tisdag 1 september 2009

En förunderlig rockpoet


Pseudonaja har skrivit om besynnerligheter i sångtexter från 1960- och 70-talet. Jag lägger gärna till den mest egensinniga lyrikern från tiden: Marc Bolan. Han skrev svindlande texter.

Marc Bolan hade rockbandet T. Rex och en stor hit i början på 1970-talet med Hot love, men han skrev mycket mer raffinerade texter än just den låttiteln antyder. Ofta mustiga, inte sällan rent underliga, alltid innehållsrika.
Vad sägs t.ex. om:
Well you can tear a plane in the falling rain
I drive a Rolls Royce 'cos it's good for my voice
But you won't fool the children of the revolution


Eller denna hyllning till en kvinna:
Well you're built like a car
You've got a hub cap diamond star halo
You're built like a car, oh yeah
Well you're an untamed youth
That's the truth with your cloak full of eagles
You're dirty sweet and you're my girl
Get it on, bang a gong, get it on


Jag såg honom på Gröna Lund sommaren 1977. Det var riktigt rått väder och blott kanske ett trettiotal i publiken. Han gjorde sin show tappert ändå. Några månader senare dog han i en bilolycka.



En av mina favoriter är Spaceball ricochet, en släpande ballad som jag tror är något av hans credo och testamente:

I'm just a man
I understand the wind
And all the things
That make the children cry
With my Les Paul
I know I'm small
But I enjoy living
Anyway

Book after book
I get hooked
Everytime the writer
Talks me like a friend
What can I do
We just live in a zoo
All I do is play
The spaceball ricochet

Deep in my heart
There's a house
That can hold
Almost all of you
I bought a car
It was old but kind
I gave it my mind
And it disappeared

I love a girl
She is a changeless angel
She's a city it's a pity
That I'm like me
I said how can I lay
When all I do is play
The spaceball ricochet


En annan favorit har märkligt rättframma rader, som om Marc Bolan denna stund klätt av sig inpå bara skinnet och släppt all rock’n’roll-förställning. Melodin är svävande, liksom tveksam, och ändå med en genomträngande styrka som sannerligen också finns i lyriken:

Are you my main man
Are you now, are you now
Are you my Main Man
Are you now, are you now
Are you now

Are you a God man
Are you now, are you now
Are you a frog man
Are you now, are you now
Are you now

Heaven is hot babe
Everso everso
Heaven is hot babe
Watch it glow, watch it glow
Watch it glow

Bolan likes to rock now
Yes he does, yes he does
Bolan likes to rock now
Yes he does, yes he does

Is there a sane man
Anywhere, anywhere
Got giraffes in my hair
And I don't care
No I don't care,
No I don't care

As a child I laughed a lot
O yes I did, O yes I did
Now it seems I cry a lot
O tell me true, don't you


Marc Bolan var storslagen. Jag önskar honom många renässanser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

7 kommentarer:

  1. Hej, Stefan!

    Tack för ett trevligt inlägg! Måtte vi aldrig glömma Marc Bolan. Stundtals var han briljant – både musikaliskt och poetiskt.

    En liten kul sak är denna sång med Cuddly Toys. Det sägs att Bolan och Bowie har skrivit den tillsammans. Hur det är egentligen vet jag inte, men vissa stories är alldeles för bra för att kolla...
    http://www.youtube.com/watch?v=w52Yc8LhopA

    Här är en annan goding där Bowie berättar om hans och Bolans första möte (en och en halv minut eller så in i videon). Det hade varit kul att ha en filmupptagning av det mötet.
    http://www.youtube.com/watch?v=b6ao2KDgAac

    Jonas

    SvaraRadera
  2. Hej Jonas!
    Kul att du tittar förbi. Myten verkar sann. Här är en gammal demo med Bowie och Bolan:
    Madman

    Jag visste att Bolan var den som satte fart på Bowie genom att säga till honom att så att säga gå hela vägen, men jag visste inte att de hade gjort något ihop. Det låter som att de har kul.

    Underbar video där Bowie med sin finurliga humor berättar om ungdomstidens möte med Bolan. Det var en liten värld på den tiden.

    Jag vet också att Bolan någon gång turnerade med Frank Zappa, vilket Zappa ogärna gjorde om eftersom Bolan var en sådan partyprisse. Zappa var mer en kopp te på kvällskvisten-typen, trots hans sångers teman. De gjorde knappast heller någon musik ihop, vad jag kan föreställa mig.

    SvaraRadera
  3. En kopp te, eller åka ut med ungdomar till stockholmsförort och bo över hos dem och mamma och pappa en natt. Hörde du det radioreportaget för några år sen, hur Zappa gästat ett svenskt hem efter en konsert? Det lät väldigt kyskt och småputtrigt det hela, och det kanske var precis vad det var? Som du säger: Zappa var nog en rätt teoretisk syndare.

    SvaraRadera
  4. Mattias, det hörde jag från just den gosse som hade överraskats hemma av sin idol. Han berättade för mig om den overkliga upplevelsen.

    Efter en konsert i Stockholm hade hans syster lockat hem Zappa till förortsvillan, bara för att ta en kopp te i allsköns ro. Syrran satte på tevattnet och sa till Zappa att han skulle upp och väcka brorsan, som nog ville vara med.
    Zappa lutade sig ner mot den sovande grabben, som hade varit på konserten och var en stor fan.
    - Johannes, wake up! sa Zappa.
    Tala om uppvaknande.

    En tid därefter släppte Zappa en platta där han sjöng vad som lät som "Good morning, your highness!" men också kunde vara "Good morning, Johannes!" - så vi bestämde oss för den senare tolkningen.

    SvaraRadera
  5. :-)

    Härlig tolkning. Och klart mer trovärdig än den vi ljungbyungdomar gjorde till Santanas "Havana Moon". Var det inte i själva verket "I Värnamo-oo-o" han sjöng? Det var det ju knappast, men nog lät det likadant.

    SvaraRadera
  6. Jag var också på Grönan den 24:e maj 1977, för övrigt hans sista live-spelning ever. Bilder tog jag men letar fortfarande efter någon form av inspelning från det hela. Du råkar inte ha någon?

    Johan

    SvaraRadera
  7. Johan, tyvärr, jag har inte sett skymten av inspelning från konserten. Har du lagt upp dina bilder från den någonstans?

    SvaraRadera