En hund begraven i LO-basens pudel

LO-chefen Wanja Lundby-Wedin påstår sig ha varit omedveten om den mångmiljonpension som AMF:s VD fått, fast hon sedan flera år suttit i AMF:s styrelse. Det kan bara stämma om hon hela tiden har varit fullständigt inkompetent för uppdraget.

“Det här stämmer inte med de beslut som jag upplever att vi har fattat,” säger hon om den väldiga VD-pensionen till DN.
Som om styrelsebeslut vore något man “upplever”. Hon har letat länge i ordlistan efter ett ord som inte går att peka ut som ren lögn. Det går förstås inte att bevisa vad hon har eller inte har upplevt.

Men om man sitter i en styrelse i den moderna företagskulturen, som förfogar över en väldig massa pengar – då finns det för en styrelseledamot all anledning att misstänka bonusar och andra smaskiga “extras” till ledningen. Ersättningar så stora som denna VD:s är inte omärkliga - speciellt som den faktiskt har angivits i AMF:s årsredovisning.

Nej, Wanja slingrar sig för att slippa ansvaret för beslut hon självklart deltagit i, och förr trott inte skulle vara så upprörande.
Vilket bevisar att hon själv sedan länge varit bekväm i överhetens vänkrets, där man ideligen byter dylika privilegier med varandra.

Styrelsearvodena är också utmärkta exempel på det – en spindelväv av penningflöden som höjdare i politiken och näringslivet smörjer varandra med.
Hon har själv 400.000:- i arvoden för styrelser hon sitter i. Från AMF har hon 80.000:- om året för att sitta i dess styrelse och “uppleva”.

Jag misstänker att andra LO-pampar som träder fram till hennes försvar har liknande “benefits”.

LO-basens försök att svära sig fri är en riktig pudel, ett försök att klara sig från kritiken genom att frivilligt ställa sig i den offentliga skamvrån. Men den är som de flesta pudlar från de mäktiga: synnerligen halvhjärtad.

Wanja är så innästlad i dessa omoraliska metoder de mäktiga skor sig på, att hon bara inte kan erkänna det. I samma andetag som hon bekänner delaktighet försöker hon svära sig fri genom att känna sig lurad och uppleva ditt och datt. Hon vädjar om att betraktas som oskyldig till vad hon delar ansvar för.
Det ligger en hund begraven i hennes pudel.

Man brukar beskriva oförmågan att känna skuld och den totala oviljan att medge ansvar som sociopatiska drag. Det finns hos vårt maktskikt en utpräglat sociopatisk kultur – de anser sig kunna roffa åt sig, för att de till skillnad från resten av mänskligheten skulle förtjäna det och för att det av diverse krystade anledningar skulle vara alldeles nödvändigt för samhället.
Redan där har all moral lämnat dem. De handlar därefter.

Pressen skriver åtskilligt om saken just nu, eftersom de gärna är drevet efter en pudel. Här är några axplock: Svenska Dagbladet här och här, DN här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, AMF.