Mammon gör entré

Idag öppnade Malmös nya shoppingcenter Entré. De tog Carolina Gynning till hjälp för att göra entrén ståtlig, men det missade jag. Här är några bilder jag tog under ett strövtåg där på eftermiddagen (klicka på dem för att se förstoringar).

Eftermiddagssolen i ett vårvaknande Malmö skapade dramatiska skuggor i entrén till Entré. Ståtligt alldeles utan Carolina Gynning.

Takets arkitektoniska renhet, som oblygt blottar konstruktionen, känns igen från så gott som samtliga moderna byggnader. Nå, jag har inte sett mig trött på det än.

Det kostsamma stengolvet blänkte och speglade omgivningen så att det inte alltid var lätt att avgöra vad som var upp och vad som var ner.

Hjärtat i köpcentret är definitivt området vid hissarna och rulltrappan, där det var trångt för jämnan och svårt att ta sig förbi. Arkitekterna skulle kanske ha ägnat sig åt något slags flödesschema vid ritbordet.
Vad som skulle kunna hända vid en eldsvåda törs vi inte ens tänka på.

Självklart var det en del reparationer som behövdes, framför allt en rulltrappa som inte orkade med trycket från folktillströmningen. Observera texten på väggen: Jag shoppar – alltså finns jag!
Det skulle knappast gamle Descartes ha hållit med om. Hans gamla sentens Jag tänker, alltså är jag sökte efter något som skulle gå att bevisa om existensen. Det finns i alla fall något som undrar om något finns.

Och så finns förstås den moderna sentensen, som har blivit något av ett credo för välfärden: Den som har mest prylar när han dör vinner.

Läs även andra bloggares åsikter om Entré Malmö, Malmö Entré, Entré.