torsdag 16 april 2009

Fildelning har många föregångare – men inte IPRED


Svenska Dagbladet berättar om forna strider mellan upphovsmän och ny teknik. Idag tycks de absurda – och så kommer nog morgondagen att se på IPRED och försöken att ta död på fildelning.

Några av de många exemplen:

1926 kom den första ljudfilmen, och musikerna protesterade för att det gjorde biografpianister arbetslösa. Inom ett decennium fanns ingen enda biografpianist kvar. Däremot blev kompositörer och musiker ersatta för att deras musik användes i filmerna.

1920- och 30-talet protesterade musikerna mot radio, som gav gratis musik. Det ledde så småningom till kompensation i form av STIM-pengar, men inte tystades radion.

1970-talet stämde filmbolagen Sony, tillverkaren av videobandspelaren Betamax, för att folk kunde kopiera filmer från TV. De förlorade, men tjänade snart massor med pengar på egenproducerade videofilmer.

1970-talet protesterade svenska musiker mot diskoteken för att DJ:s ersatte livemusik. De kom ingen vart, men licensavgifter infördes för att ersätta musikerna vars musik spelades på diskoteken. Sammalunda för restaurangers och butikers inspelade musik.

1981 protesterade Per Gessle, Tomas Ledin, Eva Dahlgren och flera andra musiker mot kassettbandet och uppmanade sina fans att inte privatkopiera musiken. Ingen brydde sig, men en kassettersättning infördes för att kompensera musikerna. Den heter numera privatkopieringsersättning och gäller även CD-skivor och MP3-spelare.

Alltså:
Ny teknik som gjort det möjligt att sprida musik och annan konst mer har inte stoppats eller förbjudits. I stället har man hittat andra sätt att kompensera upphovsmännen. Så varför inte även nu?

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

5 kommentarer:

  1. Det som står i SvD-artikeln om radion är inte korrekt, när de beskriver hur det gick till. Så här gick det till:

    Musiken var inte "gratis" för radion under 1930-talet. Radiobranschen i USA hade fram till slutet av 30-talet ett avtal med den då enda upphovsrättsorganisationen i USA, ASCAP. I slutet av 1930-talet så ändrade sig ASCAP, och ville ha igenom en astronomisk avgiftshöjning för radiostationerna, som inte kunde bära dessa kostnaderna. Så radiobranschen i USA grundade därför en en egen upphovsrättsorganisation, BMI - Broadcast Music Inc, http://www.bmi.com.

    BMI erbjöd artisterna motsvarande belopp de ha betalat tidigare till ASCAP, och därmed även radiospelningar. Radiostationerna slutade att spela musik från ASCAP för de hade inte råd. BMI:s artister började uteslutande att spelas på radion. Fler radiospelningar gav större skivförsäljning. Mindre eller inga radiospelningar gav liten eller ingen försäljning alls.

    Eftersom nu ASCAP:s medlemmar började att tappa i skivförsäljning och publicitet, och ASCAP började att tappa medlemmar, som ville ha radiospelningar, till BMI.
    Nu var ASCAP tvugna att ändra ståndpunkt och sänka sina tidigare astronomiska krav och anpassa dem till BMI:s nivå.

    Det nya avtalet om kompensering blev med andra ord av på grund av att BMI grundades, och inte på grund av ASCAP:s krav.

    USA har idag har numera tre upphovsrättsorganisationer, ASCAP, BMI och SESAC.

    Mer om upphovsrättens historia kan man läsa i bl.a böckerna:

    "Free Culture av Lawrence Lessig"
    http://www.free-culture.cc/freecontent/

    "The Future Of Ideas av Lawrence Lessig"
    http://www.the-future-of-ideas.com/

    "Copyrights and copywrongs av Siva Vaidhyanathan"
    http://www.amazon.com/Copyrights-Copywrongs-Intellectual-Threatens-Creativity/dp/0814788076/ref=ed_oe_p
    http://www.ibiblio.org/pub/electronic-publications/stay-free/archives/20/siva_vaidhyanathan.html

    SvaraRadera
  2. Det började redan 1666:
    http://www.techdirt.com/articles/20070110/004225.shtml
    ;)

    SvaraRadera
  3. Dennis Nilsson, tack för rättelsen. Intressant exempel på när kapitalism fungerar :)

    SvaraRadera
  4. Jag fattar ingenting om det här med fildelning, varför det är olagligt och på vilket sätt strider det mot upphovsrättslagen. Vad är den STÖRSTA och mest VÄSTENTLIGASTE argumenten mot fildelning?
    ohh hjälp stefan helt confused!

    SvaraRadera
  5. Anonym, skivbolagen och filmbolagen menar att det minskar försäljningen, när folk fildelar i stället för att köpa CD och DVD (frågan är dock hur många fildelare som verkligen skulle köpa särskilt många CD och DVD, så dyra som de är).

    Bolagen menar att det strider mot upphovsrätten eftersom upphovsmän blir bedragna på inkomsterna de skulle ha av CD- och DVD-försäljningen. Förr i tiden var det egentligen inget brott mot upphovsrätten att göra privata kopior och sprida dem till vänner - så länge man inte tog betalt för det. Men nu har lagen skärpts så att kopiering även för privat bruk i vissa sammanhang är förbjudet (vilket jag tycker är helt fel).

    Egentligen tycker jag att det är filmbranschen, inte musikbranschen, som har mest skäl att klaga på fildelning. Filmproduktion är enormt kostsam och om fildelning innebär att folk går mindre på bio och köper färre DVD kan det vara svårt att få igen satsat kapital.
    Det är dock inte alldeles säkert att fildelning minskar biobesöken (men förmodligen åtskilligt på DVD-försäljningen, eftersom DVD är så pass dyra).

    Jag är själv upphovsman så jag kan förstå att somliga upphovsmän gnyr av rädsla för minskade inkomster - men det är inte själva upphovsmännen som gör den stora förlusten (de kan på flera sätt i stället komma att gå vinnande ur det hela). De stora förlorarna är skivbolagen och filmbolagen, de som traditionellt har gjort mest pengar på upphovsmännens material - mycket mer pengar än upphovsmännen själva, i de allra flesta fall.

    SvaraRadera