Klassamhället på schackbrädet

Här om dagen uppmärksammade Sydsvenskan en bok om hur damen – spelpjäsen i schack – stigit i betydelse och kapacitet genom århundradena. Det är en rolig historia, men minst lika tänkvärt är hur schackspelet visar upp en miniatyr av klassamhället.

Boken, som kom ut redan för flera år sedan, är Birth of the Chess Queen: A History av Marilyn Yalom. Hon berättar den fascinerande historien om hur spelpjäsen damen, som på engelska kallas “queen”, introducerades för länge sedan och växte i styrka genom århundradena. Enligt Yalom och Sydsvenskans artikel har detta skett stegvis vartefter starka drottningar dykt upp i europeiska monarkier.

Jag är inte alldeles övertygad om att damens framväxt låter sig förklaras så enkelt, men det är i alla fall tänkbart.
Och visst är det anmärkningsvärt att damen kan röra sig så formidabelt över brädet, som ingen annan pjäs – medan kungen bara kan förflytta sig en ynka ruta i taget. Det är rena matriarkatet, med det undantaget att spelet förloras blott med kungens öde.

Bönder
Annars är schackspelet ett tydligt litet exempel på klassamhället. Det syns redan vid uppställningen av pjäserna. Det finns en kung och en dam, som står i mitten, omgivna på vardera sida av några nobla pjäser, som det finns två av varje.

Denna nobless skyddas av en rad med åtta bönder, som är de första att skickas ut – inte olikt krigens fotfolk. Pjäserna är också så mycket enklare skulpterade, dessutom markant kortare i rocken. Och så har de den besynnerliga egenskapen att de blott kan gå rakt framåt, men blott slå snett åt sidorna – som om de vore oförmögna riddarens raka konfrontation med fienden.

Spelet går oftast till så att alla dessa bönder skickas ut mot varandra i ett symboliskt blodbad, som få av dem överlever. Bakom dem och runt dem far de noblare pjäserna omkring och är de som i längden avgör spelet.

Men det finns också en skön anomali i schackspelet, som det verkliga klassamhället så gott som saknar:
Om en bonde klarar sig helskinnad hela vägen över till fiendesidans bakersta rad, då förvandlas den till en av de noblare pjäserna i spelet, såsom en särdeles hjältemodig soldat fordom kunde adlas. Det är till och med möjligt för bonden att efter denna strapats bli drottning – alltså plötsligt kunglig.

Blott de senaste decennierna har något sådant varit möjligt i verkligheten, när kungligheter valt “vanligt folk” till gemåler.
Jag undrar om det finns någon bok som utreder när och hur denna möjlighet öppnades på schackbrädet. Var det måhända först med upplysningen, vars idéer födde tanken på människors lika värde, eller fanns den redan i en fjärran forntid när kungar och hövdingar valdes i stället för att få jobbet i arv?

Läs även andra bloggares åsikter om schack, klassamhället.