Mona Sahlin vill inte sänka arbetstiden till sex timmar om dagen. Det är synd, för det skulle öka människors livskvalitet betydligt och ändå göra ringa skillnad för produktionen. Förr i tiden arbetade folk sällan mer än fyra timmar om dagen. Det räcker.
Före industrialiseringen var det vanliga en arbetsdag på cirka fyra timmar. För bönderna varierade det beroende på årstiden, men normalt var det däromkring. I jägar- och samlarsamhällen arbetar de sådär två till fyra timmar om dagen. Det är det naturliga, som människan mår bäst av.
Arbetsdagar på åtta timmar är inte särskilt effektiva, eftersom människan helt enkelt inte förmår jobba så mycket, dag efter dag. Minskad arbetstid betyder därför inte nödvändigtvis minskad produktivitet, även om det i och för sig kunde vara ett acceptabelt pris.
Nu för tiden är det inte bara betydligt längre arbetstid än förr. Dessutom har folk ofta lång resväg till jobbet och en massa plikter att jämställa med arbete som väntar hemma. I jämförelse med hur det varit i historien arbetar vi så gott som hela vår vakna tid, utom på helger och semestrar. Då jobbar vi bara sådär halvtid...
Det är inte klokt, speciellt som de flesta har jobb som är föga tillfredsställande – och ändå förväntas knega på som maskiner. Vi tror vi lever i ett välfärdssamhälle, men det går att diskutera. Hur bra mår vi egentligen? Och har vi alls tid att leva?
Jag tycker att politikerna på allvar bör pröva möjligheten att föra över en del av det moderna samhällets överflöd av resurser till minskad arbetstid. Förmodligen sparar vi dessutom en massa energi på det.
Läs även andra bloggares åsikter om arbetstid, välfärd, politik. Intressant?
Nja stefan, det är väl en sanning med modifikation det där, som tex bonde finns det alltid något att göra, byta staket, måla, laga tak, mjölka kor, ta in och ut dem, klyva ved, osv osv osv.
SvaraRaderaSom skräddare eller skomakare tar det en bra stund och laga eller göra nya saker, producerar du bara 1 plagg per dag (2-4h) och sen ska du ju också sälja plagget, osv osv..
Men vad som är sant dock är att vi har mycket mer restid till och från jobbet, samt att våra jobb är mer psykiska än fysiska idag.. Och psykisk stress är svårare och bli av med än fysiskt imho..
Billy G, jag levde förstås inte förr och har inte gjort en äventyrsresa till någon afrikansk infödingsstam, men inom antropologin och historien tror jag att det är etablerade fakta. De långa arbetsdagarna för gemene man kom med industrialiseringen, för maskinerna som folk skulle mata kunde jobba oavbrutet.
SvaraRaderaStefan:
SvaraRaderaDu har fel. Man arbetade BETYDLIGT mer förr i tiden. Om vi går till för 200 år sedan (källa: När människan skapade världen, Johan Norberg, och han stödjer sig på Fogel, 2004, Arbetstid: Maddison, 2001): "14 timmars arbetsdag var inte ovanligt, sex dagar i veckan."
Han skriver inget specifikt om "den lycklige vilden" på stäppen, som du kanske syftar på. Men att de skulle ha det lätt att hitta mat och bara behövde jaga/samla i fyra timmar låter helt osannolikt. Varför flyttade de tidiga människorna annars runt så mycket? (Människan var notoriska nomader och spred sig därför snabbt över jorden.) De tvingades vandra för att matresurserna var knappa.
Myten om den indolente vilden kommer nog från eurpeernas första konfrontationer med folken på söderhavsöarna, där klimatet var extra gynsamt för växtlighet m m och just *där* kanske matförhållandena var litet bättre.
Den tidiga industrialismen innebar också långa arbetsdagar, men kortare - och dessutom med mycket bättre betalt - än bondesamhället. Det var därför folk flockades till att ta fabriksanställning. (Därmed inte sagt att livet i fabrikerna var lätt, enl dagens standard. Men man fick det förhållandevis bättre, och med tiden *ännu* bättre.)
F ö anser jag att om vi skall korta arbetstiden, är det rationellare med att dra ned till fyradagarsvecka än sextimmersdag. Argument:
1. Fyradagarsvecka innebär neddragning till 32 tim/v, vilket är ett mindre och därmed lättare steg att ta än neddragning till 30 tim/v.
2. Arbetsresor tar oerhört mycket tid för många. Sextimmarsdag minskar inte arbetsresorna, viket fyradagarsvecka gör! En dag mindre att företa arbetsresor, helt enkelt.
3. Vi har ojämn belastning på stödresurser, t ex transportsystem. De är dimensionerade för att toppbelastningar måndag-fredag. Med fyradagarsvecka kan man sprida ut belastningen, och system nyttjas därmed effektivare. Vi bör i princip betrakta lörd-sönd som vilka dagar som helst. De fyra dagar folk jobbar bör kunna spridas ut jämnt över HELA veckan. (Vissa jobbar måndag + 3 d, andra tisdag + 3 d, osv.)
F ö tror jag att en hel del problem som rör arbetstiden stammar ur politikernas byråkrativurm. Vi borde ha kunnat korta arbetstiden en hel del på senare tid, men politikerna tar chansen att fylla ut med byråkrati. Det skall skyfflas papper, fyllas i blanketter, osv. Litet som med Parkinsons lag, att byråkrati ser till att varje uppgift alltid kommer att växa ut till att ta så lång tid som avsätts för den. (Varje enskild sysslar inte med byråkratin. Jobbaren på golvet hos Volvo fyller kanske inte i blanketter dagarna i ände. Men kraven på allt mer byråkrati gör att Volvo måste anställa allt mer adm personal, och då finns inte ekonomiskt utrymme för tillräckligt med produktiv personal och jobbaren på golvet kan absolut inte korta arbetstiden.)
--Ahrvid
Ahrvid, det var en överraskning. De flesta antropologiska studier jag stött på har varit enhälliga om forna tiders mindre arbetstid. Det kräver ett ytterligare rotande som jag just nu tyvärr inte har tid med. Men det är knappast 1700-talets föreställningar om den lycklige vilden som ligger bakom dessa uppfattningar.
SvaraRaderaFör 200 år sedan, i början på 1800-talet, hade industrialiseringen kommit igång, speciellt i England men också andra länder. Jag syftade på arbetstid före den förändringen. Kanske är det därför siffrorna är så annorlunda från vad jag har stött på?
Förresten, observera att stämpelklockan på bilden står på just fyra. Passande - men ren tur.
SvaraRaderaÅtminstone hade man i det gamla bondesamhället tid att "rasta skumme", som det hette i mitt farföräldrahem. "Kura skymning" kallas det nog annars oftast.
SvaraRaderaI bondesamhället var hur som helst många sysslor långsamma. Att köra säden till kvarnen tog sin tid, till exempel. Det lär ha gett gott om tid till eftertanke.
Stefan:
SvaraRaderaNej, i början av 1800-talet hade industrialiseringen med knapp nöd kommit igång i Storbritannien; i resten av världen kom den senare. Det Norberg anför bör därför gälla ett i huvudsak icke-industriellt samhälle. Man räknar med att industrialismen kom igång på allvar först i mitten av 1800-talet (i Storbritannien något tidigare, andra länder senare). Men även räknat från den tidpunkten dröjde det omkring 100 år innan majoriteten av människorna i i-världen övergivit landsbygden, och man sysslade alltså i huvudsak med det traditionella lantbruksarbetet långt efter att industrialiseringen börjat. (I t ex Sverige bodde 50% eller fler på landsbygden in på 1950-talet, om jag inte minns statistiken fel.)
--Ahrvid
Jag tror i och för sig att även lantbruken påverkades av industrialiseringen, så att även de pressades till större prestationer och längre arbete - de skulle ju producera mat till ett stigande antal industriarbetare.
SvaraRaderaJag envisas med att tvivla på siffrorna om 14 timmars arbetsdag i det gamla bondesamhället, men jag får väl tiga still tills jag har läst på.
Nåja, nu är väl inte en källa, grumligt tolkad, mycket att fota sig på heller. Ahrvid, din tvärsäkra stil är bara tröttande.
SvaraRaderaStefan:
SvaraRaderaIndustrialiseringen av lantbruksarbetet - vi talar om fler och nya maskiner, nya jordbruksmetoder, m m - ledde till *mindre* arbetsbehov. Norberg nämner som exempel att innan skörde-och tröskningsmaskiner, tog det 25 personer sex timmar att skörda och tröska 1 ton säd. I dag gör en enda person detta på sex minuter, med maskinell hjälp. (Och minskandet av arbetsinsatsen har skett kontinuerligt, från införandet av de första enkla maskinerna, och framåt.)
Avkastningen per arealenhet ökade också med industrialismen, med nya grödor, bättre gödning, nya odlingsmetoder, osv. Trots att färre bönder skulle odla mat till allt fler industriarbetare, ökade produktiviteten långt utöver vad som behövdes för detta. Just för att jordbruket blev allt mer arbetsbesparande tack vare industrialismen, KUNDE industrier växa fram (då det fanns friställda lantarbetare som kunde gå över till industrin - där de f ö fick bättre löner och arbetsvillkor).
Bara som kuriosum kan jag nämna att jag faktiskt haft tillfälle att iaf delvis studera gamla tiders jordbruk... Det gäller 60-talet då jag var en liten parvel, men då såg jag i min mormors by i Lappland hur "morbror Erhard" (inte min morbror, utan morbror till någon annan i släkten) slog fält med lie. Han var gammal redan då. Det tog en fruktansvärd tid. Han gjorde det ensam, för andra hade kanske inte lust att bidra i denna arbetsintensiva verksamhet. Det fanns mekaniska skördemaskiner i byn. Jag vet inte varför Erhard inte lånade någon. Han kanske ville "styla", eller han kanske var en envis djäkel. (Jag var också vid många tillfällen med om insamlande av hö och uppsättande av s k hässjor, hur det nu stavas. Det var kul för man fick åka höskrinda. Insamlat hö i ladorna var kul att hoppa i!)
--Ahrvid
Ps. Mattias, jag tycker att den tvärsäkra stil man ofta möter från kritiker av industrialism och modernism är *verkligt* tröttande...
Ahrvid, jag invänder inte ett dugg emot att industrialiseringen även för jordbruken innebar enorma rationaliseringar.
SvaraRaderaJag är inte lika säker på att det var friställda jordbruksarbetare som ledde till industriutvecklingen, det var nog snarare den senare som drog till sig de förra. Det var en process som tog ringa hänsyn till arbetarna. De exploaterades hänsynslöst fram till fackföreningsrörelsens framväxt.
Och jag är fortfarande inte övertygad om det där med 14 timmar, men jag har heller inte hunnit rota i saken...
Ahrvid: Never mind...
SvaraRadera