tisdag 1 september 2009

Naturens utmätta plats i civilisationen


Dags för en bild, denna gång som symbol för hur kringränd naturen är i vårt samhälle. Är det alls natur då?

Jag hittade denna lilla cirkel av gräs på något Malmöstråk men minns inte längre exakt var. Det spelar ringa roll. Vi ser detsamma överallt i stadsbebyggelse:
Naturen får sin plats, men den är strängt utmätt och den ska passa in i arkitekturen skapad av människohand. Man får ändå vara glad att den ges någon plats alls.

Sammalunda tenderar vi att förhålla oss till allt naturligt. Det är Ok så länge det passar in i vår generalplan.

(Klicka på bilden för att se en förstoring.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

PS: här är ett slags fortsättning på historien.

8 kommentarer:

  1. Maskrosor i genom asfalt!
    Men bäste Stefan; Har du glömt vår "Nordiska" astronat där uppe i ETER-rymden?

    Ä --- rålle väntar med spänning!

    PS. Min imeal klickar fortfarande.....

    SvaraRadera
  2. Rymdens Klin och Klang!
    De "ryska" kosmonaterna: hur har de gått för dem efter deras årslåna rymdfärder. Finns de några uppgifter om deras fortsatta jordeliv.

    Å----rålle

    SvaraRadera
  3. Bor man ute i bushen har man det bäst om man anpassa sig efter naturen. Här ute är bärplockning viktigare än antal besök på bloggen ;-)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Pennelina, du har väl sett att våra bär åker till Kina och Japan:
    Vilda bär kan bli nyttig industri

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det klemas för mycket med naturen. Man skall inte skämma bort grönsakerna och de små krypen.

    ...jag kanske rent av är allvarlig! Det finns iaf för mycket naturromantiserande. Bara för att något finns i en skog eller har ett linneiskt latinskt namn är det inte heligt.
    Just nu går på SVT en serie kallad "Mitt nya skotska hem", där en kille flyttar till en *ruin* på skotska landsbygden. Flytta "närmare naturen" och allt det där.
    Och det går så bra... Han har nämligen *hur mycket pengar* som helst. Byborna hjälper honom bygga tak på ruinen (det kostar). Han har inget vatten så han måste köra två mil varje dag och hämta det i dunkar (bensin kostar). Han köper får och grisar och hyr ett vindkraftverk (mer utlägg). Osv.
    Allt går ju jättebra, om man har pengar och ett TV-team i ryggen. I verkligheten skulle någon annan sitta och frysa i ruinen, och de förbannade djuren skulle skrika för de vill bli mjölkade eller ha mat halv fem på morgonen och så måste det mockas. Lagom kul.
    Det fanns ett skäl till att ruinen i TV-programmet blev en ruin. Folk flyttade därifrån, skittrötta på eländet.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  6. Ahrvid, för att inte tala om alla dessa reality shows på tropiska öar. Naturen som tivoli.

    SvaraRadera
  7. Jo då! Sist vi plockade lingon gick det 30 asiater på två svenskar. Seriöst, alltså!

    Även om jag menar att det är en form av dolt slaveri att låta dem komma och plocka bär - under ovärdiga förhållanden - så kan jag samtidigt konstatera att bären tydligen räcker till oss som vill gå ut och söka reda på dem.

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  8. Mm... Bilden kan ge intryck av ett människan har en chans mot det växande, svällande, expanderande gröna. Det har vi ju knappast. Naturen behöver vi knappast bekymra oss för. Hellre då för människans plats i den hela.

    SvaraRadera