Klart att trumpeten är maskulin!

En musikvetare får en halv miljon kronor av Vetenskapsrådet för att forska i “Trumpeten som genussymbol”. Visst finns det hundratals skäl att fnissa hysteriskt åt sådan forskning – men jag är rätt nyfiken på den. Dock kan jag redan nu slå fast: trumpeten är maskulin, väldigt maskulin.

Trumpetens kön märks ju redan på dess form. Phallos. Den sticker oförskräckt fram, hård och obetvinglig, och ur dess mynning flödar det mäktigt.
Det märks också på hur musikern förhåller sig till instrumentet. En intim oral kontakt och sedan ett berömvärt envetet och inlevelsefullt “blow job”.

I och för sig innebär det att kvinnor vore de mest tillfredsställande trumpetarna (i alla fall i de flesta mäns fantasier) och att manliga trumpetare allraminst måste ha homoerotiska böjelser.

Det kan i fallet manliga trumpetare också vara fråga om ett slags sublimerad onani. De hanterar trumpeten som sitt eget kön.
Då framstår intressanta skillnader mellan trumpetarna, som torde skvallra om deras förhållande till sitt kön och därmed sin sexualitet.

Miles Davis, till exempel, spelade med sänkt huvud, blundande, och gärna vänd bort från publiken. Det antyder ett skamset förhållande till den egna sexualiteten, en vilja att dölja sitt kön och att onanera i privat avskildhet – timma efter timma. Inför andra kanske han var oförmögen att ens få upp den. Hans musik ger samma intryck.

En rak motsats var Dizzy Gillespie, som alltid spelade framfusigt rakt mot publiken, och dessutom hade bänt till sin trumpet så att den pekade rakt uppåt i en oblygt framhävd erektion. Han var onekligen stolt över sitt kön och inte ett dugg rädd för att onanera i offentlighetens ljus, ett paradexempel på en blottare. Och visst visade hans burdusa spel precis samma sak.

Ja, här finns mycket att utreda i seriös musikvetenskaplig forskning. Frågan är bara om en rättrogen feminist någonsin bör befatta sig med trumpeten, denna glorifiering och förgyllning av det manliga könet och den manliga sexualiteten.
Borde inte feminister hellre forska i stråkinstrumenten, som i både utformning och hantering omedelbart leder tankarna till det kvinnliga?

Läs även andra bloggares åsikter om genus, trumpet.