Den amerikanska högern går från galenskap till galenskap i sin frenetiska kamp mot Barack Obamas popularitet. Han anklagas för att inte ha varit född i USA och därför illegitim president – fast hans födelseattest bevisar motsatsen. Han påstås ha en dold agenda att införa socialismen och statskontrollerad dödshjälp när han bara vill reformera hälsovården. Han påstås vilja hjärntvätta ungdomen när han vill TV-tala till amerikanska skolelever om hur viktigt det är med utbildning.
Det är groteskt, och det understöds av konservativa politiker som borde ha högre moral och av konservativa TV- och radiostationer som borde vara mer sakliga. Det amerikanska politiska livet håller på att bli en fullständigt oanständig pajkastning. Man skulle skratta om det inte blottade så kusliga sidor av mänskligt beteende.
Konservativ desperation
Bakom denna hatkampanj ligger inget annat än en konservativ desperation gentemot Obamas popularitet och demokraternas grepp om såväl Vita Huset som kongressen och senaten. Oppositionen har föga chans att misskreditera Obama med förnuftsargument, så de går över till idel slag under bältet och cyniska förtalskampanjer.
De gjorde samma sak med Bill Clinton, som också var en väldigt populär president. De spred alla möjliga lögner om honom tills de hittade hans affär med Monica Lewinsky. Den drog de honom inför rätta för – endast för att skandalisera honom.
Den strategin slog tillbaka på republikanerna själva. Clinton överlevde skandalen, men därefter är det högvis med republikanska politiker som har ställts i skamvrån när deras kärleksaffärer och sexköp har blivit offentliga.
Republikanerna drog ner gylfen på Clinton och gjorde det därmed grönt för pressen att dra ner gylfen på vilken politiker som helst. Det har visat sig att de stora “syndarna” är republikanerna – i synnerhet de som skriker mest om trohet och kristna värden, de som mest rabiat har uttalat hat mot varje form av promiskuitet.
Stöd från fega politiker
Även dessa nya kampanjer mot Obama kommer säkert med tiden att slå tillbaka på republikaner och andra konservativa. Bibeln talar om at man ska bli dömd med samma sränghet som man själv dömer andra. Det har de konservativa allra mest att förlora på, eftersom få av dem kan leva upp till den snäva moral de predikar.
Obama ser ut att ha självförtroendet att mala på, men alla dessa hatkampanjer kan ändå få fega demokratiska kongressmän och senatorer att svikta i stöd för honom. I så fall ger de efter för det allra lägsta i människan. De torde få svårt att bli omvalda, men så långt har de inte förstånd att tänka.
Inte är Obama någon ängel, utan en politiker med styrkor och svagheter som alla hans kollegor. Men han är ingen djävul eller demon, med dold avsikt att leda USA in i ett helvete. Det faller på sin egen orimlighet. Det amerikanska samhället vore mycket sundare om det med en fnysning och ett hånskratt avfärdade sådana knasiga röster.
DN skriver om Obamahatet här, här och här, Svenskan här, Aftonbladet här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, USA, politik. Intressant?
Ja, någon gång måste väl ändå en sansad konservativ kraft träda fram och slå näven i bordet, för det som sker är över alla gränser. Det lär nog ske, ändå. Som när flera stora artister nu, sent om sider, börjar markera gentemot skivbolagen och de storebrorstendenser dessa har drivit fram. Sena i starten, men bättre sent än aldrig.
SvaraRaderaOch om inte... Om de lyckas välta Obama över ända... USA nästa krigsskådeplats?
socialismskräck?
SvaraRaderaObama är den enda president som verkligen vågat stå på sig för viktiga och nödvändiga förändringar som kan vara bra och vettiga för USA.
Här är han åtminstonde omtyckt. USA står ändå på grunden att falla på sitt eget grepp snart om de inte skärper sig och då är det riktigt illa. Snart faller även dollarn också, pga den nojjighet man har där.
Frågan är då vad medför det då för konsekvenser för resten av världen?
Förvisso är kampanjande mot Obama osmakligt, och sådant bör inte höra hemma i politiken. Obama verkar hittills iaf hyggligt infria förväntningarna och är klart bättre än föregångaren. (Han kommer säkert att få sina motgångar vad det lider.)
SvaraRaderaMen det tål att påminna om att liknande, mer eller mindre berättigat, anförts av motståndarna till *alla* USA-presidenter i modern tid.
Bush jr framställdes som underbegåvad (Göran Persson, som träffade honom, sade däremot att underbegåvad var han absolut inte; problemet var snarare att han kanske inte alltid hade värderingarna som alla delade).
Clinton - sexdåre, lögnare (men under hans tid hade USA den största ekonomiska tillväxten i modern historia).
Bush Sr - fumlig (men han ledde USA i det i jämförelse med sonen framgångsrika Irak-krig I).
Reagan - oansvarig, ytlig, hävdades det (men han var rätt pragmatisk; tog först ideologisk strid med Sovjet, och började sedan snacka med Gorbatjov och bidrog till att montera ned Kalla kriget).
Carter - alldeles för mycket mjukis (men han hävdas numera vara USA:s bäste ex-president).
Ford - fumlig i kvadrat och trög (men ingen kunde säga annat att han var hederlig och rak).
Nixon, ja - storskurken, den ende president som avgått i förtid. Dock talar det mesta för att han personligen inte kände till Watergate i förväg, och om han tidigt erkänt att hans återvalskommitté begått brott och bett om ursäkt, hade han troligen klarat sig... (När man snackar med amerikaner är dock Nixon den som får sämst betyg av alla; Bush jr kommer inte ens i närheten.)
Sådant här förekommer i politiken. Ibland mer, ibland mindre. Osmakligt och osakligt, ja, men jag tror att väljarna i hög grad inte går på nidbilder som sprids, och att det kan slå tillbaka på dem som sprider sådant. Det är trots allt väldigt mycket slagkraftigare om man kan kritisera en motståndare för att det politiska budskapet är misslyckat.
--Ahrvid
...som dock i allmänhet tenderar att ha begränsat förtroende för politiker, nidbilder eller ej.
Ahrvid, jag delar din misstro mot politiker, likaså din uppfattning att folk inte sväljer nidbilderna rakt av. De kan lätt slå tillbaka mot elakingarna själva - med all rätt.
SvaraRaderaOfta är det politiker som svartmålar politiker mest, vilket säger en hel del om det skrået - och om vad man brukar kalla gudomlig rättvisa.
Hur kommer det sig att kritiken, förföljelserna och fabrikationen av "bevis" är så fel när det är Obama som är måltavlan men så rätt när det var George W Bush som var måltavlan?
SvaraRaderaDå följde journalisterna andräktigt Cindy Sheehan och rapporterade alla hennes anklagelser mot Bush som yttersta sanning. När CBS publicerade förfalskade dokument om Bush militärtjänstgöring togs de som givna. Michael Moores "Farenheit 911" beskrevs som en djupborrande dokumentär. Motsvarande saker utsätts bevisligen inte Obama för.
Och varför saknas Bush i din lista över förföljda och förtalade presidenter?
Sanningen är att den amerikanska presidenten alltid, åtmistone i vår tid av billig mediaproduktion, kommer att förföljas av häcklare, satiriker och lögnare. Dessutom kommer alla försök att ändra områden som är starkt politiserade (skolan, jordbruksstöd, Medicaid/care, industristöd, skyddstullar, subventioner av boende mm) mötas av motangrepp från systemets vänner och vinnare (politiker, bönder, politiska aktivister, advokater mm) vilka drar igång "opinionsstormar" och skapar "gräsrotsrörelser".
Massmedias uppgift i framtiden borde vara att sålla agnarna från vetet och balansera nyttan med reformerna mot vilka som skadas - inte utgöra hejarklack åt sidan med snyggast talesman eller hjärtnupnast "offer".
@Anonym
SvaraRaderaGeorge W Bush var en sådan president som expedierade "beställningar" från de som betalade mest.
Att MSM-medierna i USA skulle ha varit emot George W Bush stämmer inte överens med verkligheten. Och då försöker jag att hänga med vad som händer "over there".
Snarare stödde de honom i alla dumheter och hoppade på alla som hade en annan åsikt.
Jag är alltså Anonym 0843 - tyvärr verkar jag inte kunna använda mitt Blogspot-konto här.
SvaraRaderaMSM var definitivt mot Bush under hans mandatperiod. Var har vi sett motsvarheten till Rathergate för Clinton eller Obama? Vilka filmer av Moore-kaliber har gjorts mot dem under brinnande valrörelse och därefter hyllats av massmedia?
Vilken kritisk granskning utsattes Bush kritiker för, som Kerry och Cindy Sheehan? Eller alla de som hävdade att allt efter elfte september bara handlade om olja?
Men min huvudtes kvarstår: Obama utsätts för ungefär samma kritik som numera tyvärr är vanligt för amerikanska presidenter _eller_ de som vill förändra systemet, politiker eller ej. Obama är inget särfall utan ett genomsnittligt exempel. Däremot uppfattar diverse personer honom som skyldigt påhoppad, vilket främst visar att dessa personer inte kan stava till "principer" utan bara går på utseende och yta.
Anonym, det är märkligt att du inte kan använda ditt blogspotkonto när du kommenterar här, eftersom denna blog också är på blogspot. Får du något särskilt felmeddelande?
SvaraRaderaFör övrigt har du rätt i att den förråade politiska debatten och rapporteringen slår åt alla håll. Men vad jag tycker mig ha märkt är att en republikansk president mest kritiseras för sin politik, medan demokratiska presidenter kritiseras för sin person.
I USA verkar republikanska och konservativa hatkampanjer vara mer infernaliska och infama än de demokratiska och liberala är.