Jag har aldrig imponerats av tidningarnas sexrådgivare. De säger så gott som bara det politiskt korrekta, och det har i realiteten väldigt lite att göra med sex och andra känslomässiga ting.
DN:s Katerina Janouch är inget undantag. Hon svarar gräsligt förutsägbart och trendriktigt på läsarnas frågor. En rådgivning som är att jämföra med en blind som leder en blind.
Att vara politiskt korrekt betyder att man snor in sig i ohjälpliga självmotsägelser och tokigheter.
Till exempel anser Katerina att en man är hänsynslös mot sin partner när han stirrar på unga kvinnor och borde sluta med det – eller i alla fall göra det så att inte hans partner ser det, vilket är hyckleri av den högre skolan. Här är den texten.
I en annan text tycker hon att mannen ska sluta sjåpa sig för att partnern har skaffat en bamse-dildo (32 cm lång och 7 cm i omkrets). Han känner sig sårad men det har han från Katerina ingen som helst förståelse för.
Jag ser ingen annan skillnad mellan de två fallen än könen på de förorättade. Möjligen är det i så fall fräckare att skaffa en dildo än att snegla på snyggingar. Antingen accepterar man glatt båda beteendena eller avfärdar båda. Katerina tänker med den omvända jämställdhet som råder bland enfaldiga tyckare idag.
DN borde ta bättre ansvar för sina läsare och byta ut henne.
Läs även andra bloggares åsikter om Katerina Janouch, sex, sexrådgivare, dildo, jämställdhet.
Jag hatar ju också politisk korrekthet men att inte kolla på snyggingar när man är ute och går med sin kvinna är väl snarae hyfs och fason (vilket inte är samma sak som politisk korrekthet). Jag tror upprigt att jag sårar den jag är ihop med om jag förfaller till sådant beteende och jag brukar undvika det (även om jag, skam att säga, misslyckats några gånger).
SvaraRaderaVad gäller dildo vet jag inte vad jag skall tycka. Personligen blir jag nog inte så upprörd.
Robsten, jag tror det blir roligare om båda tillåter varandra att spana på snyggingar på stan. Då odlar man sitt konstnärsöga.
SvaraRaderaHe, he, jag har måhända en sträng o konservativ uppfostran. Dessutom har min dåvarande kvinna faktiskt reagerat när jag någon gång låst blicken för länge på en "snygging", vad gör man inte för att undvika bråk? Undrar om inte normerna och reglerna är strängare och på något sätt "seriösare" när det gäller heterosexuella förhållanden än homosexuella, men jag skall låta det vara osagt, bara en känsla jag fått.
SvaraRaderaJag tror att den traditionella moralen är strängare i förhållande till heterosexuella relationer, men bara för att traditinell moral redan från början avfärdar homosexualitet, och därför inte har många synpunkter på hur den bedrivs.
SvaraRaderaJag håller med dig i ditt omdöme om Katerina Janouch. Jag lyssnade på en snutt av hennes sommarprogram som hon gjorde häromåret, men det var ett förfärligt trippande på små små känsliga småborgerliga fötter, kändes det som. Hon uttalar sig med ett vått finger i luften - för att se vart vindarna blåser.
SvaraRaderaDäremot har någon av dagstidningarna, och jag tror att det är DN, en manlig rådgivare som har varit bra de gånger jag läst honom.
Vad gäller spaneriet: Nog får man spana. Och nog får man vara svartsjuk. Samma med dildon. I båda fallen skulle jag som rådgivare uppmana den oroliga/e att våga gå till botten med sina känslor, snarare än att ställa partnern till svars. I sängen är vi först och främst med oss själva - liksom alltid annars, förresten.
Och APROPÅ det så avbröts jag mitt i kommentarsskrivandet av att posten kom på besök. Jag har nu Tao Erikssons sexliv här på mitt skrivbord. Man tackar! Den tar jag itu med redan idag, efter att igår ha rest färdigt med Bruce Chatwin till Patagonien.
SvaraRadera:-)
Nån som spanat in hur sexrådgivarna förhåller sig till manliga sexleksaker, förresten? Jag frågar, för jag har inte gjort det. Men nog är det märkligt hur ohöljt jättefräckt och befriande den kvinnliga onanin anses vara, medan den manliga är närmast skambelagd? Sova med dildo på nattygsbordet är fräckt, runka i duschen är skamligt. Hur hänger det ihop, någon?
SvaraRaderaMattias, det hänger inte ihop alls :)
SvaraRaderaDet kan faktiskt delvis vara uttryck för en gammal manlig sexualsyn, som gör det egna könet fult och kvinnors sexualitet ständigt spännande. Ungefär som att lesbisk kärlek anses sexig även i mäns ögon.
Du nuddar vid ett mycket intressant ämne. Är det så att den moderna kvinnan har övertagit mannens syn på sexualiteten - och på kvinnan? En nätbekant berättade att hon besökte Fogelstad för lite sedan, i sällskap med ett medium. Den som inte tror på medialitet kan sluta läsa här; jag gör det men köper naturligtvis inte allt. Alltnog; hon berättade att Fogelstadkvinnorna, enligt mediet, såg nutidens kvinna som betydligt svagare än vad de var.
SvaraRaderaJag tror att det har med den saken att göra - den moderna kvinnan har övergivit sig själv, och antagit en manlig syn på sexualiteten och på sig själva. Kanske är det upp till mannen nu att, som du säger, återövra sin självrespekt och befria sig själv - och kvinnan.
Jag tror inte att kvinnan innerst inne känner sig så fri som hon påstår sig vara när hon ligger där och pullar med sin dildo. Jag tror att det ligger mycket av besvärjelse i det synsättet.
Här finns det anledning att prata om mannens eget ansvar, naturligtvis. Det duger inte att fortsätta använda motsatta könet som skärm för alla de egna projektionerna, såväl självförakt som egen beundran. Mannen behöver komma tillrätta med sin egen sexualitet. Kanske Tao Eriksson har en idé...?
SvaraRaderaMattias, jag tänker på yin och yang: i yin finns lite yang, i yang lite yin. Allt innehåller sin egen motsats. Världen är skapad av idel paradoxer.
SvaraRaderaKvinnan som bejakar sin sexualitet råkar lätt få en manlig sexualitet, vilket inte behöver vara något negativt men kan leda till irrfärder i identiteten. Sammalunda med mannen som letar efter den undfallande ömsintheten.
Ändå är det resor värda att göra. Inget är tråkigare än att blott uppfylla stereotyper.
Jag håller med. Men feminismen, i det som kommit att blivit dess huvudfåra (särartsfeminism med kritisk syn på män och manlighet) inser inte att den tagit över sin motståndares rustning och i stort sett bara blivit en variant på machismen som fjärmar kvinnan från henne själv. Om detta är en nödvändig vilsegång, so be it. Men en vilsegång är det inte desto mindre, tror jag.
SvaraRaderaMattias, du har alldeles rätt vad gäller den vulgäraste och ytligaste formen av feminism - som tyvärr verkar dominera i den svenska kulturdebatten.
SvaraRaderaJag undrar, finns det en välformulerad och tänkvärd feminist värd att studera? Det måste det väl ändå göra. Förmodligen är de kloka feministerna allihop engagerade i queer-perspektivet, som är det intressantaste vad gäller könsroller och gender över huvud taget.
Jag håller med dig, i queerdebatten har vi allt att vinna, både kvinnor och män.
SvaraRaderaJa, en feminist är värd att gå till botten med: Elin Wägner. Hon verkar inte ha så många efterföljare, åtminstone bullrar de inte lika mycket som andra. Roligt nog var Bang, som kommit att stå som symbol för nutidsfeminismen, hennes adept, vilken beundrade henne mycket - men Bangs adepter bryr sig nog knappast om Elin Wägner. Anita Goldman är nog den i våra dagar som har gjort mest för att föra vidare Elin Wägners tankegods.
Elin Wägner besatt dessutom en briljant, avväpnande humor. En ovanlig egenskap bland dagens feminister, törs jag påstå.
Men då har ni inte tagit del av Åsa Mobergs tankegods, eller? Gör det! Hon är mycket klok. Nu talar jag alltså om Vilhelm Mobergs dotter, inte den andra (som i o f s också verkar vettig).
SvaraRaderaVar håller hon hus nuförtiden månne?
SvaraRadera