. Något har det med ämnet att göra genom att det handlar mycket om andens makt över materien.
Mattias, tack för lästipsen. Tibetansk meditation är en hel värld för sig.
SvaraRaderaOch Harpasiones blogg är bara nästan off-topic. Egentligen inte.
-""Letandet efter fasta funktioner i bestämda delar av hjärnan ligger i tiden, för att det liknar t.ex. datorers arbetssätt och kvantfysikens sökande efter de minsta beståndsdelarna - men sanningen kan i stället vara helhetens dynamik, där varje funktion är en komplexitet som involverar mängder av delar.""-
SvaraRaderaJag har med tiden fått ett eklektiskt synsätt. Läste om olika hjärnteorier t.ex. i boken "Educational psykologi". Det är alldeles uppenbart att olika teorier speglar olika sidor och delar av verkligheten. Informationsprecess-teorierna stämmer när det gäller vårt minne. Men det speglar ju bara en oerhört liten del av vår hjärna och vårt medvetenade. Är man expert på informationsprocess-terorierna så vet man vädigt lite om den mäsnkliga hjärnan, men väldigt mycket om minnet. Det är väl i huvudsak informationsprocess teorierna som liknar hur en dator fungerar.
Robsten, jag tror att du har rätt. Datoranalogierna fungerar hyfsat på minnets funktion, men inte på hjärnans bearbetning och användning av det.
SvaraRaderaDet är då intressant att konstatera att det idag verkar finnas hjärnforskare (och psykologer) som helst ser minnet som det centrala i hjärnans processer - så att datorlikheten ska bli som viktigast.
Ja, kanske. Det är i linje med när en professor framträdde i TV och påstod att alkoholism beror på en gen. Det hade denna professor konstaterat genom att undersöka alkoholismfamiljer. Då kunde han se att barn till alkoholister ofta själva blev alkoholister. Smart professor, kunde han inte räkna ut att dessa barn förmodligen hade en stökig uppväxt också? Hur dum kan en professor bli?
SvaraRaderaDet finns inga gränser för hur dum en professor kan bli - eller rättare sagt, det finns ingen utbildning som garanterat botar dumhet.
SvaraRadera