TV4 ska i sitt program Förkväll använda “experter” som i själva verket representerar olika företag, som betalar TV4 för deras medverkan. Alltså dold reklam och inget annat. Det blir allt mer sådant i media. Trovärdigheten ruttnar bort.
TV4:s Förkväll är prostituerat förspel. De ansvariga slingrar sig som masken på kroken när DN frågar om det märkliga upplägget. Några journalister på TV-kanalen gör detsamma, medan andra uttrycker oro och betänklighet.
Det är tyvärr inget nytt, varken på TV eller i tidningar, som också säljer reklamplats i sina spalter och maskerar det som nyheter. Jag har skrivit om Aftonbladets hyss med sådant här och här.
Desperata gammelmedia
Vi lär få mer av det i takt med att gammelmedia blir allt desperatare, för att deras inkomster dalar och deras inflytande över mediaflödet minskar. Men det är en helt galen väg. Om de inte står för seriösa journalistiska principer har de helt enkelt inget i framtiden att göra. När skillnaderna mellan journalistik och reklam suddas ut finns det inte längre någon anledning för allmänheten att spendera pengar och tid på förstnämnda.
Gammelmedia gräver sin egen grav med sådan korttänkthet. De små inkomster de kan hämta in på att sälja ut pressetiken leder snabbt till stora förluster. Att det gått så galet beror på att ekonomer trängt sig på och fattat beslut om det redaktionella. Förr hölls dessa perspektiv isär, inte nödvändigtvis för att värna om den seriösa journalistiken, utan för att man visste att det var det enda som höll i längden.
Media som förlorat sin trovärdighet förlorar snabbt sin marknad. Det vet inte ekonomerna, och de har tyvärr slutat lyssna på redaktörerna – som i och för sig inte precis verkar gå från klarhet till klarhet de heller.
Morgondagens framgångsrika media är de som vågar ta journalistiken på allvar.
Läs även andra bloggares åsikter om Förspel, TV4, reklam, journalistik. Intressant?
Vi lever i en tid lika omvälvande som jag vet inte vilken. Jag tvingas säga Franska Revolutionen, även om jag helst hade velat undvika det med dess huvudavknoppningsassociationer. Jag gissar att flera av de stora tidningarna inte finns om bara två-tre eller högst fem år - eller att de är monoliter i ett enkelriktat storebrorsmedialandskap. Brytningen lär ske inom de närmaste två-tre åren. Känns det som.
SvaraRaderaVad vi närmast har framför oss lär vara att journalister tar ställnng. Några för den ena, andra för den andra ideologin. Lite som von Sivers och Ekdahl har valt att säga ifrån i fråga om Förkväll. Ett publicistiskt inbördeskrig lär utbryga.
... profeterar jag.
Från det ena till det andra... Igår morse pyspunkade jag en bil. :-)
SvaraRaderaDialog med kväll efter kväll skränande, dyngraka överklassungdomar är inte lätt, men efter mitt tilltag (alla fyra hjulen, så att budskapet blev klart och tydligt; hade tänkt plocka navkapslarna också men hann inte) hade de visst intresse av att diskutera. Det var kul. Fem mot mig. Och den gamla aikidokan i mig hoppade fram! Särskilt våldsbenägna var de nu inte, nästan till min missräkning, men jag tackar dem ändå för att ha lockat fram min aikidoka.
Om en vecka mister jag 2/3 av mitt jobb. Det var på tiden! Då ska jag tusan ta upp mitt gamla svartvita sprattlande tror jag. 1,5 timmas resa, enkel riktning, till närmaste dojo förskräcker en smula... Men säg, vad har en arbetslös väl sin tid till?
Jag spanar in dina videor nu. Inspiration!
Få saker är så lustfyllda som aikido.
:-)
Det sista inlägget får du gärna ta bort när du har läst det; det har knappast något allmänintresse.
SvaraRaderaMattias, jag tar ogärna bort så sköna glimtar ur livet.
SvaraRaderaJag hoppas att resandet inte ska avskräcka dig. Chile har en hel del aikido. Jag har mött några som är väldigt influerade av Christian Tissier, men det finns säkert andra också. Välj efter tycke och smak - om resvägen tillåter.
Träffande beskrivning av gammelmedia! :-)
SvaraRaderaApropå det Mattias skrev om pyspunkande så gjorde min far detsamma vid T-centralen i Stockholm på 90-talet. Det var nämligen så att lapplisorna strejkade vid detta tillfälle.
Min far brukade åka till T-centralen för att köpa någon udda tidning, och parkerade som vanligt på anvisad parkeringsplats.
Det var dock inte alla som gjorde det. En taxi-chaufför hade parkerat mitt på gatan. Så min far frågade honom varför han hade gjort det. Svaret var att lapplisorna strejkade och nu kunde han parkera var han ville utan att bry sig om parkeringsböter. Att han hade parkerat mitt på gatan brydde han sig inte.
Taxi-chauffören gick sedan sin väg. Min far gick också iväg för att köpa sin tidning. Efter någon kvart, när han kom tillbaka, så stog taxibilen fortfarande mitt på vägen.
Nu blev min far less, så han skruvade ur ventilerna på däcken på taxin, och satte sig i sin bil för att se vad som hände.
Taxi-chauffören kom tillbaka, och blev rosen rasande. Att han stog mitt på vägen och stoppade trafiken bekymmrade honom fortfarande inte.
Ja, i bästa fall kanske taxi-chauffören lärde sig en läxa....:-)
Ok, det får väl stå kvar som aikidoreklam då. Gott folk som läser detta:
SvaraRaderaProva på! Det är hejdlöst roligt.
Ja det är en försmädligt elak metod att få folk lite vart man vill, humörmässigt, pyspunkandet. Själv hade jag länge lurat på att helt enkelt hälla över dem en hink kallt vatten från balkongen strax ovanför den port de flitigt frekventerar, men så här i efterhand kändes pyspunkandet snällare som inledningsreplik. Dock måste det vara på alla fyra hjulen så de får klart för sig att det ligger bestämdhet bakom, är man för mesig blir det bara mer ved på brasan.
SvaraRaderaHinken tar jag kanske till nästa gång. När det blir lite varmare i luften; taskigt att hälla på någon lunginflammation.
Det fina i kråksången är att vilken vändning den här konflikten än tar så är porten alltid där, under min balkong. De kan ju heller inte veta vad jag behagar fylla hinken med.
Det är roligt nästan jämt, som han sa, den gode Hasse Alfredson.
Stefan: Vad står då månne Tissier för, som du ser det?
SvaraRaderaFör mig passar nog en aikido med mycket betoning på ki bäst. Tekniskt var jag synnerligen obegåvad och hade märkvärdigt svårt att få ordning på steg, grepp, slagföljd osv, men ki har jag känsla för.
Mattias, du kanske ska leta upp en ki-aikidoklubb? De som gillar Tissier brukar tolka honom rätt fysiskt, fast han är en filosofiskt avancerad aikidoka.
SvaraRaderaWell, sanningen är nog den att jag inte har mycket att välja mellan. I grannstaden Concepción finns bara en klubb, såvitt jag har bekant för mig. Men när jag var där och kände mig för för några år sen kände jag igen det mesta tycker jag.
SvaraRaderaViktigast på Enighet var nog det glada humöret. Känner man sig bara väl till mods går det nog att förlika sig med de flesta stilar, gissar jag.
Jag tittar vidare på min pyspunkahistoria. Den är riktigt fin liten spegelskärva, eller kan kanske bli en god roman om någon vill skriva den. Jag är nämligen NU i överläge, med min upphöjda balkongposition. Men vem vet hur livet placerar oss när överklassbarnen fått en maktpinne i handen? Då kanske jag är skoputsare.
SvaraRaderaJag ser hursomhelst fram emot fortsättningen.
Igår träffade jag två zigenarbarn i parken, en flicka och en pojke. De ville ha pengar av mig. De fick inga. Sen ville jag ha jordnötter av dem. Jag fick inga.
Men vi utväxlade flera leenden, inte det sämsta.
Mattias, fortsätt så - härliga scener ur livet.
SvaraRadera