onsdag 4 mars 2009

Ända med och utan klass


Kulturknutten Per Svensson dryftar Laila Bagges ända, som råkade blottas i TV4:s “Let’s Dance”. Han tar förstås hela konsthistorien till ursäkt för det. Dessutom tyvärr ett ganska unket elitistiskt tänkande.

Hans text är rörig och svår att finna den röda tråden i. Han har nog inte tänkt färdigt innan han skrev den. Det är otydligt när han är ironisk och när han menar allvar, och varför han över huvud taget skrev.

Han gör ett kvickt historiskt svep genom ändalykter fram till Laila Bagges och tycks mena ungefär att forna ändor var finare – i alla fall att det är finare att beskåda dem:

”Det är också skillnad på bakdelar inbäddade i konstnärliga koder och kulturella kontexter och bakdelar som inte förutsätter andra reaktioner än fniss och flabb.”

Att videosnuttar på Laila Bagges rumpa lockat så många tittare menar Per Svensson beror på “dumheten” medan konsthistoriens alla rumpor smyckas med kontext.
Jo jo...

Men Per, en rumpa är en rumpa är en rumpa.
Ända sedan Venus från Willendorf, som skapades för sådär 25.000 år sedan (se bilden), har både manliga och kvinnliga rumpor hyllats i konsten, och det har alltid skett i en anda av såväl estetik som pornografi.
Det är inte ett dugg finare att titta på rumpor från förr. Per Svensson bara deltar i kulturelitens förfäran inför det köttsliga, genom att försöka göra estetik till etik.
Slappna av, Per.

1 kommentar:

  1. "En del saker är så enkla att det krävs en expert för att inte förstå dem", eller hur det citatet lyder? Man ska vara mycket lärd eller mycket bigott religiös för att inte förstå rumphumorns demokratiska och förlösande kraft.
    Snygg steinparafras, Stefan. Vad händer om man ställer samman den med ursprungsaforismen? En rumpa med en ros... Jag skulle vilja se det.
    Från ros går tanken raskt till ris. Smisk på rumpan, fick han, Per Svensson. Det ska han ha (om du nu har gjort hans text rättvisa, Stefan) om inte annat för att han tycks ha glömt bort sin Bachtin, den litteraturvetande ryssen som redde ut de här sakerna ordentligt i sin "Rabelais och skrattets historia". Har du låtit den bibeln sjunka längst in i din bokhylla, Per? Plocka fram och läs på och sluta sedan prata sådan överlärd smörja!
    Tuttar och rumpor, det är sannerligen inte att förakta.

    SvaraRadera